måndag 4 april 2011

Vindens Skugga

Vindens Skugga
Skriven av Carlos Ruiz Zafón

När Daniel var tio år visade has pappa honom De bortglömda böckernas gravkammare, en labyrint av bokhyllor fulla med bortglömda böcker som ingen längre kommer ihåg. Precis som alla andra som kommer till kammaren för första gången, får Daniel välja ut en bok att läsa och sedan vårda och behålla resten av livet. Hans blick faller direkt på en bok kallad Vindens Skugga, skriven av en Julián Carax och han tar nöjt med sig boken hem och börjar läsa. Berättelsen fastnade genast hos honom, och när boken lite senare är utläst är han fast besluten att ta reda på mer om författaren och kanske hitta några andra böcker av honom. Men det visar sig inte vara det lättaste. Ingen verkar över huvud taget ha hört talas om varken boken eller författaren. Men han fortsätter att söka, och i takt med att han får reda på mer om den mystiska författaren och hans plötsliga försvinnande upptäcker han att hans egna liv på många sätt är likt den gåtfulla Julián Carax.


Att skriva en bok som får läsaren att känna sig precis lika delaktig i handlingen som de olika karaktärerna är mycket svårt. Snäppet mot omöjligt trodde jag, tills nu. Jag var i boken när jag läste, kunde känna de olika dofterna, se de gamla slitna husen framför mig och höra rösternas olika toner. När jag satt på tåget och precis hade lagt ner boken trodde jag att den framför mig var den som Daniel hade pratat med i boken. Så inne i den var jag.
    Språket fångade verkligen upp mig, det var både vackert, målande och personligt, med många tankeväckande citat och påståenden som detta:

Världen kommer inte gå under av en atombomb, som tidningarna påstår, den kommer att dö av skratt, av ytlighet, den kommer förvandlas till ett skämt, till ett dåligt skämt dessutom. 

Wow säger jag bara. Så enkelt, men ändå mitt i prick!

Själva handlingen var också väldigt bra och otoligt fin. Dock gick lite långsam ibland, men på något sätt kändes det som att det hörde hemma. Mitt bland de gamla husen i ett Barcelona under 50-talet ska det vara långsamt. Allt i sin egen takt.

Håller just på att sälja in den hos pappa, och längtar till innebandyträningen imorgon då jag kan snacka om den med min tränare, som också läst och älskat den. Läs den du också förresten!

Titel: Vindens Skugga

Originaltitel: La Sombra del Viento
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Översättare: Yvonne Blank
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2001
Sidor: 478

Vet inte vad jag ska sätta för kategori på den här boken. Den är verkligen unik i sitt slag. Jag får helt enkelt göra en "Omöjliga-att-sätta-en-genre-på-kategori".

3 kommentarer:

  1. Jag gillade denna bok jättemycket! :) Vet du att det finns en till översatta av svenska, av samma författare? "Ängelns lek" heter den, har dock inte läst den, men borde göra det :)

    SvaraRadera
  2. Åh, den låter jättebra... Den lät inte jätteintressant av "baksidan" eller omslaget - men citatet och dina tankar om den gör att den verkar läsvärd.

    SvaraRadera
  3. Den boken är verkligen bra. Jag gillar den också, verkligen unik :)

    Extra kul var att jag hade varit i Barcelona några veckor innan jag läste boken :)

    SvaraRadera