torsdag 5 januari 2012

The Death Cure

The Death Cure
Skriven av James Dashner
Sista delen i en trilogi. Läst min recension på första boken här, och andra här.

Spoilervarning för dig som inte läst de tidigare böckerna. Även för dig som inte läst alla böckerna i Hungerspelen-trilogin.


Ända sedan Thomas och the Gladers flydde från the Scorch har han suttit helt isolerad i ett rum. Han vet inte vad som hänt med de andra, och det finns ingen att fråga. Men så öppnas dörren en dag, och WICKED avslöjar att botemedlet mot the Flare nästan är färdigställt. Alla Gladers erbjuds erbjudandet att få sina minnen tillbaka, något som tog ifrån dem när de kom till the Maze. Men Thomas känner på sig att något är fel, och det gör även Newt och Minho. De avböjer erbjudandet, något som WICKED inte räknat med.
     Thomas fortsätter kämpa för sin frihet. Men kan han verkligen lita på sig själv? Efter allt WICKED har gjort med hans hjärna? Är han mer än en bricka i spelet?

Det här är en av mina absoluta favoritserier. Jag läser första boken och var helt mållös. Jag läsere andra och förstod inte hur någon kunde skriva något så olidligt spännande. Jag läser den här boken, och blir besviken. Jag saknar samma spänning. Jag saknar den här stämningen av att aldrig riktigt veta vad som är en lögn. Jag saknade de saker som utmärkte sig så mycket i de andra böckerna.
     I de två andra böckerna har allting de gör kontrollerats av WICKED. Allting de gör är planerat. Varenda steg de tar. I den här boken har de mer frihet och valmöjligheter. Med det försvann allt det jag älskat i de tidigare böckerna. Karaktärerna blev mer allvarliga, och kändes inte lika härliga som innan. Spänningen försvann, och allting kändes bara fel.

Vi kan jämföra det med Hungerspelen, för jag får precis samma känsla i båda böckerna. I de två första kastas de in i något, och tvingas kämpa för att överleva. Ändå är inget frivilligt, de är tvingade att göra saker de inte vill. Sedan kommer den tredje boken, och där så är deras beslut plötsligt mycket viktigare. Nu kämpar de inte längre för att överleva, utan för att vinna kampen mot dem som gjort det mot dem.
     I båda dessa fantastiska bokserier blev den tredje och sista boken en besvikelse. Visst är båda bra, men det som man älskat med de tidigare böckerna är inte där längre.

Jag tycker om The Death Cure. Det gör jag. Men inte mer. Det blev inte någon sträckläsning där jag sitter med andan i halsen och får tvinga mig själv att inte bläddra framåt för att se vad som händer. Har fick jag snarare övertala mig själv att plocka upp boken.  En anledning det det kan i och för sig vara att jag hela tiden kollade på Doctor Who.

Så, det blev en besvikelse. Handlingen fångade mig inte och ingenting var detsamma. Ändå är jag väldigt glad att jag läste den. Jag fick äntligen veta hur det slutade. Men precis som i Hungerspelen så är det de två första böckerna som fångar mig.


Titel: The Death Cure
Författare: James Dashner
Förlag: Delacorte Press
Utgivningsår: 2011
Sidor: 324
Språk: Engelska

1 kommentar:

  1. Vad synd att den här inte var lika bra som de två första. Jag tänker köpa den och läsa så snart den har kommit ut på pocket, så får vi se vad jag tycker ... risk för att jag inte heller gillar den då, eftersom jag också blev aningens besviken på sista delen i Hungerspelen. Men ja, man får hoppas :)

    SvaraRadera