En awesome konsert. På bio!

Igår var jag på Glee the 3D Movie. Den enda visningen i hela Stockholm. Det var helt otroligt!

Det första jag och min kompis Jojjo hörde när vi närmade oss biosalongen Park var ett skrik som vi direkt insåg tillhörde vår gamla klasskompis. Så vi gick dit, och det visade sig att hon skrek för att hon hade en tiara på huvudet. Men inte vilken tiara som helst. En tiara som Chris Colfer (Kurt) har haft på sig i ett framträdande! Jag fick prova den, och herregud var coolt det var! Jag ville inte tvätta håret sedan!

I alla fall så gick vi in och köpte popcorn, och sedan vidare in i salongen med våra snygga 3D-glasögon. Bioreklam. Mer bioreklam. Så plötsligt sprang det in två personer på varje sida om salongen och alla började skrika. Jag kunde inte låta bli att hoppas att det var någon av skådespelarna (önskedrömmar), men det visade sig vara två konferencierer. De lottade ut lite biobiljetter (inte till mig) och mutade en kille att sjunga Born This Way. Så började det äntligen! I början var det underbart. De sjöng många bra låtar, som t ex Sing, och mellan låtarna var det lite intervjuer med fans och liknade. Det var helt enkelt riktigt kul! Men så kom The Warblers (Darren Criss!) och sjöng Raise Your Glass, och publiken bara ställde sig upp och hoppade och klappade och skrek och sjöng. Så kul! Efter det fortsatte det stämningen och varenda gång man såg Blaine eller Kurt skrek alla som galna (jag också, i alla fall med Blaine). Born This Way och Loser Like Me var också helt underbara! Allt var helt perfekt! Mycket bättre än vad jag väntat mig.                                                                                                                

    När bion var slut och jag höll på att kissa på mig insåg jag plötsligt att jag inte rört mina popcorn sedan reklamen slutat. Jag blev tvungen att slänga dem. Hur tänkte jag när jag köpte popcorn egentligen? Jag sjöng ju under hela filmen.

Helt otroligt var det i alla fall! En underbar stämning och riktigt kul att det var i 3D också! Nu älskar jag Glee till och med ännu mer än innan, om det nu är möjligt.



Darren Criss är nog det sötaste som finns!

Johanna var också där igår, läs vad hon skrev -->här<--


Jag vet att det har blivit många liknande inlägg på rad nu, men jag har faktiskt inte läst ut en bok på en vecka nu. Det går lite långsamt för boken jag läser är rätt svårläst och jag har så mycket andra roliga och tråkiga grejer att göra så att jag inte hinner läsa så mycket. Men snart är det igång igen. Jag måste bara avGleeifiera mig lite.

Jag var på releasefesten för...

...Cornelia Funkes nya bok Spökriddaren och hans väpnare i tisdags. Har dock inte haft tid att skriva om den förrän nu, men bättre sent än aldrig antar jag.

Innan jag börjar måste jag bara berätta hur det kom sig att jag fick gå på festen. Det var nämligen tack vare en kompis till mig, Ebba, som jag träffade under min språkresa på Isle of Wight. Vi är båda läsgalna och älskar A Very Potter Musical/Sequel. Gissa om vi har saker att prata om. I alla fall så visade det sig att hon är med i BOKarna, en sorts grupp med läsglada ungdomar som träffas i Palatset, ett nytt kulturhus för barn som öppnar den 1 oktober. Där kan ni läsa mer om BOKarna och vad de gör. I alla fall så började vi snacka om om det, och hon berättade att hon skulle uppträda på en releasefest för Cornelia Funkes nya bok. Jag tyckte det var jättecoolt, och Ebba undrade om jag ville vara med och uppträda. Tyvärr så är jag världens värsta skådespelare, helt ärligt, så jag tackade motvilligt nej. Jag skulle förstöra hela föreställningen. Men då fixade Ebba en inbjudan till festen istället, så att jag fick gå dit ändå. Gissa om jag blev glad.

Så klockan 6 i tisdags stod jag utanför Palatset, ivrig och förväntansfull. Vi släpptes in i huset, som var otroligt fint, trots alla byggställningar. Jag tror Palatset kommer bli riktigt bra! Först kom jag in i ett rum där det bjöds på jättegoda kycklingwraps och annat gott. Jag lyckades hitta Amelie och Gudon, som också var där. Väldigt skönt eftersom jag stått där helt ensam innan, vilket kändes lite fail. Vi stod och pratade där en stund och fick Cornelia Funkes autograf. Hon var jättetrevlig. Jag har bara läst Bläckhjärta av henne, men nu ska jag definitivt läsa fler. Efter en liten stund fördes vi in i ett annat rum där föreställningen skulle vara. Vi ställde oss längst bak för att vara helt säkra på att få se allting (de som var framför satt ner). Så började föreställningen. Och vilken föreställning! Jag var helt mållös! Så otroligt bra var den! Och läskig. Jag har aldrig blivit rädd för en skräckfilm i hela mitt liv, men här fick jag rysningar. Stämningen var så perfekt och skådespeleriet så bra så det kändes verkligen som att jag var inne i handlingen. När den var slut ville jag bara få igång ett sånt där bifall där alla skriker "en gång till!", men det kändes inte som rätt ögonblick.

Efter pjäsen intervjuade två ungdomar Cornelia Funke, vilket var väldigt intressant. Jag blev riktigt sugen på att läsa Reckless när jag lyssnade. Hon berättade så mycket intressant om den. När intervjun var klar vet jag inte riktigt om det var slut eller inte. Jag gick i alla fall och pratade med Ebba, som jag inte träffat sedan språkresan. Det var så trevligt att få träffas igen. Jag saknar verkligen vårt lilla Isle of Wight-gäng! När Ebba var och sminkade av sig så fick jag, Amelie och Gudon några riktigt coola goodie-bags, med bland annat själva boken för festen. Så vi ställde oss i kö för att få den signerad.  Nu har jag två autografer av Cornelia Funke! Så sade  
jag hejdå till Amelie och Gudon som skulle gå, och sedan pratade jag lite till med Ebba innan jag gick (dock med planer om bio). När jag gick där på bron hem från Riddarholmen såg jag dock Amelie och Gudon gå där långt framför mig. Ni kan såklart gissa hur kul jag hade när jag sprang fram och skrämde dem. Sådan är jag. Skrämma folk är min hobbie. Vi snackade i alla fall lite till innan vi sa hejdå vid min perrong. Supertrevlig kväll var det! Och tack ännu en gång Ebba för att jag kunde komma!

Läs vad Amelie skrev om träffen -->här<--   

Ledsen för den tråkiga bilden.Min kamera har någon

sorts depression tror jag för ljuset blir alltid trist på den.

Ett inlägg om min Harry Potter-resa

... Är något som verkligen behövs! Harry Potter, böckerna som fått så otroligt många små barn att fatta ett intresse för läsning, inklusive mig. JK Rowling borde få ett pris för att ha skapat ett läsintresse hos många av världens barn. Så nu tänkte jag berätta om hur mitt Harry Potter-dyrkande skapades, och hur det sedan forsatt ända fram till nu (men det kommer garanterat fortsätta!) Jag varnar er dock, det är långt. Jag har otroligt mycket att säga till om i det här ämnet.

Det började när jag gick i ettan och gick till skolbiblioteket för att låna en bok. Läraren tog alltid med mig till de hyllorna med lättlästa böcker som passade bra för de som gick i ettan. Tvåorna (förklaring: på min skola var sexårs, ettan och tvåan ihopsatta till en enda klass) gick oftast också till den hyllan. Men några tvåor som var riktigt duktiga på att läsa, de gick till nästa hylla. Det var en väldigt stor grej, och otroligt ärofyllt. Jag tror att det var kanske en eller två, och båda lånade Harry Potter. Vid den tiden trodde jag att man blev galen av att läsa så tjocka böcker, och jag höll mig till små lättlästa böcker. Jag minns en bok jag läste som hette De mystiska granarna, och det var inte förrän år senare som jag insåg att den egentligen hette De mystiska grannarna. Titeln förklarade plötsligt mycket mer då.
     Men i alla fall så fortsatte jag läsa mina små lättlästa böcker, men kunde inte låta bli att titta lite avundsjukt på de stora tvåorna som kunde läsa så tjocka böcker utan att blir det minsta galna. Sedan när jag själv gick i tvåan så hittade jag Harry Potter och De Vises Sten ovanför städskåpet i tvättstugan där hemma. Jag vet inte varför den låg där, mamma kanske skulle ge bort den till någon fast glömt bort det eller något. I alla fall bestämde jag mig för att läsa den, fast mamma och pappa frågade om den inte var lite svår. Det var den inte, och jag älskade den. Sedan minns jag inte så mycket mer än att mamma köpte resten av böckerna som fanns ute, alltså alla fram till Harry Potter och Fenixordern. Jag läste och älskade! Sedan började jag läsa andra böcker. Jag slukade dem, och fick många favoriter. Men Harry Potter stod alltid högst upp på listan.

När sexan kom ut minns jag inte så mycket mer än att jag hade längtat mycket till den och när jag läste den älskade jag den precis lika mycket som alla andra, och för första gången i en bok hade jag tyckt att det var lite läskigt. Men det gjorde inte mig något, och när den sista boken kom ut på engelska försökte jag för första gången läsa en engelsk bok. Redan samma kväll som den kom ut satte jag mig och försökte njuta så mycket som möjligt av den sista boken i en underbar serie. Men det var för svårt. Jag gav upp efter några sidor som jag inte förstått någonting av. Så jag tvingades vänta. Ända tills den svenska kom ut. Det tog fyra dagar att läsa den. Jag var elva år, och 1 minut över tolv på natten den 25 november läste jag ut en av de bästa böckerna i mitt liv (den tillsammans med Fenixordern). Att säga att det var sorgligt var en underdrift.

Sedan hände inte så mycket. Jag läste om böckerna ungefär en gång varannan månad, och varje semester släpade jag med mig hela serien för att inte riskera att inte ha något att läsa. Jag tittade på filmerna, men var aldrig riktigt exalterad över dem. De var helt okej. Mitt Potter-beroende gick aldrig ner, men när jag skaffade bokbloggen började jag läsa om dem mindre ofta. Jag hittade så mycket annat att läsa, och det blev att jag läste om dem ungefär en gång om året.

Den 13 maj 2010 gjorde jag ett nytt försök på att läsa den sjunde boken på engelska, och det gick otroligt mycket bättre. Jag häpnade över Rowlings fantastiska språk, och blev kär om igen. Jag var också fast besluten om att läsa hela serien på engelska. Det hände dock inte på ett tag. Så lade sig beroendet lite igen, även om jag fortsatte älska serien lika mycket. Men så hittade jag tack vare en kompis A Very Potter Musical. Eller om jag ska vara ärlig så hittade jag fortsättningen, A Very Potter Sequel först. Men jag tittade i alla fall på båda, och mitt beroende var större än någonsin. Jag älskade och älskar Harry Potter. Efter det tittade jag på de musikalerna om och om igen och köpte en Hufflepuff-halsduk (den jag har på mig i headern). Att jag valde Hufflepuff var för att det känns som att det är där jag hör hemma, så det blev den halsduken.

Sedan fick jag resten av böckerna på engelska i födelsedagspresent, och nu håller jag på med sexan. De är till och med bättre på originalspråk. Jag tycker dock att översättaren Lena Fries-Gedin har gjort ett otroligt bra översättningsjobb! Översättningarna är verkligen superbra!


I somras kom ju också sista filmen ut, och även om jag inte längtade så jättemycket till den, så gjorde resten av Harry Potter-fandomen det. Otroligt mycket Harry Potter-snack och roliga bilder överallt. Just nu håller jag också på att fixa i ordning min egna Hogwarts-outfit. Lite av den ser ni i headern, men nu har jag dessutom hittat en slips, så det enda som fattas är egentligen en vit skjorta. Sedan kan jag sitta och spela Pottermore i mina häxkläder och drömma om Hogwarts.
   Just det! Pottermore har jag ju glömt. När jag hörde om det blev jag så otroligt glad och höll på att längta ihjäl mig. På natten den dagen Rowling skulle avslöja vad det var satt jag uppe och väntade hur länge som helst, precis som otroligt många andra. Sidan kraschade hela tiden och på morgonen när jag fick reda på vad man skulle göra för att få komma in tidigt på Pottermore var det redan avslutat för dagen. Nästa morgon reste jag till Spanien, och gav upp mina drömmar om att få komma in tidigt på Pottermore. Men så när jag kom hem visade det sig att min kompis (samma kompis som visade mig A Very Potter Musical) hade lyckats få två konton och jag fick alltså ett av henne. Gissa om jag blev glad. Så kom jag in på Pottermore, och älskade det. Det gör jag fortfarande, och jag älskar att vara i Slytherin där, trots att jag i hjärtat är en Hufflepuffare.

Detta är alltså min Harry Potter-resa. Jag njöt otroligt mycket av att skriva det här. Skulle dock bli väldigt imponerad om någon orkade läsa hela. Men i alla fall. Jag älskar Harry Potter!

Min lilla blåa bok

Min läsdagbok är en blå liten bok jag köpte för flera år sedan på Akademibokhandeln. Jag tror inte att jag tänkte på hur viktig den skulle bli då, när jag stod där och betalade. Egentligen är den rätt ful och tråkig, men jag minns en gång när jag trodde att jag hade tappat bort det. Jag fick helt seriöst panik och började gråta. Som tur var hittade jag den. Men här är den:

Här har jag skrivit ner alla böcker jag läst sedan februari 2009, tillsammans med författaren och datumet jag läste ut boken. 

Så här ser det ut inuti boken. Bok, författare och datum. Inget mer. Men jag älskar att bläddra tillbaka i boken och titta vad jag läste på samma dag för ett år sedan eller hur länge sedan det var jag läste om Harry Potter. 

Som ni ser så skriver jag ett nummer över varje sida, och det är antalet böcker. När en sida är full skriver jag hur många böcker jag läst sedan början av boken. Just nu är det 249, och än har jag bara skrivit i lite mer än en tredjedel av den.

Har du en läsdagbok? Gör du som jag då, eller har du något annat knep? 

Om du inte har en så råder jag dig att skaffa en. Det är verkligen värt det!

En annan lite rolig grej är att Clara håller på med ett litet projekt om bokbloggare, och jag är först ut med att svara på några frågor. Vill du läsa det inlägget kan ni klicka -->HÄR<-- 

Facebook VS Twitter

Edit: Detta inlägg var tänkt att publiceras på min nya blogg där jag bara skriver om lite vad jag vill, men jag råkade publicera det här istället. Nu känns det lite dumt att ta bort det så att alla bara ser att jag gjort ett inlägg med sedan tagit bort det. Ledsen för det!

Varför denna maktkamp? Jag är medlem på båda och älskar båda.

Utan Facebook hade jag aldrig kunnat hålla kontakten med alla mina kompisar från språkresan i somras, som är utspridda över hela Sverige. Vi har till och med en egen liten grupp där vi pratar med varandra. Visst bytte vi mobilnummer också innan vi tog farväl, men att sitta och messa med varandra blir aldrig riktigt av. Facebook är helt enkelt det bästa som finns när det gäller att hålla kontakten.

Twitter tycker jag däremot är ett ställe där man möter andra med samma intressen som en själv. Där träffar man nya kompisar, diskuterar nördiga saker och får veta vad ens idoler äter till frukost. På Twitter följer jag alla medlemmar i Team Starkid och kan skratta åt deras galna diskussioner. Jag följer bokbloggare som jag också följer via deras bloggar, och där har vi nördiga diskussioner om allt från böcker till ... Inte böcker.

Fin summering:
Facebook = hålla kontakten
Twitter = dela intressen

Facebook + Twitter = Otroligt trevlig blandning

Get it?

Sofie har en tävling!

Sofie ger bort tre ex av Åsa Anderberg Strollos nya bok Hoppas, som jag är väldigt sugen på att läsa. Allt du behöver gör är att mejla henne och dela med dig av ett boktips. Det tänker jag göra. Måste bara komma på vilken bok att tipsa om, det finns ju så många bra! Tävlingsinlägget hittar du -->HÄR<--

Välkommen Hem

Välkommen Hem
Skriven av Johanna Lindbäck

Sara kommer hem efter att ha gått sitt första år på gymnasiet i London. Trots att det känns skönt att vara tillbaka i lilla välbekanta Luleå så kan hon inte låta bli att längta tillbaka till storstadslivet och alla trevliga kompisar hon träffade i London.  Ännu mer längtar hon när det visar sig att Mattias, hennes gamla pojkvän som hon gjorde slut med innan avresan, inte verkar vilja veta av henne. Kompisarna känns inte heller lika spännande längre, inte alls som de var innan hon åkte. Sedan är det den där irriterande killen som tog hennes tvättid och alltid är ute och joggar samtidigt som henne. Han som alltid ler det där retsamma leendet som hon inte vet hur hon ska svara på. Han som börjar ta mer och mer plats i Saras tankar.


Jag vet att jag har använt det här ordet alldeles för mycket på sista tiden, men jag måste bara säga att den här boken var otroligt mysig! En sådan där bok man sitter och ler åt när man läser och inte vill lägga ifrån sig, för då vet man att den där känslan försvinner.

När jag började läser den var det lite sådär. Jag läste några kapitel, tröttnade och bytte till Harry Potter. Men sedan hände något, och helt plötsligt hade jag suttit i tre timmar och sträckläst resten av boken av bara farten. När jag insåg att den var slut ville jag bara ha mer. Särskilt mer av Adrian, I can't get enough of him. Hur lyckas författare alltid skapa de där underbara killarna man inte kan låta bli att älska?

Något jag dock inte var helt förtjust i var språket. Det var mycket engelska ord inblandade i dialogerna, något som jag själv ofta gör när jag pratar. Men bara när jag pratar. När det blir för mycket sådant i böcker känns det bara konstlat och hackigt. Även om ungdomar pratar så i verkligheten så känns det som att det räcker där. Det blev dock bättre lite längre in i boken, jag antar att Sara börjat vänja sig mer vi svenskan då.

Särskilt kul var det att läsa den här boken eftersom jag var på skrivarkurs hos Johanna Lindbäck innan sommaren, och ibland märkte jag hur hon använde saker hon tipsat om. Det var jättekul att få se hur bra det faktiskt kan bli. Att hon tackade Melina Marchetta, författaren till Jellicoe Road (min recension här) var också jättekul! Det fick mig att le lite, trots att boken var slut.

En riktigt mysig (hehe) bok som kan muntra upp vem som helst.

Edit: Jag har tidigare läst Tänk om det där är jag av samma författare, men jag måste säga att jag tycker mycket mer om den här!


Titel: Välkommen Hem
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2011
Sidor: 344


Recensionsex från förlaget.

Just nu regnar det

Japp. Det gör det. Riktigt mycket. Sådär så man kan sitta och lyssna på smattret mot taket. Så mysigt!

Den här helgen var jag ute i skärgården men min kompis och två andra familjer. Det var också mysigt, även fast det inte regnade. Det var riktigt fint väder faktiskt. Soligt och varmt, och på kvällen när det blev kallt var det bara att tända en brasa så blev det mysigt igen.

Utan att låta för pyrmanaktig vill jag bara tillägga att jag tycker eld är något av det vackraste som finns.

Jag var också på statslagsuttagningen i innebandy. Det var jättekul, dock inte så mysigt. Jag är dock rätt säker på att jag inte gick vidare, för jag var den sämsta på träningen, men det var jättekul i alla fall och alla var så otroligt duktiga och säkra med bollen!

Jag läste ut Johanna Lindbäcks Välkommen Hem i trosdags, och en recension hoppas jag kunna skriva imorgon. Bra var det i alla fall. Och mysig. Mysig mysig mysig.

Just nu läser jag Oryx & Crake av Margaret Atwood, precis som Johanna. När vi insåg att båda hade den oläst i sin bokhylla så bestämde vi att vi skulle läsa den samtidigt, och det gör vi nu. Jag har dock bara kommit några kapitel. Hittills verkar den bra, men ganska svår. Riktigt speciell också (på ett bra sätt).

Jag kan bara meddela att det regnar ännu mer nu. 


Just nu spelas också samma låt om och om igen i mina hörlurar, den underbara Defying Gravity från musikalen Wicked. Idina Menzel och Kristin Chenoweth är det som sjunger. Den låten är helt otrolig!


Något mer har jag nog inte att berätta. Varken mysigt eller inte mysigt. Men så ser mitt liv ut just nu i alla fall.

Det regnar fortfarande.


En extra guldstjärna till den som noterat hur många gånger jag skrivit "mysigt" i det här inlägget. För den late kan jag dock berätta att svaret är 11. Just so you know.

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Sara Ohlsson

Varför måste man hela tiden vilja en massa saker hela tiden? Varför kan man inte bara få vara och se vad som händer? Skratta när man är glad, skriva när man är arg, ligga när man är kåt?


Olivias pojkvän John har gjort slut. Gjort slut efter tre underbara år tillsammans. Olivia är förkrossad, och försöker desperat få tillbaka honom. Hon blir den där klängiga flickvännen som inte kan släppa taget. Hennes kompisar försöker få henne att hänga med på fester och träffa nya killar, men hon vill bara ha tillbaka John. Men så börjar hon långsamt inse att det är över, och i samma takt börjar de där festerna bli lite roligare och de där killarna lite mer lockande.

Jag vet inte riktigt varför, men jag har fått för mig att alla böcker från förlaget Gilla Böcker är otroligt bra. Jag läste Här ligger jag och blöder för ett tag sedan, men har sedan dess har jag inte läst något mer därifrån. Ändå var jag helt säker när jag öppnade Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag att jag öppnade något jag skulle gilla. Så rätt hade jag! Den var helt enkelt riktigt bra, och hade något extra som fick den att stå ut från mängden. Jag tror det var språket. Det var så träffande, så enkelt. Inga långa miljöbeskrivningar eller krångliga ord. Det var rakt och tydligt, men ändå otroligt beskrivande på sitt sätt.

Ämnet tycker jag var otroligt bra och viktigt. Den gick lite emot det där man säger om att "killar som har många tjejer kallas players, tjejer med många killar kallas slampor". Här gjorde Olivia precis samma sak som en del killar, och ingen började hata henne. När hon gått och deppat över John så länge så blev det som att hennes hjärna plötsligt tog lite ledigt och hon följde sin kropp istället. Det var så skönt att få läsa om, för jag brukar inte stöta på sådana böcker.

Trots det så saknar jag något i boken, och det är lite mer handling. Det handlar om Olivias övergång, punk. Det blir väldigt effektfullt att bra fokusera på det, men efter ett tag blev det nästan lite tjatigt. Jag är dock inte så säker på att jag hade tyckt om boken lika mycket om den hade mer handling.

Men i vilket fall som helst, en riktigt bra bok med en underbar titel och lika underbart innehåll.


Titel: Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Författare: Sara Ohlsson
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2011
Sidor: 297

Percy Jackson och Monsterhavet

Percy Jackson och Monsterhavet
Rick Riordan
Andra boken i en serie av fem. Jag recenserade första boken på min förra blogg, där jag tyvärr var väldigt dålig på att recensera böcker.

Det var bara ett år sedan Percy fick reda på att han var son till den store havsguden Poseidon, och att han själv då var någonting som kallades halvblod. Nu är det slutet på vårterminen, och Percy längtar till sommarlovet, då han får åka tillbaka till Halvblodslägret. Men saker och ting blir inte riktigt som han tänkt sig, och under en gymnastiklektion attackerar några monster skolan, och Percy tvingas fly tillsammans med hans kompis Tyson och Annabeth, som lägligt nog dök upp ungefär samtidigt som monstren. De flyr till Halvblodslägret, men där visar det sig att saker inte är som det ska. Trädet som skyddar hela lägret från inkräktare är förgiftat, och det enda som rädda det från att dö är det gyllene skinnet. Problemet är bara att det inte setts till på tusen år. Samtidigt får Percy ett meddelande från hans gamle vän Grover, som är i stor fara.

Jag älskar verkligen hela konceptet med den här boken. Den är helt baserad på gamla grekiska legender och varelser, men utspelar sig i modern tid. Mixen är helt underbar! Grekiska gudar med mobiltelefoner och joggingklädsel, trehövdade tanter som bråkar om vem som ska ha deras öga när de kör bil och regnbågar som skickar videomeddelande. Det är så genialiskt! Jag ska inte gå så långt som att säga att den är lika coolt som Harry Potter-världen, men det är lite samma stil, och jag vill så gärna vara en del av båda.

Språket är väldigt enkelt, handlingen ganska simpel, och jag tror att boken egentligen är riktad till en litet yngre målgrupp, men det är inget att bry sig om. Den är ändå jättebra! Är du nyfiken på den grekiska mytologin är den här perfekt för dig också! Jag lär mig otroligt mycket mer här än i skolan. Jag antar att det är för att det blir så mycket roligare när man läser det som en berättelse. Så om någon lärare läser det här så tipsar jag verkligen om den här serien!

Jag märkte dock att bara de tre första delarna finns på svenska, så om du ska börja med serien så är det nog bättre med engelska. Film finns också på den första boken, riktigt bra är den också, för en gångs skull. Söt kille som spelar Percy också.


Titel: Percy Jackson och Monsterhavet
Originaltitel: Percy Jackson and the Olympians: The Sea of Monsters
Författare: Rick Riordan
Översättare: Torun Lidfeldt Bager
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2006
Sidor: 307

En av de tusen anledningar till varför jag älskar bokbloggare

Det är något speciellt med bokbloggare. Hur kan alla vara så fantastiska? Det måste vara ett av världens trevligaste släkte.

Dagens anledning till mitt bokbloggarälskande är awards. I förrgår fick jag en Liebster Award av Janine, som jag sedan skickade vidare till fem underbara bloggare, som sedan skickat vidare till fem till underbara bloggare, och så fortsätter det så. Snacka om bra gemenskap här!

I alla fall, nu har jag fått några till awards, förutom den av Janine. Jag har också fått från Anna, Andréa, Lucy och  Amelie. Tack så otroligt mycket underbara ni! Jag blev så otroligt glad!


PS. Bar ett litet tråkigt meddelande. Just nu håller jag på att drunkna i läxor och träningar, så det kan bli lite glapp mellan inläggen här tills lärarna (förhoppningsvis) lugnat ner sig lite.DS

Jag fick en award!

Janine har gett mig en Liebster Award, som jag gladeligen tar emot. Det är en award som inte får skickas till bloggar som har över 200 följare, för att lite mindre bloggar ska få träda fram. Jag blev jätteglad! Janines blogg är förresten awesome, och hennes header är bland det snyggaste jag sett.

Här är instruktionerna man ska följa om man mottagit en award:

1. Thank the giver and link back to the blogger who gave it to you. Tack supermycket Janine!


2.  Reveal your top 5 picks and let them know by leaving a comment on their blog.
Det här var jättesvårt, men här är fem bloggar jag tycker förtjänar en award:
-Frida (Photos and books)
-Johanna (Reading & Rambling)
-Alice & Lyra (Taken by books)
-Anna (Reading this world)
-Malin och Sofia (Unga böcker)

3.  Copy and paste the award on your blog.


4.  Have faith that your followers will spread the love to other bloggers.


5.  And most of all: support each other and have lots of fun!! 

Glöm mig inte

Glöm mig inte
Skriven av Anne Cassidy

Älskar det här omslaget!

Stella lever med sin mamma i ett trevligt litet villaområde. Ett sånt där grannar står och skvallrar över häcken och alla har koll på varandra. Men så händer något som röjer upp stämningen - ett spädbarn blir kidnappat mitt i natten. Det står i tidningen, och Stella tycker synd om de förtvivlade föräldrarna. Men så kommer polisen och pratar med Stellas mamma, som blir huvudmisstänkt för brottet. Hon har nämligen dolt något för Stella. En historia som utspelade sig för många år sedan kommer åter upp till ytan, en historia där alla bevis pekar mot Stellas mamma.

Jag måste säga att jag börjar bli lite trött på alla böcker där "en historia som varit glömd sedan länge plötsligt får liv igen", och man får följa båda historierna parallellt. Det känns lite gammalt. Men trots det så fungerade det riktigt bra här, och det störde mig inte alls. Språket var bra och flöt på. Själva handlingen kändes lite gammal, som om jag har läst det förut. Men det störde mig inte heller. Det var helt enkelt en riktigt spännande bok, som jag sträckläste den på en kväll. Men mer var den inte. Men jag tycker ändå att det räcker. Den var riktigt bra, en sån där bok som får en att tänka "bara ett kapitel till" typ hundra gånger.

Jag känner att jag behöver sammanfatta lite här, för det blev lite virrigt. Men det var en väldigt bra bok som var väldigt spännande, men den kändes litet intetsägande. En sån där bok man läser, gillar och lägger ifrån sig.

Dock ett stort plus för Stellas pojkvän Robbie, jag älskar både honom och hans blogg. Sådan underbart detalj!


Titel: Glöm mig inte
Originaltitel: Forget me not
Författare: Anne Cassidy
Översättare: Katarina Jansson
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2009
Sidor: 256

Böcker jag gav upp med

Kanske inte det mest muntra inlägg, men jag tänkte räkna upp lite böcker jag börjat på, men aldrig läst klart. De böckerna brukar jag aldrig skriva om, utan de hamnar bara väldigt långt ner i bokhyllan, och där får de stå.

Sagan om ringen - JRR Tolkien
Okej, jag läste drygt 200 sidor i den här. 200 utdragna sidor fulla med långa stycken som beskriver färgen på himlen, eller den vackra alvens sko (inte precis det, men ni fattar). Till slut registrerade jag inte ens det jag läste, utan satt bara och stirrade på sidorna. Någon gång ska jag dock läsa hela serien. Jag älskar nämligen filmerna, men drar mig för att kalla mig "Sagan om Ringen-älskare", för så kan man ju inte säga om man inte har läst böckerna. Suck!

Alice i Underlandet - Lewis Carroll
Här vet jag faktiskt inte riktigt vad det var jag inte fastande för, men i alla fall så var den otroligt tråkig. Riktigt sömnpiller. Kommer dock försöka läsa den någon gång, eftersom jag även här är ett stort fan av filmen (den av Tim Burton).

Illusionen om Gud - Richard Dawkins
Väldigt intressant bok faktiskt. Problemet var bara att jag behövde slå upp typ vartannat ord, vilket blev lite irriterande efter ett tag. Men under de få sidor jag läste lärde jag mig otroligt mycket faktiskt! Hoppas kunna utöka mitt ordförråd så pass mycket så att den blir läslig om några år.

Jag saknar dig, jag saknar dig - Peter Pohl, Kienna Gieth
Jag insåg redan efter några sidor att den här skulle bli alldeles för mycket för mig. Jag skulle aldrig vilja läsa om något så sorgligt som en tjej som har "tappat en del av sig själv". Too much for little me!

Auto da fay - Fay Weldon
Jag hade läst en bok av henne som jag tyckte om, men det visade sig att självbiografier inte var min grej. Massor av namn att komma ihåg och komplicerad släkthistoria. Det blir inte heller samma känsla när jag vet att allt jag läser om har hänt i verkligheten.

Berättelsen om P i- Yann Martel
Lite samma sak som med Alice i Underlandet här. Den fastnade bara inte riktigt. Jag tror dock att den kan bli riktigt bra om man ger den en riktig chans, så det ska jag göra någon gång.

Svenne - Per Nilsson
Den här trodde jag verkligen att jag skulle gilla, men när jag väl läste den så kände jag mig inte det minsta närvarande. Tror dock att jag inte heller gav den här en ärlig chans, så någon gång blir det ett nytt försök. Någon gång ....






Jag har givetvis gett upp med fler böcker, men de här var de jag kunde komma på just nu. Som ni kanske märkte så kan jag ändå inte riktigt släppa dem, och de står fortfarande i min hylla med olästa böcker, för jag tänker att någon gång ska jag ta tag i dem.

Har ni läst någon av dessa böcker? Eller kanske precis som jag bara försökt? Vad tyckte ni?

Small Steps

Small Steps
Skriven av Louis Sachar
Den här boken bygger vidare lite på underbara Holes, eller Ett hål om dagen som den heter på svenska

Armpit - eller Theodore, som han nu föredrar, är tillbaka i Austin efter 14 månaders konstant grävande på Camp Green Lake. Hans liv har börjat återgå till det normala. Han bor hemma med sina föräldrar, går i sommarskola för att ta igen det han missat, och han har ett jobb. Att jobbet går ut på att gräva kanske inte är det bästa, men nu får han i alla fall pengar för det.
    Men så dyker hans gamla kompis från lägret, X-Ray, upp. Han ber Armpit att lägga ut pengar så att de kan köpa massor av konsertbiljetter till stjärnskottet Keira, som de sedan kan sälja dyrt och dela på vinsten. Armpit vet att han inte borde göra det, men löftet om dubbelt så mycket pengar när de är färdiga lockar för mycket. Men så klart blir ingenting som de tänkt sig (blir det någonsin det?).


Den här boken handlar alltså om om Armpit, som var en av Stanley Yelnats kompisar i Holes, och även om jag tyckte om den här, så var den långt ifrån lika bra som Holes. Den saknade alla skruvade karaktärer och galna händelser. Den här var lite mer som en vanlig ungdomsroman, men lite sensmoral om att inte alltid välja den lätta vägen, medan Holes bara var otroligt rolig. Den här var också lite trög i början, och jag fastnade inte ordentligt förrän jag var ungefär i mitten. Slutet tyckte jag dock väldigt mycket om, lite lagom av allt på något sätt.

Så trots att den inte riktigt nådde upp till mina förväntningar, så var det väldigt trevlig läsning och kul att få lära känna Armpit lite bättre. Nu känner jag bara att jag måste läsa om Holes för att se hur han är där.


Titel: Small Steps
Författare: Louis Sachar
Förlag: A & C Black Publishes Ltd
Utgivningsår: 2006
Sidor: 272
Språk: Engelska

Tre boknördar i en och samma video

I tisdags var träffades Amelie, Frida och jag och hade lite picknick. Vi satt mest och pratade böcker och Harry Potter, men spelade även in en liten bokvideo. Eller, liten och liten - Frida har varit superproffsig och lyckats klippa ihop den. Här har ni den i alla fall:


Riktigt kul hade vi!

You Against Me

You Against Me
Jenny Downham (författaren till hyllade Innan jag dör)

Mikeys syster Karyn har blivit våldtagen, och hans hat mot gärningsmannen är oändligt. Hela hans familj har gått i spillror, och det blir hans ansvar att ta lilla Holly till skolan, handla mat och hålla mamma borta från flaskan. Samtidigt är Karyn för rädd för att ta ett steg utanför huset

I en annan familj, i en helt annan del av staden har Ellies storebror blivit anklagad för våldtäkt. Ellie känner sin bror utan och innan, och är säker på att han oskyldig.

Men när Ellie och Mikey träffas börjar allt ta helt andra vändningar.


Jag köpte den här boken i ett varuhus i Spanien. De hade inte särskilt mycket på engelska där, men så såg jag den här som lät intressant, plus att jag läst Innan jag dör innan och gillat. Jag köpte den direkt, och är väldigt glad för det.
     Temat är lite Romeo och Julia - förbjuden kärlek mellan två familjer. Men brottet kryddade till det lite och gjorde det mycket intressantare. Det var också ett väldigt smart drag att skriva den ur både Mikeys och Ellies perspektiv, för jag märkte hela tiden hur jag bytte sida. När jag var med Ellie var jag också övertygad om att brodern var oskyldig, men så kom jag till Mikey och blev plötsligt skitsur på brodern. Det var väldigt intressant att se hur lätt man kan vinkla någons åsikt genom att bara visa en synvinkel i frågan.
     Karaktärerna var också väldigt bra. Jag tyckte om både Mikey och Ellie, och fick så klart en liten crush på Mikey (tänk om alla killar var som killarna i böckerna?).

Helt enkelt en riktigt bra bok som verkligen fastnade, jag sträckläste!


Titel: You Against Me
Författare: Jenny Downham
Förlag: David Fickling Books
Utgivningsår: 2011
Sidor: 416

Engelskspråkig

Dead until dark

Dead until dark
Skriven av Charlaine Harris

Några forskare i Japan har tagit fram ett sorts syntetiskt blod, och alla världens vampyrer kan komma ut ur garderoben och börja leva som vanligt folk, utan att behöva döda. Sookie Stackhouse, en servitris på en pub i en liten småstad i Louisiana, som också råkar kunna läsa andra människors tankar, har dock aldrig fått se en. Men så på ett av hennes kvällsskift så vandrar det plötsligt in en, den snygga vampyren Bill. Hon märker direkt att han inte är mänsklig, för hon hör ingenting från hans huvud, vilket visar sig vara en väldigt trevlig omväxling. De börjar umgås, och han introducerar henne i vampyrernas mörka värld. Men samtidigt har någon börjat mörda unga kvinnor i trakten. Eftersom Bill är vampyr blir många misstänksamma mot honom. Sookie är övertygad om att han är oskyldig, men är mer orolig över det faktum att mördarens nästa offer verkar vara hon själv.


Det var en hel vecka sedan jag läste den här, så minnet är inte det bästa. Jag minns dock att jag tyckte om den. Jag tyckte om Sookie, hon hade lite girl-power. Hon var cool och hon tog plats, till skillnad från vissa andra brudar till vampyrer *hostBellahost*. Att hon också hade lite superkrafter var kul, det blev lite omväxling från alla vampyrer.

Men det jag tyckte mest om i boken var den här världen Harris har byggt upp. Vampyrer som lever helt öppet bland vanliga människor, men hjälp av syntetiskt blod är verkligen kul! Hela samhället med vampyrbarer, vampyrhotell och prostituerade människor som säljer sitt blod känns på något konstigt sätt ändå väldigt realistiskt. Om det fanns vampyrer i verkligheten, så känns det här som något troligt. Jag hade dock velat se mer av den världen. Det här kändes bara som en liten aptitretare, och jag hoppas på mer sådant i näsa bok, som jag garanterat kommer att läsa!

Titel: Dead until dark
Författare: Charlaine Harris
Förlag: Gollancz
Utgivningsår: 2001
Sidor: 326
Engelskspråkig

Nämen Harry då!

Min kusin höll på att läsa den sista Harry Potter-boken, och messade mig detta citat:

Snacka om att jag var förvirrad. 

Ända tills jag fick se det mer logiska, men inte alls lika roliga sammanhanget. 

Vem vill bli miljardär?

Vem vill bli miljardär?
Vikas Swarup

Många av er har säkert sett en film kallad Slumdog Millionaire (dock inte jag), och den här boken är alltså boken "behind the movie". Den utspelar sig i Indien, där Ram Mohammad Thomas har blivit arresterad för att ha haft absolut alla rätt i en frågetävling där man hade chansen att vinna en miljard. En advokat kommer för att hjälpa honom, och under en natt går de igenom hela tv-inspelningen, och Ram Mohammad Thomas berättar för henne hur det kom sig att han kunde svaret på alla frågorna. Det blir både en resa genom Rams uppväxt och en resa genom Indiens många sidor.

Först måste jag börja med upplägget, för precis som David Nicholls En Dag så är upplägget i den här boken något helt unikt och en stor del av historien. Visst, det finns många böcker om människor som berättar om sin uppväxt, men här är det inte i berättat i kronologisk ordning, utan här berättas det i frågeordning. Fråga 1, fråga 2 osv. Det blir som ett pussel, och istället för att känna ett sug efter att få veta vad som ska hända, så blir jag istället nyfiken på vad som hände så att han hamnade i den situationen. Jag får själv placera ut alla händelserna i en tidslinje i huvudet. Det var verkligen roligt och helt annorlunda!

Karaktärerna var också otroligt mysiga och speciella. Som Rams bästa kompis Salim som är besatt av filmstjärnan Armaan Ali, jag kunde inte sluta le så fort jag läste om honom. Huvudpersonen Ram tyckte jag också om, han påminde mig lite om Allan i kuliga Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, fast Allan var dock lite virrigare (eller vad man nu ska kalla hans beteende). Han var så otroligt lugn och rakt på sak, jag kunde bara inte låta bli att gilla honom.

Men även om den här boken var både rolig och mysig, så var den ändå väldigt hemsk på sina ställen. Det är som att jag helt plötsligt inser att människor inte alltid är så snälla mot varandra när jag läser en sån här bok. Jag antar att det behövs för att påminna mig. Många saker Ram fick stå ut med var direkt vidriga, och jag blev till och med riktigt förbannad på vissa ställen.

Men en riktigt bra bok som jag sträckläste på en dag, men gick och tänkte på mer än dubbelt så lång tid efter. Filmen måste också ses!


Titel: Vem vill bli miljardär?
Originaltitel: Q & A
Författare: Vikas Swarup
Översättare: Tove Janson Borglund
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: 2005
Sidor: 307

Solbarnet

Solbarnet
Skriven av Monika Häägg

Den här boken är något så ovanligt som en barnbok som utspelar sig i bronsåldern. Här får vi möta hittebarnet Fry, som jobbar som tjänsteflicka hos en synnerligen otrevlig familj. Hon sliter dagarna i ända, och det enda som håller hennes humör uppe är de stunder hon umgås med sin bästa kompis Frida.
    Men så händer något förskräckligt inför en av de årliga offerceremonierna till Solgudinnan och Månguden - offergåvorna blir stulna. Fry blir anklagad för för brottet, och det enda sätt att undslippa sitt straff som mänskligt offer till gudarna är att själv ta hjälp av dem, och med hjälp av dem utforska de magiska krafter hon har inom sig.

Den här boken var helt okej. En bra historia och bra språk, men jag tror att den skulle ha gått hem bättre hos en fem, sex år yngre Nea. Handlingen var lite för enkel och förutsägbar. Karaktärerna var däremot väldigt bra och trovärdiga, utom några få som jag hade väldigt svårt att komma underfund med.Att en utspelade sig i bronsåldern tyckte jag dock var en bonus. Jag tror inte att jag någonsin har läst en bok som utspelat sig under den tiden, och innan jag läste den här hade jag knappt någon aning om vad bronsåldern var.
    Jag gillade också den lilla mängd övernaturlighet som fanns i boken. Den märktes knappt, men när den väl var där var den helt självklar. Det var inget konstigt alls med det, utan bara en självklar del av handlingen.

Så jag tycker helt enkelt att boken var helt okej, och jag tror att den skulle uppskattas mer av en yngre målgrupp. En nioårig Nea hade tittat på den med helt andra ögon.


Titel: Solbarnet
Författare: Monika Häägg
Förlag: Monkaland Bokförlag
Utgivningsår: 2009
Sidor: 200
Första delen i en serie där den fjärde kommer ut den 27 augusti

Rec.ex från Monkaland Bokförlag

En skön vecka av läsning

Igår kom jag hem från en vecka i Alicante, Spanien (förklaringen till bristen på inlägg). Jag hade det jättemysigt och otroligt varmt. Värmen gjorde mig dock inte så mycket, jag låg nämligen bara nere vid poolen och läste hela dagarna. Bokstavligt talat. Så jag har hunnit med en helt del bra läsning. Det jag läst:

En hel del bra böcker! You against me köpte jag faktiskt på ett köpcenter i Spanien (de hade inte många engelska böcker där), och jag hade ju läst Innan jag dör och gillat, så då köpte jag den här också. En recension kommer upp senare, men jag kan i alla fall säga att den var väldigt bra!

Den här pyttelilla boken köpte jag i ett litet stånd på stranden. Sjukt cool! Synd att den är på spanska bara, jag som pluggar franska. Men jag gillar den ändå. Min brorsa köpte Alice i Underlandet (fast på spanska) i ett litet större format utan nyckelring. Den var egentligen ännu coolare, men som sagt förstår jag ändå inte ett ord. 

Ett litet problem hade jag dock när jag låg nere vid poolen och läste - limmet i pocketerna smälte. Inte kul!

Dead until dark tyckte jag dessutom hade ett otroligt bra och användbart omslag. Akta er, jag bits!

Det var en liten summering utav min lästid i Spanien.

Kan lägga till att på vägen hem från Centralen efter Arlanda Express så svängde jag in på Pocket Shop och köpte Påven Johanna på inrådan av en kompis på språkresan. Hon i kassan tyckte visst också om de. Ska bli kul att läsa den! Köpte två böcker när jag var inne i stan idag också på Alfa Antikvariat - Imorgon när kriget kom(!), som jag har letat efter hur länge som helst (fast jag redan har läst den) och Stjärnor, katter och besvärande bevis av Michelle Jaffe, som jag varit nyfiken på sedan jag läste en novell av henne i Prom Nights From Hell. 

That's it for today!

The Potter Games - bästa mash-up ever!

För ett tag sen läste jag hos Jonna om en hemsida där någon skapat ett Hungerspel med Harry Potter-karaktärer. Låter awesome va? Man får välja mellan olika spelare och sedan får man läsa en text och nedanför finns det två alternativ att välja mellan. Sedan fortsätter det så, som en gigantiskt labyrint av text, med massor av återvändsgrändar och olika alternativ. Det blir som att man läser en sorts bok, men med massor av alternativa handlingar och där man själv får intrigera.
    Hittils har jag vunnit med Ginny och Fred, men det finns många fler karaktärer att spela med och det kommer nya då och då. Ginny tycker jag var jätterolig och jag satt i nästan två timmar och kämpade innan jag äntligen var den ända kvar, Fred var inte lika svår, men jag tycker inte heller att den var lika bra skriven. Men idag ska jag sätta igång med Hannah Abbot och hoppas att det ska gå bra.

Ni borde verkligen testa det, för det är verkligen något helt unikt och perfekt för de som älskar Hungerspelen och Harry Potter. Ni hittar det på thepottergames.com. May the odds be in your favour!

Pappa gästbloggar: I nöd och lust

Hejsan allihopa! Jag tyckte det var dags att min pappa introducerades i bloggvärlden så här är en liten gästrecension av honom. 


Vilken ära att få vara gästbloggare hos Nea - är lite osäker på om det faktum att jag ibland är sponsor till Neas bokinköp har spelat in..? Boken jag blivit ombedd att recensera heter I nöd och lust och är skriven av Elizabeth Gilbert.

I nöd och lust handlar om Liz och Felipe som av myndigheterna i USA blir 'tvingade' att gifta sig - trots att dom båda är jätteöverens om att dom absolut inte vill! Felipe, som är Australiensisk medborgare, släpps helt plötsligt inte in i USA med mindre än att han gifter sig med Liz. Det ställer till med en hel del komplikationer eftersom dom redan bor där, tillsammans dessutom... Samt att båda arbetar med USA som bas. För Filipe innebär det dessutom att han fråntas möjligheten till försörjning, medan det är lättare för Liz som är författare och som sådan kan författa var som helst. 
Under sin påtvingade exil reser som runt i olika länder i Asien, dels för att Felipe tidigare bott där, dels för att det är förhållandevis billigt att leva där, men framförallt för att båda trivs i Sydostasien. Boken är skriven ur Liz synvinkel och behandlar äktenskapet ur flera perspektiv. Liz och Filipe tvingas förlika sig vid tanken på att gifta sig och för många och långa resonemang om hur dom vill (och inte vill) att ett äktenskap ska se ut. För att bringa klarhet i vad äktenskapet egentligen är eller kan eller bör vara intervjuar Liz kvinnor i sin släkt och i dom länder och byar dom besöker under sina resor. Hon läser mycket om äktenskapet, både skönlitteratur, forskning och historiska källor.
 
Mest intressant tycker jag boken är när den sätter äktenskapet i ett sammanhang, kulturellt eller historiskt. Resonemangen om äktenskapet som en potentiell kvinnofälla är intressanta även om det mesta känns som det redan sagts. När hon funderar runt homosexuella äktenskap blir det riktigt roligt med bitande ironier runt att den grupp som kanske mest kämpar för rätten att gifta sig förvägras detta av dom konservativa krafter som kanske borde se dom som räddare av äktenskapet. Andra roliga stycken berör staters försök att genom historien försöka styra äktenskapet - genom att lagstifta och moralisera om vad som får ske (eller inte får ske) inom en familj. I en passage hävdar Liz att 'giftermål automatiskt är samhällsfarliga handlingar'.
 
Jag var inledningsvis skeptisk till boken, det kändes som lite torr sommarläsning - men boken är rolig, intressant och läsvärd! Läs den så får du en dos samhällskritik, en duvning i äktenskapets historia - och du får som bonus följa Liz och Filipe under nästan ett års ofrivilligt flackande i Asien.
 Nu ska jag ge mig på Neas senaste lästips - En dag av David Nicholls.
 

Titel: I nöd och lust
Originaltitel: Committed
Författare: Elizabeth Gilbert
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: 2011
Sidor: 303

Tack så mycket pappa, hehe!

Kul forum om ungdomsböcker

Tänkte bara tipsa om ett kul forum där man kan snacka böcker med andra bokintresserade. Främst om ungdomsböcker, men även vuxenböcker. Just nu är vi inte så många medlemmar, så det skulle vara kul om det blev några flera. Ni hittar det på http://ljuvligungdomslitt.forumsv.net/

Då ses vi där då? Eller hur?

En Dag

En Dag 
Skriven av David Nicholls

Emma och Dexter träffas på en studentfest den 15 juni 1988. De är helt olika. Hon, en rebellisk feminist med författardrömmar. Han, en bortskämd lyxlirare som sover bort dagarna för att kunna festa hela nätterna. De finner varandra på festen, och skiljs åt redan nästa dag. Men ödet ser till att de ses igen och vi får följa deras rangliga förhållande genom samma dag varje år. Den 15 juli.


Okej, underbar bok! Jag kan börja med konceptet. Att få följa Emma och Dexters förhållande genom små glimtar av en så lång tid var något helt unikt och otroligt kul att läsa. Det hade kunnat bli svårt att hänga med i svängarna eftersom jag får så lite tid att ta in allting som hänt under hela året, med det hade jag inte behövt oroa mig för. Nicholls smyger in det i texten så att det passar in i sammanhanget, så det blir inte heller en enda lång resumé av vad som hänt.

Karaktärerna är också en stor bonus! De känns trovärdiga och jag märkte hur de gradvis utvecklades år efter år och blev mer världsvana. Inte heller kunde jag bestämma mig för vem jag gillade mest. Jag ändrade åsikt hela tiden i takt med att de växte upp.Jag hittade hela tiden nya egenskaper i dem, båda bre och dåliga. Det gjorde att jag lärde känna dem mycket bättre.

En bok jag tycker påminner väldigt mycket om den här är Tidsresenärens Hustru. De handlar båda två om ett par som man får följa under en ganska lång tid och språket känns också lite likt. Jag tänkte i alla fall väldigt mycket på Tidsresenärens Hustru när jag läste den här, och jag älskar båda!

Men som alltid i böcker så är de inte helt perfekta. Här var det slutet som gjorde mig besviken. Jag vill inte spoila något, men händelsen i slutet var verkligen inte vad jag ville ha. Det kändes lite som en nödlösning för att få färdig boken och samtidigt göra den ihågkommen. Jag har dock märkt att jag oftast inte gillar slutet i böcker jag älskar, både sluten i Cirkeln, Hungerspelen, Harry Potter och Jane Eyre gjorde mig besviken. Jag antar att jag helt enkelt inte vill att boken ska ta slut.

Ändå en fantastiskt bra bok! Jag var lite orolig att hypen skulle förstöra den, men icke då. Den var underbar ändå! Läs den och älska den!

Kvartalsrapport 2

Året fortsätter springa, nu har mer än halva gått och jag ligger lite efter i bloggandet. Känner mig lite som en gammal tant som klagar på att "tiden går så fort nu för tiden", men det gör den faktiskt! I alla fall, här är en liten redogörelse över de böcker jag läst från första april till sista juni.

April:
Vindens Skugga - Carlos Ruiz Zafón
Ankomsten - Shaun Tan
Tiara och Dr. Martens - Meg Cabot (omläsning)
Spotlight - Meg Cabot (omläsning)
Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Kär? - Meg Cabot (omläsning)
Unga Kvinnor - Louisa May Alcott
De vassa Tändernas Skog - Carrie Ryan

Maj:
Det är så logiskt alla fattar utom du - Lisa Bjärbo
Jellicoe Road - Melina Marchetta
Tänk om det där är jag - Johanna Lindbäck
Hungerspelen - Suzanne Collins (omläsning)

Juni:
Till er Tjänst - Meg Cabot (omläsning)
Jagad - Meg Cabot
Harry Potter and the Philosopher's Stone - J.K Rowling (omläsning)
The Bully Book - Eric Kahn Gale

16 lästa böcker, vilket är precis lika mycket som förra kvartalet. Måste dock säga att valet av litteratur har vart mer Meg Cabot och omläsningar det här kvartalet. 6 omläsningar, 3 böcker på engelska, min första grafiska roman och min första e-bok.

Favoriter (ej inräknat omläsningar):

Besvikelser:

Det var det kvartalet. Dags att hugga in i nästa!

Grymt bra video!

Den här fan-videon fick mig att sluta upp att andas för några minuter. Så otroligt välgjord med bra skådespelare och spänning för en hel långfilm. Kommer den riktiga Hunger Games-filmen vara som den här så kommer den vara underbar!

Varning för blodiga scener!

The Carrie Diares

The Carrie Diares
Candace Bushnell

Jag har aldrig tittat särskilt mycket på Sex and the City. Tror att jag har sett hela första säsongen och delar av andra, men fastnade aldrig riktigt för det. Men nu när jag har läst The Carrie Diares känner jag att jag bara måste börja titta på det igen ... och läsa fortsättningen på boken. Den handlar helt enkelt om huvudpersonen i tv-serien, Carrie, när hon var tonåring. Vill ni ta reda på mer får ni läsa den, men det borde ni göra i vilket fall som helst.

En av de många saker som gjorde den här boken så bra, var att huvudpersonen Carrie tränade simhopp(!). Jag har bara läst om simhopp i en enda bok förut. Eftersom jag tränar simhopp tycker jag det är så otroligt kul att läsa om när hon ska göra ett hopp, luftfärden och känslan när man gjort det. Så underbart att få läsa det med någon annans ord. Jag hade gärna läst en hel bok om det!

Men förutom simhoppet så hade den här boken något annat speciellt, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Den fångade mig som få chick-littböcker gör. Jag fastnade hos karaktärerna, handlingen gick lagom snabbt och vände hela tiden åt oväntade håll.

Mer finns inte att säga, förutom att jag nu ska ta upp tittandet av tv-serien, samt läsa tvåan Sommar i New York när den kommer ut. Men det ska jag göra efter jag har sovit, för nu är jag dödstrött.

Alltid lika underbara Draco

Ett bevis på hur bäst Draco Malfoy är:

"Azkaban - the wizard prison, Goyle" said Malfoy, looking at him in disbelief. "Honestly, if you were any slower, you'd be going backwards."

- Ur Harry Potter and the Chamber of Secrets