onsdag 21 september 2011

Ett inlägg om min Harry Potter-resa

... Är något som verkligen behövs! Harry Potter, böckerna som fått så otroligt många små barn att fatta ett intresse för läsning, inklusive mig. JK Rowling borde få ett pris för att ha skapat ett läsintresse hos många av världens barn. Så nu tänkte jag berätta om hur mitt Harry Potter-dyrkande skapades, och hur det sedan forsatt ända fram till nu (men det kommer garanterat fortsätta!) Jag varnar er dock, det är långt. Jag har otroligt mycket att säga till om i det här ämnet.

Det började när jag gick i ettan och gick till skolbiblioteket för att låna en bok. Läraren tog alltid med mig till de hyllorna med lättlästa böcker som passade bra för de som gick i ettan. Tvåorna (förklaring: på min skola var sexårs, ettan och tvåan ihopsatta till en enda klass) gick oftast också till den hyllan. Men några tvåor som var riktigt duktiga på att läsa, de gick till nästa hylla. Det var en väldigt stor grej, och otroligt ärofyllt. Jag tror att det var kanske en eller två, och båda lånade Harry Potter. Vid den tiden trodde jag att man blev galen av att läsa så tjocka böcker, och jag höll mig till små lättlästa böcker. Jag minns en bok jag läste som hette De mystiska granarna, och det var inte förrän år senare som jag insåg att den egentligen hette De mystiska grannarna. Titeln förklarade plötsligt mycket mer då.
     Men i alla fall så fortsatte jag läsa mina små lättlästa böcker, men kunde inte låta bli att titta lite avundsjukt på de stora tvåorna som kunde läsa så tjocka böcker utan att blir det minsta galna. Sedan när jag själv gick i tvåan så hittade jag Harry Potter och De Vises Sten ovanför städskåpet i tvättstugan där hemma. Jag vet inte varför den låg där, mamma kanske skulle ge bort den till någon fast glömt bort det eller något. I alla fall bestämde jag mig för att läsa den, fast mamma och pappa frågade om den inte var lite svår. Det var den inte, och jag älskade den. Sedan minns jag inte så mycket mer än att mamma köpte resten av böckerna som fanns ute, alltså alla fram till Harry Potter och Fenixordern. Jag läste och älskade! Sedan började jag läsa andra böcker. Jag slukade dem, och fick många favoriter. Men Harry Potter stod alltid högst upp på listan.

När sexan kom ut minns jag inte så mycket mer än att jag hade längtat mycket till den och när jag läste den älskade jag den precis lika mycket som alla andra, och för första gången i en bok hade jag tyckt att det var lite läskigt. Men det gjorde inte mig något, och när den sista boken kom ut på engelska försökte jag för första gången läsa en engelsk bok. Redan samma kväll som den kom ut satte jag mig och försökte njuta så mycket som möjligt av den sista boken i en underbar serie. Men det var för svårt. Jag gav upp efter några sidor som jag inte förstått någonting av. Så jag tvingades vänta. Ända tills den svenska kom ut. Det tog fyra dagar att läsa den. Jag var elva år, och 1 minut över tolv på natten den 25 november läste jag ut en av de bästa böckerna i mitt liv (den tillsammans med Fenixordern). Att säga att det var sorgligt var en underdrift.

Sedan hände inte så mycket. Jag läste om böckerna ungefär en gång varannan månad, och varje semester släpade jag med mig hela serien för att inte riskera att inte ha något att läsa. Jag tittade på filmerna, men var aldrig riktigt exalterad över dem. De var helt okej. Mitt Potter-beroende gick aldrig ner, men när jag skaffade bokbloggen började jag läsa om dem mindre ofta. Jag hittade så mycket annat att läsa, och det blev att jag läste om dem ungefär en gång om året.

Den 13 maj 2010 gjorde jag ett nytt försök på att läsa den sjunde boken på engelska, och det gick otroligt mycket bättre. Jag häpnade över Rowlings fantastiska språk, och blev kär om igen. Jag var också fast besluten om att läsa hela serien på engelska. Det hände dock inte på ett tag. Så lade sig beroendet lite igen, även om jag fortsatte älska serien lika mycket. Men så hittade jag tack vare en kompis A Very Potter Musical. Eller om jag ska vara ärlig så hittade jag fortsättningen, A Very Potter Sequel först. Men jag tittade i alla fall på båda, och mitt beroende var större än någonsin. Jag älskade och älskar Harry Potter. Efter det tittade jag på de musikalerna om och om igen och köpte en Hufflepuff-halsduk (den jag har på mig i headern). Att jag valde Hufflepuff var för att det känns som att det är där jag hör hemma, så det blev den halsduken.

Sedan fick jag resten av böckerna på engelska i födelsedagspresent, och nu håller jag på med sexan. De är till och med bättre på originalspråk. Jag tycker dock att översättaren Lena Fries-Gedin har gjort ett otroligt bra översättningsjobb! Översättningarna är verkligen superbra!


I somras kom ju också sista filmen ut, och även om jag inte längtade så jättemycket till den, så gjorde resten av Harry Potter-fandomen det. Otroligt mycket Harry Potter-snack och roliga bilder överallt. Just nu håller jag också på att fixa i ordning min egna Hogwarts-outfit. Lite av den ser ni i headern, men nu har jag dessutom hittat en slips, så det enda som fattas är egentligen en vit skjorta. Sedan kan jag sitta och spela Pottermore i mina häxkläder och drömma om Hogwarts.
   Just det! Pottermore har jag ju glömt. När jag hörde om det blev jag så otroligt glad och höll på att längta ihjäl mig. På natten den dagen Rowling skulle avslöja vad det var satt jag uppe och väntade hur länge som helst, precis som otroligt många andra. Sidan kraschade hela tiden och på morgonen när jag fick reda på vad man skulle göra för att få komma in tidigt på Pottermore var det redan avslutat för dagen. Nästa morgon reste jag till Spanien, och gav upp mina drömmar om att få komma in tidigt på Pottermore. Men så när jag kom hem visade det sig att min kompis (samma kompis som visade mig A Very Potter Musical) hade lyckats få två konton och jag fick alltså ett av henne. Gissa om jag blev glad. Så kom jag in på Pottermore, och älskade det. Det gör jag fortfarande, och jag älskar att vara i Slytherin där, trots att jag i hjärtat är en Hufflepuffare.

Detta är alltså min Harry Potter-resa. Jag njöt otroligt mycket av att skriva det här. Skulle dock bli väldigt imponerad om någon orkade läsa hela. Men i alla fall. Jag älskar Harry Potter!

11 kommentarer:

  1. Jag läste hela :D (såklart)
    Älskar att läsa om folks Harry Potter-berättelser :)

    SvaraRadera
  2. Underbart inlägg! Nu blev jag själv sugen på att skriva något liknande. Tror jag gick i trean när jag hittade Harry Potter och hemligheternas kammare i skolbiblioteket, och ja, sedan dess har jag varit fast. HP nörd for life ;D

    SvaraRadera
  3. Vilken spännande berättelse. Jag önskar att jag kom ihåg mer av min HP-resa. Jag minns bara att jag och min pappa slogs om första boken för att båda läste den samtidigt, att jag tyckte böckerna var fruktansvärt läskiga och att jag, när jag läste sista boken, dog litegranna. Mina föräldrar försökte få mig att läsa sexan, tror jag, på engelska, eftersom den kom ut tidigare, men jag orkade inte mer än en sida då.

    Jag tycker inte heller så mycket om filmerna, det roligaste är fandomen runt filmerna - alla bilder och graphics och sånt. Och så AVPM och Pottermore! Det visar att Harry Potter aldrig tar slut :)

    SvaraRadera
  4. Åh vilken mysig berättelse! :)

    SvaraRadera
  5. Detta var ett jättekul inlägg Nea ^^ Läste självklart hela ♥
    Jag är lika stor Harry Potter nör as the next person men jag önskar att någon visat mig böckerna då jag var lite yngre. Läste inte serien förräns *host* 13 års ålder *host* Alltså ungerfär 2 år sedan :'(
    Är dock ett enormt Potterhead, Hufflepuff ftw!! (fast jag älskar Ravenclar också ;P)...
    (och slytherin...)
    (och gryffindor..)

    SvaraRadera
  6. Vad kul att alla tyckte om det!

    Johanna: Tack! Haha, jag har fortfarande inte lyckats få någon av mina föräldrar att läsa HP. Funderar dock på att deala med pappa så att han läser HP och jag läser någon tråkig bok han tycker jag ska läsa.
    Fandomen är verkligen underbar! Och alla dessa bilder på Tumblr är så bäst!

    Janine: Tack! Äh, du läste dom ju! När spelar ingen roll. Hufflepuff och Slytherin all the way för mig. Jag kör lite dubbelt.

    SvaraRadera
  7. Svar: Jaa, man blir så avundsjuk på de som får åka. Det verkar hända så mycket spännande i bokvärld där nere! Författare, förlag, föreläsningar och så vidare. Men vad kul att du också ska på bokträffen! Då ses vi där :)

    SvaraRadera
  8. och jag ska gå på Djungelboken på stadsteatern :D

    SvaraRadera
  9. Pappa läste bara de första böckerna sen tröttnade han eller nåt. Helt sjukt. Just nu försöker jag få min icke-läsande lillebror att läsa dem.
    Älskar tumblr:s alla dedikerade fans. Har du en tumblr?

    SvaraRadera
  10. Underbar beskrivning, läste hela inlägget och även om jag inte läst alla Harry Potter så förstår jag att han är något alldeles särskilt för många.

    SvaraRadera
  11. Harlig breattelse! Och HP, vem har inte fastnat dar?


    Jag borde lasa om bockerna snarast!

    SvaraRadera