Min kompis Jojjo skrev en superbra recension på underbara
Var är Alaska?, så jag frågade henne om jag fick lägga upp den här, och det fick jag! Så det här är alltså en gästrecension av min kompis Jojjo, sedan kan ni kolla in hennes
Tumblr eller
Twitter.
Var är Alaska?
Skriven av John Green
Miles, en vanlig femtonårig kille från Florida, är uttråkad med livet i samma stad som han alltid bott i. Trött på den stereotypiska skolan, de ointressanta klasskamraterna, allt. Han bestämmer sig för att flytta till Alabama och tillbringa några studieår på internatskolan Culver Creek två mil söder om Birmingham. Så fort Miles sätter foten inom skolans område hittar han ett kompisgäng, får ett smeknamn och passar in direkt som handen i handsken och tillsammans med sina nya kompisar blir Miles som en förändrad människa. Terminen går på, full av galna nätter och tokiga hyss... Men sedan händer det något som ingen hade förväntat sig. Allt vänds uppochner och Miles tvingas ta itu med sig själv och det som har hänt på ett sätt han aldrig gjort förut.
Miles som person är rapp och rolig men ändå en vanlig kille. I början av boken trodde jag att han skulle vara en sådan där tråkig huvudperson, som bara är lite lätt socialt bortgjord men ändå blir accepterad. Så är det inte. Han är en annorlunda huvudperson, och han anpassar sig mycket snabbt till miljön på Culver Creek och miljön runt hans kompisar. Översten, eller Chip som han egentligen heter, är Miles rumskompis och han den första personen Miles någonsin blir riktig kompis med. Översten är liten och energisk, och väldigt utåtriktad och smart. Han har alltid något bra att komma med vilket är speciellt i och med att han säger så mycket. Alaska, en annan elev på Culver Creek som är en av Överstens bästa vänner, blir också en av Miles vänner och faktiskt hans första riktiga kärlek. Alaska är otroligt speciell och mycket uppmärksamhetsdragande, på ett bra sätt. Du skulle inte kunna missa om hon var i din närhet. Hon strävar efter att ständigt vara lite mystisk, oförutsägbar på något sätt, vilket ibland irriterar människorna i hennes omgivning. De flesta tycker nog om att veta vad en person förväntas göra i någon utsträckning, och med Alaska vet du aldrig vilket som är hennes nästa drag.
Miljön runt Culver Creek beskrivs som mycket vacker, med många soltimmar per år och långa sommrar. I skolbyggnaden är det mycket slitet och eleverna bor i gamla rum med två mindre sängar och i bästa fall en utsliten soffa. Dock behövs inte allför mycket tid spenderas i dessa rum, eftersom det oftast är väldigt varmt utomhus. Själva stämningen på internatet känns väldigt lössläppt och lite ansvarslöst, åtminstone när det inte är lektion. Även fast det finns mycket regler och du råkar illa ut om du bryter mot dem, så gör nästan alla elever det, i princip varje dag. Med mycket alkohol, cigaretter och droger gäller det att hålla det hemligt för lärarna. Att inte tjalla är en av elevernas oskrivna regler på skolan, och bryter du mot det, är risken stor att du blir hatad för resten av din tid på Culver Creek...
Jag har lite svårt att hitta något klart budskap med den här boken. En av Miles hobbies är att samla på människors sista ord, och jag tror att författaren har en mening med att de flesta människors sista ord knyter på något sätt ihop deras hela liv. Har en person varit klassad som rolig och humoristisk genom sitt liv, kan något humoristiskt eller lite smart bli hans sista ord. Miles hävdar även att när han åker till Culver Creek så söker han efter ett Stort Kanske, vilket är väldigt poetiskt, och han menar nog att åker för att söka efter något intressant i sitt liv. Kanske är det så att han känner att det mesta i hans liv har bara varit självklart, inte har behövt någon eftertanke, och det är det han letar efter. Ett Stort Kanske.
Boken i sig själv är väldigt egen, karaktärerna är väldigt speciella och det finns inte någon självklar likhet mellan en annan bok jag läst eller en film jag har sett. Efter en stunds tänkande, kommer jag fram till att den här boken har vissa likheter med en film som heter Juno. De liknar varandra i att det är en speciell tonårsintrig i båda, inte en typisk, utan det är någonting annorlunda som händer. Även att karaktärerna är snabba med ord och väldigt roliga, och miljöerna känns också väldigt lika. Båda skolorna i berättelserna känns slitna och lite ruffiga, men ändå mår eleverna bra och det känns som fungerande verksamheter.
Genusperspektivet i boken är ganska stereotypiskt, förutom vissa undantag. Karaktären Alaska är ett av de undantagen, eftersom hon är liksom ledaren i kompisgänget och alla styr sig i någon mån efter henne. I en grupp med både killar och tjejer är nog det vanligaste att en kille är den som bestämmer mest. Jag tror dock inte att de har så mycket att göra med att Alaska är tjej, utan mer att det handlar om hennes personlighet. Jag tror att vem som helst med Alaskas personlighet skulle bli någon form av ledare i en grupp, kille eller tjej. Förutom detta så är det ganska stereotypiskt. Lara, en tjej som blir Miles flickvän under en tid i boken, är väldigt typiskt tjejig, nästan så att jag blir lite irriterad på henne.
”Vi skulle ha vårt första stora matteprov om bara två dagar, så Alaska fick tag i sex matteelever som hon inte ansåg vara snobbar och stuvade in oss allihop i sin lilla tvåhästars Citroen.” Citatet beskriver författarens språk perfekt- lite finurligt, ganska många annorlunda ord i en mening och relativt orginellt. Han skriver på ett vardagligt och ungdomligt sätt som gör att det aldrig blir tråkigt att läsa.
Jag tycker den här boken var väldigt bra. Den är så speciell, karaktärerna är speciella och annorlunda, språket desamma, och det blir verkligen aldrig tråkigt att läsa. Jag vet aldrig vad som händer nästgårds, boken är inte alls förutsägbar. Den är inte alls någon vanlig ungdomsbok, lättsam och lätt bortglömd, utan den har definitivt en djupare mening som du kan fundera över. En dålig sak med boken var att det var relativt kort, jag hade gärna velat att den skulle vara längre. Boken är indelad i ”före” och ”efter”, och varje kapitel inleds med till exempel ”48 dagar före” eller ”126 dagar efter”. När jag läser ”före” delen vill jag bara fortsätta läsa hela tiden, för att jag är så nyfiken på vad nedräkningen faktiskt är till. Ett smart författarknep!
Jag skulle rekommendera den här boken till nästan vem som helst. Det är verkligen ingen typisk tjejbok och jag tror att alla över 13-14 skulle tycka om den. Även fast den är skriven för så kallade ”unga vuxna” så tror jag att även äldre än så skulle ha behållning av boken och lära sig något av den. Så, om du vill bli lite omtumlad av en både underhållande, tragisk och annorlunda bok, läs Var är Alaska. Du kommer inte ångra det!
Titel: Var är Alaska?
Originaltitel: Looking for Alaska
Författare: John Green
Översättare: Mats Fierras
Förlag: Berghs
Utgivningsår: 2005
Sidor: 222
