onsdag 14 september 2011

Välkommen Hem

Välkommen Hem
Skriven av Johanna Lindbäck

Sara kommer hem efter att ha gått sitt första år på gymnasiet i London. Trots att det känns skönt att vara tillbaka i lilla välbekanta Luleå så kan hon inte låta bli att längta tillbaka till storstadslivet och alla trevliga kompisar hon träffade i London.  Ännu mer längtar hon när det visar sig att Mattias, hennes gamla pojkvän som hon gjorde slut med innan avresan, inte verkar vilja veta av henne. Kompisarna känns inte heller lika spännande längre, inte alls som de var innan hon åkte. Sedan är det den där irriterande killen som tog hennes tvättid och alltid är ute och joggar samtidigt som henne. Han som alltid ler det där retsamma leendet som hon inte vet hur hon ska svara på. Han som börjar ta mer och mer plats i Saras tankar.


Jag vet att jag har använt det här ordet alldeles för mycket på sista tiden, men jag måste bara säga att den här boken var otroligt mysig! En sådan där bok man sitter och ler åt när man läser och inte vill lägga ifrån sig, för då vet man att den där känslan försvinner.

När jag började läser den var det lite sådär. Jag läste några kapitel, tröttnade och bytte till Harry Potter. Men sedan hände något, och helt plötsligt hade jag suttit i tre timmar och sträckläst resten av boken av bara farten. När jag insåg att den var slut ville jag bara ha mer. Särskilt mer av Adrian, I can't get enough of him. Hur lyckas författare alltid skapa de där underbara killarna man inte kan låta bli att älska?

Något jag dock inte var helt förtjust i var språket. Det var mycket engelska ord inblandade i dialogerna, något som jag själv ofta gör när jag pratar. Men bara när jag pratar. När det blir för mycket sådant i böcker känns det bara konstlat och hackigt. Även om ungdomar pratar så i verkligheten så känns det som att det räcker där. Det blev dock bättre lite längre in i boken, jag antar att Sara börjat vänja sig mer vi svenskan då.

Särskilt kul var det att läsa den här boken eftersom jag var på skrivarkurs hos Johanna Lindbäck innan sommaren, och ibland märkte jag hur hon använde saker hon tipsat om. Det var jättekul att få se hur bra det faktiskt kan bli. Att hon tackade Melina Marchetta, författaren till Jellicoe Road (min recension här) var också jättekul! Det fick mig att le lite, trots att boken var slut.

En riktigt mysig (hehe) bok som kan muntra upp vem som helst.

Edit: Jag har tidigare läst Tänk om det där är jag av samma författare, men jag måste säga att jag tycker mycket mer om den här!


Titel: Välkommen Hem
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2011
Sidor: 344


Recensionsex från förlaget.

4 kommentarer:

  1. Jag tycker om Johanna Lindbäcks böcker! De är, jag vet inte. De är ärliga och jag känner igen mig. Måste läsa Välkommen hem!

    SvaraRadera
  2. Haha, mysigt :) Jag läste nyligen den där Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck och jag var inte jätteförtjust. Den var lite tråkig. Men den där är kanske bättre?
    Jag håller med om det där med engelskan. Jag blandar jätteofta in engelska ord och biland blir jag tom trött på mig själv när jag pratar. Det är liksom inte så snyggt att blanda jättemycket. Men ibland går det verkligen inte att uttrycka sig på svenska!

    SvaraRadera
  3. Elin: Jag håller med dig! Jag känner igen mig så otroligt mycket i huvudpersonernas tankar och känslor!

    Johanna: Jag har inte läst Saker som aldrig händer, men den här var mycket bättre än Tänk om det där är jag, som jag läst innan.
    Eller hur! Jag blandar ofta in engelska ord när jag pratar och twittrar och sådant, men där tycker jag inte att det gör så mycket. Dock blir det lite jobbigt att läsa en hel bok på det språket. Och jag vet inte riktigt varför, men ordet awesome känns det som att det inte finns någon bra översättning till så jag använder det hela tiden. Det och mysigt ;)

    SvaraRadera
  4. Sv: Ja, den är ju väldigt seg i början. Men så fort man kommer in i den så öppnas en helt ny värld! När jag var liten trodde jag att jag var en alv^^
    Och såklart - Harry Potter är bäst! :D

    SvaraRadera