tisdag 20 december 2011

Robin med huvan

Den här boken  minns jag att jag läste när jag gick i typ tvåan. Flera gånger läste jag den. Jag lånade den. Lämnade tillbaka igen bara för att kunna låna ännu en gång. Jag tyckte den var helt otrolig. Nu såg jag den när jag tittade runt lite i skolbiblioteket, och tänkte att det kunde vara kul att se om magin fanns kvar.

Robin med huvan
Skriven av Johanna Nilsson

Sebastian bor i en lägenhet med sina föräldrar och storasyster. Föräldrarna bråkar rätt ofta, så under sommarlovet så bestämmer de sig för att hyra en stuga i skogen för att kunna ta det lugnt och hitta tillbaka till varandra. Sebastians syster stannar kvar i staden med alla hennes kompisar, men Sebastian är bara elva år. Alldeles för liten för att vara utan sina föräldrar.
     Alltså åker de iväg till den lilla stugan, och allt är mysigt och trevligt. Men föräldrarna kommer fortfarande inte överens, så en natt smiter Sebastian ut i skogen. Där träffar han Robin. Hon bor i en koja i skogen. Är jagad av både Grodmännen och Fågelgubben, men kan prata med djuren, som hjälper henne. Sebastian börjar smita ut varje natt för att träffa den här mystiska och sorgsna Robin, som lever i skogen helt själv.

Okej, jag måste erkänna att jag blev lite besviken. Jag upplevde inte alls samma magiska känsla som jag fick när jag läste den förut. Den här lite kusliga, men spännande, och ändå så otroligt häftiga känslan man får av en del böcker. Nu kändes det mer som att jag var någon utomstående. Någon som sitter och tittar Sebastian och Robin och förstår allting i berättelsen. Jag har nog växt ifrån den. Nu förstod jag alla gåtor, metaforer och karaktärers beteende med en gång. När jag var liten var det mer som att jag stod på samma ställe som Robin och Sebastian. Jag var en av dem, och hade precis lika svårt att förstå allting.

Språket är otroligt fint, och hela handlingen tycker jag är så vacker och speciell. Den tar upp många svåra ämnen på ett sätt som gör att man knappt förstår att det är något svårt. Som att vita fåglar representerar döden, och att djuren i skogen är bortglömda barn. Det är lite som en saga.

Har du en lillebror eller lillasyster i lågstadiet så borde du verkligen försöka pracka på dem den här boken. Läs den själv också, men jag slår vad om att din läsupplevelse blir helt annorlunda från ditt syskons. Jag tycker i alla fall att den är bra, även om lite av magin kanske har försvunnit.


Titel: Robin med huvan
Författare: Johanna Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2001
Sidor: 126

7 kommentarer:

  1. Svar: Jag är på avsnitt 37, tycker att det är väldigt spännande. Min favorit är nog Amber tror jag, tycker att hon är cool

    Va bra att du gillar Enclave, är alltid så orolig över att böcker som verkar hur bra som helst sedan ska visa sig vara jättedåliga x)

    SvaraRadera
  2. Hej säljer tre böcker i gott skick, kanske någon du gillar?
    Tarej en titt så får du se! :)

    SvaraRadera
  3. "Vild magi" var min bok som jag ÄLSKADE när jag var yngre. så fruktansvärt mycket. När jag läste om den var dne inte lika magisk, men jag läste klart serien den tillhörde för första gången och sista boken var jättebra.

    Sv: Tack! Det var lite läskigt i katakomberna. Men mina kompisar var så rädda att jag blev orädd. Bara för att.

    SvaraRadera
  4. Svar: Vad kul att du gillade Pippi-kvinnor-inlägget :D

    SvaraRadera
  5. När jag gick i fyran älskade jag Vargbröder-serien. Läste om de här om dan och de är fortfarande bra! Kanske inte lika bra som jag tyckte förut men endå :)

    SvaraRadera
  6. sv: jag ska söka till Södra som förstahandsval, vore ju jätteskojjigt om vi båda hamnar där! :D

    SvaraRadera
  7. GOD JUL! Hoppas att du får riktigt härliga paketer! :D

    SvaraRadera