lördag 31 december 2011

Dash och Lilys utmaningsbok

Den här boken vann jag hos Bokfreak, som för övrigt är en blogg ni verkligen borde kolla in.


Dash och Lilys utmaningsbok
Skriven av Rachel Cohn och David Levithan

Julen nalkas, och i New York pyntas, bakas och handlas det för fullt. Men det är inget för Dash, som aldrig varit särskilt förtjust i julen. När han några dagar innan julafton flyr in på sitt favoritantikvariat, Strand, och söker sig till sin hylla med favoritförfattare så hittar han något som inte hör hemma där. Mitt bland de slitna böckerna sticker en röd anteckningsbok ut. Dash öppnar den såklart, som de flesta andra skulle gjort i hans ställe. I den står det några instruktioner som han ska följa, och eftersom han inte har något annat att göra så bestämmer han sig för att göra som de säger.
Lily älskar julen, och allt som har med den att göra. Men i år blir det inte riktig son hon ville. Hennes föräldrar har åkt på semester till Fiji, och hon är kvar i stan med sin bror som bara vill umgås med sin pojkvän. För att muntra upp henne lite så bestämmer de sig för att placera ut den röda anteckningsboken åt henne i hennes favoritbokhandel, Strand. Snacka om att Lily blir förvånad när hon inser att någon faktiskt nappat på deras idé.

Mitt i dessa hysteriska juletider börjar Dash och Lily kommunicera genom den där röda anteckningsboken och deras utmaningar till varandra, och plötsligt verkar både deras jul och deras liv se lite bättre ut.


Jag vet att jag använder det här ordet alldeles för mycket, med det är verkligen ett helt perfekt ord för att beskriva den här boken. Den var så mysig! Julstämningen, de fina konversationerna och de härliga karaktärerna. Så otroligt mysigt!

Karaktärerna var nästan det absolut bästa. Så underbara och unika allihopa. Jag önskar att jag var kompis med dem, vi skulle ha det jättekul tillsammans. Det är jag säker på. Boomer skulle vara den där killen jag snackar med när jag behöver muntras upp. Lily skulle vara kompisen jag går och fikar med och snackar om nördiga saker. Dash skulle jag tycka var fett cool, och jag skulle säkert inte våga snacka med honom för han verkar alldeles för smart för mig. Men när vi väl börjat snacka så skulle vi börja reta varandra för våra boksmaker. I've got this all planned.

Själva idén med boken är så otroligt perfekt. Som en mysig romantisk komedi fast på bok. Jag är ju en sucker för töntiga kärleksfilmer och allt sådant, och den här boken är helt perfekt för mig. Jag sitter och ler när jag läser den. Det är så fint med att skriva ner sina tankar i en liten bok och ge dem till en främling. Me love!

Den här boken var mysig och underbar. Inte särskilt spännande eller överväldigande, bara en riktigt fin och glad bok som förgyllde julen. Tack så mycket Bokfreak för att jag fick läsa den!

tisdag 27 december 2011

Några böcker rikare

Julafton för mig innebär mindre plats kvar i bokhyllan. Jag älskar att klämma på paketen. Försöka list ut vilken bok det är genom att känna tyngden och tjockleken (japp, I'm crazy). Den här julen var inget undantag. Men jag har även köpt och fått böcker på annat sätt som jag också tänker visa här. Det blir alltså lite bilder på mina nya böcker.


Här är det alltså en bokpryl jag har fått. Inte Ankomsten, den hade jag redan innan. Men den passar så fint där så jag ska låta den stå där och bli beundrad. 

Här är en annan bild. Älskar verkligen det här stringhylle-stuket.




De här fick jag i min paketkalender (vadå för gammal?). Jag måste dock inflika att det inte hänger ett paket på varje dag där, det skulle nog bli lite för mycket. 

Jag har extrajobbat lite i en bokhandel veckan innan jul. Samma som jag praoade på i våras.  Då fick alla som jobbade där en summa pengar att ta böcker för som en liten julklapp. De här blev jag sugen på. 

Den översta köpte jag på tågstationen på väg hem från farmor och farfar för att den verkar så bra. Den under fick jag av mamma av någon anledning. Jag tror att det fanns någon anledning i alla fall, men jag fick inte veta den. Den understa vann jag hos Bokfreak.

De här tre fick jag i julklapp. Lögner har jag egentligen redan läst. Jag vill bara ha den i hyllan. Men de andra ska bli kul att läsa.
De här fick jag också i julklapp. De vassa tändernas skog har jag dock redan, så den ska jag få kvittot på och byta.  Och jag vet att jag har den undre på svenska också, så jag planerar att göra en liten undersökning med dem två... Domdom
Som ni förhoppningsvis märker så är de här inte böcker. Men jag ville ändå visa dem för att de är så coola!

Sedan tänkte jag att ni kanske börjar undra vad böckerna låg på,  jag skulle i alla fall göra det. Det här är alltså en byrå, ett pussel och en mörk glasskiva. Jag ska byta till ett hundpussel snart, det jobbiga är bara att lägga det. 

Det här var alltså min bokiga jul. Som julläsning läste jag Dash och Lilys utmaningsbok, och den var verkligen perfekt. En riktig julbok. 

måndag 26 december 2011

Will Grayson, Will Grayson

Will Grayson, Will Grayson
Skriven av John Green och David Levithan

Av en slump träffar Will Grayson en annan Will Grayson i en sjaskig porrfilmsbutik sent en fredagkväll. Av en annan slump börjar de också prata med varandra. Berättar om deras liv, och all annan skit de går och bär på. De har ingenting gemensamt förutom deras namn, och inte heller är de särskilt förtjusta i varandras sällskap. Men deras möte den där kvällen visar sig ändå vara betydelsefullt, och utan att egentligen ha vetat om det så har de båda Will Graysonarna hjälpt varandra att hitta tillbaka till sitt liv, och till kärleken.

Okej, jag vet att min beskrivning av handlingen blev en otrolig klyscha, men det är det lättaste sättet att beskriva den här underbara boken på. Vi kan börja med det här genidraget med att de två författarna har skrivit om en karaktär var. Eftersom de skrev så olika så utmärktes de två karaktärernas personligheter så otroligt mycket mer. Jag tyckte precis lika mycket om att läsa om de båda Will, och jag blev alltid helt uppslukad i den jag läste om.

Karaktärerna var jättefina! Särskilt Tiny, som jag älskar hur mycket som helst. Så gullig och omtänksam och självsäker och cool. Jag skriver det här nästan en vecka efter att jag läst ut boken, och Tiny är den som först dyker upp i huvudet när jag tänker tillbaka på läsningen. Jag vill vara kompis med honom! Kanske dock inte bästa kompis, för jag skulle garanterat tröttna på allt snack. Men han var verkligen så speciell, en sån där personlighet som verkligen står ut. Att han sedan älskar musikaler gör honom bara ännu bättre. Vi skulle kunna sitta och titta på Chicago tillsammans. Sedan skulle jag vilja kolla på musikalen Tiny satte upp. Den verkar ju helt totally awesome.

I början störde jag mig väldigt mycket på att en av Will:arna bara använde små bokstäver. Både i början av meningar och namn och allt sådant. Men sedan vande jag mig, och i slutet fanns det en liten konversation mellan Green och Levithan nedskriven där Levithan förklarade varför. Då tyckte jag plötsligt att det var otroligt coolt med små bokstäver.

Nu när jag tänker tillbaka på läsningen så kommer jag inte ihåg så mycket mer än att den här boken var så underbar. Det behövs nog inte, för då har jag anledning att läsa om den.

Jag lägger in några helt underbara citat från boken (det fanns hur många som helst!):

"i am constantly torn between killing myself and killing everyone around me"
"it's hard to believe in coincidence, but it's even harder to believe in anything else"
"i do not say 'good-bye'. i believe that's one of the bullshittiest words ever invented. it's not like you're given the choice to say 'bad-bye' or 'awful-bye' or 'couldn't-care-less-about-you-bye'. every time you leave, it's supposed to be a good one."
"i mean to clean up my room. really, i do. but all i manage to do is wipe the history from my web browser, and then i'm totally exhausted"

Titel: Will Grayson, Will Grayson
Författare: John Green, David Levithan
Förlag: Speak
Utgivningsår: 2011
Sidor: 310
Språk: Engelska
 

lördag 24 december 2011

Nu är det jul igen!

God jul på er alla underbara bloggare. Ni är bäst ska ni veta och jag hoppas ni får en superbra dag! Själv är jag hemma hos farmor och farfar i Värmland. De bor mitt ute på landet, så mycket till Internet finns det inte direkt. Men det är jättemysigt här i alla fall, och jag hoppas att ni har det lika bra!

Nu ska jag gräva ner mig i Dash och Lilys utmaningsbok som jag vann hos Bokfreak. Perfekta boken att läsa på julafton! Sedan blir det nog ett julavsnitt från Glee innan kusinerna kommer, lagom till Kalle Anka (som jag efter alla år fortfarande inte riktigt förstår grejen med).

Så ser min dag ut. Hur ser er julafton ut?

tisdag 20 december 2011

Robin med huvan

Den här boken  minns jag att jag läste när jag gick i typ tvåan. Flera gånger läste jag den. Jag lånade den. Lämnade tillbaka igen bara för att kunna låna ännu en gång. Jag tyckte den var helt otrolig. Nu såg jag den när jag tittade runt lite i skolbiblioteket, och tänkte att det kunde vara kul att se om magin fanns kvar.

Robin med huvan
Skriven av Johanna Nilsson

Sebastian bor i en lägenhet med sina föräldrar och storasyster. Föräldrarna bråkar rätt ofta, så under sommarlovet så bestämmer de sig för att hyra en stuga i skogen för att kunna ta det lugnt och hitta tillbaka till varandra. Sebastians syster stannar kvar i staden med alla hennes kompisar, men Sebastian är bara elva år. Alldeles för liten för att vara utan sina föräldrar.
     Alltså åker de iväg till den lilla stugan, och allt är mysigt och trevligt. Men föräldrarna kommer fortfarande inte överens, så en natt smiter Sebastian ut i skogen. Där träffar han Robin. Hon bor i en koja i skogen. Är jagad av både Grodmännen och Fågelgubben, men kan prata med djuren, som hjälper henne. Sebastian börjar smita ut varje natt för att träffa den här mystiska och sorgsna Robin, som lever i skogen helt själv.

Okej, jag måste erkänna att jag blev lite besviken. Jag upplevde inte alls samma magiska känsla som jag fick när jag läste den förut. Den här lite kusliga, men spännande, och ändå så otroligt häftiga känslan man får av en del böcker. Nu kändes det mer som att jag var någon utomstående. Någon som sitter och tittar Sebastian och Robin och förstår allting i berättelsen. Jag har nog växt ifrån den. Nu förstod jag alla gåtor, metaforer och karaktärers beteende med en gång. När jag var liten var det mer som att jag stod på samma ställe som Robin och Sebastian. Jag var en av dem, och hade precis lika svårt att förstå allting.

Språket är otroligt fint, och hela handlingen tycker jag är så vacker och speciell. Den tar upp många svåra ämnen på ett sätt som gör att man knappt förstår att det är något svårt. Som att vita fåglar representerar döden, och att djuren i skogen är bortglömda barn. Det är lite som en saga.

Har du en lillebror eller lillasyster i lågstadiet så borde du verkligen försöka pracka på dem den här boken. Läs den själv också, men jag slår vad om att din läsupplevelse blir helt annorlunda från ditt syskons. Jag tycker i alla fall att den är bra, även om lite av magin kanske har försvunnit.


Titel: Robin med huvan
Författare: Johanna Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2001
Sidor: 126

lördag 17 december 2011

Min nya obsession

Jag har inte läst så mycket den senaste tiden. Det brukar ju bli så ibland, och det kommer nog tillbaka snart. Men jag tror att trots att jag inte riktigt har lika stor läslust, så är det en tv-serie som är den stora boven. Inte vilken tv-serien som helst. Det är en fullständigt genialisk och underbar och fantastisk tv-serie. Doctor Who heter den, och är en Brittisk sci-fi-serie.
     Det är alltså Doctor Who som gör att jag sitter uppe till sent på kvällarna och alltså inte hinner läsa något. Likadant var det när jag tittade på The Tribe eller A Very Potter Musical. Jag blir bara helt besatt av någonting.

Doctor Who alltså. Det finns så otroligt mycket att säga. Först ska jag väl tacka Johanna som fick mig att börja se den. Alla hennes GIFs på Tumblr gjorde mig så nyfiken. Nu har jag sett hela första säsongen och är i mitten av den andra.

The TARDIS
Själva handlingen är lite speciell, den handlar om The Doctor, som är en Time Lord, alltså kan han resa i tiden med hjälp av hans skepp The TARDIS, en polistelefonkiosk från 50-talets England. Han reser runt tiden med sin kompis Rose och de lyckas alltid träffa på konstiga monster som de måste besegra. I avsnittet jag såg igår så befann de sig precis under ett svart hål och behövde kriga mot självaste djävulen. Så himla spännande. Det som är så otroligt speciellt med Doctor Who är att den byter skådespelare då och då. The Doctor byter både kropp och personlighet, vilket är lite förvirrande, men superkul!
David Tennant
     Serien startade redan 1963, och höll då på till 1989. År 2005 startades den upp igen, och det är de säsongerna som jag kollar på. I första säsongen porträtteras Doktorn av Christopher Eccleston. Han var superbra, och när det det byttes skådespelare till David Tennant så kändes det hur konstigt som helst. Det gör det dock inte längre, och nu tycker jag han är tusen gånger bättre. Så underbart underbar bara.
 
Ni kanske känner igen honom från Harry Potter, där han spelar Barty Crouch Jr. Jag kände dock inte igen honom och fick en chock igår kväll när jag insåg det. Kommer aldrig mer kunna se på Harry Potter på samma sätt nu.

Nu tycker jag att alla ska kolla på Doctor Who. Bara för att det är så awesome. Avsnitten är så otroligt kul, spännande och sorgliga. Doktorn är underbar och monstren så löjliga (och läskiga, hehe). Så titta, titta, titta!

onsdag 14 december 2011

Var är Alaska? En awesome gästrecension

Min kompis Jojjo skrev en superbra recension på underbara Var är Alaska?, så jag frågade henne om jag fick lägga upp den här, och det fick jag! Så det här är alltså en gästrecension av min kompis Jojjo, sedan kan ni kolla in hennes Tumblr eller Twitter.

Var är Alaska?
Skriven av John Green


Miles, en vanlig femtonårig kille från Florida, är uttråkad med livet i samma stad som han alltid bott i. Trött på den stereotypiska skolan, de ointressanta klasskamraterna, allt. Han bestämmer sig för att flytta till Alabama och tillbringa några studieår på internatskolan Culver Creek två mil söder om Birmingham. Så fort Miles sätter foten inom skolans område hittar han ett kompisgäng, får ett smeknamn och passar in direkt som handen i handsken och tillsammans med sina nya kompisar blir Miles som en förändrad människa. Terminen går på, full av galna nätter och tokiga hyss... Men sedan händer det något som ingen hade förväntat sig. Allt vänds uppochner och Miles tvingas ta itu med sig själv och det som har hänt på ett sätt han aldrig gjort förut.

Miles som person är rapp och rolig men ändå en vanlig kille. I början av boken trodde jag att han skulle vara en sådan där tråkig huvudperson, som bara är lite lätt socialt bortgjord men ändå blir accepterad. Så är det inte. Han är en annorlunda huvudperson, och han anpassar sig mycket snabbt till miljön på Culver Creek och miljön runt hans kompisar. Översten, eller Chip som han egentligen heter, är Miles rumskompis och han den första personen Miles någonsin blir riktig kompis med. Översten är liten och energisk, och väldigt utåtriktad och smart. Han har alltid något bra att komma med vilket är speciellt i och med att han säger så mycket. Alaska, en annan elev på Culver Creek som är en av Överstens bästa vänner, blir också en av Miles vänner och faktiskt hans första riktiga kärlek. Alaska är otroligt speciell och mycket uppmärksamhetsdragande, på ett bra sätt. Du skulle inte kunna missa om hon var i din närhet. Hon strävar efter att ständigt vara lite mystisk, oförutsägbar på något sätt, vilket ibland irriterar människorna i hennes omgivning. De flesta tycker nog om att veta vad en person förväntas göra i någon utsträckning, och med Alaska vet du aldrig vilket som är hennes nästa drag.

Miljön runt Culver Creek beskrivs som mycket vacker, med många soltimmar per år och långa sommrar. I skolbyggnaden är det mycket slitet och eleverna bor i gamla rum med två mindre sängar och i bästa fall en utsliten soffa. Dock behövs inte allför mycket tid spenderas i dessa rum, eftersom det oftast är väldigt varmt utomhus. Själva stämningen på internatet känns väldigt lössläppt och lite ansvarslöst, åtminstone när det inte är lektion. Även fast det finns mycket regler och du råkar illa ut om du bryter mot dem, så gör nästan alla elever det, i princip varje dag. Med mycket alkohol, cigaretter och droger gäller det att hålla det hemligt för lärarna. Att inte tjalla är en av elevernas oskrivna regler på skolan, och bryter du mot det, är risken stor att du blir hatad för resten av din tid på Culver Creek...


Jag har lite svårt att hitta något klart budskap med den här boken. En av Miles hobbies är att samla på människors sista ord, och jag tror att författaren har en mening med att de flesta människors sista ord knyter på något sätt ihop deras hela liv. Har en person varit klassad som rolig och humoristisk genom sitt liv, kan något humoristiskt eller lite smart bli hans sista ord. Miles hävdar även att när han åker till Culver Creek så söker han efter ett Stort Kanske, vilket är väldigt poetiskt, och han menar nog att åker för att söka efter något intressant i sitt liv. Kanske är det så att han känner att det mesta i hans liv har bara varit självklart, inte har behövt någon eftertanke, och det är det han letar efter. Ett Stort Kanske.

Boken i sig själv är väldigt egen, karaktärerna är väldigt speciella och det finns inte någon självklar likhet mellan en annan bok jag läst eller en film jag har sett. Efter en stunds tänkande, kommer jag fram till att den här boken har vissa likheter med en film som heter Juno. De liknar varandra i att det är en speciell tonårsintrig i båda, inte en typisk, utan det är någonting annorlunda som händer. Även att karaktärerna är snabba med ord och väldigt roliga, och miljöerna känns också väldigt lika. Båda skolorna i berättelserna känns slitna och lite ruffiga, men ändå mår eleverna bra och det känns som fungerande verksamheter.

Genusperspektivet i boken är ganska stereotypiskt, förutom vissa undantag. Karaktären Alaska är ett av de undantagen, eftersom hon är liksom ledaren i kompisgänget och alla styr sig i någon mån efter henne. I en grupp med både killar och tjejer är nog det vanligaste att en kille är den som bestämmer mest. Jag tror dock inte att de har så mycket att göra med att Alaska är tjej, utan mer att det handlar om hennes personlighet. Jag tror att vem som helst med Alaskas personlighet skulle bli någon form av ledare i en grupp, kille eller tjej. Förutom detta så är det ganska stereotypiskt. Lara, en tjej som blir Miles flickvän under en tid i boken, är väldigt typiskt tjejig, nästan så att jag blir lite irriterad på henne.

”Vi skulle ha vårt första stora matteprov om bara två dagar, så Alaska fick tag i sex matteelever som hon inte ansåg vara snobbar och stuvade in oss allihop i sin lilla tvåhästars Citroen.” Citatet beskriver författarens språk perfekt- lite finurligt, ganska många annorlunda ord i en mening och relativt orginellt. Han skriver på ett vardagligt och ungdomligt sätt som gör att det aldrig blir tråkigt att läsa.

Jag tycker den här boken var väldigt bra. Den är så speciell, karaktärerna är speciella och annorlunda, språket desamma, och det blir verkligen aldrig tråkigt att läsa. Jag vet aldrig vad som händer nästgårds, boken är inte alls förutsägbar. Den är inte alls någon vanlig ungdomsbok, lättsam och lätt bortglömd, utan den har definitivt en djupare mening som du kan fundera över. En dålig sak med boken var att det var relativt kort, jag hade gärna velat att den skulle vara längre. Boken är indelad i ”före” och ”efter”, och varje kapitel inleds med till exempel ”48 dagar före” eller ”126 dagar efter”. När jag läser ”före” delen vill jag bara fortsätta läsa hela tiden, för att jag är så nyfiken på vad nedräkningen faktiskt är till. Ett smart författarknep!

Jag skulle rekommendera den här boken till nästan vem som helst. Det är verkligen ingen typisk tjejbok och jag tror att alla över 13-14 skulle tycka om den. Även fast den är skriven för så kallade ”unga vuxna” så tror jag att även äldre än så skulle ha behållning av boken och lära sig något av den. Så, om du vill bli lite omtumlad av en både underhållande, tragisk och annorlunda bok, läs Var är Alaska. Du kommer inte ångra det! 

Titel: Var är Alaska?
Originaltitel: Looking for Alaska
Författare: John Green
Översättare: Mats Fierras
Förlag: Berghs
Utgivningsår: 2005
Sidor: 222

måndag 12 december 2011

Tribeboken finns nu på Amazon!

Tänkte bara meddela att The Tribe: A New World som jag recenserade för ett tag sedan nu finns att köpa på Amazon. Jippie! Det verkade ju faktiskt finnas några hard-core Tribe-fans som var sugna på att läsa den. Vill ni köpa den så kan ni klicka HÄR.

Midvintermörker

Midvintermörker
Skriven av Lars Wilderäng
Sjukt snygg framsida!

Det är julhelg, vintern 2012. En rysk militärövning i Östersjön visar sig bli något helt annat - en attack mot Sverige. I hela landets julfirande hem försvinner elektriciteten, ryska flygplan cirkulerar i luften och allting är kaosartat. Mitt i detta kaos får vi följa några modiga personer som kämpar för livet och sitt land i detta oförberedda krig.

Den här boken skulle säkert kunnat vara bra. Det är en otroligt intressant idé, det här med att Sverige hamnar i krig. Men jag tror inte att jag är rätt målgrupp. Alla dessa konstiga termer inom militären, olika vapen och flygplan. Jag förstår ingenting. Här är en exempel på en dialog två militärer hade genom walkie-talkies:

"Romeo Lima från Charlie Romeo! Vi har med akan nedkämpat en T-90. Klart slut!"
"Romeo från Alpha! Fienden retirerar med två pansarbandvagnar och en stridsvagn. Kom!"

Jag är helt virrig. Det blev så otroligt svårt att förstå vad som hände, och det resulterade i att jag mest ville bli färdig med boken så snabbt som möjligt. Vissa personer hade jag det lite lättare att läsa om, som statsministern Gerd och en kille som hette Martin. Jag antar att det blev lättare eftersom de inte jobbade inom militären. Det var i det militäriska som mina kunskaper sinade. 
     Tyvärr så räckte inte de där karaktärerna för att jag skulle hänga med ordentligt, och jag måste erkänna att jag för första gången någonsin skumläste i en bok. Det kändes helt enkelt bara onödigt att läsa en del sidor eftersom jag ändå inte förstod innebörden. 

Jag tror att den här boken skulle passa perfekt som en film. En sån där actionrulle med massor av explosioner och skjutande hit och dit. Jag skulle nog vilja se den också. Det skulle bli lättare om jag fick se det framför mig istället för att få det beskrivet, eftersom jag beskrivningarna var för svåra för mig. Film skulle vara perfekt!

Så helt enkelt ingen bok för mig. Jag måste nog vara lite mer intresserad av militären och vapen och sådant. Men det kändes otroligt skönt när jag läste ut den i alla fall!

Titel: Midvintermörker
Författare: Lars Wilderäng
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: 2011
Sidor: 432

Tack Massolit Förlag för rec.ex!

lördag 10 december 2011

Lite små åsikter om böcker som aldrig blev recenserade

Ibland när jag har läst ut en bok så skriver jag av någon anledning ingen recension. Det händer inte så ofta och det beror oftast på att jag antingen inte har tid eller att jag inte har så mycket att säga. Men nu tänkte jag samla några såna här böcker i ett inlägg och skriva väldigt kort vad jag tyckte.



Röd Skymning - Fredrik Lindblom
Något så ovanligt som svensk fantasy. Riktigt bra dessutom. Handlar om Theresa, som utbildat sig till soldat för sitt land, men som bara blir mäktigare och mäktigare. 
     Jag tycker väldigt mycket om den här. Illustrationerna i den är otroligt vackra, och jag älskar Theresa! Jag visste aldrig riktigt var jag hade henne. Ibland blev det lite trögt, men den sista delen i boken var helt otrolig! Jag glömde till och med bort att jag hade träning! Jag ser verkligen fram emot tvåan, som ska bli väldigt intressant att få läsa!


Drottningen vänder blad - Alan Bennet
En väldigt söt liten bok som handlar om en drottning upptäcker det magiska med böcker. Massor av litterära referenser och mysiga karaktärer i en väldigt kort men mysig bok. En hyllning till böcker och läsandet.


Bläckhjärta - Cornelia Funke
Handlar om bokälskande Maggie som får vara med om något helt otroligt - böcker som blir till verklighet.
       En helt okej bok med en kul idé och underbara karaktärer! Kändes dock lite platt  och simpel. Jag är nog fel åldersgrupp.


Oryx & Crake - Margaret Atwood
En dystopi där en man kallad Snöman bor i en förstörd värld. Han tänker tillbaka på sin tid innan Det hände, och bit för bit avslöjas det vad som gick fel.
     En otroligt häftigt skriven bok som fick mig att tänka till ordentligt. Inte någon särskilt speciell handling, mer  en stor reflektion till vart världen är på väg. För att kunna hänge med i handlingen är det ytterst viktigt att vara riktigt fokuserad, och bitvis blev det lite långtråkigt. Men en sån där bok som känns bra att ha läst och som jag kommer tänka tillbaka till många gånger. 
     Läs Johannas recension här, vi läste boken samtidigt och hade en väldigt intressant (och lång) diskussion kring den.

torsdag 8 december 2011

Nu i juletider

... Verkar det pågå otroligt många tävlingar runt omkring i bloggsfären. Jag bestämde mig för att lista upp dem.

Bokgläntan fyller ett år, och det firar dem genom att lotta ut Lögner av Sara Shepard. Se inlägget HÄR

Bookrelated lottar ut två böcker som du får välja från en lång lista. Se inlägget HÄR

Gummistövlar lottar ut Önskeprickar av Elin Fahlstedt. Se inlägget HÄR

Amelies Boktips lottar ut Flyga Högt av Katarina von Bredow. Se inlägget HÄR


Nellons Bokblogg lottar ut två vinnare som får välja varsin bok. Se inlägget HÄR

Booksarelives lottar Glashuset av Rachel Caine. Se inlägget HÄR

Sofies bokblogg lottar ut Ingrid Olssons Jag vill bara att du gillar mig. Se inlägget HÄR

Flisan's boktips lottar ut två ex av Vampire Diaries: Uppvaknandet & Kampen av L.J Smith. Se inlägget HÄR´


Bokrygg lottar ut Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar. Se inlägget HÄR


Jag har garanterat missat någon nu, så om någon vet någon mer tävling som är på gång så kan ni gärna hojta till i en kommentar så lägger jag till den. Själv tänkte jag dock vara lite mer som Grinchen och inte lotta ut någon julklapp eller ha någon julkalender eller liknande. Känns inte riktigt som att jag har tid och ork till att tänka på sådant just nu. Jag nöjer mig med att kolla runt på alla andras julpyntade och inspirerade bloggar. 
     Jag måste erkänna att jag mest längtar tills julen är över så att det kan bli sommar igen. Please, don't hate me!

tisdag 6 december 2011

Skulle jag kunna få ett falskleg som säger att jag är tretton, tack?

Idag var jag och resten av biblioteksgruppen på skolan på studiebesök i stan. Ungdomsbiblioteket TioTretton var det som gällde. Det är ett bibliotek där endast barn mellan tio- till trettonåringar får vara. Det var därför vi var där innan de öppnade. Och fy vad coolt det var! Jag ville inte gå därifrån.

Innan man gick in behövde vi ta av sig skorna. Bara det är ju awesome! När vi sedan kom in i själva biblioteket insåg vi att det var mycket mer än ett bibliotek. Det fanns ett kök, ett musikrum, coola sittplatser, sällskapsspel och så troligt mycket annat. Och överallt fanns det smart utformade hyllor som fick alla böcker att se jättebra ut. Jag lovar!

Men jag ska inte skriva så mycket. Istället tänkte jag visa några bilder jag tog där (med min usla mobilkamera).


Lägg märke till de sjukt coola sittplatserna i bakgrunden på den tredje bilden. Min kompis Jojjo lyckades hamna i många av bilderna också, hehe. 

TioTretton påminde mig väldigt mycket om Palatset, men jag föredrar nog Palatset eftersom lokalerna är så otroligt häftiga och mysiga. Men TioTretton är helt gratis, vilket ju är bra

I alla fall var det ett otroligt coolt ställe som jag verkligen önskar att jag fick åka till igen. Att ligga och mysa i den stora röda korven var så otroligt skönt!

Edit: Bilderna tycks inte vilja vara där jag vill att de ska vara, men det får vara så nu.

söndag 4 december 2011

Mitt projektarbete i skolbibblan

Under den här skolterminen har vi haft fyra dagar då eleverna själva fått välja vad de ska göra, men allting har gått under temat "Omvärld". Först hade jag tänkt att läsa en bok skriven av en författare från Afrika, men sedan frågade lärarna om jag ville jobba med något i biblioteket. Jag skrev ett inlägg tidigare där jag bad om förslag till vad jag kunde göra, och fick några riktigt bra.

Det här blev mitt slutresultat:




De här har jag hängt upp i biblioteket nu, och förhoppningsvis ska det hjälpa några med att hitta bra böcker att läsa som inte är Harry Potter eller Twilight. Det skulle bli en trevlig omväxling, även om de är bra böcker. Särskilt Harry Potter!

Som ni kanske märkte så hade dock ingen av dessa något att göra med omvärld, men från början hade jag faktiskt tänkt att göra en med en bok av en författare från varje världsdel. Det visade sig dock vara omöjligt, för vi hade inte böcker från alla världsdelar. Sjukt va? Så istället har jag skrivit en lista på ungdomslitteratur från olika delar av världen som jag ska lämna till bibliotekarien, som blev helt chockad när hon insåg det.
     Det visade sig att det var rätt svårt att hitta översatta böcker från olika delar av världen också, men jag hittade i alla fall några.
Det är verkligen dåligt att det är så få ungdomsböcker som översätts från främmande språk. Vuxenböcker finns det ju hur mycket som helst, men ungdomsböcker är det nästan omöjligt att hitta. Något som borde förbättras, för jag tycker faktiskt att det är ännu viktigare för barn att få känna på saker från olika delar av världen än vuxna. Nu kanske många växer upp i tron att det bara är USA och norra Europa som skriver böcker. 

Det här var i alla fall mitt arbete, och nu tror jag att jag ska ta och undersöka lite varför det är såhär. Finns det inga ungdomsböcker i några delar av världen eller blir de inte översatta? 

lördag 3 december 2011

Pojkarna

Pojkarna
Skriven av Jessica Schiefauer

Tre 14-åriga tjejer som inte riktigt vill växa upp. Som inte känner sig trygga i sina växande kroppar. Tack vare en fantastiskt blomma upptäcker de hur de under natten kan byta kroppar. Bli pojkar. 
     De ger sig ut i natten i sina nya kroppar, och känner hur de genast blir behandlade annorlunda. Inga blickar eller kommentarer, bara friheten att göra vad de vill. 
     De röker, dricker och är ute hela nätterna tillsammans med andra gäng. Men så träffar en av dem Tony, och saker och ting börjar gå lite överstyr. 

Det här är alltså vinnaren av Augustpriset 2011. Jag är tveksam. Har läst så många hyllande recensioner, men själv tycker jag inte riktigt att den fastnade. Jag kände mig inte helt närvarande när jag läste. 

Själva idén gillar jag, det här med att tjejer förvandlas till killar och får uppleva skillnaderna. Språket var också fantastiskt. Men jag gillar inte själva utförandet. Det här med att de ska äta en speciell blommas nektar för att förvandlas till killar. Det kändes lite som de där gamla Disney-filmerna jag kollade på när jag var liten. Inte trovärdigt bara. Sedan kunde jag inte låta bli att undra hur de aldrig blev trötta om de dygnade hela tiden. Man måste ju sova också. Massor av småsaker som de där satt jag och tänkte på i boken, och det brukar vara ett tecken på att jag aldrig riktigt kommit in i den. Det var likadant när jag kollade på Breaking Dawn, jag satt och överanalyserade allting för att ha något att göra. 
     Riktigt som med Breaking Dawn var det inte här. Det var fortfarande intressant, men inte tillräckligt för att fånga min uppmärksamhet ordentligt. 

Kanske skulle den passa bättre som en sorts saga. Jag vet inte riktigt, men det känns mer som en sådan. Typ som Jack och Bönstjälken eller vad den heter. Det skulle passa bättre tror jag.

Alltså, ett intressant ämne, otroligt vackert språk, men en helt okej bok. 

Titel: Pojkarna
Författare: Jessica Schiefauer
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2011
Sidor: 185

PS. Mitt Internet fungerar! *happy face*

torsdag 1 december 2011

The Tribe: A New World

The Tribe: A New World
Skriven av A.J Penn

Den här boken är väldigt speciell. I alla fall för mig. Tidigare har jag skrivit ett inlägg om en av de enligt mig bästa tv-serier som finns – The Tribe. Den slutade spelas in 2003. och sedan dess har man knappt fått höra någonting om den alls, och alla hängivna fans hade börjat ge upp hoppet om att få veta hur den skulle fortsätta. Men så i början av 2011 så började det hända saker. En officiell fan site dök upp på Facebook och många chatter med olika skådisar från serien har förekommit på sidan. Och nu har det alltså släppts en bok också. Vill ni läsa mer om The Tribe så har jag skrivit ett inlägg om det -->här<--

För dig som inte vill veta hur tv-serien slutar så råder jag dig att sluta läsa efter det här stycket, för det kan avslöjas mycket grejer om sista avsnittet där. Till er nöjer jag mig med att säga att den här boken var hur bra som helst och att när ni sett färdigt serien så måste ni läsa den!

Nu till handlingen, som tar vid precis där tv-serien slutade – The Mall Rats är på flykt från staden på en liten båt. Mer än så vill jag egentligen inte avslöja, hehe. Jag kan inte låta bli att fortsätta tänka på boken som en tv-serie, med varje kapitel som ett avsnitt. Och i en tv-serie så kan man ju inte avslöja vad som kommer hända flera avsnitt in i boken. Jag nöjer mig med att säga att The Mall Rats flyr, en sedan länge försvunnen karaktär dyker upp igen och de stöter på tonvis med problem och faror.

Även om ingen bok någonsin kan slå den här awesome tv-serien så är den här boken väldigt nära. Det märks så otroligt tydligt att författaren själv är ett stort fan av The Tribe själv, för han kan alla de där små detaljerna och saker som är typiska för karaktärerna att säga. Det enda jag tyckte var lite synd var att Lex aldrig sa ”fruitcake”. Det är ju liksom hans replik! 
     Men annars så lyckades han fortsätta på serien utan att förändra den. Det var fortfarande samma gamla Tribe, och jag fick precis samma klaustrofobiska känsla som när jag tittar på serien. Jag ryste åt precis samma saker som jag skulle gjort i serien och jag skrattade åt allas underbara repliker, precis som jag gör i serien.

Spänning var det ingen brist på. Snarare för mycket. Jag slog nog rekord i att läsa länge. Eller i alla fall längre än vad jag gjort på många år. I 7 timmar satt jag i min fåtölj och fick ont i rumpan. Redan efter typ 3 så tänkte jag att jag skulle lägga ner den och göra något annat en stund, men herregud vilka cliffhangers. Det var precis som i Gone-serien av Michael Grant – kapitlet slutar med värsta cliffhangern, sedan byter den berättare så att man får sitta och plåga sig i väntan på att få veta vad som hände. Det var helt enkelt omöjligt att sluta.

Det är väldigt svårt att skriva den här recensionen utan att jämföra boken med serien, men det känns som att jag måste göra det. Om man inte sett serien innan så skulle den här boken nog inte alls vara lika spännande. Nu har jag levt med karaktärerna så otroligt länge. Jag känner dem utan och innan, och jag bara måste få veta hur det går för dem! 
     Är du sugen på att läsa boken så kan du självklart försöka, men jag råder dig att se serien innan! Just nu kan du dock bara köpa boken från The Tribes egna hemsida tribeworld.com, och bok + frakt går på dryga 300 kronor. Helt sjukt för en storpocket, men jag hoppas att den ska bli lite mer lättillgänglig nu i december då den släpps för allmänheten (alltså typ de som inte varit inne på deras hemsida).

Själva tv-serien består av fem säsongen, och du kan köpa dem alla på Discshop. Do it! It's awesome!

Titel: The Tribe: A New World
Författare: A.J Penn 
Förlag: Cumulus Publishing
Utgivningsår: 2011
Sidor: 379
Språk: Engelska

____________________________________________________________________________
Sedan tänkte jag bara meddela att mitt Internet är trasigt, vilket är väldigt irriterande eftersom jag äntligen har lite tid att blogga. Förhoppningsvis så ska det komma någon tekniker och fixa det. Jag längtar!

söndag 27 november 2011

Enclave

Den här boken läste jag ut när jag var i Egypten, men har inte orkat skriva rent recensionen förrän nu. Kan också tillägga att jag fick den här boken av självaste Sara Bergmark Elfgren när vi var på bloggträffen. Lite coolt va?

Enclave
Skriven av Ann Aguirre
Den här boken utspelar sig hos en grupp människor i underjorden. De flydde jordens yta och har skapat ett eget litet samhälle under jorden, med strikta lagar för att överleva.
     Först vid femton års ålder de som lever där sig förtjänta av ett namn. I och med att de får det namnet så tilldelas de också ett yrke - breeder, builder eller hunter.
     Girl15, eller Deuce som hon nu kallas, har äntligen uppnått sitt mål att bli en hunter. Hon har tränat stenhårt hela sitt liv för att kvalificera sig till det beryktade yrket - att ge sig ut i underjordens labyrintliknande gångar för att skaffa mat till alla. Hennes lycka  varar dock inte länge, då det visar sig att hon fått enstöringen Fade till hunting-partner. Särskilt när de blir tvingade att ge sig av till närmsta grannsamhälle för att ta reda på varför The Freaks, en köttätande zombie som äter allt den får tag på, börjat tänka strategiskt och snabbt förökat sig.  Men deras uppdrag blir farligare och svårare än vad de väntat sig, och på vägen upptäcker de hemligheter som visar på att deras ledare ljugit för dem alla.

Åh vad jag älskar dystopier! Jag är rätt säker på att det inte finns något bättre faktiskt. De är alltid så olidligt spännande och intressanta. Just den här påminde mig väldigt mycket om två av mina absoluta favoritböcker - The Maze Runner och Hungerspelen. Awesome blandning va?

I början var jag lite tveksam, det verkade lite för invecklat för att jag skulle orka sätta mig in i det ordentligt. Jag funderade till och med på att lägga ner den och börja på en ny. Men jag fortsatte, och sedan var jag fast. Det var så spännande och häftigt! Livet i underjorden kändes både realistiskt och intressant, och The Freaks hottade upp det ännu mer. Jag älskade karaktärerna också, både Fade och Deuce var fett grymma! Ett perfekt superhjältepar! Kul att för en gångs skull få läsa en bok där jämställdhet mellan män och kvinnor är något av en självklarhet också. Det händer verkligen inte ofta.
     Handlingen vände hela tiden, och jag ändrade hela tiden åsikt om allt och alla. Bara att jag orkade sätta mig in i boken så mycket där i solstolen är helt otroligt. Jag ville inte ens slita mig för att bada!

Mer finns inte att säga. En ny favorit med en supercool framsida!


Titel: Enclave
Författare: Ann Aguirre
Förlag: Feiwel & Friends
Utgivningsår: 2011
Sidor: 262
Språk: Engelska

måndag 21 november 2011

Lite åsikter om Augustpriset och ett tack

Idag avslöjades vinnarna av Augustpriset 2011, men innan jag går in på det så vill jag bara säga tack till Hannah (vars awesome blogg ni verkligen borde kolla in!) som gett mig en Liebster Award med den fina motiveringen som gjorde mig superglad:
Den är verkligen trevligt skriven. Ett bra bevis för hur trevligt skriven jag tycker den är, är det att många av böckerna är inte den typen av böcker som jag skulle välja själv att läsa - men som jag ändå gärna läser om bara för bloggen är så trevlig att besöka. Kanske jag använde ordet "trevligt" en gång för mycket - men där trodde du fel.
Tack Hannah. Made my day! Eftersom jag redan har fått awarden och skickat vidare så hänvisar jag er till det här inlägget, och det här och det här, där jag skrivit om det. Men tack igen, är superglad!

Och nu till Augustpriset. Den enda kategorin jag egentligen bryr mig om är barn- och ungdomsböckerna. Först var Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg den enda jag var läst, men den var verkligen awesome och jag hoppades verkligen att den skulle vinna. Sedan läste jag ut Pojkarna av Jessica Schiefauer igår kväll, men tyckte inte att den var så bra.
     Så kommer jag hem från träningen idag och ser att den vunnit, vilket var lite av en besvikelse eftersom Cirkeln var så mycket bättre. Vad var det jag missade i Pojkarna som gjorde den så bra? Visst var den helt ok, men inget mer. Ska försöka skriva en recension på den inom kort (plugg, plugg, plugg) där jag snackar lite mer om den.

Men så var det i alla fall - Pojkarna vann Augustpriset. Grattis! Jag superglad för att det överhuvudtaget finns priser som det här. Ungdomsböcker får alldeles för lite publicitet.

söndag 20 november 2011

Lögner

Vårat internet har varit sönder ett tag, därav inga inlägg. Nu verkar det dock som att det funkar, men jag vet inte hur länge så jag skyndar mig att publicera en recension.


Lögner (tredje delen i Gone-serien)
Skriven av Michael Grant
Recension på första delen, Övergivna, hittar du här.
Recension på andra delen, Hunger, hittar du här.

Har du inte läst de tidigare böckerna i den här serien så råder jag dig att inte läsa det kursiverade. Typ spoilervarning alltså. Lite småspoilers kan dock förekomma i resten av recensionen också.

Jag är inte en sån där person som brukar bli rädd. Jag kan gå ensam ute i mörkret på kvällen. Jag kan titta på skräckfilmer och kunna sova hur bra som helst efter. Jag har läst kända skräckböcker utan att darra på handen när jag vänder sida. Jag brukar aldrig bli rädd för sådant, men den här boken, och hela serien, skrämmer mig.

De har börjat få ihop någon sorts ordning i Zonen nu. Alla får mat, trots att det inte är mycket. De har ett råd som styr över staden, och de flesta jobbar hårt varje dag för att få livet att fungera i deras mystiska bubbla. Men klyftan mellan de så kallade Missfostren och Zil och hans Människofront blir större och större. Zil är fast besluten om att få en missfosterfri Zon och allt fler ansluter sig till honom.
För Sam har allting blivit lättare sedan Rådet tog ansvaret över staden från hans axlar. Men han känner att han inte riktigt håller med i allt Rådet säger och gör, vilket gör det svårt för honom eftersom Astrid är ordförande.
När en flicka som trotts vara död och begravd nu setts gå omkring på gatorna, tvingas rådet göra något, och Sam vet inte hur han ska ställa sig inför deras beslut. Han misstänker att något mer är på gång, något han fruktar mer än något annat.


Jag kan väl helt enkelt börja med att säga vilken otroligt bra bok det här är. Vilken otroligt bra bokserie jag har lyckan att läsa. Spänningen ligger på topp redan från första sidan och det finns fler cliffhangers än kapitel. Och trots att den här boken inte hade riktigt lika hög ”jagmåsteläsavidareochfåvetahurdetgårannarsdörjag”-faktor som de första två så satt jag och hyperventilerade när jag läste upplösningen. När jag läste ut den var jag helt andfådd. Japp, andfådd.

Sedan till det jag skrev i början, när jag läste den första boken i den här serien så drömde jag en mardröm. Det var första gånger på flera år, och jag har aldrig gjort det efter det igen. Jag vet inte riktigt vad det är som påverkar mig så mycket. Andra som har läst de här böckerna verkar inte tycka att de är ett dugg läskiga.
Jag tror det kan bero på att alla är barn. Jag själv är äldre än vad den äldste i boken är. Ändå innehåller boken mer ondska än vad jag kunnat föreställa mig. Tioåringar som så gärna vill se någon dö bara för att den inte är som de själva. Barn som får händerna fastgjutna i cement så de svälter och femåringar som bär omkring på tunga vapen som de inte vet hur man använder. Samtidigt känns allt så verklighetstroget, så jag lever mig verkligen in i boken. Jag står bredvid och tittat på när alla hemskheter utspelar sig.
Det finns en annan anledning till varför jag tycker att de här böckerna är så läskiga, och det är att jag aldrig riktigt vet vad det är som händer. Som läsare får man ju ta del av så mycket mer än vad karaktärerna i boken får, men ändå känner jag att jag är precis lika förvirrad som dem. Jag har ingen aning om vad det är som händer, vilket jag tycker är skrämmande.

Nu hade jag faktiskt inte så svårt att sova när jag läst den här boken, helt vettskrämd blev jag inte. Men jag fick ändå den där känslan av att något lurade där ute i mörkret utanför fönstret, vilket är bra. Böcker som ger mig många känslor brukar jag alltid tycka är bra böcker.

En annan sak som jag förundrar mig över i boken är karaktärerna. De känns väldigt realistiska, och jag märker hur de utvecklas och blir mer cyniska ju längre tiden går. Men jag märker också att det knappt finns några karaktärer alls som jag tycker om. Inte så att jag irriterar mig på dem, men jag tycker inte om någon. Möjligtvis Edilio. Han är en sån där trygg och stadig kille som jag känner att jag kan lita på. Han förändras inte på samma sätt som de andra. Men jag märker att människorna i Zonen börjar tappa sina mer mänskliga sidor.

Jag är hur imponerad som helst på hur Michael Grant har lyckats skapa de här böckerna. De är verkligen något helt unikt, något som jag aldrig tidigare läst och aldrig kommer få göra igen när de är slut heller. Det är en sån där serie man kommer ihåg. Typ som Harry Potter. Fast inte riktigt lika, bra. Harry Potter är ju liksom Harry Potter.

En sak jag verkligen ångrar är att jag började läsa den här serien på svenska. Att behöva vänta på översättningen när jag vet att den finns på engelska är väldigt jobbigt.  

Titel: Lögner
Originaltitel: Lies
Författare: Michael Grant
Översättare: John-Henri Holmberg
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2011
Sidor: 350

måndag 14 november 2011

Dränk mig i förslag!

Hejsan svejsan på er!

Nu är det så att på min skola ska vi under fyra dagar på en termin hålla på med något kallat "Elevens Val". Då får eleven själv hålla på med ett projekt som går ut på nästan vad som helst, men det ska gå under temat omvärld. Jag hade tänkt att läsa några böcker under de här dagarna, hehe. Men så kom lärarna med ett förslag om att jag kunde göra något sorts projekt i skolans bibliotek. Någon tipsgrej eller något. Jag tyckte att det lät jättekul, men nu inser jag att första dagen är imorgon och jag har inte kommit på vad jag ska göra i bibblan. Så om någon har något tips så är det supervälkommet! Det kan handla om precis vad som helst, alltså det behöver inte ens ha med temat att göra. Men bara ett tips på något kul att göra i ett bibliotek så skulle jag bli superglad!


Sedan ville jag bara tacka Emma på Emmas Bokhylla, som har gett mig en Liebster Award. Tack för den! Brightened my day! Eftersom jag redan har fått awarden förut så tackar jag bara och tar emot, men vill ni se vilka jag skickade vidare till och liknande så kan ni titta -->här<-- och -->här<--

torsdag 10 november 2011

Niceville

Niceville
Skriven av Kathryn Stockett

Året är 1962 i den lilla staden Jackson i Mississippi. Där jobbar de flesta färgade kvinnor som hembiträden hos vita familjer. De lever i olika delar av staden, använder olika bibliotek, olika toaletter och blandar sig absolut inte med varandra.
     Aibileen jobbar som hembiträde hos en vit kvinna vid namn Elizabeth. Hennes lön är urusel och hon får jobba under dåliga förhållanden. Men den lilla dottern i familjen lyser upp Aibileens arbetsdagar. Deras förhållande är så nära mor och dotter som man kan komma. Mycket närmre än vad dottern är med sin riktiga mamma.
     Aibileens bästa väninna, Minny, har fått sparken flera gånger än hon kan räkna på hennes fingrar tack vare hennes heta humör. Ingen vill ju ha ett hembiträde som vågar säga emot. Enda anledningen till att hon har ett jobb är för att hennes arbetsgivare är döv.
     Sedan har vi Skeeter. Hon är vit och har just kommit tillbaka till Jackson efter att ha gått på college. Hennes dröm är att bli författare, men det enda jobb hon lyckas få är en liten spalt med hushållsråd i en lokaltidning.
     I och med att hon börjar skriva för tidningen så träffar hon Aibileen, och inser vilka orättvisor som förekommer i hennes hemstad. Hon och Aibileen bestämmer sig för att skriva en bok om hur det är att vara en färgad hushållerska, trots de stora riskerna. Snart får de även Minny på kroken.


Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Den hade en sådan där närvaro som få böcker har. Jag kände hur jag svävade bort till ett USA under 60-talet varenda gång jag öppnade boken.

Karaktärerna var också jättebra, och för en gångs skull känns det som att ingen överskuggar någon annan. Så  fort det byttes berättare så blev jag helt uppslukad av den nye. I andra böcker med fler berättare så får jag alltid en favorit som är mycket roligare att läsa om, men här var alla precis lika spännande.

Det känns också bra att ha läst en bok om just det här ämnet. Det är ju liksom någon som man ska känna till lite om, och det känns bra att jag kan lite mer om rasismen i USA under 60-talet. Men fy vad hemskt det är! Rasism är det absolut värsta jag vet. Det handlar bara om okunskap och grupptryck.
     Igår fick vi faktiskt besök i skolan av Gloria Ray Karlmark, en av de så kallade Little Rock Nine. De var en grupp på nia svarta elever som gick i en skola med bara vita och fick utstå mycket hemskheter bara på grund av sin hudfärg. Ni kan läsa mer om det här. I alla fall så var jag glad att jag läst den här boken precis innan eftersom det handlar om lite samma sak. Det besöker var i alla fall väldigt intressant.

Jag tycker helt enkelt att det här var en väldigt varm och mysig bok, trots det rätt så kalla ämnet. Det fanns så många fina och glada stunder som jag inte kunde låta bli att sitta och le åt i min solstol för att det var så fint.
     Jag ät dock lite tveksam till om jag hade tyckt lika mycket om boken om jag hade läst det en vanlig vardagsvecka. Nu läste jag den ju på solsemestern, vilket innebär nästan oavbruten läsning hela dagarna. Jag misstänker att jag hade tyckt att den blir lite långsam och jag pausar i den rätt så mycket. Det är vad jag misstänker i alla fall.

Men det är en fin och bra bok som verkligen stannar kvar i mig efter att jag läst ut den.

tisdag 8 november 2011

K55 Lögnernas Valv

K55 Lögnernas Valv
Skriven av Erika Johansson

Året är 2474 och på den nedlagda gruvplaneten K55 lever människorna i gigantiska bunkrar i underjorden. När en okänd pest bröt ut tvingades de fly ner i gamla gruvor, och all kontakt med Jorden bröts. För att överleva finns det strikta lagar att följa, stiftade av Styrelsen. Styrelsen har stenkoll på allt som händer, och tack vare en utvecklad teknologi lever invånarna relativt bra liv. Men de är långt ifrån nöjda med sin isolerade tillvaro i underjorden.
     Eddi Lorenz är ledare i en grupp med soldater som Styrelsen handplockat, Grupp Bravo. Medlemmarna i gruppen är immuna mot pesten, och de tränas stenhårt för att sedan skickas upp till ytan för att finna lösningen till pesten så att ett liv på ytan kan bli möjligt. Men efter ett flertal attacker mot medlemmarna inser gruppen att något är ute efter dem. Någon vill ha Grupp Bravo ur vägen, och i Eddis sökande efter denne någon så börja han inse han att världen han lever i är ett enda stort spindelnät av lögner.


Den här boken var riktigt rysligt bra. En av mina favoritdystopier, garanterat! Vi kan börja med miljön, för det är det var det som förtrollade mig i början, och det absolut bästa i boken.
     Man hade ju kunnat tro att i ett så strikt samhälle finns det bara sterilt vita korridorer och människor som gör precis som de blir tillsagda eftersom de är rädda för regeringen. Men här fanns det typ "slumkvarter", marknadsplatser och barer. Längst ner i nedlagda gamla gångar håller droghandlarna till och odlar knark. I en bar ägd av en känd förbrytare kallad His Lordship tävlar mystiska djur och robotar mot varandra med vadslagande spelmissbrukare som hängiven publik. Långt borta i en nedlagd silo håller Resarna till, och de lever i ett sorts Reality Space, en annan verklighet.
    Jag vill inte riktigt spoila allt, men jag fick aldrig nog av den här underbara världen. Trots att ingen egentligen ville bo där så är det ett otroligt brett samhälle som också känns väldigt realistiskt. Mycket mer realistiskt än det där sterilt vita utan något som helst uppror som jag snackade om förut.

Karaktärerna älskar jag också, förutom Eddi. Han var en sån där typisk huvudperson som behövs för att hålla ihop alla andra roligare personligheter. Typ som Harry Potter, Frodo eller Luke Skywalker. Men de andra karaktärerna var så kul och orginella. Spelberoende Ken, söta Tang och mystiska His Lordship. Listan är lång. Men mest av allt gillar jag prästen och imanen som tillsammans försöker få pudelrockaren och hans band att sänka volymen utanför deras gemensamma kapell. Jag satt och skrattade rakt ut när jag läste om dem. Så underbara!

Jag har sett lite blandad kritik om den här boken, främst från folk som tycker att språket var felaktigt. Själv är jag inte alls särskilt bra på grammatik och sådant, så jag märkte ingenting. En del felstavningar, men man förstår ju direkt vad man menar. Jag gillar också att det ibland kom in lite engelska i dialogerna. Oftast brukar det bara kännas krystat, men här kom det naturligt och jag kände att jag skulle säga ungefär likadant i samma situationer.

Tyvärr tycker jag att den blev en aning långsam i mitten. I början kastades jag med förtjusning rakt in i handlingen och denna kuliga värld, men i mitten av boken så handlade det mest om själva äventyret. Visst bryr jag mig om äventyret också, men jag ville veta mer om den här världen. Mycket mer, för den är så kul!
     I slutet blev det helt olidligt spännande, och jag satt på planet hem från Egypten och kämpade för att hålla ögonen öppna tillräckligt länge för att läsa färdigt.

Slutet verkar bädda för en fortsättning, det hoppas jag verkligen på i alla fall för jag vill fortsätta leva i den där världen ett tag till. Läs den!


Titel: K55 Lögnernas Valv
Författare: Erika Oscarius
Förlag: Foldspace Media
Utgivningsår: 2011
Sidor: 436
Bokens hemsida

Tack Foldspace Media för rec.ex!

måndag 7 november 2011

En vilovecka och nu ska jag komma igång igen

Det har ju varit lite sådär med uppdaterandet av bloggen eftersom det har hänt så otroligt mycket de senaste veckorna. Men nu efter höstlovet ser det lite lugnare ut och jag hoppas att kunna komma igång igen.

Nu tänkte jag bara berätta lite om vad jag gjorde under höstlovet. Jag läste nämligen. That's it. Vi åkte till Sharm el Sheikh i Egypten och mina dagar har spenderats på rygg i en solstol med solglasögon, min läshatt (en stråhatt med stort brätte som täcker solen så att det blir lättare att se texten) och en bok. Visst har jag svalkat mig lite i poolen och snorklat lite och så. Men mest har jag läst.
    På flygplatsen när vi skulle åka dit slank jag in på Pocket Shop och köpte Niceville som jag sedan läste ut. Den var väldigt bra. Jag har skrivit en recension, men den är på papper så jag måste bara skriva rent. Sedan har jag också läst Enclave, På ödets vingar och K55 -Lögnernas Valv. På ödets vingar var ganska bra, men de andra två (båda är dystopier, hehe) var riktigt, riktigt bra och spännande. Men jag vill inte berätta för mycket eftersom jag ska skriva recension på dem sedan.
Tyvärr tog jag inte så mycket bilder, men under snorklingsturen blev jag kär i det turkosblå vattnet. Så en bild blir det.
Men jag hade en riktigt härlig semester, och det var riktigt skönt att få slappna av ordentligt för det var ett tag sedan.

tisdag 25 oktober 2011

Mina små favoriter

Clara skrev en lista på hennes 10 favoritkaraktärer, och jag blir jättesugen på att göra detsamma! Som jag har förstått det så ska det vara 5 tjejer och 5 killar, och det kan vara från både film, tv-serie, bok eller allt sådant. Så här är mina favoriter:

Kvinnor:
Jess i Saknadserien av Meg Cabot (alt Jenny Caroll)
Hon är ju bara så awesome! Åker motorcykel, räddar människors liv och dejtar en jättegullig kille. Hon är coolheten själv!


Tai-San  i tv-serien The Tribe (läs mitt inlägg om den serien här)
Jag förstår mig aldrig på henne. Hon framstår som värsta spirituella och andliga tjejen, men så ibland kan hon vara riktigt slug och listig. Jag vet aldrig riktigt var jag har henne, men tycker fortfarande att hon är riktigt bra. Supersnyggt hår har hon också.

Robyn Mathers i Imorgon när kriget kom (läs om det här)
Vilken kick-assbrud! Hon gjorde precis vad som behövdes i krissituationer när ingen annan gjorde det, och ändå lyckades hon hela tiden fortsätta vara den hon var och kämpa för sin sak. Robyn är en perfekt förebild!

Umbridge i A Very Potter Sequel (läs vad jag skrev om det här)
Finns det någon bättre än henne (eller honom kanske)? I sin hemska rosa klänning, onda blick och stora kärlek till Dumbledore är hon nog den bästa kvinnliga karaktären av dem alla. Och hennes repliker är inte att tala om, "Did you get my text?". Bara awesomeness helt enkelt. Och ja, hon spelas av en kille. Joe Walker heter han (eye-candy).


Luna Lovegood i Harry Potter.
Den här listan skulle inte vara komplett utan henne. Hon är så härligt konstig, snäll, modig och annorlunda. En karaktär att för alla som står ut lite från mängden att se sig själva i och kunna se upp till. Hon är ingen annan än sig själv och är så cool, just på grund av det. Jag har då aldrig hört någon säga att den inte tycker om Luna. Evanna Lynch som spelar Luna i filmerna tycker jag också är den bästa skådespelaren, tillsammans med Alan Rickman. Deras tolkningar av karaktärerna är oslagbart bra och trovärdiga!

Sedan måste jag också få nämna Taz i Starship och Regina George i Mean Girls. Två karaktärer jag aldrig tröttnar på.

Män
Jack i The Tribe.
Där där rödhåriga, läspande datornörden som förgyller varje avsnitt. Bara hans Nya Zeeländska dialekt är gulligt nog. Dessutom så lyckas han alltid rädda alla andra genom sina nördiga kunskaper och mod. The Tribe  skulle inte vara något utan honom. Jag skulle vilja lägga in X antal bilder till, men det känns inte riktigt passande. Men två måste jag få ta i alla fall.

Jonah Griggs i Jellicoe Road (läs vad jag skrev här)
Jag har en tendens att bli lite småkär i de där söta killarna i böcker jag läser. Men Jonah Griggs är något mer. Han har liksom blivit "killen av killar". Snygg, känslig, ärlig, snäll och helt underbar. När jag läser sitter jag och ler från öga till öga. Jag vill gifta mig med honom!

Blaine i Glee
Omöjligt att inte nämna honom. Skådespelaren, Darren Criss, har fått mig att ändra på åsikten att ha en "kändiscrush" är töntigt. Jag är helt enkelt besatt av honom, särskilt i Glee. Hur han alltid är så omtänksam och öppen. Man vet alltid vart man har honom, han sjunger fantastiskt och är helt enkelt perfekt. Jag vet att "ingen är perfekt", men han är det. Oemotståndlig!

Tootsie Noodles i Starship
Inte bara sjunger han vackrast av alla i typ... hela världen? Han är dessutom sjukt rolig. Han kommer från Farm Planet, hans kusin är en höstack och en häst åt hans kusin. Juste, han blir kär i en robot också. Och om ni undrar över hans lite underliga namn, så är det för att "Back home where I live, Farm Planet. Your first name is what you do and the second name is what you like". Titta på Starship bara för honom om ni vill. Gulligare finns inte! Lyssna på The Way I Do kan ni göra också. Så fint!

Albus Percival Wulfric Brian Dumbledore i Harry Potter
Bästa trollkarlen i historien. Jag lovar att om han var mugglare så skulle han vara med i Mensa (har alltid tyckt att det namnet är lite konstigt). Han har nästan alltid stenkoll, han räddar världen och han har en underbar humor. Han är en legend!

Andra som är väldigt värda att nämnas är Newt, Minho, Chuck och Alby från The Maze Runner, Junior från Starship, Michael från En Prinsessas Dagbok, Allan från Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Rob i Saknad och Adrian i Välkommen Hem.


Lite intressant hur jag hade mycket lättare att komma på killar. Kan det kanske bero på att jag läser fler böcker ur tjejers perspektiv där de blir kära i gulliga killar. I alla fall i böckerna.

torsdag 20 oktober 2011

Vi ses om en stund

Det går lite sådär med bloggandet just nu, och det kommer det fortsätta göra resten av veckan tyvärr. Idag flyger jag upp till Gällivare för att morfar ska begravas. Sedan kommer jag till Stockholms Central på lördagsmorgonen och ska direkt på bussen ner till Göteborg med massor av glada kompisar från språkresan. Den bussen kommer tillbaka till Stockholm klockan 7 på söndagsmorgonen, så söndagen tillbringas nog med att sova. Jag hoppas verkligen att bloggandet ska bli lite bättre nästa vecka. Veckan efter det blir det i alla fall inget bloggande alls, för då drar jag iväg till Egypten. Men mycket läsande kommer det nog bli både uppe i Gällivare och i Egypten.
Jag tar med en liten bild från språkresan på Isle of Wight för att göra inlägget lite roligare.