måndag 26 december 2011

Will Grayson, Will Grayson

Will Grayson, Will Grayson
Skriven av John Green och David Levithan

Av en slump träffar Will Grayson en annan Will Grayson i en sjaskig porrfilmsbutik sent en fredagkväll. Av en annan slump börjar de också prata med varandra. Berättar om deras liv, och all annan skit de går och bär på. De har ingenting gemensamt förutom deras namn, och inte heller är de särskilt förtjusta i varandras sällskap. Men deras möte den där kvällen visar sig ändå vara betydelsefullt, och utan att egentligen ha vetat om det så har de båda Will Graysonarna hjälpt varandra att hitta tillbaka till sitt liv, och till kärleken.

Okej, jag vet att min beskrivning av handlingen blev en otrolig klyscha, men det är det lättaste sättet att beskriva den här underbara boken på. Vi kan börja med det här genidraget med att de två författarna har skrivit om en karaktär var. Eftersom de skrev så olika så utmärktes de två karaktärernas personligheter så otroligt mycket mer. Jag tyckte precis lika mycket om att läsa om de båda Will, och jag blev alltid helt uppslukad i den jag läste om.

Karaktärerna var jättefina! Särskilt Tiny, som jag älskar hur mycket som helst. Så gullig och omtänksam och självsäker och cool. Jag skriver det här nästan en vecka efter att jag läst ut boken, och Tiny är den som först dyker upp i huvudet när jag tänker tillbaka på läsningen. Jag vill vara kompis med honom! Kanske dock inte bästa kompis, för jag skulle garanterat tröttna på allt snack. Men han var verkligen så speciell, en sån där personlighet som verkligen står ut. Att han sedan älskar musikaler gör honom bara ännu bättre. Vi skulle kunna sitta och titta på Chicago tillsammans. Sedan skulle jag vilja kolla på musikalen Tiny satte upp. Den verkar ju helt totally awesome.

I början störde jag mig väldigt mycket på att en av Will:arna bara använde små bokstäver. Både i början av meningar och namn och allt sådant. Men sedan vande jag mig, och i slutet fanns det en liten konversation mellan Green och Levithan nedskriven där Levithan förklarade varför. Då tyckte jag plötsligt att det var otroligt coolt med små bokstäver.

Nu när jag tänker tillbaka på läsningen så kommer jag inte ihåg så mycket mer än att den här boken var så underbar. Det behövs nog inte, för då har jag anledning att läsa om den.

Jag lägger in några helt underbara citat från boken (det fanns hur många som helst!):

"i am constantly torn between killing myself and killing everyone around me"
"it's hard to believe in coincidence, but it's even harder to believe in anything else"
"i do not say 'good-bye'. i believe that's one of the bullshittiest words ever invented. it's not like you're given the choice to say 'bad-bye' or 'awful-bye' or 'couldn't-care-less-about-you-bye'. every time you leave, it's supposed to be a good one."
"i mean to clean up my room. really, i do. but all i manage to do is wipe the history from my web browser, and then i'm totally exhausted"

Titel: Will Grayson, Will Grayson
Författare: John Green, David Levithan
Förlag: Speak
Utgivningsår: 2011
Sidor: 310
Språk: Engelska
 

3 kommentarer:

  1. Jag tyckte också om Will Grayson, Will Grayson. Den var annorlunda och ny och trevlig. Det första citatet du har tagit är så fruktansvärt sant. Haha

    SvaraRadera
  2. Jag älskade den här när jag läste den, tror det var någon gång i början av 2011, eller möjligen förra sommaren. Förstår verkligen din kärlek för Tiny, han var en underbar karaktär - men kanske inte den som jag själv skulle vilja ha som bästa vän! Hm, nu blev jag ju sugen på att läsa om den... x'D

    SvaraRadera
  3. Jag älskar Will Grayson, Will Grayson, den är helt klart en av de bästa böckerna jag läst i år, om inte någonsin. Tiny är ju helt underbar ;) Är riktigt glad att du också gillade boken!

    SvaraRadera