Moi

Jag inser att jag faktiskt aldrig skrivit ett blogginlägg där jag berättar ordentligt om mig själv. Visste finns det en flik i menyn där det står lite, men jag har ju skrivit här ett tag nu och det finns mycket att berätta.

Om vi kör enligt "tidslinjen" på Facebook så kan man klicka på år 1996 och komma till min första dag på jorden. Den 1 juni var det faktiskt. Nu ska jag dock inte berätta om hela mitt liv här, för troligtvis är det bara jag som är intresserad - är lite narcissistisk.

Här är en ganska så uppdaterad version av Nea, där hon har på sig sina nya glasögon. Sina enda glasögon förresten.

Jag kan istället börja med att berätta att folk (med folk menar jag kompisar i min klass och lite andra kompisar typ) ser mig som en väldigt positiv person. Jag skulle tro att det beror på att jag tycker om att vara glad. Är jag nedstämd så blir jag nedstämd. Typ mycket. Försöker därför hålla mitt humör uppe hela tiden. Lyckas väldigt bra också eftersom jag inte har någon anledning att vara nedstämd.
     Folk ser mig också som en nörd, vilket är något som jag blir väldigt glad över eftersom jag tycker nördar är sjukt coola. Som John Green (författare till t.ex. Var är Alaska? och The Fault in our Stars (vill läsa (haha, parentes i parentes. Parentesinception!)) och har videobloggen Vlogbrothers med sin  bror) beskriver nördar:

Coolaste Hank och John Green.

“…because nerds like us are allowed to be unironically enthusiastic about stuff… Nerds are allowed to love stuff, like jump-up-and-down-in-the-chair-can’t-control-yourself love it. Hank, when people call people nerds, mostly what they’re saying is ‘you like stuff.’ Which is just not a good insult at all. Like, ‘you are too enthusiastic about the miracle of human consciousness’.” 

Perfekt beskrivning. Eller hur? Nea är alltså positiv och nördig och talar ibland om sig själv i tredje-person. Ett exempel finns till höger i bloggbeskrivningen.

I höst ska jag börja på gymnasiet, och om det går som jag vill så kommer jag in på Södra Latin inne i Stockholm. Vilket är typ awesome eftersom alla där verkar vara Harry Potter-nördar. När jag sedan börjar jobba så vill jag jobba med böcker. Typ förläggare eller något annat coolt. Jag vill också bo på Nya Zeeland och ha en bokhandel och antikvariat i samma byggnad med ett café i mitten. 


Små saker som förgyller min vardag är solsken, gitarrspelande klasskompisar i korridorerna, musikal-låtar, heta diskussioner och smarta tankar. Smarta tankar är seriöst det bästa jag vet. Som när jag tittar på någon ny video hos Vlogbrothers och bara återfår tron till mänskligheten för att de är så kloka och awesome. 

Från Williams underbara video

Jag gillar att resa, drömmer om att vandra Inkaleden i Peru, saknar språkresan på Isle of Wight. Är beroende av Twitter och kan se på Williams video MVG-barn och dess lögner hur många gånger som helst och skratta så ögonen tåras varenda gång.


Frågar någon mig vad jag lyssnar på musik har jag svårt att svara på den frågan. Jag gillar nämligen "musik som har handling". Typ musik från musikaler, där jag vet att de sjunger låten för att något har hänt eller för att de känner något för någon annan. Eller typ Wizard Rock, Time Lord Rock och Rockingjay. Alltså låtar om Harry Potter (Ministry of Magic och Oliver Boyd and the Remembralls!), Doctor Who (Chamelion Circuit!) och The Hunger Games (Alex Carpenter gör grymma Rockingjay-låtar!). Alltså gillar jag låtar som berättar en historia. En historia jag kan handlingen till. 


Det här inlägget skulle kunna bli mycket längre, eftersom jag känner mig själv rätt så bra och har mycket att berätta om. Men Nea behöver sova, och sluta snacka så mycket om sig själv. 


Som ett litet PS kan jag också meddela att detta är ett sådant här inlägg som jag aldrig blir särskilt nöjd med eftersom det känns som att jag bara babblar på. Det är lite som Charlie snackar om i sin video. Därför tänkte jag testa att göra precis som Charlie - publicera det ändå.

De tre vinnarna av Eld + tygpåse är

Dom dom dom dom dom dom dom


















Angelica, Mari och BokParadiset! Grattis till er! Jag mejlar er och ber om adress, som jag sedan vidarebefordrar till Rabén & Sjögren så skickar de ett signerat ex av Eld med tillhörande tygpåse till var och en av er. Trevlig läsning!

Bokryggspoesi

Alldeles nyss läste jag ett inlägg hos Man där hon läst om något som kallas bokryggspoesi, och hon gjorde själv några superhäftiga dikter! Jag blev så himla sugen på att testa så jag drog iväg till pappa (där jag har mina böcker) och knåpade ihop några egna. Det går helt enkelt ut på att skapa dikter med hjälp av boktitlar. 

Odjurens stad

Varsel

Tusen gånger starkare

Jag är djävulen

Catch me if you can

Vild och vacker

I skymningens land

På kudde av gräs

Där drömmar blir till

En dag till skänks

För mycket lycka

Svindlande höjder

Ingen återvändo

Nu eller aldrig

På ödets vingar

Här ligger jag och blöder

Innan jag dör

Varma kroppar

Ett oemotståndligt begär

Ankomsten

Haha, jag är trött och kan verkligen inte sluta skratta åt den där sista. Förlåt för denna olämpliga dikt! 

Ni borde testa det här, det var riktigt kul! 

Vinn Eld och tygpåse!

I samarbete med Rabén & Sjögren lottar jag nu ut tre signerade(!) ex av Eld, skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Det är den andra delen i Engelsforstrilogin, där den första boken heter Cirkeln. Tillsammans med boken får de tre vinnarna också varsin tygpåse att bära boken i. Man får bära andra saker i den också.

Allt du behöver göra är att kommentera till det här inlägget och berätta att du är med samt skriva din mejladress så att jag kan kontakta dig om du vunnit. Vill du inte kommentera kan du kan mejla mig på nea_f[at]hotmail.com (där det står [at] ska det vara ett @). Har ni frågor kring tävlingen svarar jag gärna på dem, men tyvärr inte förrän måndagen den 21 på grund av klassresa. Utlottningen avslutas lördagen den 26 kl 12:42.

Lycka till!

Ingredienser som garanterar en bra bok

Det finns vissa teman i böcker som bara är så himla bra. Om jag får höra att en bok har något sådant i sig så bryr jag mig inte om att kolla upp vad den handlar om eller något. Jag vet redan att jag kommer älska den.

Twister med mindfuck - kunde inte komma på en bättre beskrivning, förlåt! Men jag älskar böcker som verkligen leker med hjärnan. Böcker där jag i slutet får veta att allt jag läst egentligen har varit något helt annat. Jag känner mig så himla lurad, men på ett bra sätt. Ett exempel är Shutter Island av Dennis Lehane. När twisten kom ville jag bara läsa om hela boken för att se allting ur det rätta perspektivet. Ett annat exempel är tv-serien American Horror Story. En riktigt bra serie vars twist gjorde att jag gick omkring och var sur på mig själv en hel dag för att jag gick på det.
      Jag känner på mig att ni som inte läst och sett dessa blir väldigt nyfikna på vad jag snackar om nu va? Läs och se!

Filosoferande huvudpersoner som tänker coolt - vem älskar inte böcker fulla av smarta tankar? Perfekta citat på varje sida som jag sitter och älskar. De böcker jag först kommer att tänka på är The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky och Extremely Loud & Incredibly Close av Jonathan Safran Foer. Böcker jag önskar att jag skrivit själv för att jag beundrar språket så otroligt mycket.

"I would die for you. But I won't live for you." - The Perks of Being a Wallflower

Populärkulturreferenser som jag förstår - det är inte alls kul med de jag inte förstår. Men är det inte härligt att läsa en bok och märka att personen lyssnar på samma band som dig? Eller kanske läser samma bok eller tittar på din favoritfilm? Den ultimata boken när det gäller dessa referenser är definitivt En Prinsessas Dagbok av Meg Cabot. Det var tack vare denna bokserie som jag läste Jane Eyre, och jag har sett otaliga filmer på grund av att huvudpersonen Mia råkar nämna dem. Man måste dock ha växt upp under den period som böckerna skrevs för att få ut något av det, annars blir det som jag skrev överst - inte alls kul med referenser jag inte förstår.

När vackra kläder beskrivs  - jag är alltid på gränsen till att dregla. I Meg Cabots Babbeldrottningen hittar huvudpersonen en gömma på vinden full med gamla vintagekläder som beskrivs in i minsta detalj. Jag råkar älska gamla saker, och jag kan verkligen se dem framför mig. Samma sak i Vickys Vintagebutik. Jag får alltid så otroligt stor lust att skaffa en gigantisk garderob full av gamla färgglada plagg när jag läser böcker som dessa. 

     Det är lite samma sak i Nattens Cirkus av Erin Morgenstern, bara att det i den boken är själva miljöerna som beskrivs så detaljrikt. 

Ungdomar lämnade att klara sig själva utan att ta kål på varandra, alternativt ta kål på varandra - varför dras jag till dessa morbida böcker?! Tv-serien The Tribe, Gone (rec. på bok 2 och 3) av Michael Grant, The Maze Runner (rec på bok 1, 2 och 3) av James Dashner, The Hunger Games (rec. på bok 3) av Suzanne Collins, Imorgon när kriget kom av John Marsen och filmen Battle Royal. Alla handlar de ungdomar som antingen är utan vuxna och är tvungna att samarbeta eller ungdomar som på grund av vuxna måste döda varandra.

      Det finns en spänning i det här med att låta ungdomar klara sig själva. Det är en period i livet då man är lättpåverkad och övar sig på att tänka kritiskt. Detta dras till nytta i dessa verk och skapar berättelser som är både spännande och intressanta sett ur psykologiska vis. Hur människor reagerar på olika situationer och när känslor tar över. Att låta ungdomarna vara själva gör helt enkelt allting så mycket mer spännande och intressant.

Har ni tips på böcker som innehåller något av dessa tar jag mer än gärna emot dem!

Mitt klimatkatastrofala liv

Mitt klimatkatastrofala liv
Skriven av Saci Lloyd

Den här boken tar upp det heta ämnet miljöförstöring. Här presenteras ett dystopiskt Storbritannien år 2015, där miljökrisen har ställts på sin spets och regeringen tvingas ta till strikta koldioxidrestriktioner för att skapa någon sorts kontroll. Huvudkaraktären Laura skriver i sin dagbok om de nya restriktionerna och hur miljöförstöringen påverkar hennes liv på alla tänkbara sätt.


Jag har aldrig varit en person som tänker väldigt mycket på miljön. Visst köper jag ekologiskt om det finns och cyklar till stationen istället för bussen, men mer än så är det inte. Nu förväntas jag nog skriva hur den här boken fick mig att öppna ögonen inför miljöförstöring, men det gjorde den inte. Det kändes så otroligt uppenbart att den här boken är skriven för att göra ungdomar mer medvetna om miljökrisen. För att sedan "gömma" budskapet lite så skrivs den i dagboksform med ett lite coolt och sarkastiskt språk så att det ska bli kul att läsa. Jag känner bara att jag vill gå emot det som sägs i boken och bli värsta miljöboven bara för att vara lite rebellisk. Eller, i alla fall fortsätta med att inte stänga av datorn och släcka lampan, vilket jag egentligen borde göra.


Nu säger jag inte att jag inte gillar den här boken. För miljöproblemet utgjorde inte alls hela boken. Jag gillar huvudpersonen Laura, och särskilt hur hon tar tag i sina problem istället för att grubbla på dem, vilket var jätteskönt att läsa om. Ni vet hur frustrerande det är i böcker när huvudpersonen går och grubblar över något jättelänge, och vi som läsare vet att allt löser sig om hen bara pratar med rätt person. Jag gillar verkligen att Laura inte grubblar helt enkelt.
Jag gillar också hur hon och hennes omgivning inte är helt positiva till hur dessa nya miljölagar har påverkar deras livsstil. För det är rätt mycket att offra. Intressant också hur Lloyd har valt att ta upp det här med hur olika människor väljer att hantera krissituationer. Hela Lauras familj reagerar helt olika på de nya lagarna, och förändras rejält för att klara deras nya sätt att leva. Jag tycker dock inte att karaktärernas utveckling kändes helt trovärdig. Eller snarare tycker jag att utvecklingen fattades. De förändrades bara med en gång, från att ha varit en person till att bli en annan. Det kändes inte heller som att jag fick grepp om alla karaktärer, de kunde vara helt olika vid olika tillfällen.


Det jag verkligen gillade i boken var det som jag alltid brukar älska i dystopier - regeringen. Det är skrämmande att läsa om hur regeringen hanterar det nya samhällssystemet och alla naturkatastrofer. Hur de från att vara på folkets sida lyckas bli deras fiender och hur de i samma veva som de skapar nya lagar för att rädda miljön också fråntar folket mycket av deras frihet. Vad som gör det så skrämmande i den här boken är att den utspelar sig i en snar framtid i ett land inte så olikt Sverige. Skulle Sveriges regering kunna ta makten på det sättet? Detta är alltid intressant att tänka kring i dystopier.


Jag tycker det här är en bra bok. Ibland lite för uppenbar, och inte helt bra på alla plan. Men spännande, underhållande och tänkvärd. Har dock sett att det finns en uppföljare på engelska, och jag vet inte om jag kommer läsa den. Det känns som att historien är färdig redan.



Titel: Mitt klimatkatastrofala liv
Originaltitel: The Carbon Diaries 2015
Författare: Saci Lloyd
Översättare: Lottie Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2008
Sidor: 333

Jellicoe-kväll hos X-Publishing

För en liten stund sedan kom jag hem från en jättetrevlig kväll hos förlaget X-Publishing. Det var en träff om boken Jellicoe Road av Melina Marchetta, i samband med att de släpper den svenska översättningen nu i dagarna.

På stationen mötte jag Frida och Amelie som också skulle dit. Vi gick tillsammans till förlagets mysiga lokal, och var lite tidiga. Att vara tidig är något av det värsta jag vet. Jag brukar alltid vara någon minut sen till saker för säkerhetsskull. Så detta var en liten övning för mig antar jag. Det bjöds i alla fall på fika, och Johanna Lindbäck var där och pratade om boken. För er som kanske funderar över varför Johanna Lindbäck var där så är det så att det är henne hela Sverige har att tacka för att över huvud taget ha fått nys om Jellicoe Road. Efter hennes tokhyllande inlägg på Bokhora så har Jellicoe Road alltså blivit värsta snackisen som säljs i bokhandlar och har köpts in till bibliotek. Nu även getts ut på svenska!

Det var alltså ganska så många personer där. Många bloggare, som t.ex. Hanna från Tonårsboken. Vi har en trevlig tendens att träffas på olika bokrelaterade evenemang. Så det blev alltså mycket snack om Jellicoe Road och Melina Marchetta. En kul bokquiz också.

På väg hem fick jag med mig ett ex av svenska Jellicoe Road som jag nu har börjat läsa trots alla andra böcker jag läser just nu. Men jag blev bara så himla sugen på att läsa om boken efter allt prat om den. Jag köpte även David Levithans fina Liten parlör för älskande eftersom den stod så fint i deras übersnygga bokhylla och bara kostade 100 kronor. Jag känner på mig att jag kommer älska den boken!

Det var en jättetrevlig kväll, och troligtvis skriver jag ett inlägg om vad jag tyckte om svenska Jellicoe Road och andra omläsningen.