Vilka böcker beskriver mig?

I andra utmaningen i bloggmaratonet frågar Frida vilken bok i min bokhylla som beskriver mig, så här har vi den!

LOL skämta bara ... ish mohahah.

Nej men okej här är mitt riktiga svar!

Eftersom jag går tredje ring och just nu känns det som att jag bara gör samma sak om och om igen, precis som huvudpersonen i Resten får du ta reda på själv upplever samma dag om och om igen. Jag cravear något nytt och något annat. 

En pensionär i en tonårings kropp har jag fått höra att jag är, och det är ju den här versionen av Madame Bovary också. En riktig gamling i nyöversättning. Dock inte en särskilt bra bok, så jag tycker vi stannar kopplingen där.

Min älskade Pride and Prejudice, eftersom jag under förra veckans omtittning av BBCfilmatiseringen plötsligt insåg hur mycket jag relaterar till Mr Darcy. Jag har börjat inse att jag också har en sån där konstig stolthet som hindrar mig från mycket eftersom det känns lite ovärdigt att göra det och som kan få mig att verka lite otrevlig.



--- Det här inlägget är andra delen i ett bokbloggsmaraton anordnat av Frida ---

Jag ligger lite efter i maratonet iom att tredje utmaningen har redan släppts, men jag ska försöka hinna ikapp!

ETT BOKMINNE

Jag minns inte hur gammal jag var, men jag hade en fanatisk Meg Cabotperiod när jag gick i mellanstadiet typ. Jag hade läst alla Prinsessas Dagbokböckerna och vallfärdade till bibblan för att låna allt annat jag kunde hitta av denna fantastiska Cabot. Den bokserie jag fastnade mest för i min skörd var Hemsöktserien, om medlaren Suze som är roomie med swooniga spöket Jesse.

Så jag läste de första fem böckerna i serien, och sedan började jag på den sista.

OH.

MY.

JESSE.


Alltså jag hade aldrig läst något liknande. Det där var mina första riktiga feels (utom när jag läste ut sista HP-boken, men det var en annan sorts feels). Seriöst, jag var typ rädd för mig själv pga ville explodera av känslor. Så jag läste om den. Några gånger.

Och sedan kom dagen som jag fruktat så länge - sista lånedagen. MÅSTE JAG LÄMNA TILLBAKA EN DEL AV MITT HJÄRTA????

Så jag gjorde vad jag kunde eftersom jag var liten och inte smart nog att förstå att jag kunde åka och köpa boken - jag tog fram ett block och började skriva av. Ord för ord samlade jag ihop delarna av mitt mellanstadiehjärta i en asful anteckningsbok jag köpt på ica.

Nu blir ni nog lite rädda. "Skrev hon av en hel bok???"

Nä det gjorde jag inte. Jag var i alla fall tillräckligt smart för att inse att jag inte skulle hinna göra det och samtidigt lämna tillbaka boken i tid (jag var dock inte så smart att jag förstod att en sent lämnad bok inte innebär mord, eller ännu värre - avstängning). Nej jag valde ut de typ 10 sidorna jag kände att jag inte kunde klara mig utan och skrev av dem. Resten fick bli ett senare bekymmer, just nu var det bara överlevnad för de närmsta dagarna jag hade i tankarna.

Så det gjorde jag, bara för att få läsa en av de bästa bokscenerna i historien OM OCH OM IGEN.

Så värt.

PS. Jag fick boken i julklapp sen. Fatta lyckan ❤

PS 2. TAGGA NY UPPFÖLJARE SOMMAREN 2015!!!!


--- Det här inlägget är första delen i ett bokbloggsmaraton anordnat av Frida ---

Häng med på bokbloggsmaraton!

Frida har startat igång ett bokbloggsmaraton och trots att jag inte bokbloggar längre så tänker jag definitivt vara med. Jag älskar ju fortfarande böcker mer än allt annat (utom grönsakssoppa med nudlar, men det är nog bara en fas jag har just nu).

Första uppdraget börjar imorgon så det finns fortfarande all tid i världen att hänga på (och Frida har lovat att du är precis lika välkommen även om du inte har just en bokblogg)! Läs mer på hennes blogg så ses vi vid första uppdraget!

Hur spårat kan det bli innan jag slutar läsa? DUNNO

Jag läste nyss ut Light, sista boken i Goneserien av Michael Grant. Den första boken läste jag i sexan och på den fjärde bokens svenska utgåva finns det till och med en liten blurb från min bloggrecension på baksidan - SÅ COOLT.

Grejen jag är så imponerad över är hur Grant har skrivit SEX böcker (det är ju liksom jättemånga) som har spårat totalt redan i första boken, och ändå fortsätter jag läsa. För alltså sakerna som händer i de där böckerna är så spårade och knäppa att det inte makear någon sorts sense, och egentligen borde jag tycka lika illa om det som jag tycker om Doctor Who säsong 7 som också spårat totalt. Men det gör jag inte, för Goneserien är precis lika bra trots att karaktärer blir till guld, sjunker ner i jorden eller turas om att existera i en och samma kropp. Det är spårat och ofta ganska grymt, grymt i båda benämningarna alltså.

För en av mina guilty pleasures är böcker där barn är elaka mot varandra (pls jag lovar är inte galen), och de här böckerna har SÅ MKT ONDSKA och inte EN ENDA vuxen. Alla under 15 är instängda i en kupol och likt Flugornas herre så visas barnens hemska sidor. Plus att det ofta bara är allmänt råa scener med hjärnor, kroppsdelar n' stuff, och Grant lyckas liksom med att hålla kvar vid den där känslan att de är barn och att de inte borde vara med om sådant. Nu i sista boken tog han också upp det intressanta med hur barn möjligtvis kanske klarar mer än många vuxna, eftersom de fortfarande formas av omvärlden. Spännande och ganska hemsk tanke.

Nu försöker jag hantera det fakutm att serien är slut och att jag 6 år senare äntligen har fått veta hur det slutade för Sam, Astrid, Caine, Brianna, Edilio och de andra i the FAYZ.

inspiration

Ni ska bara veta hur många plagg och annat som jag köpt enbart med tanke på The Tribe. Hade jag varit lite modigare hade jag klätt mig precis som i favvoserien varje dag. Så mycket färger, så kul och så sprakande!

Alltså Tai-Sans gula kappa <333 font="">

Vill gå på den här festen

Vad är INTE bäst med den här bilden?

Ahh that 90-tal.

film och feminism

Jag och Alva och Peter var uppe tidigt imorse för att se på The Virgin Suicides på Bio Rio (Sveriges första kravmärkta bio lärde jag mig idag!). De har tillsammans med Zita en A-märkt filmhelg med fokus på jämställdhet i filmbranschen, fatta vad bra!

Så vi var där klockan 11 idag och serverades frukostbrickor för att först lyssna på ett panelsamtal om Bechdel-testet, kvinnors roll i filmer och objektifiering. Det var himlans kul och smart och intressant, jag älskar verkligen att lyssna på människor som diskuterar saker och är smarta om det.

Sen såg vi filmen och den var jobbigare att se än vad jag väntat mig, så triggervarning gällande självmord om ni läser vidare. Precis som Alva skrev på Twitter så romantiseras den lite för mycket tycker jag. Jag har bara hört åsikter om hur vacker och fin den där filmen är och var inte beredd på något så tungt och obehagligt som det faktiskt var. Visst är det en vacker film men handlingen bör också uppmärksammas. Att vifta bort hela handlingen - med självmord som utgångspunkt - känns en aning och nonchalant.

Filmen var himla bra enligt mig, både visuellt och till handling, även om jag fick lite gåshud av obehag på vissa ställe för lite jobbigt blev det allt.

***

På tuben sen såg en gubbe att jag höll på med mobilen och sa att jag är hjärnskadad pga den. Jag sa att hjärnskadad och beroende inte är samma sak. Det tyckte inte han.

Lite allmänt sur på människor som verkligen måste dela med sig av sina åsikter om andras beteende till främmande människor.

***

♥PÅSKLOV♥

LINNEA GULDPANSARDIGIUTVECKLAS TIIIIIIIIILL

Jag börjar halv två imorgon, slutar 50 minuter senare. Förutom att gå ner till bageriet och köpa en halv limpa danskt rågbröd och sedan äta ALLT så tänker jag ragea över grupparbeten och titta på Digimon (om jag någonsin lyckas ladda ner hela feeden, mvh hållit på sen igår).


Igår tittade jag på Digimon: the movie eftersom det seriöst är en av de bästa filmer som gjorts. Jag fick dessutom höra att filmen egentligen är ett hopplock av scener från fyra olika japanska filmer, vilket förklarar gaaaanska mycket om varför filmens handling inte makear någon som helst sense.

Replikerna i den filmen är helt klockrena, alltså den filmen är liksom KUL, på riktigt.




"DIGISKALLESMÄLL"

"KANINKANON"

"Känner du att det luktar digiägg här?"

Och liksom skämt som jag skrattar åt trots att jag inte är åtta år.

mina bojkottar

Jag har blivit lite mer medveten när jag handlar nu på senaste tiden. Att köpa något är vara delaktig i den varans produktion och allt den genomgått fram tills dess att du nu köper den. Det kan vara orättvisa arbetsförhållanden, miljöovänliga kemikalier eller något oetiskt inom produktionen. Jag tänkte därför lista upp de varor jag numera bojkottar och även be er som läser att kommentera om ni vet något mer.

• Kött. Den mest självklara punkten på listan, som jag numera undviker på grund av dess påverkan på miljön. Enligt FNs livsmedel- och jordbruksorgan så beror 18% av världens utsläpp av växthusgaser på just djurindustrin. Dessutom lever djuren i vidriga förhållanden (läst mer hos Djurrättsalliansen). Anledning till bojkott: Miljön och djurens situation.

• American Apparel. En amerikansk klädkedja med reklam som är så sexistisk att jag mår illa. Unisextröjor där männen har både knäppta skjortor och byxor på sin reklambild medan kvinnans bilder ser ut som någon sorts hemmaporr (är det ett ord?). Eller hur de kvinnliga modellerna fotas halvnakna i sängar där de ska påminna om små flickor. Läs med på bloggen En blommig tekopp eller surfa in på Genusfotografen, där hens bloggläsare röstat fram American Apparel till Årets sexist 2013. Anledning till bojkott: sexism. 

• Urban Outfitters. Den här klädkedjan har gjort en del saker jag är ganska skeptisk till. 2009 kom det fram att butiken i Sverige inte hade någon anställd personal - alla var inhyrda (http://www.handelsnytt.se/snart-ett-ar-som-inhyrda). De har sålt en t-shirt med ordet "depression"tryckt överallt och värst av allt - ett linne med texten "eat less", läs mer här. Att glamorisera depression och ätstörningar är INTE okej. Anledning till bojkott: glamoriserar depression och ätstörningar, fuffens med anställning.

• Zara. Ännu en klädkedja, och den här bojkottar jag på grund av dess knäppa arbetsförhållanden. Hur anställda fått i uppdrag att göra andra anställda otrygga och hur anställdas övertid bara försvunnit. Läs mer här. Anledning till bojkott: läskiga arbetsförhållanden.

• Cloetta. Greenpeace har just nu en kampanj mot konfektyrföretaget Cloetta, som envisas med att ha palmolja i sina produkter. Palmoljan kommer från oljepalmen och Cloettas palmolja kan inte garanterats ha producerats utan att regnskogen kommit till skada. Anledning till bojkott: palmolja som kan skada regnskogen.

• Head & Shoulders. Jag brukar inte använda just Head & Shoulders när jag tvättar håret, men det är väldigt många som gör det utan att veta att det också innehåller palmolja. Deras palmolja kan inte heller garanteras vara producerad på villkor som inte förstört regnskogen, något som Greenpeace uppmärksammar i en annan av sina kampanjer just nu. Anledning till bojkott: palmolja som kan skada regnskogen.

Det var nog alla mina konkreta tips. Sedan försöker jag numera att även köpa second hand i så stor utsträckning som möjligt eftersom det är både miljövänligt och billigare. 

Så om ni har något mer som ni tycker är värt att ta upp så är det bara att kommentera, jag skulle bli väldigt tacksam!

det är inte bara att tycka

Åsikter är något jag alltid har haft problem med. När jag var mindre hade jag väldigt starka åsikter men det var mest för att jag tyckte det var coolt att ha starka åsikter och vara lite anti. Nuförtiden har jag däremot jättesvårt för det där med åsikter och att ta ställning. Jag tycker alltid att jag behöver mer information, att jag säkert har missat någon aspekt eller jag inte har tillräckligt med argument för att argumentera för den åsikten. Det enda jag faktiskt har starka åsikter om är nog feminism egentligen för feminism tycker jag är självklart.

Från debatten idag

Idag var Kent Ekeroth på min skola och debatterade, några elever bjöd in honom  och representanter från MP, V, FP och C för att debattera i aulan med skolans samhällselever som publik. Det har varit ganska splittrade åsikter om huruvida det är rätt att bjuda in någon från SD till skolan för att propagera för sin åsikt, särskilt någon som varit med i järnrörsskandalen. Jag har som vanligt inte riktigt vågat ha en åsikt om det, utan mest funderat fram och tillbaka. "SD är ju folkvalda! Men är de demokratisaka? Vi måste möta debatten. Men vi vill inte göra rasism rumsrent!". Så har mitt huvud varit.

Väl under själva debatten idag kände jag plötsligt hur jag började hålla med de som inte tyckte det var ok att bjuda in en Sverigedemokrat till skolan. Jag hade läst mycket argument på twitter, men jag hade också fått lite skuldkänslor när de som varit och demonstrerat mot hela grejen utanför skolan frågat mig varför jag inte följt med.

Då blev jag osäker igen - är det verkligen mina åsikter eller är jag bara läskigt lättpåverkad? Följer jag grupptrycket? Gör jag det för att inte få skuldkänslor? Söker jag bara bekräftelsen av alla retweets jag får från människor som håller med?

Fatta vad konspiratorisk, osäker och rädd jag är för mina åsikter. Inte hjälper det att tänka att det bara är att byta åsikt sedan heller, för det ses ju ofta som ett svek eller att en inte kan bestämma sig.

Slutsatsen är nog egentligen att jag borde sluta bry mig om vad andra människor tycker om mig, men det är svårt och en aning skrämmande.

Snälla snälla snälla KP-läsare säg att någon känner igen sig (hashtag kropp och knopp)! Jag har seriösa åsiktskomplex.

Allt vi säger är: John Green!!

Jag, Alva, Peter och Pia var med i Lisa Bjärbos podcast Allt vi säger är sant och pratade om John Green. Lyssna på den HÄR och skratta åt hur kul vi är!!

BILDERBOKSKÄRLEK

Nu på senare tid har jag börjat älska bilderböcker så himla mycket, vilket är ganska jobbigt när jag jobbar i en bokhandel. Under sportlovet förra veckan köpte jag boken Under månens trollmakt som kom ut för några år sedan. På framsidan står det "bilderbokskonst för barn från hela världen" och redan när jag läste det kände jag bara JA, detta av två anledningar.

Anledning numéro un: det står klart och tydligt KONST. Inte bilder utan KONST, vilket är precis vad bilderböcker är. När något skapas för barn har vuxna en tendens att nedvärdera det men PLS DON'T för det finns så mkt fantastiskt ni missar. 

Anledning numéro deux: det är alltså bilderbokskonst från HELA VÄRLDEN. Har ni läst en bilderbok från Japan någon gång? Eller Tjeckien? Argentina? Inte jag i alla fall och fatta vad det suger, att växa upp i en global värld där en bara får se en pytteliten del av dess kultur. I den här boken får vi se MER och det är jättevackert. Tråkigt nog så är fortfarande en majoritet av illustratörerna från västvärlden vilket var sådär jobbigt väntat. Men fortfarande – awesome bokidé!

Shaun Tan är också en sån där bilderbokskonstnär, men hans böcker är dock mer till för vuxna än för barn. Att bläddra i dem är i alla fall världens upplevelse och jag låter mitt ex av Sommarregler stå och visa upp sig på min ganska så ofta avstängda tvskärm. 

*Uppdatering av mina fotografskillz: jag har numera lärt mig att inte ha fingret framför linsen.

Nästa mål: ta bort skärmskyddet om jag ska fotografera stället där det ligger*

ALLA hjärtans dag

Jag har aldrig haft något speciellt intresse för Alla hjärtans dag. Jag har aldrig haft någon pojkvän att fira med under dagen och det har väl på sin höjd varit att jag kramar kompisar och får godishjärtan av mina föräldrar. Men i fredags var Alla hjärtans dag mer än så.

En timme in på alla hjärtans dag natt såg jag klart sista avsnittet i Gossip Girl vilket var gaaaanska känslosamt och ännu mer gaaaaanska fint. Pia tweetade det här fina till mig.

I skolan hade vi Alla hjärtans dag-mys i Caffiz, ett samarbete mellan föreningarna HBTQ-hörnan och Dumbledore's Army. Vi åt bakelser, folk hånglade framför det legendariska prideflaggehogwartscrestet och jag åt en pridefärgad klubba. Sen var jag med Caradhras på kvällen vilket inte var en Alla hjärtans dag-grej men så mycket kärlek på det ändå.

Jag fick en kommentar från Anna, som bestämt sig för att sprida kärlek i bloggosfären. Jag blev inte bara jätteglad över att få en sån fantastisk hälsning, utan jag blev också så himla glad över att Anna finns. För jag har bara träffat Anna typ tre gånger och det var jättekortisar, men alltså finns det någon so sprider så mycket glädje och kärlek omkring sig som Anna? Som är så genuint trevlig mot alla och verkligen tar sig tid att uttrycka det? Alltså seriöst det var inte bara Annas kommentar som gjorde mig glad, utan bara själva grejen med ANNA. För jag skiter i hur cheesy det här blev - Anna ÄR fantastisk. Massor med kärlek till dig Anna!

Sedan höll Ellen Page ett tal på HRC Foundations konferens i Las Vegas, en konferens som arbetar för säkerhet och välmående för HBTQ-ungdomar. Jag såg det inte förrän nu pga skevt internet men ehh ja det var fantastisk, jag började gråta och hon berättade att hon är homosexuell, vilket jag insåg var en big deal när jag försökte komma på fler Hollywoodstjärnor som är det. Jag kom inte på en enda, kan någon annan snälla hjälpa mig?


I alla fall vill jag bara säga ett sent "glad alla hjärtans dag" och hoppas alla har det gosigt, inte pluggar för mycket och försöker vara snälla mot sig själva. KRAM *kramar datorn i hopp om att det når er*

En tyst favoritjävel

På väg in till stan för att ta en kvällsfika med Amelie igår så läste jag ut Tell the Wolves I'm Home. Jag hade skitsvårt för att sätta fingret på vad det var för speciellt med boken. Jag fastnade i den så fort jag började läsa, och jag satt verkligen hela pendlingen till och från skolan och bara läste, inte twitter eller smsade eller något annat. Jag var liksom helt fast i den. Men den var inte spännande. Den var inte svår att lägga ifrån sig. Den var inte mind-blowing. 

När jag sa det här till Amelie sa hon "Aah det är en sån där tyst favorit. En sån där som kryper in under skinnet på en och kramar om hjärtat utan att man liksom märkt att den smygit in." JA, sa jag. Det är precis en sån det är. En tyst favorit. Ingen OMGfavorit, för att citera Amelie. 

För nu när jag är klar med boken saknar jag den. Sådär som när en inte har smsat på länge med en kompis en annars ofta smsar med. Det känns liksom lite tommare än vad det gjorde när jag hade boken i väskan och fick spendera mitt pendlande med June och Toby och Finn och Greta. 

Det var en sån där bok som får mig att känna mig mindre ensam om min plats i världen. Typ som The Perks of Being a Wallflower eller texter i Rookie Magazine. När jag plötsligt läser mina tankar tryckta på papper, samlade i en perfekt stjärnbild för mig att få överblick över och plötsligt förstå, så som jag aldrig förstått dem när de virvlat omkring på himlavalvet i mitt huvud. Då känner jag mig aldrig ensam. 

Nu ska jag skaffa mig en helt jävla fantastisk tekanna också, en sån speciell som Finn hade. Och om ni undrar över min oväntade svordom (för who am I kidding jag svär alldeles för lite) så läser jag Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer just nu och den gör mig så svärsugen.

Den är också helt jävla fantastisk.

Fjorton timmar Elizabeth Bennet

I lördags kom min vän Petra hem till mig och tittade på The Lizzie Bennet Diaries. HELA The Lizzie Bennet Diaries, alla 100 avsnitt plus alla Q&A's och några av Lydias videos. Sen när det var klart tittade vi på Pride and Prejudice, den med Keira Knightly från 2005 som inte följer boken så bra men som är så sceniskt vacker att en vill dela upp den i småbitar och ladda upp alla på Tumblr.

Dessutom är kläderna i The Lizzie Bennet Diaries helt fantastiska. Lizzies syster Jane är modeintresserad och varje gång hon är med blir jag helt AGH VAD VACKERT vill också ha.

Från hennes (alltså hennes rolls, inte skådisens) Pinterest

Så i söndags surfade jag in på Modcloth, eftersom de har väldigt många Janeaktiga klänningar där. När jag blir 18 ska en beställning på Modcloth bli min första nu-är-jag-18-så-nu-får-jag-göra-det-här-grej.

"Clear as day Lizzie Bennet" AAAAAAAGGGHHHHHH 

jag pinnar och pinnar

Jag har ca inget plugg den här veckan och har utnyttjat detta till max genom att se på Gossip Girl varje kväll. Men idag råkade jag logga in på Pinterest idag för första gången på evigheter och ihhh vad jag dreglar över vackra bilder och sorterar in dem i mina fina mappar. Mitt ordningssinne älskar detta till tusen, mitt älskar-att-titta-på-vackra-saker-och-längta-bort-sinne också.

Eftersom jag den senaste tiden har haft en sådan längtan efter att resa så eh jag pinnade på av bara farten. Först gjorde jag en mapp med bilder från platser i Europa som vi gärna vill tågluffa till i sommar.

Bildkälla

Bildkälla 

Sen kom jag och tänka på alla magiska platser jag besökt på senaste tiden och gjorde en mapp för dem också.

Palatset på Zanzibar                                                                                          Bildkälla

Ngorongorokratern i Tanzania                                                                                                                                             Egen bild

Art Deco i Miami                                                                                                                                                                     Bildkälla

Alltså jag vill se världen och jag vill uppleva världen och jag vill känna världen. Jag har sett fantastiska saker och jag vill bara se mer. Sitta i parker i solnedgången, åka båt i kanaler, vandra i berg, sova på lökiga hostels, bada, äta mat, se utsikter, våga prata med människor, sitta på uteserveringar, ha fab kläder på mig, läsa på parkbänkar och bara känna hur jag finns på så många olika ställen och hur jag känner mig på olika ställen. Lära känna mig själv genom världen. 

ÅH JUSTE (är det nu jag borde skriva "edit"?) vad heter ni på Pinterest? Jag vill hemskt gärna följa er!

kalaskul och släktinsikter

Vi var på kalas hos Maria. Alltså sånt där najs kalas med tårtor och kakor vid en tid på dygnet som en faktiskt kan hålla sig vaken utan problem. Hon fick presenter, vi lekte med ballonger och allt var himla fint.

När jag kom hem hittade jag massor med gamla bilder som mamma hämtat hos mormor. Och vet ni vad jag insåg - min morfar var ju sjuktligt snygg. Alltså filmstjärna-i-svartvit-prettofilm-snygg eller söt-pojke-på-tumblr-snygg , och jag tänker inte ens gå in på hans vågiga hår.

fy boken, fy på dig!

Jag läste ut Erebos, en bok om ett datorspel. Nu är jag ärligt talat lite paranoid och har någon sorts klump i bröstet för den var SÅ OBEHAGLIG. Samtidigt var den äckligt bra, en sån där bok jag försvinner i. Glömmer att vilja kolla twitter, skiter i hur kissnödig jag är och dricker upp det kalla teet istället för att göra nytt. Nu måste jag andas, lugna ner mig och inse att jag inte spelat Erebos - jag har bara läst boken och det är inte samma sak. Trots att jag inbillar mig det hela tiden.

Läs den och bli SKITSKRAJ. Typ som avsnittet Midnight-i-Doctor Who-skraj. Jag vet, det är på den leveln.

Förresten var jag på Ikea idag. Jag köpte en kaffe och bulle för 5 spänn. Pappa köpte en JÄTTESTOR säng åt mig. Känner en extrem win-win-situation på det alltså.

Hi There Rose Tyler

Det var länge sedan jag squeelade över Doctor Who, men nu kunde jag bara inte inte göra det.

nyårslöftstider

Jag, Amelie, Anna och Pia hade myskväll hos Amelie i lördags. Då kollade vi upp Bokus topplista nu några dagar efter nyår, den är ganska så hemsk. Jag har censurerat den lite åt er nu, men helst av allt skulle jag bara smälta den med ett strykjärn och sedan låta Kroppspanik av Julia Skott ta över första platsen, följd av massor med najs skönlitteratur och lite kokböcker som inte snackar ett skit och hur ens mage ser ut efter den här JÄTTEMUMSIGA fettsnåla, kolhydratssparande, lågkalorimåltiden.

Alltså visst laga nyttig mat och motionera. Köp gärna böcker om det, men GÖR DET INTE FÖR ATT BLI NÖJD MED DIG SJÄLV. Det uppnås inte genom att hitta din samhällets idealiska bild av dig själv.

#peptalk #rage #självhjälp #neaatnight #nyår 

Mitt 2013 - instagram edition

mitt 2013 sett genom Earlybird, Rise, Sierra och alla de andra

Jag började det nya året på Key West och äskade ön ganska mycket

▲

På #Fetastebokträffen intervjuade jag och Amelie Cirkeln-författarna

 ▲

▲

Extremt mysig valborg med Caradhras

▲

En av mina bästa resor någonsin var med Frida till London. Alltså friheten <3 font="">

▲

Jag överlevde ettan, Anna överlevde gymnasiet

▲

Jag gjorde ett stå av smultron för första gången i mitt liv

▲

Mina fina vänner på Fridas landställe, med morgondopp, kvällsdopp och Harry Potter

▲

Sen överraskade vi Frida med tårta och girlander innan hon for till USA 

 ▲

Jag var med och anordnade en Welcome Feast för de nya hogwartssödra latineleverna

 ▲

Precis innan hösten var Caradhras ute och skedade under ett vindskyddmed den här utsikten

 ▲

Vi åkte till the event of the year - bokmässan

 ▲

Redan dagen efter såg jag och Johanna MGMT

 ▲

Sedan andas ut lite hos farmor och farfar ute på landet

 ▲

Vi såg 50-åsavsnittet av Doctor Who, jag och Johanna vad SF-Bokhandelns cosplaytävling

 ▲

Jag var med Anna, Amelie, Pia och Stina på midnattspremiären av Catching Fire

▲

Och nu till ju fick jag det här vackra handmålade julkortet från bästa Pia


Gott nytt år alla människor!