Bokhavet - coolaste recensionsbloggen

Tänk om det fanns en blogg full med underbara recensioner skrivna av några supercoola bokbloggande tjejer. En blogg med enbart recensioner, både skrivna på deras egna bloggar och på den bloggen. Den skulle bli som ett hav av ljuvliga recensioner att läsa och bli lässugen av. "Tänk om det fanns något sådant", suckar alla djupt nu.
   Då ska jag berätta en storslagen nyhet - det finns en sådan blogg!

På bokhavet.blogg.se kan du läsa recensioner skrivna av sex coola bloggartjejer - Amelie, Ebba, Frida, Gudon, Naima och jag. Det var Frida som fick den lysande idén, och det är också henne ni kan hylla för den awesomiga designen. Så kolla in den vettja!

A Very Potter Musical är bäst!

Är det någon som har sett Starkids underbara musikal A Very Potter Musical och A Very Potter Sequel? Jag har, och är totalförälskad! De är lite som parodier av Harry Potter med mycket sång och dans. Han som spelar Harry Potter heter Darren Criss och just nu kan du se honom på Glee som Kurts kompis Blaine. De spelades upp i England Edit: USA för ett tag sedan, men jag har tittat på dem på Youtube.





Jag började med att kolla på A Very Potter Sequel, vilket kanske inte var så smart då det är "tvåan". Men det gjorde inte så jättemycket för jag förstod allt ändå och jag tycker att den är bättre än A Very Potter Musical.

Skådespelarna är väldigt skickliga, särskilt Joe Walker som spelar Voldemort i AVPM (A Very Potter Musical) och Umbridge i AVPS (A Very Potter Sequel). Lauren Lopez är också otroligt bra och får mig att se Malfoy på ett nytt sätt.

Det som gör de här två musikalerna så bra är att de följer samma handling som originalet, men gör sin egna lilla twist på det när de leker med karaktärerna och hittar nya sidor hos dem. De är otroligt roliga också och ofta sitter jag framför det och gapflabbar. Musiken är välgjord och väldit bra. Mina favoritlåtar är Harry Freaking Potter och No Way. De har satt sig i mitt huvud och jag kan inte sluta sjunga på dem.

Om du inte har sett de här så råder jag dig att göra det. Nu! Genast! Om du redan har gjort det? Vad tyckte du?

Tordyveln flyger i skymningen

Tordyveln flyger i skymningen
Skriven av Maria Gripe

Allt började den 27 juni. Det var då Jonas fick den där bandspelaren som han spelade in ljud på. Utan den hade de aldrig upptäckt breven som Emilie sparat från sin brevväxling med Andreas för 200 år sedan. Utan den hade de aldrig fått nys om en förbannad egyptisk staty som mystiskt försvunnit. Utan den skulle de aldrig ha börjat intressera sig för den Selanderska gården, och då skulle inget av de många spännnade saker de fått vara med om ha hänt.

Den här boken var ganska bra. Riktigt spännande ibland, men det kändes ofta som att samma saker upprepades flera gånger om och storyn gick för långsamt fram. När jag läste ut den kändes det som att det var många lösa trådar som aldrig knöts ihop. Jag lämnades med många frågor.
   Det jag tyckte väldigt mycket om var de små övernaturliga händelserna som dök upp då och då. De gav mig en kuslig känsla och kändes inte överdrivna. Karaktärerna var också väldigt lätta att tycka om och särskilt prästen var superkul.

Jag tycker helt enkelt att boken var ganska bra, men att handlingen flög iväg lite med detetktivarbetet. Känns dock skönt att ha läst den eftersom den är en riktig klassiker.


Titel: Tordyveln flyger i skymningen
Författare: Maria Gripe
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 1988
Sidor: 360

Så fint!

Är det inte helt underbart med böcker som har ett litet band fastklistrat i bokpärmen att använda som bokmärke? Jag tycker det är det finaste som finns!

Otroligt suddig bild, men aja, you get the point - band=bäst!

Boken på bilden är Momo eller kampen om tiden av Michael Ende

Imorgon när kriget kom - serien

I söndags sträckläste jag den sjunde och sista boken i serien Imorgon när kriget kom av John Marsden. Och vilken serie! Hur är det möjligt att pressa in så mycket saker i sju förhållandevis korta böcker? Den är helt suveränt bra! En recension på den första boken finns här, men sedan tyckte jag att det skulle bli ganska enformligt att skriva en recension på varje bok, så jag gör en "stor" recension nu instället.

Den här bokserien utspelar sig i en stad kallad Wirrawee i Australien. Ellie och sex kompisar ger sig ut för att campa i bushen, men när under tiden blir Australien invaderat och alla invånare i Wirrawee tas tillfånga. Ellie och de finner en fristad i ett ställe kallat Helvetet, där ingen människa har lyckats ta sig fram till på mycket länge. Väl nere i Helvetet bestämmer de sig för att göra allt de kan för att vinna kriget mot detta folk som kommit och tagit över deras land, och kämpa för att överleva.

En serie om krig, hat, kärlek, sorg, vänskap, och ungefär alla andra ingredienser till en makalöst bra bok!

Vad kan jag mer säga? Marsden har lyckats skapa sju underbart bra böcker med spänning nog att räcka till sju till. Hela konceptet om ungdomar som har lämnats att klara sig på egen hand är något som jag har fastnat för big time,  och den här serien är en av de bästa i sitt slag.

   Det som får mig att älska den så mycket är nog att ingen av karaktärerna är några "supertonåringar" som klarar vad som helst och inte tänker ett dugg på koncekvenserna. Här är de både osäkra och och rädda. Här vet de inte alltid vad de ska göra och de gör inte heller alltid rätt. Det blir mer realistiskt, vilket gör att jag kan sätte mig in mer i berättelsen och känner mig mer delaktig.

Att den utspelar sig i Australien är något som ger ett stort plus från mig. Jag är nämligen lite smått besatt av Australien och Nya Zeeland. Mest för att The Tribe är inspelat i Nya Zeeland, men just de där två länderna har någonting speciellt som fascinerar mig. Helvetet, där Ellie och hennes kompisar håller till, är typ mitt drömställe. Tänk att hitta en gömd dal där ingen har varit på minst femtio år. Det är precis som i Äventyrens Dal, som jag läst sjukt många gånger bara för den där dalens skull.

Ett litet minus är att jag inte riktigt tycker att alla delarna i serien håller måttet. Ettan, trean, sexan och sjuan är Utomordentliga (enligt Harry Potter-betyg), men tvåan, fyran och femman känns lite mer som "mellanböcker", transportsträckor som går från en punkt till en annan. Det bli ingen riktig smäll. Men de är fortfarande spännande, tro inget annat.

Den här serien är überbra, superspännande, ofantligt underbar och mycket annat fint. Den passar både tjejer och killar, men är väldigt svår att få tag på svenska, tyvärr. Jag behövde låna den på bibblan. Den första boken i serien har blivit en riktigt bra film också som kommer på bio i Sverige i april. Den är verkligen värd att ses (men efter att du har läst boken!).

1. Imorgon när kriget kom

2. När natten är som mörkast

3. Den tredje dagens kyla

4. Nu är mörkrets tid

5. Så grydde hämndens timme

6. I skymningens land

7. På andra sidan gryningen

En hondjävuls liv och lustar

En hondjävuls liv och lustar
Skriven av Fay Weldon

Om det inte hade varit för Mary Fisher skulle Ruth fortfarande vara den skötsamma hustrun som stannar hemma varje dag och lagar en stor middag till sin man som just kommit hem från sitt ytterst viktiga jobb. Om det inte hade varit för Mary Fisher skulle Ruths man inte vara otrogen och lämna henne. Om det inte hade varit för Mary Fisher skulle Ruth inte ha bränt ner huset och övergett barnen för att ge sig ut på en egen liten resa med målet att förstöra det perfekta lilla liv som hennes man och hans vackra älskarinna lever.





Den här boken var bokstavligt talat helt galen! Inte på något negativt sätt, utan snarare på ett underbart humoristiskt och bisarrt sätt. Alla karaktärer är lika osympatiska och omöjliga att fatta tycke för, men ändå fantastiskt roliga och härliga. Ruth är verkligen speciell, och jag kan omöjligt sätta mig in i hennes tankebanor.

Språket var riktigt bra, och jag fascineras av hur Weldon lyckas förmedla så mycket med så få ord. Det skulle jag vilja lära mig. Hur hon lyckades komma på en sådan här historia är jag också väldigt nyfiken på. Jag skulle aldrig ha fantasi nog att komma på något liknande.

 Den här boken var väldigt bra och jag kommer inte glömma den i första taget. Den verkar vara en sådan bok som stannar kvar. Jag ska försöka få tag på filmen också, så kan jag sitta och jämföra lite (en av mina favoritsysselsättningar, hehe).

Recensionsexemplar från förlaget

Titel: En hondjävuls liv och lustar
Originaltitel: The life and loves of a She-devil
Författare: Fay Weldon
Översättare:
Förlag: Annika Preis
Utgivningsår: 1983
Sidor: 289

Bokbloggaward

Formabooks har startat ett årligt pris för bokbloggare! Så här skriver de:

"Priset är årligen återkommande och ges till den bokblogg som på bästa sätt uppmärksammar litteraturen och skapar ett alldeles eget rum för den bokintresserade att vistas i."

Fram till den 15 maj kan du nominera bloggar som du tycker förtjänar ett sådant pris. Sedan överlägger domarna och väljer fram tre bloggar där en kan röstas fram som vinnare. Läs mer här.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Skriven av Mary Ann Shaffer

Året är 1946, andra världskriget är äntligen över. Författaren Juliet Ashton lever i London och har just varit ute på turné för hennes senaste bok när hon får ett brev från en Dawsey Adams. Han bor i Guernsey och är med i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. I hans brev bad han Juliet att skicka en bok av hans nya favoritförfattare, Charles Lamb. De börjar brevväxla, och hon får läsa om hur deras underliga litteratursällskap blev till och hur det var på ön under kriget. Snart börjar hon brevväxla med andra medlemmar i sällskapet, och det blir början på en härlig vänskap Juliet och de glada medlemmarna i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap.



Härlig bok! En sån där mysig, glad, underhållande, trevlig härlig berättelse som får dig att gå hemifrån med ett lite större leende än vanligt. Bara titeln får mig att dra på munnen. Att den är skriven i brevform gör det bara ännu bättre! Man får en helt annan relation till karaktärerna och ser genom deras sätt att skriva vad de är för personer. När jag läser så känner jag mig som en medlem i deras lilla litteratursällskap (jag orkar inte skriva hela namnet en gång till, pust). Det enda som jag skulle kunna klaga på är att det var lite svårt att hålla reda på alla olika karaktärer, men det kan kanske bero på mitt otroligt dåliga minne.

Något som var väldigt bra med boken var att den handlade om andra världskriget, men ändå var den inte sorglig. Det kan vara riktig skönt att läsa en bok om kriget utan att börja gråta. Något jag har en tendens att göra om jag läser sorgliga böcker. Så det var riktigt bra!

Rekommenderar verkligen den här boken till... typ alla!


Titel: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Originaltitel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Författare: Mary Ann Shaffer
Översättare: Helena Ridelberg
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: 2008
Sidor: 307

Med risk för att bli påkörd

Är du ute och går mellan klockan åtta och halv nio en vardagsmorgon på ojämna veckor? Bra, om du då råkar se en tjej på sisådär 14 år klädd i grårutig jacka och sneakers som går på trottoaren med näsan i en bok, så kan det faktiskt vara jag. Nu när det är varmt nog att hålla i boken utan att frysa fingrarna av sig är det hög tid att återuppta den fina vanan.

Ett litet filmtips

Vi jobbar med filmanalyser i skolan, och jag tittade på Tjenare Kungen, en av mina favoritfilmer. Och jag vet att detta är en bokblogg, men ibland kanske man behöver ta en liten paus från läsandet och slappna av framför en mysig film. Då är Tjenare Kungen perfekt! Eftersom jag inte tror att någon är särskilt intresserad av att läsa hela min analys som innehåller massor av saker som en analys måste innehålla men som egentligen är riktigt ointressant, så har jag kortat av den lite. Men jag ville verkligen tipsa alla om den för den är verkligen bra:

Tjenare Kungen
Inspelad 2005 med regi av Ulf Malmros.

Skådespelare:

Abra: Josefin Neldén

Millan: Cecilia Wallin

Dickan: Joel Kinnaman

Isa: Malin Morgan

Gloria: Johanna Strömberg

Det är sommaren 1984 i en liten småstad utanför Göteborg. Ungdomarna klär sig i pastell, killarna har hockeyfrilla och alla lyssnar på synthmusik som Alphaville och Ultravox. Punken blir mindre och mindre populär, och band som Noice och Ebba Grön har redan splittrats.

    Nittonåriga Abra där emot är punk rakt igenom, något som inte är så lätt i en svensk liten småstad. Många stör sig på hennes utstickande stil, vilket leder till många hårda glåpord och stora svek. När hon en kväll går på konsert träffar hon punkaren Millan från Göteborg, och bestämmer sig plötsligt för att följa med henne dit. Hon packar ner gitarren, lite kläder och sätter sig på bussen mot Göteborg. Men väl där utan varken pengar, mat eller husrum verkar allt inte alls lika kul. Som tur är får hon flytta in hos Millan, och de bestämmer sig för att starta ett band, ett punkband. Men vägen dit är lång och full med hinder och gropar.

Hela den här filmen osar 80-talsmusik. Ebba Grön, Noice, KSMB, Alphaville, Ultravox, Docent Död. Jag som är väldigt svag för sån musik blir helt lyrisk när det kommer så mycket bra på en gång och sitter glatt i soffan och sjunger med. För det som levde på 80-talet måste den här filmen vara en enda stor nostalgitripp, och jag kan inte göra annat än att önska att jag levde då. De låtarna som Abra och hennes band spelar är också riktigt bra. Min favorit är 1x2x3x4 som de också spelar i slutet. Texten är så enkel, så ilsken och så punk! Men när Joakim Thåström jobbar med musiken kan man omöjligen vänta sig något annat.

Hela den här filmen är enligt min mening helt underbar. En fullträff, då den både matchar min musiksmak, visar upp otroligt snygga kläder och lyckas hålla en glad stämning genom hela filmen, även när det går motigt. Replikerna är klockrena och lockar fram många skratt trots dess simpelhet. Jag uppskattar också att filmen är precis lagom lång, en och en halv timme. Är en film längre än så blir det oftast att jag somnar eller tröttnar, hur bra den än är. Det är svårt att sitta still så mycket längre än så, och filmer som produceras just nu har en tendens att bli alltför långa.

Många människor ser nog den här filmen som förutsägbar och klyschig, men det är lite en del av den. Den ska inte vara någon ny, innovativ storsäljare med dyra specialeffekter och onormalt vackra skådespelare. Den ska bara vara en riktig måbra-film som gör dig glad och varm. Gillar man punk blir den bara ännu bättre.

Tidsresenärens Hustru

Tidsresenärens Hustru
Skriven av Audrey Niffenegger

Clare och Henry träffas första gången 1977 i en skogsglänta nära hennes hus. Hon är en sexårig liten tjej, han är 36 och spritt språngande naken. Det blir början på en annorlunda vänskap, som i takt med Clares uppväxt övergår till något mer. Inte förrän 1993 gifter de sig. Clare är då 22 och Henry 30. Då tänker du såklart att  detta är omöjligt. Men för Henry är det möjligt. han är nämligen tidsresenär och kan ofrivillight resa i tiden. Innan Henry har ens har mött Clare, känner hon honom utan och innan. Men det är svårt att vara gift med någon som hela tiden försvinner, och många gånger ser allting hopplöst ut. Kan Henry och Clares kärlek överleva hans mystiska tidsresor?



Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Den berörde mig som få böcker gör och lämnade mig med ett begär efter mer. Den var lite som en vanlig romantisk berättelse mellan kvinna/man, men med den roliga twisten att mannen reser i tiden och träffar kvinnan när hon var ung. Det blir annorlunda och romantiskt utan utan att bli löjligt.
    I början hade jag det svårt att förstå hur de där tidsresorna fungerade, men det klarnade efter ett tag och då blev det plötsligt jätteroligt att titta på alla roliga datum och koppa och räkna med tiden.

På baksidan av boken står det så fint så jag blir bara tvungen att lägga in det här:

"Tidsresenärens Hustru formar sig till en berättelse om ögonblickets skönhet såväl som dess skörhet. Det är en historia om separation och saknad, men också om en närvaro så stark att den spränger alla gränser."

Jag vet inte vad jag mer kan säga. Den här boken var underbart fin och kommer inte lämna mig i första taget. Andra böcker av Niffenegger hamnar på önskelistan.


Titel: Tidsresenärens Hustru
Originaltitel: The Time Traveler's Wife
Författare: Audrey Niffenegger
Översättare: Sven Christer Swahn
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: 2005
Sidor: 462

Enhet

Den här recensionen är en så kallad "skolrecension", vilket betyder att den är längre än en vanlig som jag brukar göra här och innehåller mycket onödig information, men själva boken är bra i alla fall.

Enhet

Skriven av Ninni Holmqvist
Utgiven av Norstedts år 2006
Har 269 sidor

”Det vet du ju, Dorrit; du vet ju att allting måste röra sig framåt”

I ett samhälle av nyttotänkande och sparsamhet får ingenting gå till spillo. Kvinnor över femtio år och män över sextio som varken har barn eller på annat sätt gör samhället någon nytta skickas till Andra reservbanksenheten för biologiskt material. På reservbanken lever de ett gott liv med gratis mat, fri åtkomst till träningsanläggningar och inte heller måste de jobba. Det enda de behöver göra är att då och då vara med i små experiment för nya otestade produkter och undersökningar, samt att ibland donera något organ som de inte har någon användning för. På det sättet gör de samhället en tjänst, för ingen vill vara en börda.

Dorrit Weger bor med sin hund i ett litet torp. Där skriver hon böcker och går långa promenader. Men så kommer femtioårsdagen och hon tvingas lämna sitt kära hem och hund för ett liv på Enheten. Men när hon väl kommit dit verkar det faktiskt ganska bra. Hon träffar gamla bekantskaper och ännu fler nya. Hon utvecklas som person och blir säkrare på sig själv och hennes liv. Från att ha varit tillbakadragen, lite asocial och osäker tvingas hon under dessa nya omständigheter börja stå upp för både andra och sig själv. Vi får följa henne under hennes utveckling och upplevelser på den Andra reservbanksenheten för biologiskt material, där allt måste röra sig framåt och inget får gå till spillo.

Den här boken utspelar sig i Sverige, men i en alternativ nutid eller snar framtid. Inne på Enheten har de tillgång till alla nymodigheter som datorer och tv, och så länge ingen gör något tokigt så är stämningen lugn och fridfull. För att ingen ska få lust att rymma så finns det inga fönster, men ändå vilar ett dagsljus hela tiden i de långa ekande korridorerna tack vare specialkonstruerade lampor.
   I Enheten finns en komplett träningsanläggning med simbassänger, gym, hopptorn, samt ett bibliotek, konsthall och en ljuvlig vinterträdgård som ger en känslan av att vara utomhus. Men i de nedre delarna av Enheten, där ligger korridorer med dörrar in till operationssalar, psykologer och olika mänskliga experiment.


Med den här boken tror jag Holmqvist vill uppmärksamma människor om hur omsorg och nyttotänkande håller på att gå för långt. Hur valmöjlighet och rätten att få bestämma över sig själv kan försvinna utan att man ens tänker på det. I boken förklaras alla som inte fött barn eller inte har ett arbete som främjar samhället för umbärliga. Det handlar om vara till nytta. I dagens samhälle är det möjligt att få arbeta med vad man vill och att skaffa barn är något frivilligt. Men varför får tex. en fotbollsspelare mer lön och uppskattning än en hårt arbetande sjuksköterska? I Enhet är det precis tvärt om, och det kan ses som både positivt och negativt. Den där fotbollspelaren ger faktiskt folk underhållning och kan vara många människors förebild, men borde inte sjuksköterskan få mer cred när hon faktiskt hjälper människor att må bättre? Det tycker jag, men i Enhet har det gått alldeles för långt.

Temat i den här boken, ett samhälle som har gått för lång och styrs med en järnhand av en grym regim, förekommer i väldigt många böcker jag läser, genren kallas dystopi. I Tjänarinnans Berättelse väljs unga kvinnor ut att föda barn åt andra par i ett samhälle byggt på klass och rädsla. I Hungerspelen handlar allt om ”bröd och skådespel”. 24 ungdomar väljs ut att kämpa för sina liv och allt direktsänds för invånarna. Andra liknande böcker är Ful, The Maze Runner och Oönskad. Alla har de något gemensamt – en stark regim som inte längre tar hänsyn till den mänskliga individen.

Jag tyckte mycket om den här boken. Som sagt så gillar jag dystopiska böcker som gärna utspelar sig i framtiden, och det här var en väldigt bra sådan. Den visade både positiva och negativa sidor med det nya samhället, vilket jag annars inte brukar få läsa om. Det var roligt och jag kunde se problemen ur båda parternas synvinklar, vilket gav boken lite mer djup. Bristen på könsroller var också väldigt uppfriskande. Namnen var det enda som visade om det var en kvinna eller man, men det blev ändå inte krystat och konstigt på något sätt. Det kändes helt naturligt och det kändes bra.
   Karaktärerna kändes äkta och jag kände genast sympati för Dorrit, huvudpersonen. Det enda jag kan komma på som skulle kunna förbättras är egentligen att det hade kunnat vara mer. Jag blev nyfiken på det nya och annorlunda samhället och hade väldigt gärna läst mer om hur det fungerade och såg ut.

Jag tyckte helt enkelt att den här boken var riktigt bra och förtjänar mer uppmärksamhet än vad den fått. Det är såna här böcker som får människor att börja öppna ögonen och faktiskt kritiskt granska det som finns runt omkring dem.


Ninni Holmqvist debuterade som författare 1995 med novellsamlingen Kostym, och har sedan skrivit fyra böcker till; Något av bestående karaktär, Biroller, Svarta diamanter: Elva berättelser om liv och död och slutligen Enhet. 2010 mottog hon Ludvig Nordströms pris för hennes novellskrivande.

Tack så mycket!

Eftersom jag har varit bortrest så har jag inte kunnat skriva det här förrän nu, men jag har fått en Beautiful Blogger av Agnes och Katja på Tvillingarnas Bokbuffé. Tack så jättemycket! Blir alltid jätteglad när jag får höra att någon tycker om min blogg. Måste också säga att jag älskar deras bloggnamn, "Tvillingarnas Bokbuffé". Det bara vattnas i munnen när jag tänker mig det där långbordet fullt med böcker istället för mat.
   Eftersom jag redan har fått och skickat vidare denna award en gång här, så bara tackar jag och tar emot. Så, tack!

Hemma!

Nu är jag hemma igen efter en underbar vecka i fjällen med bästa kompisen. Så mycket läsning har det inte blivit, har bara läst den sjätte delen i Imorgon när kriget kom och ungefär halva Tidsresenärens Hustru, men jag har gjort så mycket annat kul. Så imorgon blir det sportlovets enda sovmorgon innan det är dags för vardag igen. Suck.

Nea drar till fjällen, fest hela kvällen

Hejdå!

Nu åker jag till fjällen med min kompis. Ses på söndag nästa vecka!

Bokträffen och rean

Idag var jag inne i stan och träffade Anna, Amelie och Frida. Vi gick på bokrean, hade det jättemysigt och gick sedan och åt. Det var superkul med mycket boksnack och bokshopping. Anna behövde tyvärr gå lite tidigare vilket var lite synd, men det var kul att träffas ändå! En bild finns hos Frida, och jag förstår verkligen inte hur hon klarar av att använda en sån där klurig kamera, jag blev helt virrig av alla knappar.

Mycket böcker blev det också, tyvärr bara två som jag faktiskt köpte på rean, hehe.

De här två köpte jag på rean, Drottningen vänder blad på Akademibokhandeln och den sjätte delen i Imorgon när kriget kom på Bokskotten.

De här köpte jag alla på Bokskotten, Den hemliga historien, Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, Boktjuven och Vindens skugga. Boktjuven och Den hemliga historien har jag redan läst, men jag vill så gärna ha dem!

Här är en fin liten bild på alla böcker jag köpte.

Jag har haft jättekul idag och vill gärna gå på fler bokträffar! Skön start på sportlovet!

Den Gröna Cirkeln

Den Gröna Cirkeln
Skriven av Stefan Casta

Judit, Dinah, Gabriel och David är annorlunda. De vill förändra världen, göra den bättre. Därför startar de en hemlig klubb; Den Gröna Cirkeln. Under ett av sina klubbmöten, när de sitter på den nya gigantiska altanen som skolan är så stolt över, börjar det plötsligt regnet ösa ner och det blåser till orkan. Saker flyger omkring och vattennivån stiger. Tillslut lossnar verandan och flyter iväg, tillsammans med medlemmarna i Den Gröna Cirkeln.
    När ovädret äntligen har lagt sig är världen förändrad. Solen lyser så skarpt att det knappt går att öppna ögonen, vattnet står högt och alla människor tycks försvunna. Världen tycks ha kollapsat, men de ger inte upp. De ska överleva.


När jag började läsa den här var det nästan så att jag gav upp efter bara några sidor. Det kortfattade, nästan barnsliga språket irriterade mig något oändligt. Men jag fortsatte, och jag är så glad att jag gjorde det. Språket blev bättre, och den andra halvan av boken läste jag i ett svep. När det blev dags att åka till träningen blev jag skitsur och ville inget annat än att läsa vidare. Men när jag kom hem igen kunde jag krypa ner i fåtöljen igen och njuta av underbar läsning.

Ett stort plus med boken som gjorde att den kommer stanna kvar i mitt minne ett långt tag är hur Judit funderar kring veckodagarna. Det var fascinerande läsning som fick mig att börja fundera riktigt mycket.
    Slutet tyckte jag också riktigt mycket om. Det var precis lagom "öppet". Jag fick veta tillräckligt för att få en liten ledtråd om vad som hänt, men det var fritt fram att fantisera ut det själv. Me like!

Jag har en stor förälskelse till dystopiska böcker där världen går under eller där samhället har kraschat och blivit något helt förskräckligt. Hungerspelen, Ful, Övergivna, Imorgon när kriget kom, Oönskad, The Tribe (även om det är en tv-serie). Listan är oändlig. Den här boken hör till den underbara genren, och när jag läste den tänkte jag på den som en blandning mellan Imorgon när kriget kom och The Tribe, och även om den inte är riktigt lika bra som någon av dessa så är den riktigt bra!

Titel: Den gröna cirkeln
Författare: Stefan Casta
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2010
Sidor: 333

Tid...

Hej alla glada boknördar!

Som ni kanske har märkt så har jag inte skrivit så mycket på sistonde. Det är verkligen synd, men jag har varit så otroligt trött hela veckan. Har bara läst ut en enda bok, och den planerar jag att göra en skolrecension på så den komma ta lite tid. Men bra var den i alla fall, Enhet av Ninni Holmqvist.

Sedan tänkte jag bara ta och tipsa om en ny blogg som Sara och Lisa har gjort. Den är riktigt bra, men de har inte bara gjort en blogg, de har gjort ett forum för att snacka ungdomsböcker. Bli gärna medlem där.

Det var allt för idag, men jag hoppas verkligen att jag ska läsa hinna skriva några inlägg nästa vecka.

Trött på all kärlek?

Glad alla hjärtans dag allihopa! Hoppas ni har haft en riktigt fin och kärleksfull dag. Till och med för mycket kärlek, kanske? För er som är trötta på all denna kärlek har jag några tips på böcker som nästan inte innehåller någon kärlek alls (böcker utan den minsta gnutta kärlek är svåra att hitta).

Spelkortsmysteriet - Jostein Gaarder

Om Hans Thomas som ger sig ut på en resa genom Europa med hans pappa. På resan får han en bok av en mystisk dvärg, och när han läser den börjar han misstänka ett samband mellan boken och hans eget liv. En jätterolig och annorlunda bok som alla kan uppskatta!
 
 
 
 
 
Ett hål om dagen - Louis Sachar

 
 
 
En till riktigt rolig bok utan kärlek om otursdrabbade Stanley Yelnats som av en olyckhändelse hamnar på ett pojkläger ute i öknen där de ska gräva ett hål om dagen, lika djupt och lika brett som spaden. Men Stanley börjar undra varför de egentligen gräver de där hålen...
 
 
 
 
 
Patient 67, eller Shutter Island - Dennis Lehane

 
 
Kriminalaren Teddy kallas till ön Shutter Island för att undersöka ett fall med en försvunnen patient, men när han börjar nysta i fallet poppar hela tiden nya frågor upp. Ingenting verkar stämma och Teddy blir mer och mer osäker på om han kan lita på sitt eget huvud.
    En ofantligt spännande thriller med en oväntad twist på slutet. Ingen kärlek vad jag kommer ihåg, heller.
 
 
 
 
Flugornas Herre - William Golding

 
 
Ett gäng småpojkar blir strandsatta på en tropisk öde ö, men allting urartar och blir en kamp mellan liv och död och människors ondska.
   Inte riktigt så bra som de andra böckerna jag skrivit om, men en sån där bok som man "ska" ha läst och med många intressanta funderingar.
 
 
 
 
 
 
 
Det var faktiskt svårare än jag trodde att hitta kärlekstomma böcker. Även de böcker som inte har "kärlek mellan två personer som blir ihop" så finns det oftast kompiskärlek eller någon annan sorts kärlek. Det finns det lite av i böckerna ovan också, men inte särskilt mycket och inget som berör handlingen.
 
Något som jag just märkte var att alla fyra författarna var killar. Jag undrar vad det beror på. Ingen av böckerna är skrivna på 2000-talet heller. Kan det ha varit det att det förut var så viktigt att killar att vara så "macho" och inte visa sina känslor? Vad tror du?

Trollkarlens Hatt

Trollkarlens Hatt
Skriven av Tove Jansson

Våren har äntligen anlänt till Mumindalen och i Muminhuset vaknar alla ur sin vinterdvala. Men den här våren blir inte riktigt som vanliga vårar brukar vara i Mumindalen. Sniff hittar nämligen en nämligen en magisk hatt som gör alla nyfikna. De gör också ett spännande besök på Hattifnattarnas ö, träffar lilla Tofslan och Vifslan och fångar en gigantisk mameluk. Aldrig är det lugn och ro i Mumindalen!

Den här boken hittade jag stående i en hylla när jag ställde i ordning biblioteksböckerna i skolbiblioteket och fick genast sådan stor lust att läsa den. För (nu ska jag erkänna något riktigt pinsamt) jag har faktiskt aldrig läst en enda Muminbok. När jag var liten älskade jag att titta på filmerna (boknörden inom mig suckar just nu), men tanken att läsa böckerna har aldrig riktigt fallit mig in. Men nu gjorde jag det i alla fall. Och vad tyckte jag?

Jag tyckte att den var mysig. Den var riktigt mysig, men inget mer än så. Jag gillade att läsa om livet i den lilla dalen och om alla konstig figurer som bodde i det lilla huset. Alla knasiga händelser var superkul och helt udda. Men handlingen kändes inte så stor och dialogerna retade gallfeber på mig. När någon sa något så var det varken "citattecken" eller talestreck. Det var bara ett indrag som visade att det var någon som pratade. Det gjorde lilla Nea helt virrig i huvudet. Handlingen hade som sagt inte alls en stor del av berättelsen, utan många gånger hade kapitlet ingenting att göra med trollkarlens hatt, vilket gjorde Nea ännu mer förvirrad.

Men trots det jag skrivit så gillade jag den här boken ganska mycket, och som sagt så var den väldigt mysig. Illustrationerna var också väldigt fina och detaljerade. Får jag chansen så ska jag läsa något mer av Tove Jansson.

Titel: Trollkarlens Hatt
Författare: Tove Jansson
Illustratör: Tove Jansson
Förlag: Alfabeta
Utgiven första gången: 1948
Antal sidor: 144

Populärmusik från Vittula

Populärmusik från Vittula
Skriven av Mikael Niemi

I norra Sverige, nära Torneälven och gränsen till Finland, ligger den lilla staden Pajala. Den kallas dock nästan aldrig Pajala, utan alla som bor där säger Vittulajänkkä, eller kort och gott Vittula. Det var i denna stad som Matti och hans kompis Niila tillbringade sin uppväxt. En uppväxt full av dramatiska upplevelser, bra och dåliga.

Vi får läsa om hur Matti fann sin bästa vän, hur de tillsammans upptäckte rockmusiken och deras första små steg in till vuxenvärlden. Allt i små fragment berättat från den vuxna Matti.



Jag tyckte om den här boken. Egentligen var den ganska tragisk och det vilade en känsla av hopplöshet genom hela boken, Niemi har lyckats styra om allt tragiskt och få det att bli roligt. Min svenskalärare hade nog kallat det "tragikomik". Den hade ingen egentlig handling, utan istället fokuserades berättelsen på alla små händelser i Mattis liv som tillsammans gav en klar blick av vem han var och hur hans barndom sett ut.
   Boken blev aldrig spännande på ett sådant måste-läsa-mer-annars-dör-jag-vis, men jag kände ändå att jag alltid vill läsa lite mer när det blev dags att lägga ifrån sig boken.

Jag kom ofta på mig själv med att jämföra de här med En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Båda är skrivna på samma tragiska sätt och handlar om en liten pojkes uppväxt. Gardells bok känns dock lite mörkare och mer sorgsen och jag föredrar den här.

Nu sitter jag och försöker komma på något dåligt med boken, men kan inte komma på något. Ändå var den inte en riktig "wow"-upplevelse. Då hade det krävts lite mer handling för att jag skulle bli riktigt fast. Men den var riktigt bra och det känns kul att ha läst den eftersom det verkar som att nästan hela Sveriges befolkning har läst den.

Titel: Populärmusik från Vittula
Författare: Mikael Niemi
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2000
Sidor: 237

Bokträff

Amelie och Frida tog det roliga initiativet att fixa en liten bokträff inne i Stockholm under bokrean den 25 februari. Jag tycker det låter jättekul och hänger självklart på. För mer information kan ni besöka Amelies inlägg här och Fridas här (det står samma sak) och sedan här för ännu mer information.

Tack så mycket...

... Adde, för att du var en sådan underbar bokälskare och gav mig en Beautiful Blogger! Jag blev jätteglad. Eftersom jag redan fått den en gång så hänvisar jag till det här inlägget. Men tack!

Anledningen till att jag inte har kunnat skriva och tacka förrän nu är att jag har så mycket att göra nu. Skolveckorna blir som en enda lång skoldag med paus för träningar. Suck! Men när jag hinner så läser jag i den kuliga boken Populärmusik från Vittula, hittills är den super!

Jag hämtade ut ett litet paket med böcker från Barnens Bokklubb idag också. De hade nämligen rea, och vem kan motstå lite prissänkningar på überbra böcker? Jag hittade nämligen Hungerspelen (inbunden!) för 46 spänn och Harry Potter and the Half-Blood Prince för ynka 18 spänn! Lyckliga jag!

The Scorch Trials

The Scorch Trials
Skriven av James Dashner

OBS. Här avslöjas lite av vad som händer i den första delen i den här serien - The Maze Runner. Så varning för SPOILERS!

När de löste labyrinten skulle allt bli bra igen. Inget mer springande, flykt eller skrämmande Grievers. Men världen utanför är inte som de var. Ett virus har brutit ut, världen är i kaos och pojkarna inser att deras bekymmer bara har börjat. Deras enda chans att överleva  är att korsa The Scorch - en övergiven öken, med en stad full av cranks, människor som blivit galna av viruset. Men snart börjar de inse att allt kanske bara är riggat. Att hela deras hemska äventyr kanske bara är ett test. Men ett test för vad? Och vad hände med WICKED?

Slut på spoilers

Den här boken var sjukt bra! Efter tre sidor var jag fast. Hade det inte varit för allt plugg och träningar så hade jag nog legat och sträckläst hela boken. De hundra sista sidorna läste jag samtidigt som jag både städade, åt och borstade tänderna (det var svårt!). Jag hade trott att det skulle vara svårt att göra en fortsättning på underbara The Maze Runner, och jag måste medge att den inte var riktigt lika bra, men den hamnade ändå högt över mina förväntningar.

Något som poppar upp i min hjärna när jag läser den här boken är ordet "maktlöshet". Thomas öde styrs av någon annan. Han kan inte påverka något och hans handlingar är planerade i förväg. Han måste handla mot sin vilja. Jag kan knappt tänka mig hur det känns. Jag har ju alltid ett val. Det är inte alltid så tydligt, men jag har alltid fler möjligheter. Möjligheten att få välja själv är en del av att vara mänsklig, och jag tycker verkligen att det som Thomas utsätts för är fruktansvärt. Men det är nog det som gör boken så otroligt bra. Att den visar mig hur annorlunda livet skulle kunna vara.

Nu har jag visst trasslat in mig i något jag skulle kunna prata skriva om i en evighet, så jag stannar där. Men läs boken! Ni kan tacka mig senare.

Titel: The Scorch Trials
Författare: James Dashner
Förlag: Delacorte Press
Utgivningsår: 2010
Sidantal: 360
Språk: Engelska

Nu blev jag glad!

Jag gick just in och kollade om jag hade fått någon kommentar... och det hade jag! Men det är inte vilken kommentar som helst, jag har fått en Beautiful Blogger av Lovisa! Tack så jättemycket!

Men nu är det så att på den här awarden är det inte bara att ta emot, tacka och skicka vidare. Här ska man svara på några frågor också:
Ta upp närmsta bok, slå upp sidan 18 och läs rad fyra, vad står det där?
Boken jag läser nu, The scorch trials av James Dashner ligger här bredvid mig och i den står det:

No response. And he still felt that bubble of emptiness, as if her presence itself had been permanently taken away.

Vad var det senaste du såg på TV?
Hmm, den senaste tv-serien jag så var The Tribe, men den såg jag på datorn. Det senaste jag såg på tv var nog när jag tittade på Fool's Gold igår kväll.
Bortsett från datorn, vad hör du på just nu?
Jag lyssnar på Spotify. Just nu spelas Call Me av Shinedown.
Vad har du på dig?
Kläder

Vilken var den senaste filmen du såg?
Fool's Gold. Den är väldigt rolig, rekommenderas!

Skulle du överväga att flytta utomlands?
Absolut! Någonstans där jag inte behöver ta på mig tjockjacka och kängor varenda gång jag ska gå ut.
De bloggar jag vill ge en award är:

• Alice's och Lyra's bokhylla - Jag blir alltid lika glad över ett nytt inlägg. Deras blogg är inte som andra och inläggen är alltid lika underhållande.
• Bokträdet - Sofia på Bokträdet skriver alltid lika intressanta recensioner som jag älskar att läsa. Underbart namn på bloggen har hon också!
• Sofies bokblogg - Kul blogg med superbra recensioner och lika bra noveller.

Tack igen Lovisa!

Udda Verklighet

Udda Verklighet
Skriven av Nene Ormes

Udda har alltid haft drömmar. Hon plågas av dem och har stora sömnproblem. En natt drömmer hon, precis som vanligt, men den här gången känns drömmer mer verklig. I drömmen blir en kvinna jagad på Malmös spårområde. Udda berättar om drömmer för Daniel, hennes kompis i lägenheten under. Han blir nyfiken när han hör vart drömmen utspelade sig och bestämmer sig att åka dit och ta sig en titt, trots att Udda försöker stoppa honom.
   När han aldrig kommer tillbaka ger hon sig av för att leta efter honom, men han är försvunnen. I Uddas sökande efter honom snubblar hon på en helt ny värld, mitt i vanliga Malmö. En värld av hamnskiftare, tidsresor och mäktiga orakel. En värld där många vill åt Udda och hennes sanndrömmar...


Vilken bok! Jag öppnade den med en skeptisk min, stängde den med ett febrilt rop på mer. Jag ville inte att den skulle ta slut. Den högg tag i mig och vägrade släppa förrän sista sidan. Hela den här gömda världen är så fascinerande. Så annorlunda. Använda fåglar istället för mobiltelefoner, ta minnen i form av glaskulor, träffa orakel i Turning Torso. Love it!

Det var väldigt kul och ovant att läsa en fantasybok som utspelade sig i Sverige. Jag får en helt annan känsla av boken. Jag bor inte i Malmö, men blir väldigt sugen på att åka dit nu och leta efter hemliga dörrar, budbärande fåglar eller Vanadis klubb Elexir. Nu återstår det bara att tipsa om boken för alla jag känner och tjata på dem tills de läser den. För läsa den är ett måste!

Titel: Udda Verklighet
Författare: Nene Ormes
Förlag: Styxx Fantasy
Utgivningsår: 2010

Var är Jane Eyre?

Var är Jane Eyre?
Skriven av James Fforde

I ett litteraturfanatiskt Storbritannien där böcker är människans stora passion och livsstil lever Torsdag Nesta. Hon jobbar som littkrimmare, vilken menas att hon löser brott som har med litteratur att göra. Men när den ökända skurken Acheron Hades stjäl ett värdefullt originalmanuskrift till en bok får hon ett svårlöst fall på halsen. Hades har nämligen fått reda på hur man kan ta sig in i böcker, och kidnappar en karaktär i boken. Det var dock bara en biroll, så ingen blir särskilt upprörd. men värre blir det när självaste Jane Eyre försvinner, och Torsdag inser att hon är den enda som har chansen att rädda litteraturvärlden från en förfärlig förlust...

Vilken rolig, fin, annorlunda, surrealistisk, originell och fullkomligt underbar lite bok! En hyllning till böckernas stora och fantastiska värld. Full med litterära referenser och osannolikt roliga dialoger gör den här boken mig så glad! Själva berättelsen i sig är egentligen rätt tråkig. All underbarhet ligger i språket, fantasin och alla sjukt roliga små detaljer. Som att nästan alla människor har drontar (sedan länge utdöda fåglar), misstänksamheten mot Shakespeare och farbror Mycrofts kuliga uppfinningar. Det finns inte så mycket mer att säga annat än läs den! Ett litet råd är dock att läsa Jane Eyre innan den här, annars förstår man inte allt det roliga.

Jag lade ut ett citat ur boken för inte så länge sedan, och här kommer ett till:

Joffy var min andra bror. han hade kommit till tro i unga år och prövat på alla möjliga religioner innan han bestämde sig för ASG."ASG?" muttrade Mycroft. "Vad i hela fridens namn är det?" "Allmänna standardgudomen" svarade Polly. "Det är en blandning av alla trosinriktningar. Den tillkom för att förhindra religionskrig"

Ur Var är Jane Eyre, Jasper Fforde, sida 108.

Omslagsbedömning

Inspirerad av ett gammalt inlägg från min förra blogg där jag letat reda på massor av olika omslag för Meg Cabots The Mediator series, eller på svenska Hemsökt-serien, har jag nu letat reda omslag från en annan bra serie av henne, nämligen 1-800-Where-R-You, Missing (jag lyckas aldrig lista ut vad den egentligen heter), eller på svenska Saknad-serien. Det fanns dock inte riktigt lika många, men här är de:

     1.                                      2.                                  3.                                         4.

5.

       1.                                      2.                                      3.                                  4.



5.

          1.                                   2.                                     3.                                 4.

1.                                      2.                                           3.                                           4.

         

                                              bok 1&2                            bok 3&4

De svenska omslagen:

1.                                           2.                                   3.                                      4.

5.

Det var alla som jag har hittat. Eftersom bok fem skrevs många är efter de innan så finns den inte i lika många upplagor. Att det står att boken är skriven av Jenny Carroll på en del beror på att Meg Cabot använde det namnet som pseudonym.

Så, vilken tycker du är snyggast? Ska jag vara helt ärlig så är jag inte särskilt förtjust i någon av omslagen. Sveriges är rätt ut sagt fula! Jag känner inte den minsta läslust när jag tittar på de omslagen utan blir nog mer avskräckt och tänker att de där böckerna måste vara väldigt tråkiga och omoderna.

   De högst upp på sidan är helt okej, men ser lite töntiga och barnsliga ut. De speglar inte heller Jess personlighet något bra alls. De näst högst upp är nog mina favoriter. De har fina färger, med Jess på framsidan och Rob lite i bakgrunden. De under dem är också ganska fina, men ser lite "90-tal" ut.

   De under de "90-talsaktiga" ser rent ut sagt tråkiga ut! Framsidan visar bara något konstigt billyse eller ett järnvägsspår. Kul liksom. De böckerna där de klämt ihop två böcker till en ser inte ut att ha någonting med ämnet att göra. En liten blå eller lila klump.

Som sammanfattning kan jag säga skriva att omslagen på Saknad-böckerna är tråkiga och behöver spegla innehållet lite mer.

Vad tycker du?

Edit: Jag visste att bilderna inte skulle hamna som jag ville! Om datorer kunde läsa mina tankar skulle livet vara så mycket lättare!