Umbra

Umbra
Skriven och illustrerad av Elin Fahlstedt
Det här är ingen vanlig roman, utan en så kallad grafisk roman. Som en seriebok.

"Alla barn på klostret känner till historien, prästerna har berättat för oss. Om barnen som smög ut om natten, om vad som hände när de gick ned sig i myrar och irrade sig vilse på mörka stigar."


Föräldralösa Ethel bor på klostret tillsammans med andra föräldralösa barn, men till skillnad från dem så bryr hon sig inte om prästernas berättelser om barnätare och porten till Helvetet. Hon är istället fast besluten att ta reda på mysteriet med hennes föräldrar och mannen på fotografiet. Men det mysteriet verkar faktiskt leda mot just den där porten som prästerna berättade om.

Det här är det första seriealbum jag läst. Jag läste Bamse när jag var liten, och har läst de flesta Tintin-album, men det är ju inte riktigt samma sak. Därför är jag ganska så ovan när det gäller serier. Jag vet liksom inte riktigt hur man läser dem. Ska jag titta noggrant på bilderna? Eller är det texten som är det viktigaste? Ska jag tänka som att jag läser en bok? Jag vet liksom inte hur jag ska göra. Det blir så svårt att hänga med ordentligt i handlingen. Jag är en väldigt oestetisk person, så jag tittar mest på bilderna, gillar dem, och glömmer att de har en innebörd. Jag fokuserar mest på texten och uppskattar bilderna som små konstverk. Lättare var det i Ankomsten, för där fanns det ingen text. Jag var tvungen att förlita mig på bilderna.
     Trots att jag hade lite problem, så hängde jag ändå med rätt så bra i handlingen. Men jag satt hela tiden och undrade om jag missade något som jag inte borde missat.

Teckningarna i boken gillar jag jättemycket! Så diffusa, och vackra. Särskilt nyckelväktaren, vars tänder är nycklar. Den är både söt, påhittig och cool. Den är helt svartvit, men ändå uttrycker teckningarna mycket (när jag väl försöker förstå innebörden. Det hade jag ju problem med att komma ihåg).

Själva handlingen tänkte jag faktiskt inte så mycket på. Det var mest karaktärerna jag fäste mig vid. De var roliga och hade en kul personlighet och bra tecknade ansiktsuttryck.

Jag är nog lite för ovan vid seriealbum, det är inte min grej. Men jag tycker ändå att den var ganska så bra, men härliga små detaljer (nyckeltänderna ägde!). Jag skulle dock hellre rekommendera Elin Fahlstedts bilderbok Önskeprickar till den som är nyfiken, för den tyckte jag jättemycket om!


Titel: Umbra
Författare och illustratör: Elin Fahlstedt
Förlag: Kolik Förlag
Utgivningsår: 2011
Sidor: 110

Det här med att analysera är livsviktigt

Hejsan på er! Först vill jag bara berätta att det är internationella kvinnodagen idag! En dag som jag tycker är bra, men önskar att den fanns av en annan anledning. Tyvärr är den dock nödvändig.

Men nu till mitt inlägg. Ni vet i skolan, när lärarna alltid vill att ni ska analysera det ni läser. Skriva filmanalyser, bokanalyser. Jämföra, motivera och relatera. Man blir helt galen på allt de begär. Men det är det absolut viktigaste man gör här i livet. Man ifrågasätter, kritiserar, undersöker och ser saker från fler perspektiv.

När jag skriver bokrecensioner så är mitt mål med dem alltid att ha viktiga tankar kring boken. Att ta upp saker jag brydde mig om i boken. Saker jag irriterade mig på. Underliggande budskap och att dra jämförelser till andra böcker, filmer, händelser eller annat. Jag försöker att motivera allt jag säger och att argumentera för det jag säger. För skulle ni tro mig om jag bara sa "den här boken är typ det bästa jag har läst"? Och sedan var recensionen slut. Det är klart att ni vill veta varför jag tyckte som jag tyckte, varför jag inte tycker om det författaren vill få fram eller vad jag tänkte på när jag läste boken.

Jag har tänkt mycket på det här de senaste dagarna. Mest med tanke på en film som cirkulerat på Internet. Ni har säkert sett den. Har ni inte gjort det är det bara att söka på "Kony 2012" på YouTube. Det är alltså en film från en organisation som heter Invisible Children. De kämpar för att ta fast en man som heter Joseph Kony. En hemsk och idiotisk man som begått otroligt många brott mot invånarna i Uganda. I videon berättar de att de vill göra Kony känd för allmänheten så att han ska kunna bli gripen. De ber oss som tittar på videon att sprida den vidare för att ge fler människor kunskap om Kony och hans fruktansvärda brott.
     Jag tittade på den här videon, och utan att tveka så lade jag ut den på Facebook för att fler skulle kunna se den. För jag vill att Kony ska bli gripen. Världen kommer aldrig att bli en bra plats om folk som han härjar.

Men sedan börjar jag göra lite research, och inser att den här organisationen inte heller är så underbar som man kan tro. I deras video får vi alltså bara se från deras eget perspektiv, och från några ungdomar från Uganda som berättar sina historier. Jag blev väldigt rörd av videon, så rörd att jag spred den vidare utan att inse att jag knappt fick veta vad organisationen ville göra. De säger att de vill ta fast Kony. De berättar inte hur de ska göra det, och allting är helt enkelt lite luddigt. När jag sedan läser vad andra sidor och tidningar har skrivit så säger de att Invisible Children använder pengarna de får in för att hyra in militärer.

Egentligen är det säkert värt att använda vapen för att ta fast Kony. Jag vet inte riktigt, för jag är inte helt insatt. Men på något sätt måste alla hans brott upphöra. Men min poäng är att det är så otroligt enkelt att nöja sig med ett enda perspektiv för att skapa sig en åsikt. Det här med Kony är bara ett exempel som fick mig att börja tänka kring det.
     Tänk hur världen skulle bli om vi slutade att kritisera och ifrågasätta. Om vi bara litade på det som lät bäst. Det skulle vara lätt som en plätt för en smart typ att få en hel befolkning att göra som hen vill (perfekt tillfälle att använda hen, woho). Tänk om det inte fanns tidningar och nyheter som försöker gå till botten med allting och snoka runt bland stora företag för att avslöja bluffar. Det skulle bli som i en av alla dessa dystopier vi älskar att läsa och rysa åt.

Jag försöker att alltid kritiskt granska det jag ser, hör och läser. Det är svårt, och omöjligt att alltid göra. Det behövs inte alltid heller. Men det är viktigt att öva sin förmåga. Själv blir jag alltid lite irriterad på mig själv när jag t.ex. har läst en bok och gillat den. Sedan läser jag en recension av någon annan, som påpekar något som jag aldrig tänkte på i boken, men absolut håller med om när jag hör det. Jag önskar alltid att jag själv tänkte på det när jag läste. Jag vet att det är överdrivet, men det är ändå så himla viktigt!

Det blev ett långt inlägg det här, och jag skulle ändå kunna fortsätta skriva väldigt länge till. Men nu känns det som att jag har fått det jag ville säga sagt. Fortsätt att analysera, jämföra, motivera och ifrågasätta! Det är helt enkelt viktigt för mänskligheten. Dramatiskt, men sant.

En dag till skänks

En dag till skänks
Skriven av Anna Gavalda

Som ni ser på bilden så är den här boken pytteliten. Mindre än en pocketbok. Typ lika stor som min hand. Det gjorde att det var väldigt enkelt för mig när jag hittade den på bokrean att tänka "Jag har ingen bok hemma i det här formatet. Det måste genast åtgärdas!". Så jag köpte den för att den var så gullig, och för att utöka min samling av bokformat. Och för att jag länge varit nyfiken på Anna Gavalda, och särskilt hennes kända Tillsammans är man mindre ensam.


Boken handlar alltså om en syskonskara på 4 syskon, som nu all är vuxna med egna bostäder och liv. Men när tre av dem sitter tillsammans på ett tråkigt bröllop så bestämmer de sig för att dra iväg med bilen och besöka sin fjärde och yngsta bror.

Det här är praktiskt taget handlingen. Den är inte så speciell. Det är inte en speciell bok på något sätt egentligen. Ändå är den ganska så härlig. Med ynka 149 (väldigt små) sidor så läste jag ut den på bilresan hem från fjällen, och det var en mysig bilresa (förutom när boken tog slut och vi hade mer än en timme kvar att åka och jag hade inget att göra).
     Boken börjar väldigt roligt, och vi får träffa en av brödernas fru, och hur mycket de båda systrarna gillar att driva med henne.Det dryper av sarkasm och och elaka skämt. Väldigt roligt och underhållande! Resten av boken är också rolig, och skön på något sätt. Inte behöver jag tänka så mycket, eller analysera allas handlingar. Jag bara läser, skrattar lite och myser.

En liten bok med en liten recension, på en mysig och trevlig bok som går snabbt att läsa. Inget mästerverk, men en lättläst bok som kan vara skön att koppla av med. Sedan glömmer du den rätt snabbt, men det gör inget för den var kul när du var mitt i den.


Titel: En dag till skänks
Originaltitel: L'Échappée belle
Författare: Anna Gavalda
Översättare: Maria Björkman
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2009
Sidor:149

The Perks of Being a Wallflower

The Perks of Being a Wallflower
Skriven av Stephen Chbosky

Jag ska försöka att beskriva den här boken, men jag kommer aldrig kunna ge den en rättvis beskrivning, för den här boken är helt fantastisk! Det är en brevroman, alltså består den endast av brev. Men det är inte två människor som skickar brev till varandra, utan en kille som skickar brev till en random person han såg på en fest. Han berättar vad som händer i hans liv, och hur han tänker och känner kring saker och ting. Grejen är den att han tänker och känner så smart och fint! Jag vill bara memorera hela boken och kunna citera den hur mycket som helst.
     Boken har mycket handling också. Huvudpersonen, Charlie heter han, har precis börjat high school, och har hittat några kompisar i sista årskursen som han umgås med. De röker, pratar, spelar The Rocky Horror Picture Show varje fredag och lyssnar på precis rätt musik vid rätt tillfälle. Men handlingen är så mycket mer också, men samtidigt är det inte så mycket handling. Jag vet inte riktigt. Det är som att handlingen inte är så väsentlig i boken, inte för mig i alla fall, men utan den så skulle boken inte vara så underbar.

Jag tror det är språket i boken som gör att den sticker ut så mycket. Språket gör att alla de fina tankarna och funderingarna förklaras och formuleras på det där sättet som gör mig helt mållös och hänförd.

"I want to say to her: I just want to be myself. And i want to be with someone who's just himself. That's all. I want to see through all the performance and all the pretending and get right to the truth. And maybe this is the most truth that Maura and I will ever find - an acknowledgement of the lie, and of the feelings that fell behind it."

"This is why they call people exes, I guess - because the paths that cross in the middle end up seperating in the end. It's too easy to see an X as a cross-out. It's not, because there's no way to cross out something like that. The X is a diagram of two paths."

"Do you always think this much, Charlie?" "Is that bad?" I just wanted someone to tell me the truth."Not necessarily. It's just that sometimes people use thoughts to not participate in life.""Is that bad?""Yes."

Det finns massvis med fler citat, men jag vill ju inte skriva ner hela boken. Ni måste ju ha något kvar att läsa i boken. Men som ni ser så är den skriven på en väldigt lätt engelska, vilket gör att den är lätt att ta till sig och att det är lättare att ta till sig innebörden av texten. 

Det är svårt att komma på något mer att säga, för det virvlar omkring så mycket fina tankar i huvudet som har svårt att komma ut. Men jag kan i alla fall meddela att när jag läste den här boken så var jag inte det minsta illamående i bilen. Annars brukar jag aldrig kunna läsa i bilen utan åksjuke-tuggummi, men här satt jag alltså i bilen på väg till skidbacken och läste utan att ens tänka på att jag satt i en bil. Jag var liksom inte närvarande, utan jag var inne i boken istället. 

Mer än såhär tänker jag inte skriva, för det känns som att ni ändå har fått reda på underbarheten av den här boken. Det är en ny favoritbok, och trots att jag läste ut den för ett tag sedan så känns det fortfarande som att jag är en del av boken och Charlies liv. Snart blir det omläsning.

PS. Glömde helt att säga att den ska bli film också! Nea = galet förväntansfull!

Titel: The Perks of Being a Wallflower
Författare: Stephen Chbosky
Förlag: Pocket Books
Utgivningsår: 1999
Sidor: 224

En dystopienkät

Jag älskar dystopier typ otroligt mycket. Typ, riktigt riktigt mycket. Jag älskar också enkäter. Därför tänkte jag att en kombo kunde vara typ helt awesome. Så här är en, som du gärna får låna om du också är ett dystopifreak. Kom bara ihåg den gyllenen regeln - motivera ditt svar. Mohaha, I'm a mean teacher.

För er som inte vet vad en dystopi är så har jag kopierat ett utdrag från Wikipedia: En dystopi (även kallad anti-utopi eller kakotopi) är en negativ samhällsvision. Det är motsatsen till utopi, och kan bäst förklaras som vad andra felaktigt tror är bra för en.

Först tänkte jag bara visa en lista på de dystopier som jag har läst.
Önskeprickar - Elin Fahlstedt
The Maze Runner (1,2,3) - James Dashner
The Tribe: A New World - AJ Penn
Enclave - Ann Aguirre
Gone (del 1,2,3) - Michael Grant
K55 Lögnernas Valv - Erika Johansson
Hungerspelen (1,2,3) - Suzanne Collins
De vassa tändernas skog - Carrie Ryan
Enhet - Ninni Holmqvist
Den Gröna Cirkeln - Stefan Casta
Oryx & Crake - Margaret Atwood
Ful (hela trilogin) - Scott Westerfeld
Oönskad (bara första boken) - Gemma Malley
De vandrande städerna (bara första boken) - Philip Reeve

Först lästa?
Jag tror att Ful är den första. Det är i alla fall den första som jag skrivit ner. Den läste jag i mars 2009.

Favorithuvudperson?
Av någon konstig anledning så har jag aldrig varit särskilt förtjust i huvudpersoner. Jag går igenom listan och tänker bara på hur trista huvudpersonerna är. Men i The Tribe: A New World så finns det flera huvudpersoner, och då kan jag ju säga Jack. Annars så är Katniss från Hungerspelen riktigt cool.

Favoritbikaraktär?
Här blir det svårt. Jag älskar alltid så många bikaraktärer. Men Chuck i The Maze Runner är verkligen helt underbar. Även Crake i Oryx & Crake gillar jag. Han är dock inte så underbar. Mer intressant.

Favoritsamhälle?
Jag älskar verkligen hur samhället är uppbyggt i K55 Lögnernas Valv. Hur de har skapat en värld under jorden på en isolerad planet, och hur kriminaliteten och rebeller skapar egna små världar. Hela konceptet är så fantastiskt roligt och underhållande.

Bästa plot?
Här står det mellan Gone, Hungerspelen och Ful. Alla är de väldigt intressanta och spännande med en väldigt annorlunda plot. Men jag tror ändå att Ful vinner. Det här med att skönhetsoperationer är något naturligt som alla gör är ett intressant ämne som Westerfeld har skapat en spännande twist till också.


Bästa slut (men säg inte vad som händer. Spoilers...)?
Den här frågan blir inte riktigt rättvis eftersom jag bara är halvvägs in i serier på typ hälften av böckerna, men ett slut som jag gillade och som kändes väldigt passande, men cyniskt på samma gång var slutet i Enhet.


Bästa kärlekshistoria?
Här måste jag ändå säga Katniss och Peeta från Hungerspelen. Deras förhållande är intressant att följa, och känns inte så klyschig (förutom i slutet av sista boken, blöö).


I vilken bok skulle du helst leva?
Den här frågan ångrar jag nästan att jag skrev, för den är så svår. Samtidigt den mest intressanta. Ingen av världarna är ju egentligen bra. Det är ju därför det är en dystopi. Men jag skulle nog kunna tänka mig att åka omkring på en vandrande stad i De vandrande städerna. Det skulle ändå vara rätt så häftigt.


I vilken skulle du verkligen inte vilja leva?
Ehh, det känns lite som att få välja mellan att dö eller att leva under en hård regim med sjuka lagar. Eller både och. Men om jag måste välja ut en så tar jag nog Hungerspelen. Men då förutsätter jag att jag hamnar i ett dåligt distrikt. Hamnar jag i Huvudstaden så skulle jag nog heller bo där än att leva under några dumma nunnors välde i ett inhägnat samhälle där skogen utanför är full av zombies,  och där kvinnans roll är hur gammalmodig som helst, som i De vassa tändernas skog.


Slutligen, bästa dystopin?
Den här frågan drog jag mig för att skriva, eftersom jag visste att jag skulle få det omöjligt att välja. Men trots att så många av dem är helt underbara så tycker jag ändå att The Maze Runner och fortsättningen The Scorch Trials är helt ... jag vet inte vad. Men de är de bästa dystopier jag läst, bland de bästa böckerna också.

Kär i kärleken

Kär i kärleken
Lina Forss

Timotej af Lilja, eller Timmy, lever ett lyxigt liv på Djursholm, men nu har hennes mammas nya man, Örjan, bestämt sig för att de ska flytta till London. Något med affärer var det visst. Timmys bror Fredrik har bestämt sig för att stanna kvar och bo hos deras pappa och deras nya barn, men Timmy är faktiskt riktigt sugen på att flytta till London. Örjan ha till och med skaffat en egen lägenhet till henne, precis bredvid Örjan och hennes mammas.
     Väl i London början Timmy i skolan, en internationell linje, och träffar många nya kompisar, och killar. Hon blir kär också, men det blir aldrig riktigt rätt.

Den här boken började jag läsa på grund av ett bloggmöte hos Bonnier Carlsen. Där skulle författaren till den här boken närvara, och då är det klart att jag vill läsa boken om jag ska få träffa författaren.
Lina Forss var verkligen hur tre lig som helst, och trots att jag bara läst ungefär hundra sidor när jag träffade henne så tyckte jag genast att boken fick en helt ny betydelse. Innan så tyckte jag att den var bra, men jag tyckte inte riktigt att den gav mig sätskilt mycket. Jag förstod liksom inte riktigt själva meningen med boken. Men när jag var hos Bonnier Carlsen och pratade med Lina Forss så fick jag reda på att boken var självbiografisk. Visst är den skönlitterär, men den bygger på författarens egna liv. Då förstod jag plötsligt boken mycket bättre. Ibland kanske det är viktigt att få träffa skaparen av något för att förstå ordentligt.

Huvudpersonen Timmy är kanske inte den karaktär man blir sådär överförtjust i. Hon kan till och med bli riktigt irriterande. Men hon känns verklig. Ingen övermänskligt god och underbar person. Hon känns snarare som en person som många personer skulle kunna känna igen sig i, trots att de kanske inte tänker på det, eller vill det.

Språket är något jag tyckte väldigt mycket om. Det var speciellt, utan att bli svårt. Det utelämnade saker, vilket gjorde att jag som läsare behövde vara koncentrerad när jag läste, och inte kolla Twitter på mobilen samtidigt. Det var liksom enkelt, men krävde ändå lite av läsaren. Det gillar jag.

Det som gör att jag inte är helt hundra på den här boken är handlingen, eller bristen på den. Den hade inte riktigt någon uppbyggnad, och det blev aldrig riktigt spännande. Det där suget om att fortsätta läsa var inte alltid där.

Men ändå en bra och mysig bok som är lite annorlunda än de vanliga svenska kärleksböckerna. Jag tycker om den och den är helt klart värd att läsa!

Titel: Kär i kärleken
Författare: Lina Forss
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2011
Sidor: 264

En boktorsdag

Gårdagen gick helt i bokens tecken. Typ, sjukt mycket boksaker. Låt mig berätta.

Det var en gång en biblioteksgrupp till skolbiblioteket på min skola. Denna biblioteksgrupp åker varje år och handlar böcker på bokrean till biblioteket. Så gjorde vi i år också. Först Bokskotten, där vi köpte typ alla ungdomsböcker vi såg känns det som. Sedan Akademibokhandeln på andra sidan gatan. Där köpte vi också lite böcker. Jag älskar verkligen att shoppa till biblioteket. Det är bara att plocka på sig massor av böcker, och sedan slipper jag betala. Underbar känsla!
     Jag köpte även två böcker själv inne på Akademibokhandeln. Båten av Nam Le, som visst ska vara något alldeles extra. Dessutom har jag inte läst så många novellsamlingar. Köpte också En dag till skänks av Anna Gavalda. Mest på grund av det gulliga formatet, men även för att jag har hört mycket gott om henne.



Sedan resten av biblioteksgruppen hem igen, men jag stannade kvar inne i stan och tittade på lite fler bokreor. Var inne på Bok och Bild, SF-bokhandlen och The English Bookshop (de hade dock inte rea). På SF-bokhandeln hade de en finfin rea och jag gick ut ur butiken med tre böcker till, och även lite dregel kvar i munnen efter att ha kramat en encyklopedi om Doctor Who. Så fin! Böckerna som jag köpte var dock inte den fina encykolpedin, utan Så jävla normal, ett seriealbum av Nina Hemmingsson, Ögat över månskäran av Libba Bray, och Natthimmel av Sofia Nordin. Natthimmel har jag i och för sig redan läst en gång, men jag tycker den var så fantastiskt så jag vill läsa den. 




Men det är inte slut där. Efter att ha vandrat runt lite i Gamla Stan så gick jag till Palatset, som tyvärr har stängt ner. I Palatset finns det ju ett så kallat Bokeri, typ ett bibliotek med ungdomsböcker. De böckerna behövde ett nytt hem, och vi i BOKarna (läs mer här) fick bli de nya hemmen. Helt okej faktiskt. Så jag gick till Palatset och träffade min kompis från språkresan som var hon som fixade in mig i BOKarna. Vi hängde lite där. Hjälpte till att städa lite, och så plockade vi med oss lite böcker. Vilken dröm va?! Att gå omkring i ett bibliotek och plocka det man vill ha. Det var dock svårt att njuta av det eftersom jag hela tiden kände att det var slutet på Palatset. Men jag måste erkänna att jag ändå njöt lite av att få plocka hem massor av fina böcker. 

En Gång - Margaret Wild Jag har hört så fantastiska saker om den här boken så den måste bara läsas!
Brev från ljusårs avstånd - Jostein Gaarder Tidsresor och Gaarder. Det räcker.
Kazans Stjärna - Eva Ibbotson Jag minns att jag läste den för många år sedan och älskade. Omläsning!
Amuletten från Samarkand - Jonathan Stroud Vet inte riktigt vad det är, men min kompis lovprisade den och sa att den var full med underbar humor. Me like!
En studie i rött - Sir Arthur Conan Doyle Jag är Sherlocked. Den underbara tv-serien Sherlock. Nu kan jag läsa en av böckerna den baserats på!
Odjurens Stad - Isabel Allende Författaren är från Chile och min kompis rekommenderade den. Jag gillar både Chile och min kompis, och har även velat läsa något av Allende ett tag nu.
Där drömmar blir till - Emma Andersson Har hört mycket bra om den här, och det var även Emma Andersson som uppmuntrade mig att titta på Sherlock på Twitter. Den måste alltså vara fett awesome!
Spyflugan Astrid flyger högt - Maria Jönsson Den här boken är bara så fin och underbar. Läste den i skolbibblan en gång och blev helt kär. Nu äger jag boken och är hur lycklig som helst. Funderar faktiskt på att skriva en recension på den här. Det finns för lite recensioner på bilderböcker.

Men dagen är faktiskt inte slut här. För på Palatset träffade jag Amelie, och hon kom på att prisutdelningen för Årets Boktipsare (läs mer här) skulle vara klockan halv 6 i Kulturhuset. Det passade oss perfekt, så vi strosade in, blev lite osäkra på om det var ett offentligt evenemang, frågade någon, satte oss i publiken och tittade. Det var riktigt kul! Många olika författare pratade lite innan prisutdelningen, bland annat Nina Hemmingsson som jag precis köpt ett seriealbum av. Sedan kom prisutdelningen, och de nominerade var:

Kerstin Rydén - som startat ett stort bibliotek på sin arbetsplats och inspirerat många till läsning.
Karin Cellton - en barnboksbibliotekarie som är expert på att tipsa om precis rätt böcker. Bloggar även här.
Matildas Läshörna - en ungdomsbokbloggare (yeey) som bloggar här.
Tonårsboken - två ungdomsbloggare som bloggar på Sveriges största ungdomsbokblogg. Hitta den här.
Tova Larsson - en ungdomsbokbloggare som bloggar här.

Vinnare blev Kerstin Rydén, och det var verkligen välförtjänt! Vilken grej hon har lyckats skapa! Även kul att tre ungdomsbloggare var nominerade. Me like! Karin Celltons blogg ska jag också börja följa. Älska bokbloggar!

Efteråt så gick jag och Amelie till stationen och hoppade på två olika tåg. Sedan var det pluggkväll. 

Vänta lite, jag har glömt en sak till. J.K Rowling ska släppa en vuxenbok! Gissa om jag blev glad. Jag stod just med Amelie i ett rum i Palatset när jag såg det på Twitter, och hon pratade i telefon så jag fick rusa ut och in till alla andra och ropa ut det! It's gonna be totally awesome!

Snacka om mycket böcker på en dag. Helt okej, typ.

The Bell Jar

Ni har säkert hört det där folk säger om att de som är sinnessjuka aldrig tror att de är sinnessjuka. Att de som tror att de håller på att bli galna oftast inte är det, eftersom de tänker på det. Just det här tänkte jag väldigt mycket på när jag läste den här boken.

Vi får träffa Esther. Hon är 19 år, och i början av boken bor hon på ett hotell i New York tillsammans med en grupp andra tjejer i samma ålder. De är mest intresserade av mode och fester, men inte Esther. Hon vill skriva. Skriva böcker.
     När hon kommer hem från New York vet hon inte riktigt vad hon ska göra. Det slutar med att hon inte gör någonting. Ingenting alls. Efter ett tag märks det att hon inte mår riktigt bra, och hon hamnar på ett mentalsjukhus.
     Jag kan börja att berätta att den här boken är lite självbiografisk. Sylvia Plath, författaren, hade innan den här boken mest sysslat med noveller och poesi. Det här är hennes första roman, och en väldigt utelämnade. sådan. Hon berättar aldrig riktigt precis vad som har hänt henne själv och vad som är påhittat, men mycket ska vara baserat på egna erfarenheter.

När jag läste den här boken så satt jag hela tiden och försökte hitta någon att jämföra med. Det brukar jag ofta göra när jag läser en bok. Det är jättekul att hitta likheter. Men här hittade jag inte något att jämföra med alls. Den är helt unik. Jag har aldrig läst någon som ens påminner om den här. Att få läsa om en från början helt normal tjej, och sedan märka hur hon långsamt börjar hamna i helt fel tankebanor. Det är läskigt. Övergången är så suddig, och jag kan inte förstå hur det gick till. Jag märkte det liksom inte. Det var så små förändringar, som tillslut blev större och större.
     Att få läsa ur ett så annorlunda perspektiv - en tjej i depression/sinnessjuk (jag förstod aldrig riktigt vad det var), var både läskigt och intressant. För plötsligt känns det som att jag förstår hennes tankebanor. De kändes inte alls galna eller ologiska. De kändes helt realistiska, och jag blev själv lite orolig att jag är precis som Esther. Jag kände igen mig i många av hennes tankar. Att få läsa ur hennes perspektiv var både något otroligt läskigt, intressant och oförglömligt.

Nu måste jag också nämna språket. Språket. Så underbart att det förtjänar att bli skrivet i fetstil. Plath lyckas förvandla de mest ordinära saker till något vackert, hemskt eller roligt. Hon vänder och vrider på meningarna för att uppbringa rätt känslor. Samtidigt är de otroligt enkla, utan något ordbajsande och långa beskrivningar.

The silence depressed me. It wasn't the silence of silence. It was my own silence.

Så enkelt, men träffande. Jag känner igen mig så väl, och hon lyckas skriva det med ord. Så få ord dessutom. Ett annat:

I told him I believed in hell, and that certain people, like me, had to live in hell before they died, to make up for missing out on it after death, and what each person believed happened to him when he died. 

Fantastiskt!

 Tyvärr var jag dum nog att läsa den här boken i en period i mitt liv då jag har väldigt mycket att göra. Därför blev det mest några sidor lästa här, några där. Det var inte ofta jag hann sätta mig in i den ordentligt. Det sög. Jag ville hinna komma in i språket, in i Esthers huvud. In i berättelsen. Det hände inte så ofta, vilket gjorde att jag ibland kände att jag bara ville bli färdig med boken så fort som möjligt. Det blev lite trögt när jag tog så många pauser i den. De sista 100 sidorna läste jag dock 50 i taget, och då var det riktigt bra.

Vissa böcker älskar man för att de är så otroligt spännande. För att man omöjligt kan sluta läsa. Man måste få veta hur det får. Den här boken var inte en sån. Istället tycker jag att den är häftig. Häftig, intressant och lärorik. En bok jag kommer återkomma till många gånger till, och inte glömmer i första taget. Den är riktigt tänkvärd.
     Jag tycker att du som läser det här ska läsa den här boken. Jag bryr mig inte om vem du är. Vilken ålder, vilket kön eller vilka böcker du brukar gilla. Jag är säker på att du kommer vara mig tacksam när du är klar. Det känns nämligen som att det finns något för alla i den, och att alla kan få med sig något av att läsa den.


Titel: The Bell Jar
Författare: Sylvia Plath
Förlag: Faber and Faber
Utgivningsår: 1963
Sidor: 258
Språk: Engelska

Oksa Pollock: Det sista hoppet

Oksa Pollock: Det sista hoppet
Skriven av Anne Plichota och Cendrine Wolf

Allt konstigt började när Oksa flyttade med sin familj från Paris till London, och fick börja på en helt ny skola. Hon upptäckte ett underligt format märke på magen, och när hon visade det för sin farmor så blir hon invigt i en stor familjehemlighet. Hennes farmor kommer från det magiska landet Edelfia, som hon tvingades fly från när hon var mycket liten. Edelfia hade blivit invaderat av onda krafter, och märket på Oksas mage visar att hon är den rättmätiga härskaren över Edlefia. Hon är också den enda som kan lyckas finna landet och besegra de onda krafterna i det. Hon är deras enda hopp.

Den här boken är visst en storsäljare i Frankrike. Det var det enda jag visste när jag öppnade boken. Och visst kan jag förstå varför den uppskattas, men jag själv är inte överförtjust. Den känns lite barnsligt skriven, och väldigt lite utelämnas till läsaren att lista ut. Flera gånger satt jag och suckade åt hur de gjorde långa redogörelser om saker jag listat ut långt tidigare.

Handlingen är rolig. Jag gillar själva konceptet med ett gömt land som de tvingats fly från. Alla magiska varelser och prylar var också roliga. Särskilt lilltossarna och de talande blommorna. Alla hade dem små roliga personligheter, och jag älskade varenda minut med dem. Hade gärna läst mycket mer sådant.
     Trots det så tycker jag att det blev lite för mycket magi ibland. Det kändes som att de plockade fram nya magiska prylar som kunde lösa deras problem helt perfekt så fort ett problem uppkom.

Oksa förstår jag mig inte riktigt på. Hon är riktigt cool, men hennes personlighet förändras hela tiden. Ibland känns hon mycket yngre än vad hon är, och andra gånger förvånas jag över hur mogen hon helt plötsligt verkar vara.

Den här boken var inte riktigt min grej. Jag finner den helt enkelt inte trovärdig, och jag hittade aldrig någon läslust i den. Tror faktiskt att det tog en hel månad för mig att läsa ut den. Visst hade den sina ställen, men de var allt för få.

Titel: Oksa Pollock: Det sista hoppet
Originaltitel: Oksa Pollock - L'Inespérée
Författare: Anne Plichota och Cendrine Wolf
Översättare: Lena Fries-Gedin
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012
Sidor: 542

Tack Rabén & Sjögren för rec.ex!

Resten får du ta reda på själv

Resten får du ta reda på själv
Skriven av Lauren Oliver

Samantha är en av de där populära tjejerna på skolan. Alla vill vara som henne. Hon lever ett drömliv av fester, kompisar och snyggaste killen på skolan.
     Fredagen den tolfte februari dör Samantha i en bilolycka. När hon vaknar igen så är det morgon igen. Morgonen den tolfte februari. Morgonen den dagen hon dog.

Samantha dog i en bilolycka den tolfte februari, och nu lever hon den dagen om och om igen.

Den här boken var riktigt intressant. En perfekt bok att läsa nu när jag försöker komma ut ur min lässvacka. Jag kan börja med konceptet. Vem tycker inte det låter spännande med en bok dör huvudpersonen lever sin dödsdag om och om igen? Det låter ju hur spännande som helst. Det är det också. Det är spännande, irriterande, frustrerande, hjärtskärande och riktigt, riktigt bra. Varje "nygammal" dag så händer det något nytt. Det tar helt olika vändningar, vilket är ett perfekt bevis på hur små detaljer kan göra så stora förändringar. Ofta händer det i tv-serien Doctor Who ( världens bästa), och jag tycker det var jättekul att få läsa om det här också!

Huvudpersonen Samantha, eller Sam, irriterade jag mig otroligt mycket på i början. Som läsare har jag ju en överblick över vad som händer i boken, och jag blev så frustrerad på henne och hennes dumma val. Men det var en bra irritation. Det var meningen att jag skulle bli irriterad. Författaren ville att jag skulle bli irriterad, så att jag sedan kunde lägga märket till personutvecklingen. Hur Sam lärde sig av sina misstag. Det var verkligen en av bokens stora styrkor - hur Samantha utvecklas efter varje dag.

En annan person jag gillar väldigt mycket är Kent. Hur kan författare göra alla killar så gulliga och fina? Eller ja, nästan alla. Ungefär en per bok. Sedan finns det oftast en dum också. I den här boken var det Rob. Jag känner igen det där "är ihop med en kille som inte uppskattar henne, men en kille som hon tidigare uppfattat som en nolla visar sig vara världens snyggaste och snällaste OCH uppsakattar henne". Jag har läst det förut, men det gör inget.
     En annan karaktär jag tycker om är Lindsay. Hon känns verkligen som någon jag skulle kunna träffa i verkligheten. Någon som verkar så cool och perfekt hela tiden, men som döljer mer än vad man tror.

Det enda jag inte gillar med boken är Juliet Sykes. Hon kändes inte helt genomtänkt, och jag vet inte riktigt vad som var grejen med henne. Det kändes som att hon bara var där för att knyta ihop saker och ting. Jag hade velat att den tråden hade utvecklats mer.

Men en riktigt bra bok som fick in mig på lässpåret igen. Jag har även hört att författaren har skrivit en framtidsdystopi. Den ska jag läsa!

Titel: Resten får du ta reda på själv
Originaltitel: Before I fall
Författare: Lauren Oliver
Översättare: Jessica Hallén
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012
Sidor: 480

En väldigt kul grej

Jag läste hos Bokugglan om en grej som heter Jag är boken. Det går ut på att man fyller i ett formulär med 20 saker som man är, ex. "Jag är godisgalen". Det kan vara vad som helst. Sedan skickar man in det, och lite senare så får man ett mejl med ett fint "lyckobrev" och tre boktips.

Jag testade det här och tycker det var superkul! Här nedan har ni mitt formulär, och brevet jag fick tillbaka:


Nea
Jag är galen i böcker
Jag är beroende av tv‐serier
Jag är glad
Jag är nördig
Jag är ett galet stort fan av Doctor Who
Jag är även ett stort fan av Glee
Jag är Harry Potter‐älskare
Jag är även en sån där person som älskar böcker som utspelar sig i
framtiden
Jag är galen i godis
Jag är verkligen inte ett fan av Sverigedemokraterna
Jag är feminist
Jag är beroende av min telefon
Jag är en sån där person som älskar bra musik
Jag är glad
Jag är trött
Jag är nyfiken på vad jag kommer få för boktips
Jag är sjukt sugen på att börja gymnasiet
Jag är sen till träningen
Jag är oftast sen till träningen
Jag är ateist
Ålder: 15

Blir du också sugen på att testa det här (vilket jag tror du är) så är det bara att klicka in på HÄR, sedan klicka på rubriken "Läsa" i bilden, och sedan välja "Jag är boken" i sidmenyn och efter det klicka på "Jag är boken - formulär". Sedan är det bara att köra!

Tiden ...

På senaste tiden har jag blivit otroligt fascinerad av tid. Det började med Doctor Who, där huvudpersonen reser i tiden. Sedan har jag gått omkring och funderat på den väldigt mycket. Jag såg filmen In Time, där människorna använde tiden som pengar. Vi fick temat Dåtid, Nutid, Framtid på nationella proven i svenska. Jag började tänka tillbaka till boken Momo eller kampen om tiden av Michael Ende och jag funderade kring tidvändaren i Harry Potter.

Tiden är så otroligt fascinerande. Egentligen är den ju ingenting, för om inte människan börjat tänka kring den och namnsatt dem så kanske vi aldrig skulle tänkt på den. Hade klockan aldrig uppfunnits hade vi nog aldrig reflekterat kring den lika mycket. Men nu är tiden en stor del av samhället. Vi skulle inte fungera utan den. Därför tycker jag det är så intressant när de i filmer, böcker och tv-serier börjar rucka på tiden. Trots att det i verkligheten är helt omöjligt och otänkbart.

Ni som läst min blogg ett tag har säkert märkt att min favoritgenre inom böcker är "dystopiska framtidsskildringar" (eller vad man nu ska kalla dem). Det är så fascinerande att se hur författarna spekulerar i hur framtiden kommer se ut. Eller när jag läser en sådan bok, och de pratar om tiden vi lever i, 2000-talet. Jag tycker det är så häftigt.

Jag älskar även tidsresor. När någon kan ha känd en person i hela sitt liv, men reser tillbaka i tiden inser att personen inte känner en än. Jag älskar hur jag måste tänka och vara uppmärksam hela tiden för att hänga med.

Så nu har jag börjat fundera på olika böcker där tiden har stor betydelse. Momo eller kampen om tiden är en av mina gamla favoriter. Tidsresenärens Hustru är också en helt fantastisk bok. Jag har för mig att det finns lite intressanta saker som handlar om tid i Jellicoe Road. Hur dåtid knyts ihop så fint med nutid. Eller så inbillar jag mig om det kanske, bara för att den är så bra.


       Sedan kommer jag inte på några fler. Men jag skulle verkligen vilja läsa några, så om någon har något tips så får ni jättegärna kommentera här under!

Önskeprickar

Den här boken vann jag i en tävling hos Elin, och jag vill verkligen tacka, för den är så fin!


Önskeprickar
Skriven och illustrerad av Elin Fahlstedt (titta in på hennes coola blogg här)

Det här är alltså en sorts bilderbok, eller kanske en grafisk roman. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den, men den känns som en bilderbok. Dock med ett ganska så dystert tema, och jag kan inte riktigt komma underfund med målgruppen.
       Den handlar om en flicka som bor i en stad. En stad full av fabriker och tjock rök. En stad där äpplen är otroligt lyxiga och dyra, och en stad där stjärnor mot en natthimmel bara är en gammal legend. Men så på en väldigt speciell dag så hittar hon en lapp under sin kudde ...

Jag älskar dystopier. Det måste vara den bästa genren någonsin. Jag har läst väldigt många också, men ingen som den här. En bilderbok, där både text och bilder spelar precis lika stor roll. Där samhället visas i bilder istället för ord. Jag gillar det!

Själva staden huvudpersonen lever i kändes som en väldigt dyster sådan, och jag blev fascinerad av varenda liten detalj om hur världen såg ut. Hur samhället hade utvecklats, och vad som hände i det. Handlingen måste jag erkänna att jag inte brydde mig så mycket om. Det var bilderna och hur de levde i staden.

Bilderna var otroligt fina! Särskilt framsidan gillar jag, med den där fabriken med nästan hudliknande väggar. Det var också häftigt hur en del bilder var helt vanliga och tydliga, medan jag på andra inte riktigt förstod vad som riktigt hände.
     Språket var väldigt enkelt, och det kändes riktat till barn. Samtidigt var det många ämnen i boken som jag märkte var ganska så svåra, som t.ex. flickans galna mamma som jag bara fick en liten skymt av. Så jag skulle kunna säga att det är en ganska så vuxen barnbok. Samtidigt tycker jag att allt var förklarat på ett enkelt och bra sätt, så barn skulle nog förstå. På Bokus står det åldern 6-9, så jag antar att det är så det är. Även om jag tycker att alla från den åldern och uppåt skulle kunna läsa och gilla den.

En riktigt fin och bra bok i ett annorlunda och roligt format. Nu är mitt enda bekymmer att jag inte vet vart jag ska ställa boken. Den får inte plats i hyllan, och jag vill att den ska synas eftersom framsidan är så cool. Jobbigt.


Titel: Önskeprickar
Författare: Elin Fahlstedt
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2011

Jag vet inte riktigt vad det här är

Följ min blogg med Bloglovin

Bloglovin' säger åt mig att jag måste göra det här inlägget för att kunna lägga till min blogg där. Därför så gör jag som de säger.

För att göra det lite roligare så kan jag slänga in mitt absoluta favoritskämt.

Två män sitter i en bastu. Den ena säger "det är varmt här inne". Då svarar den andra "japp".

Underbart men virrigt

Den 15 januari ska de preliminära gymnasieansökningarna in, och idag var jag på mitt fösta öppna hus på ett gymnasium. Södra Latin heter det, och jag är kär! Den känns som utdragen ur en bok, men nötta stentrappor, en underbar aula och världens vackraste fasad. Jag vill så himla gärna kunna säga att "det är min skola, jag går på Södra Latin". Det enda problemet är linjerna. Den jag siktar in mig på där är Samhällsvetenskap med inriktning samhälle, men den linje jag är mest sugen på är Humanistiska med inriktning kultur. Den inriktningen har de på Norra Real, mitt andra alternativ som jag ska titta på nästa vecka.

Mitt stora problem är egentligen att jag knappt hittar några skillnader i programmen. Men hjälp av individuella valet så kan jag göra dem ungefär likadana, men undantaget att på Hum- kultur så kan man plugga litteraturhistoria. Gissa om jag vill! På Södra Latin finns inte den kursen, men däremot har de en som heter Litteratur. Men det verkar vara lite virrigt om den linjen faktiskt kommer finnas med, och om jag kommer kunna välja den. Ingen verkade kunna svara på det.

Biblioteket på Södra Latin var helt okej. Jag hann inte titta så noga, men det verkar bra. Norra Real ligger dock väldigt nära Stadsbiblioteket, vilket är helt awesome!

Allt är bara helt virrigt, men jag hoppas att allt kommer falla på plats när jag tittat på Norra Real. Men jag är helt säker på att det skulle bli hur bra som helst på båda skolorna. Jag längtar så himla mycket! Ska bli så kul att få hålla till någon annanstans än på den kulle jag gått på dagis och skola på sedan jag var ett.

Systrar i Jeans

Systrar i Jeans: Första sommaren
Skriven av Ann Brashares

Fyra bästa vänner systrar ska för första gången spendera sommaren utan varandra. Lena ska till Grekland och bo hos sin farmor och farfar. Carmen ska bo hos sin pappa. Tibby ska jobba, och Bridget ska på fotbollsläger. Hur ska de klara sig utan varandra hela sommaren?
      Lösningen uppenbarar sig i några byxor. Några helt vanliga jeans. Men de här jeansen är magiska, för på något ofattbart sätt så sitter de här jeansen helt perfekt på alla fyra tjejerna. De bestämmer sig för att dela på jeansen. Att skicka runt dem till varandra under sommaren, och när de sedan träffas igen ska de skriva upp vad de gjort under sommaren på byxorna. Men det visar sig hända ganska så mycket saker under sommaren, och allting blir svårt för tjejerna när de inte har varandra att vända sig till.

Jag är den här boken evigt tacksam. Det var den som hjälpte mig upp ur lässvackan jag fick under lovet. Jag har läst hela serien för några år sedan, och den var perfekt att läsa om nu. Det är en sån där härlig, mysig och lättläst bok som jag sitter och ler åt när jag läser. Lagom jobbiga problem, härliga sommarmiljöer och roliga karaktärer. Kanske inte en bok som säger så mycket, och ingen bok man tänker tillbaka till och reflekterar kring. Inte en bok som jag har hur mycket som helst att kommentera kring. Bara en riktigt mysig bok som verkligen hjälpte mig i min vinterdepp.
     

Titel: Systrar i Jeans
Originaltitel: The Sisterhood of Traveling Pants
Författare: Ann Brashares
Översättare: Caroline Zielfelt
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2003
Sidor: 377

Fan-chat med författaren till The Tribe: A New World

Jag tänkte bara berätta att ikväll (lördag) klockan 10 (hoppas jag fick tidszonerna rätt nu) kan ställa frågor till författaren till boken The Tribe: A New World på The Tribes sida på Facebook. Du har även möjlighet att ställa frågor till skaparen av själva tv-serien, Ray Thompson. Jag har varit med på tidigare chatter med några olika skådisar från serien, och de brukar bli riktigt roliga. Så om ni gillar boken, gillar Tribe eller funderar på att läsa boken eller kolla på serien så är det ett tips!

Hehe

På ödets vingar

Den här boken läste jag ut när jag var i Egypten på höstlovet. Då skrev jag också en recension på den i det block jag hade med mig. Men sedan när jag kom hem så har det aldrig blivit att jag skrivit rent den på datorn och publicerat den. Men idag hade jag inget att skriv om, så då tänkte jag att jag skulle ta tag i den här recensionen. Verkligen på tiden!

På ödets vingar
Skriven av JuliaSandström

För många år sedan stängdes världens ondska in i ett stort berg, och för att de aldrig mer skulle kunna ta sig ut gjordes fyra nycklar att låsa porten i berget med. Fyra betydelsefulla krigare valdes ut att bli nyckelväktare, och deras uppdrag var att vakta sin tilldelade nyckel till varje pris.
     Men nu är någon ute efter nycklarna och fast besluten om att öppna porten och släppa ut världens ondska. Karíten Shanzoc och två andra karíter skickas ut för att hitta nyckelväktarna och varna dem. Men i sökandet blir de attackerade, och Shanzoc faller medvetslös ner i havet.
     När han blir räddad av en morfar och två barnbarn är han fast besluten att fullfölja sitt uppdrag och fortsätta sökandet efter nyckelväktarna, men det visar sig att morfadern vet mer än vad han ser ut att göra.

En bra bok. Kanske till och med mer än bra. Bitvis riktigt spännande. Karaktärerna var riktigt roliga. Jag gillar särskilt Liva. Själva världen gillar jag också. Trots att den var fiktiv så kunde jag se små likheter med vår egen värld här och var. Jag gillar också Karíterna. De var coola och lite annorlunda.

Det som gör mig tveksam är att de första 200 sidorna kändes som en enda lång inledning. En enda lång presentation av den där världen och karaktärerna. En introduktion til vad boken skulle handla om. Så när den väl kom igång var den slut. Jag vet att det finns tre böcker till i serien, och förhoppningsvis så drar handlingen igång lite snabbare då. Så jag får ta och läsa nästa bok helt enkelt, för det var ändå en bra bok det här, och det ska bli kul att få se vad som händer.

I can see the light!

Jag vet. Jag har bloggat uselt. Eller rättare sagt har jag inte bloggat alls. På en hel vecka! Inte kan jag skylla på att jag har mycket att göra heller, för det har jag inte. Jag har bara haft en lässvacka. Det var hemskt!

Alla i bokbloggarsfären vet nog vad en lässvacka är - en tid då man helt enkelt inte känner för att läsa. En mardröm, jag vet! Jag har aldrig riktigt varit med om en lässvacka förut. Någon enstaka vecka har det hänt. Och jag läste bara ut tre böcker i augusti 2010. Men den här var värst hittills. Jag skyller på jullovet. Det enda jag gjorde var att ligga och slöa framför Doctor Who hela dagarna. Ingen läsning alls. Det gick bara inte. Jag tvingade mig själv att läsa lite ibland, men det blev aldrig riktigt intressant.

Så höll det på ända tills slutet av förra veckan. Då började jag sakna läsningen riktigt mycket, eftersom det är den som får mig att slappna av mitt i allt skolarbete och alla träningar. Så jag bestämde mig för att läsa om en lättläst favoritbok - Systrar i jeans av Ann Brashares. Nu har jag snart läst ut den, och oj vad skönt det känns! Mitt liv är inte helt komplett utan läsning.

Så nu ska jag förhoppningsvis börja plöja böcker igen. Har ju en hel hög med underbara titlar i min hylla med olästa böcker som jag bara längtar efter att dyka in i.

Så om ni någonsin hamnar i en lässvacka så har jag ett tips till er: Läs om en gammal favoritbok. Gärna lättläst. Typ Harry Potter eller något liknande. Något som ni vet att ni verkligen njuter av att läsa. Förhoppningsvis så hjälper det!

Här hittar ni mig

Jag läste ett inlägg av Lucy på hennes blogg Bokrygg där hon berättar om vilka hemsidor hon är medlem på. Jag tyckte det var väldigt smart och tänkte att jag också borde göra ett. Ni ska dock veta att jag är mer personlig på dessa sidor. Då är jag inte "Boknea" utan Nea. Inte att jag inte är personlig här, utan det är snarare bara så att mitt huvudämne inte är böcker på de andra sidorna. För att komma till hemsidornas startsida så klicka på bilderna. För att komma till min sida så klicka på mitt användarnamn som står precis under. Adda mig supergärna!

Bokneas

Twitter är nog den hemsida jag är mest aktiv på. Jag är sjukligt beroende av Twitter och tweetar nog alldeles för ofta för mitt eget bästa. Men en så otroligt bra hemsida är det. Bli medlem!

EchoAccio48 (kan ej länka hit)

En hemsida som jag älskade när jag först blev medlem, men sedan tröttnat på. Nu har dock trollkarlsduellerna äntligen kommit igen så jag ska försöka att börja logga in. Någon gång. Typ.

notoneofthosepeople.tumblr.com

Jag blev medlem här för inte alls länge sedan, och jag är redan helt beroende. Som en blandning mellan Bilddagboken, Twitter och bloggar, och skräddarsy efter dina intressen *host*Doctor Who*host*. Min första tanke när jag började förstå vad det gick ut på var "Hur har jag missat all denna awesomeness?!".

PerhapsYellow

Jag har varit medlem här ett tag, men aldrig gjort något, hehe. Det var nu när jag skrev det här inlägget som jag bestämde mig för att komma igång med Goodreads. Det verkar ju så kul! 

perhapsyellow

Nea♥YouTube. Vad skulle jag göra utan denna underbara sida? Väldigt mycket Doctor Who förekommer dock på min kanal där just nu. Alltså favoritmarkeringar och sådant. Att ladda upp en video har jag inte försökt mig på än. Någon gång ska jag!

Det här är de sidor som jag är inne mest på. Sedan kan du alltid mejla mig på nea_f@hotmail.com om du vill något. Jag funderar också på att starta en facebook-sida till bloggen, men det är ett väldigt kanske. Sedan har jag ett privat konto på facebook, men eftersom det är efternamn involverade där så vill jag inte skriva ut det. Är dock kompis med några andra bokbloggare där som jag träffat i verkligheten, så om du har sett mig där så får du gärna adda mig om du vill. 

Rädda Palatset!

Minns ni det där inlägget jag skrev om gruppen BOKarna på Palatset? Hur underbart roligt det var och vilket awesome ställe Palatset är? Tyvärr verkar det inte vara så många som insett hur kul det är, för det går inte alls lika bra som det var planerat, och Palatset är nu nedläggningshotat. Vilket suger.

För er som inte vet var Palatset är så kan jag berätta. Palatset är ett sorts hus för barn och ungdomar som ligger på Riddarholmen. Byggnaden är hur cool som helst. Det känns verkligen som Hogwarts där inne.

Det finns hur mycket saker som helst att göra där inne. Du kan titta på 3D-bio i en biosal med tvåsitsstolar. Du kan bli proffssminkad och sedan gå direkt till ett rum proppfullt med supercoola kläder och kostymer. Du kan även bli fotograferad eller spela in en helt egen film. Extra coolt om du är sminkad och utklädd. Det bästa med filmen tycker jag är att det finns en green-screen, som gör att man kan stoppa in det man filmat i vilken bakgrund som helst. Det finns även en bil, så det ser ut som att du åker bil i filmen. Sedan finns det ett bibliotek och en skrivarverkstad. Ett rum där du kan spela musik på coola instrument, en pysselverkstad där du kan skapa saker av helt random prylar. Det finns många andra rum, men jag orkar inte räkna upp alla.
     Varje dag har också ett speciellt schema, så ofta kommer det dit författare och pratar, eller så är det någon konsert på scenen.

Eller hur låter det hur bra som helst? Inträdet för en hel dag är 120 kronor, vilket är ungefär lika mycket som ett biobesök. Tänk då att du faktiskt kan kolla på bio i själva Palatset, samt göra massor av andra grejor.

Nu håller alltså all denna awesomeness på att läggas ner. Det måste vi förhindra till varje pris! Vill du hjälpa till så får du jättegärna skriva på namninsamlingen. Ett besök också kanske?

Jag håller tummarna så hårt jag kan för att Palatset ska fortsätta vara ett Palats!

The Death Cure

The Death Cure
Skriven av James Dashner
Sista delen i en trilogi. Läst min recension på första boken här, och andra här.

Spoilervarning för dig som inte läst de tidigare böckerna. Även för dig som inte läst alla böckerna i Hungerspelen-trilogin.


Ända sedan Thomas och the Gladers flydde från the Scorch har han suttit helt isolerad i ett rum. Han vet inte vad som hänt med de andra, och det finns ingen att fråga. Men så öppnas dörren en dag, och WICKED avslöjar att botemedlet mot the Flare nästan är färdigställt. Alla Gladers erbjuds erbjudandet att få sina minnen tillbaka, något som tog ifrån dem när de kom till the Maze. Men Thomas känner på sig att något är fel, och det gör även Newt och Minho. De avböjer erbjudandet, något som WICKED inte räknat med.
     Thomas fortsätter kämpa för sin frihet. Men kan han verkligen lita på sig själv? Efter allt WICKED har gjort med hans hjärna? Är han mer än en bricka i spelet?

Det här är en av mina absoluta favoritserier. Jag läser första boken och var helt mållös. Jag läsere andra och förstod inte hur någon kunde skriva något så olidligt spännande. Jag läser den här boken, och blir besviken. Jag saknar samma spänning. Jag saknar den här stämningen av att aldrig riktigt veta vad som är en lögn. Jag saknade de saker som utmärkte sig så mycket i de andra böckerna.
     I de två andra böckerna har allting de gör kontrollerats av WICKED. Allting de gör är planerat. Varenda steg de tar. I den här boken har de mer frihet och valmöjligheter. Med det försvann allt det jag älskat i de tidigare böckerna. Karaktärerna blev mer allvarliga, och kändes inte lika härliga som innan. Spänningen försvann, och allting kändes bara fel.

Vi kan jämföra det med Hungerspelen, för jag får precis samma känsla i båda böckerna. I de två första kastas de in i något, och tvingas kämpa för att överleva. Ändå är inget frivilligt, de är tvingade att göra saker de inte vill. Sedan kommer den tredje boken, och där så är deras beslut plötsligt mycket viktigare. Nu kämpar de inte längre för att överleva, utan för att vinna kampen mot dem som gjort det mot dem.
     I båda dessa fantastiska bokserier blev den tredje och sista boken en besvikelse. Visst är båda bra, men det som man älskat med de tidigare böckerna är inte där längre.

Jag tycker om The Death Cure. Det gör jag. Men inte mer. Det blev inte någon sträckläsning där jag sitter med andan i halsen och får tvinga mig själv att inte bläddra framåt för att se vad som händer. Har fick jag snarare övertala mig själv att plocka upp boken.  En anledning det det kan i och för sig vara att jag hela tiden kollade på Doctor Who.

Så, det blev en besvikelse. Handlingen fångade mig inte och ingenting var detsamma. Ändå är jag väldigt glad att jag läste den. Jag fick äntligen veta hur det slutade. Men precis som i Hungerspelen så är det de två första böckerna som fångar mig.


Titel: The Death Cure
Författare: James Dashner
Förlag: Delacorte Press
Utgivningsår: 2011
Sidor: 324
Språk: Engelska

2011

I alla fall så tänkte jag summera 2011 lite. Bara för att liksom.

2011 var det året som jag upptäckte Starkid Productions. Jag blev helt beroende av A Very Potter Musical, A Very Potter Sequel, Starship och Me and my Dick. Jag skrev ett inlägg om det HÄR. Jag upptäckte också Doctor Who nu i december, och å vad glad jag är över det.

2011 blev ett väldigt upptaget år, men ganska så mycket stress och inte så mycket tid för läsning. Men jag var med om ganska många bokrelaterade upplevelser, som min prao i en bokhandel. Jag träffade Amelie, Frida och Anna inne i Stockholm, vilket resulterade i mycket boksnack. Amelie och Frida har jag även träffat två gånger till, där vi en gång gjorde en bokvideo. Sedan var jag på en bokbloggsträff med massor av bokbloggare och några författare. Jag blev medlem i BOKarna, och fick gå på release-festen till Cornelia Funkes nya bok. En skrivarkurs med Johanna Lindbäck har även hunnits med, och en språkresa till Isle of Wight, då jag inte läste något alls på tre veckor.

Under hela 2011 läste jag precis 70 böcker. Förra året läste jag 93. Jag antar att det är för att jag har haft mycket mindre tid i år. Men jag misstänker också att datorn och vissa tv-serier har något med det att göra.

Mina mål för 2011 var att:
* Läsa mer på engelska (gick väldigt bra)
* Sluta sitta så mycket framför datorn så att jag kan ägna mer tid åt läsandet (ehh, vi tar nästa punkt)
* Läsa lite fler böcker av Jane Austen, och andra klassiker för den delen (har läst några klassiker, men inte mer Jane Austen)
* Bli bättre på att skriva recensioner och reflektera mer över det jag läser (där utvecklas jag hela tiden)
* Läsa mer böcker ur bokhyllan (med tanke på att min "oläst-hylla" är för liten för mina olästa böcker så antar jag att det blev ett stort fail)
* Inte köpa lika många böcker (trodde jag ens att jag skulle klara det?)
* Fortsätta blogga och hålla läslusten uppe (done!)


I år tänker jag inte ha några mål, förutom att kanske sluta läsa böcker jag egentligen inte vill läsa, utan läsa vad jag har lust med. Jag känner att jag bara glömmer bort målen jag skriver, så det är ingen idé. 


Mina favoritböcker som lästes 2011 ser ni här (räknar ej omläsningar):

Sedan vill jag bara nämna en till bok. En bok som inte platsar bland favoriterna, men som fortfarande fastnade hos mig. Den fick mig verkligen att tänka till ordentligt. Ganska så svårläst och inte så snabbt tempo, men ändå väldigt bra, och otroligt fascinerande. En sån där bok som man i en del situationer kan relatera till och hitta massor av likheter. 








2011 var ett år som upptogs av mycket annat än läsning, men jag upplevde också många fantastiska läsupplevelser och hittade många nya favoriter. Nu hoppas jag på ett 2012 fullt av böcker. 

Kvartalsrapport 4

GOTT NYTT ÅR KÄRA BLOGGLÄSARE!

Jag vet att jag är lite sen med att säga det, och det är lite pinsamt att erkänna vad det var som gjorde att jag inte har gjort ett inlägg tidigare, men ni som följer mig på Twitter kan nog gissa. Jag har varit fullt upptagen med Doctor Who. No-lifer, jag vet. Men nu har jag sett klart alla säsongen med underbara David Tennant som den tionde doktorn, och i och med det så har mitt beroende lagt sig. Nu kan jag börja leva igen.

Så här har vi den sista kvartalsrapporten för 2011:

Oktober:
Söta pojkar är bara på låtsas - Moa Eriksson Sandberg
Sverige 2017 - John Lapidus
Jellicoe Road - Melina Marchetta (omläsning)
Röd Skymning - Fredrik Lindblom
Niceville - Kathryn Stocket

November:
Enclave - Ann Aguirre
På ödets vingar - Julia Sandström
K55: Lögnernas Valv - Erika Oscarius
Lögner - Michael Grant
Pojkarna - Jessica Schiefauer
The Tribe: A new world - A.J Penn

December:
Var är Alaska? - John Green (omläsning) (länken är till en gästrecension)
Midvintermörker - Lars Wilderäng
Robin med huvan - Johanna Nilsson (omläsning)
Will Grayson, Will Grayson - John Green, David Levithan
Dash och Lilys utmaningsbok - Rachel Cohn, David Levithan

16 böcker. 6 mindre än förra kvartalet. 3 omläsningar. 4 engelska. 3 "vuxenböcker". Dessa 5 sorterade som favoriter:

Det var ingen bok som var riktigt dålig. Men jag tyckte inte om Midvintermörker, och Pojkarna blev en besvikelse.


Ska bli kul med ett nytt år. Jag hoppas på ett bra läsår, både för mig och er.