Bilbo: En hobbits äventyr

Bilbo: En hobbits äventyr
Skriven av JRR Tolkien

Den här boken skrev Tolkien efter att han avslutat Härskarringen-trilogin, uppdatering: tack vare Jonna fick jag veta att den faktiskt är skriven innan. Den handlar om hoben Bilbo Bagger, som en dag får besök av tretton dvärgar och en trollkarl. De ska ut på äventyr och vill att Bilbo ska vara med. De ämnar att vandra till Ensamma berget för att döda draken Smaug och återta den skatt som draken tagit från dvärgarna för länge sedan. Trots att hober inte är ett äventyrligt folk beslutar sig Bilbo för att följa med. På den långa resan råkar de ut för många faror som troll och vättar, och Bilbo hittar även en viss magisk ring, dom dom.

Jag läste den här boken för att ha läst den innan filmen kommer ut i vinter. Alla boknördar kan ju den oskrivna lagen om att först läsa boken. Tyvärr blev det inte så för mig när det gäller Sagan om Ringen, jag såg filmerna (helt grymma), och sedan försökte jag läsa boken. Men jag gav upp efter 200 sidor eftersom språket var så otroligt detaljerat och fokuserade på oväsentligheter. Men jag hade hört att språket skulle vara lättare här, vilket det var.
     I den här boken berättas historien mer som en saga. Författaren ger små hintar till läsaren om vad som kommer hända, och talar ibland direkt till läsaren. Trots att språket var lättläst dök det upp små ord ibland som kändes väldigt gamla. Till exempel "runkade dvärgarna skägget". Hehe, min humor ligger nog på en mellanstadienivå tror jag för jag satt och fnissade när det dök upp.

Alla delar där Gandalf eller Gollum var med älskade jag. De två karaktärerna är så underhållande! Gandalf påminner mig väldigt mycket om Dumbledore i det att han vet så mycket och är sådär barnsligt lekfull. Han höjder stämningen! Gollum älskar jag eftersom han är lite halvt mänsklig hobig. Han styrs av ringen och beter sig lite som ett barn, men han kommer ihåg sitt gamla liv och ibland märker han hur ringen inte helt har greppet om honom. Han är en riktigt genomtänkt och intressant karaktär. På sätt och vis lite som Snape på det viset.

Lite långtråkigt kunde det bli ibland, när Bilbo och dvärgarna var i knipa och inte visste hur de skulle lösa det. Men det var bara några sidor ibland, och inget stort problem. Ofta blev det riktigt spännande, särskilt när jag fick träffa olika väsen. Det var jättekul att se alla magiska väsens olika karaktärsdrag. Dvärgarnas längtan efter guld, drakens förtjusning till gåtor, hobernas matglädje, örnarnas storsinthet.

Den här filmatiseringen kommer bli helt perfekt! Martin Freeman (han som spelar Dr. Watson i Sherlock) passar perfekt som Bilbo. Dessutom kommer Benedict Cumberbatch vara rösten till Smaug, och det är bara helt klockrent. Hans röst är något alldeles extra. 

Jag gillar den! Rolig, fantasifull, spännande och härlig. Gillar du äventyr, klassiker och fantasy så bör du definitivt läsa denna! Läs den annars också förresten, bara för kul liksom?


Titel: Bilbo: En hobbits äventyr
Originaltitel: The Hobbit or There and Back again
Författare: JRR Tolkien
Översättare: Britt G. Hallqvist
Förlag: Pan
Utgivningsår: 1937
Sidor: 305

Kvartalsrapport 2

Kvartalsrapport för månaderna april, maj och juni.

April:
Starcrossed: Helena - Josephine Angelini
Allt jag säger är sant - Lisa Bjärbo
Starcrossed: Hades - Josephine Angelini
Nattens cirkus - Erin Morgenstern

Maj:
Mitt klimatkatastrofala liv - Saci Lloyd
Jellicoe Road - Melina Marchetta (på svenska)
Eld - Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg

Juni:
Mio min Mio - Astrid Lindgren
Syndaflodens år - Margaret Atwood
Bossypants - Tina Fey
The fault in our stars  -John Green
Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström

12 lästa böcker. 2 omläsningar blev det, Jellicoe Road och Mio min Mio. 2 engelska böcker läste jag. Sista terminen i nian har inneburit otroligt mycket plugg (i samband med en uppsats har jag faktiskt läst en fackbok om Inkafolket också). Sedan har jag även läst ett råmanus till uppföljaren av Röd Skyming, skriven av Fredrik Lindblom, för att ge åsikter om boken.  


Det känns som att jag inte läser särskilt ofta heller. Jag läser inte på några dagar, sedan sätter jag mig ner och sträckläser hela boken på en eftermiddag. 


Mina favoriter (ej omläsningar):

Mina drömmars stad

Mina drömmars stad
Skriven av Per Anders Fogelström
Den första delen i Staden-serien. Han har dock skrivit böcker som utspelar sig innan denna, men det är efter han skrivit klart alla böcker i "riktiga serien". Typ som Star Wars.

Året är 1860 och Henning Nilsson har gett upp sitt liv som mjölnarpojke på landet och beger sig till Stockholm. Att hitta jobb i Stockholm är dock inte så lätt, och han hankar sig fram bäst han kan. Vänner kommer och går, några stannar. Han hittar sin stora kärlek och de gifter sig. Vi får helt enkelt följa Henning genom 20 år av hans liv i Stockholm.

Det är riktigt intressant att läsa om hur Stockholm såg ut den senare delen av 1800-talet. Jag har för mig att det var runt den tiden den industriella revolutionen började påverka Sverige, om jag inte minns fel. Det märks i alla fall att den är på väg, för i boken börjar allt fler flytta till staden och söka jobb på fabriker.
    Det är också kul att få läsa om hur Hennings kompis Tummen vill starta en revolution som ska ge de fattiga arbetarna bättre villkor. Enligt min pappa är det början på Socialdemokraterna, vilket jag även märkte i slutet där Strindbergs Röda Rummet precis kommit ut och skapat stor uppståndelse. Att få läsa om de fattigas förhållanden och längtan efter förändring gör att jag får mycket mer förståelse för hur svårt det var att få en samhällsförändring, men också hur de lyckades.

Det var väldigt mysigt att få följa Henning under en så lång tid. Han blev lite som en vän, jag lärde verkligen känna honom och se hur han utvecklades. Ibland var det dock svårt att förstå hur gammal han var eftersom man verkade växa upp så mycket tidigare på den tiden. Tvingas börja jobba vid tolv års ålder för att hjälpa till att försörja familjen. Därför var det svårt att ålders bestämma honom, och jag hade gärna fått lite hintar om hur gammal han var vid olika skeden i historien.

Det är inte en särskilt händelserik bok, och det blir aldrig särskilt spännande. Jag har inte riktigt kommit underfund med vad det är som får mig att vilja fortsätta läsa, för trots att karaktärerna är bra så är de inte särskilt speciella. Något är det i alla fall som gör att när ja väl satt mig ner så är det lite svårt att släppa boken. Kanske vill jag bara veta hur det ska gå för Henning.

Något jag irriterad mig något enormt på är subjekten, eller saknaden av dem. I början av ett nytt stycke kunde det stå "Kom en vårkväll för att gå genom gatorna ..." Vem kom en vårkväll? Var det Henning? Någon random person? Flera random personer? Jag hakade alltid upp mig på det och behövde alltid läsa rätt långt in i stycket för att se vem det handlade om.

Det känns bra att ha läst den här boken, och det ska bli kul att läsa resten av böckerna i serien och se hur det går för den här familjen uppe på berget. Inget för dig som älskar romantik eller spännande äventyr, men trevlig läsning blandat med intressant historia.


Titel: Mina drömmars stad
Författare: Per Anders Fogelström
Förlag: Bonniers
Utgivningsår: 1960
Sidor: 289

The Fault in our Stars

The Fault in our Stars
Skriven av John Green (typ coolaste människan)

Hazel Grace har cancer, och trots att medicinen har gett henne en tid så vet hon att hon aldrig kommer få leva ett lika långt liv som så många andra. Hon mår inte tillräckligt bra för att gå i skolan, och spenderar därför dagarna hemma med att läsa eller titta på tv. Men efter att hon mot sin vilja behöver gå på ett av de trista möten med andra cancerdrabbade ungdomar så träffar hon Augustus Waters. Han besegrade cancern, men förlorade ett ben. De två börjar umgås, och här skulle man kunna tro att det utvecklas till den vanliga trista "girl meets boy"-historien. Det kanske det gör, men den är verkligen inte trist.

Så mycket fina ord som jag hört om den här boken så var jag väldigt nervös för att börja läsa den. Jag sköt fram den hela tiden i väntan på det perfekta tillfället. Men tillslut insåg jag att om jag fortsatte skjuta upp läsningen så skulle jag tillslut aldrig våga läsa den för mina höga förväntningar. Så jag började läsa, och på något konstigt sätt varken nådde den upp till mina förväntningar eller gjorde mig besviken. Den var liksom helt egen.
     Alla hyllningar gjorde att jag väntade mig någon gudomligt bra bok som skulle bli typ boknördarnas bibel. Ändå blev jag inte besviken när den inte var så storslagen, för den var bra på ett mer intimt och fint sätt. Det som gör den bra ligger i förhållandet mellan Hazel och Augustus. I hur de lyckas göra det till en glad historia, trots att den hemska cancern alltid lurar i närheten. I alla små detaljer i deras förhållande som gör deras förhållande så unikt. I sättet sorg och glädje blandas och blir beroende av varandra.

Förutom alla fina detaljer som "Okay ... okay" och Augustus härliga metaforer så finns det ett element till som gör den här boken så älskvärd - karaktärerna. Här är alla karaktärer riktiga personer. Mamman är inte en sån där typisk bokmamma som inte har någon personlighet, utan hon har liksom en riktig personlighet som inte är tagen från en mall om hur en bra mamma ska vara. Varje karaktär kändes som en huvudperson. Historien hade kunnat hoppat från Hazel och börjat handla om hennes pappa istället. Han var tillräckligt komplex för att kunna vara en huvudperson. Alla karaktärer var det.

En sak jag gillad med Augustus var att trots att jag tyckte han var helt fantastisk så blev jag inte kär i honom på samma sätt som jag ibland blir med killar i böcker *host*JonahGriggs*host*. Han var tillsammans med Hazel. De var ett superfint par och var som gjorda för varandra. Han var perfekt för Hazel helt enkelt.

Den här boken var inte lika storslaget bra som jag trodde, utan var mer en riktigt fantastisk bok som jag gärna läser om eftersom jag tycker den var underbart bra. Ingen life-changer, utan en bok att dras med i och leva i under läsningens gång.

Ett citat Nea gillar: "I take quite a lot of pride in not knowing what's cool"


Titel: The fault in our Stars
Författare: John Green
Förlag: Dutton Books
Utgivningsår: 2012
Sidor: 313
Språk: English

En modern Elizabeth Bennet

Jag älskar böcker och jag älskar videobloggar. Tänk er då hur awesome en kombination av dessa två skulle vara. Det skulle vara lika epic som ett godis med smak av ärtor ... ärter. Vad heter det egentligen? Ärtor? Ärter? Fy vilket konstigt ord vilket som. Anyway, tänk om jag skulle meddela er att det finns en sådan kombination (alltså inte ärtor/ärter som godissmak utan böcker och videobloggare). För det gör det! The Lizzie Bennet Diares!




Det är Stolthet och Fördom av Jane Austen, men i modern tid där Elizabeth "Lizzie" Bennet är en videobloggare. Handlingen följer boken, men allting berättas av Lizze Bennet. En otroligt cool och innovativ idé att berätta en bok genom en videoblogg. Dessutom är den väldigt bra och underhållande. Titta första videon och du är fast.

Uppdatering: Fick frågan om man kan se den utan att ha läst Stolthet och Fördom. Det kan man, men jag tror inte att man uppskattar den lika mycket då.

Två saker att meddela

För det första, ny design! Min kompis Emelie tyckte att jag borde byta efter att ha haft min förra i ett år. Hon kanske hade rätt. Så nu har jag en ny. Hoppas att det fortfarande syns att det är min blogg så att ingen kommer hit och tror att den hamnat fel bara. Jag saknar dock min gamla header lite. Vi får se om jag fixar tillbaka någon liknande om ett tag. Alltså typ ett år eftersom jag är lat.

För de andra, jag har en till blogg! Den heter neasord.blogspot.se och där skriver jag allt som jag inte tycker hör hemma på den här bloggen. Mest om tv-serier, musik och liknande. Kanske även lite kläder misstänker jag, eftersom jag plötsligt fått ett stort intresse för kjolar.

Bossypants

Bossypants
Skriven av Tina Fey

Vad ska jag säga att den här boken handlar om egentligen. Det är en självbiografi av Tina Fey. Hon berättar om sitt liv helt enkelt. Det blir mycket om hennes karriär och tiden på tv-serien 30 Rock och Saturday Night Live, men också om hennes uppväxt. Allt skrivet med ett väldigt ironiskt och roligt språk.

Anledningen till varför jag ville läsa den här boken är den underbara framsidan (och för att Tina Fey har gjort Mean Girls - mest episka filmen i vår tid). Jag har hört så många säga att de inte alls tycker om den där framsidan, att den är lite skrämmande. Den är verkligen uppseendeväckande, och jag kan tänka mig att den kan få många illa till mods. Så jag tänkte att om Tina Fey har en så häftig och annorlunda framsida så måste boken vara i samma stil. Jag hade delvis rätt, men känner ändå att jag är lite besviken.

Mina förväntningar var nog alldeles för höga. Jag hade väntat mig en bok full av smarta tankar kring de ämnen som Tina Fey är så bra på, typ feminism. Men det kom inte så många smarta tankar, vilket egentligen inte är så konstigt eftersom det är en biografi. Det här var det enda citatet jag sparade (med det är riktigt awesome):

 Photoshop is just like makeup. When it's done well it looks great, and when it's overdone you look like a crazy asshole. 

Jag känner ändå att första delen av boken var väldigt mycket bättre än andra. Hon berättade om sin uppväxt och sina föräldrar. Jag antar att jag känner igen mig mer i det, och därför hade lättare att ta det till mig och uppskatta ironin och skämten.
     När hon började prata om jobb och hur det är att vara mamma tappade jag lite intresset. Ingen igenkänningsfaktor för mig där inte. Jag varken jobbar på riktigt eller är mamma. Då blev det svårt att skratta åt skämten och över huvud taget förstå när hon var ironisk eller allvarlig.

Boken blev dock aldrig helt ointressant, för Feys språk är svårt att inte älska. Det är kortfattat, sarkastiskt och ärligt. Mycket skratt utlovas. Ändå är det ingen bok för mig. Trots att jag inte gillar det här med att sätta målgrupper på böcker så känns det ändå som att den här har en målgrupp - kvinnor med jobb och barn. Inte en sextonårig boknörd.

Kan tipsa om den här videon, hela den här tjejens kanal förresten. Hon skriver awesome låtar om böcker och andra nördigheter.



Titel: Bossypants
Författare: Tina Fey
Förlag: Sphere
Utgivningsår: 2011
Sidor: 275
Språk: English

Syndaflodens år

Syndaflodens år
Skriven av Margaret Atwood

Jag misstänker att den här recensionen kan innehålla små spoilers för dig som inte läst Oryx & Crake. Inga stora saker, but you have been informed ...


Den här boken är en fristående uppföljare på Oryx & Crake, och de utspelar sig båda i samma samhälle under samma tid. Precis som i Oryx & Crake så befinner vi oss i en förstörd värld, och här får vi följa Toby och Ren. De tänker tillbaka på sina liv innan den stora syndafloden, och sin tid i Guds Trädgårdsmästare där de båda tillbringade många år.

Handlingen känns rätt obetydlig i den här boken, för den berättas liksom i små minnen. Varje minne berättar en egen historia, och tillsammans vävs de ihop till två personers livsöden. Låter krångligt? Det tycker jag med. Mysteriet förblir samma mysterium i nästan hela boken, utan att långsamt lyckras upp på vägen. Istället låg spänningen i hur berättelsen långsamt kom närmre det ögonblick då svaret på det jag undrade över skulle avslöjas.
     Dock måste jag säga att det blev rätt segt. Mycket av tiden hos Guds Trädgårdsmästare blev långtråkig, och i samband med ett språk som jag tycker är ganska så svårt så kändes det ofta lite motigt att plocka upp boken. Ändå fanns det alltid ett litet sug på att läsa vidare, trots att det inte alltid var så stort.

Nu till det jag helst vill snacka skriva om: hur underbart skickligt Atwood har vävt ihop den här historien med historien i Oryx & Crake. För den som läser den här utan att ha läst föregångaren förstår denne troligtvis allting utan att tycka att saker blir virriga. Men eftersom jag har läst den tidigare boken så fascinerades jag av hur Atwood lyckades smyga in karaktärerna i Oryx & Crake så smart i historien så att jag först inte ens märker det. De utspelar sig parallellt med varandra och karaktärerna liksom "gästspelar" i varandras böcker. Gradvis vävdes de två historierna ihop mer och mer, och tillslut blev de samma historia. Riktigt skickligt berättat!

Kanske inte en särskilt snabb- och lättläst bok för dig som inte är van vid vuxenböcker åt det lite svårare hållet *räcker upp handen*. Jag känner mig dock glad att jag läste den, lite stolt liksom. Det är även en bok att tänka till kring då den ta upp mycket som känns fel i vårt eget samhälle. Ingen trevlig nöjesläsning, men ändå att rekommendera.

Läs gärna Atwoods bok Tjänarinnas Berättelse också. Den tycker jag faktiskt är bättre än både Oryx & Crake och Syndaflodens år. Riktigt bra och skrämmande!

Titel: Syndaflodens år
Originaltitel: The year of the flood
Författare:  Margaret Atwood
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2009
Sidor: 444 

Böcker kan ha många ansikten

Bokstavligt talat. Ordvitsar alltså, jag älskar dem! Så dåliga så de blir kul liksom. Här har vi omslag med ansikten. Finns så mycket kul att göra med dem, hehe. Till exempel väldigt vackra och smickrande bilder.
 

Min favoritbild är helt klart den första. Har aldrig varit snyggare.

Fin uppskattning

Nelly på Nellons bokblogg startade en jättefin liten bloggstämpel där man ska välja ut sina fem favoritbloggar, skriva om dem i ett inlägg och låta dem sprida vidare sina fem osv. Jag har fått denna stämpel av Pia på Bookrelated och Man på Bokskadad. Tack så jättemycket! Det värmer mitt lilla hjärta något oerhört, särskilt de fina nomineringarna. Så nu är det min tur att ge vidare denna stämpel till fem favoritbloggar. Jag kunde dock bara komma på tre bloggar som jag känner att jag älskar lite extra för tillfället, trots att jag läser så många underbara bloggar. Här är de tre:



De bokslukannde kakmonstrena
Här skriver Kim och Josefin om både böcker och kakor, dock har jag märkt att det blir mest böcker. De skriver personligt, intressant och med många tankar som gör mig helt lycklig att läsa om av någon anledning jag inte kan sätta fingret på. Men hela deras blogg känns så utstående och personlig. Inläggen kommer inte så ofta, men när det väl kommer så är det extra kul. Kvalitet framför kvantitet liksom.

Bokskadad
Jag måste ta och ge en stämpel tillbaka till Man på Bokskadad. Jag upptäckte hennes blogg för inte så länge sedan, men den är redan en ny favorit. Tänkvärda texter blandas med vackra fotografier, och dessutom skriver Man med ett väldigt vackert språk som är så härligt att läsa. Ett nytt inlägg av henne är alltid en jättetrevlig överraskning.

Reading & Rambling
Här skriver Johanna om böcker och annat. Inom "annat" är det just nu mycket om hennes liv som au pair i USA. Ändå får hon alltid in hennes kärlek till böckerna i sina inlägg på ett så härligt vis som gör att jag själv känner kärleken till böckerna, trots att jag inte läst dem. Hon har ett kort och smått ironiskt språk som jag älskar att läsa, plus superfina bilder! En favoritblogg, helt klart!

***

Om ni går in på dessa tre bloggar och läser bokrecensionerna så ser ni att de alla är ganska långa och har många reflektioner kring teman i boken. Jag gillar helt enkelt recensioner där recensenten för en diskussion kring vad hen läst ur olika vinklar och kan se allt från en helt ny sida. Det tycker jag att dessa bloggare är superbra på! Jag använder dem ofta som en sorts förebild till vad jag vill skriva för recensioner.

Eld

Eld
Skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Har du inte läst Cirkeln, den första boken i Engelsforstrilogin, råder jag dig att inte läsa den här recensionen då spoilers kan förekomma. Jag råder dig också att läsa Cirkeln för den är awesome.

Något är riktigt fel i Engelsfors. Det olidligt varma sommarlovet är precis slut, och De Utvalda börjar andra året på gymnasiet. Men värmeböljan känns inte naturlig, och det som händer i skogen bådar inte heller gott. Dessutom har den nya organisationen Positiva Engelsfors tagit invånarna i Engelsfors med storm. Alla älskar den bekymmerslösa synen på livet och litar blint på organisationens frontfigur Helena, mamma till bortgångne häxan Elias. De Utvalda är tveksamma till detta, och de känner hot från många okända håll, och tvingas samarbeta för att klara sig.

Jag gillar verkligen Positiva Engelsfors. Det är en intressant fiende som skrämde mig rejält. Hur lätt det är att påverka en grupp är skrämmande. Det påminner mig om The Third Wave, ett experiment jag fick nys om i ett inlägg hos Frida. Utan att medlemmarna i Positiva Engelsfors ens tänkte på det så blev de en sorts sekt, och de gjorde saker de aldrig skulle göra själva. Men att vara en del av gruppen påverkade dem alla. Jag älskade att läsa och rysa åt Positiva Engelsfors. Inte en fiende som brukar finnas i ungdomsböcker, men Nea likes!

Att få läsa ur alla De Utvaldas perspektiv var kul, men samtidigt känner jag att det mystiska försvann lite. I Cirkeln tyckte jag att Linnea och Ida var väldigt spännande karaktärer eftersom jag inte visste hur de tänkte kring allting. Nu fick jag det serverat, och de var inte längre ett mysterium. Visst var det kul att få följe berättelsen ur deras huvuden också, men jag hade nog föredragit att fortsätta gissa mig till deras tankar.
    Jag saknade även all igenkänningsfaktor från förra boken. När jag läste den minns jag att jag kunde läsa en mening som någon i boken tänkte, och känna att det var precis som mitt eget liv. Så var det aldrig här, jag hade inte riktigt samma "connection" till karaktärerna. De känns inte längre som några typiska tonåringar, utan nu har de blivit mer speciella.
    Jag tyckte dock väldigt mycket om hur de börjar bli mer och mer fästa vid varandra, och att få läsa om hur deras vänskap växer. Ibland kunde jag sitta och fånle för jag var så glad över att de äntligen kunde komma överens.

Spänningen som fanns i Cirkeln saknar jag väldigt mycket här. Det blev liksom aldrig spännande. Till och med i slutklämmen kunde jag gå iväg till skolan utan att känna att jag verkligen behövde veta hur det skulle gå. Jag fick inte riktigt grepp om vad som stod på spel, vad som skulle hända om deras planer inte skulle fungera.

Jag önskar verkligen att jag inte behöver säga det här, men jag är besviken. Den här boken är inte alls lika bra som Cirkeln. Jag saknar spänningen, de klockrena funderingarna och igenkänningsfaktorn i karaktärerna. Mina förväntningar var alldeles för höga, och jag gillade Cirkeln för mycket för att inte bli besviken när jag jämför de båda. Om jag hinner ska jag försöka läsa om Eld precis innan Nyckeln, sista delen kommer ut. Förhoppningsvis kanske jag tycker mer om den då. Nu tycker jag att den var okej.


Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012
Sidor: 633

Tack Rabén & Sjögren för rec.ex!

Moi

Jag inser att jag faktiskt aldrig skrivit ett blogginlägg där jag berättar ordentligt om mig själv. Visste finns det en flik i menyn där det står lite, men jag har ju skrivit här ett tag nu och det finns mycket att berätta.

Om vi kör enligt "tidslinjen" på Facebook så kan man klicka på år 1996 och komma till min första dag på jorden. Den 1 juni var det faktiskt. Nu ska jag dock inte berätta om hela mitt liv här, för troligtvis är det bara jag som är intresserad - är lite narcissistisk.

Här är en ganska så uppdaterad version av Nea, där hon har på sig sina nya glasögon. Sina enda glasögon förresten.

Jag kan istället börja med att berätta att folk (med folk menar jag kompisar i min klass och lite andra kompisar typ) ser mig som en väldigt positiv person. Jag skulle tro att det beror på att jag tycker om att vara glad. Är jag nedstämd så blir jag nedstämd. Typ mycket. Försöker därför hålla mitt humör uppe hela tiden. Lyckas väldigt bra också eftersom jag inte har någon anledning att vara nedstämd.
     Folk ser mig också som en nörd, vilket är något som jag blir väldigt glad över eftersom jag tycker nördar är sjukt coola. Som John Green (författare till t.ex. Var är Alaska? och The Fault in our Stars (vill läsa (haha, parentes i parentes. Parentesinception!)) och har videobloggen Vlogbrothers med sin  bror) beskriver nördar:

Coolaste Hank och John Green.

“…because nerds like us are allowed to be unironically enthusiastic about stuff… Nerds are allowed to love stuff, like jump-up-and-down-in-the-chair-can’t-control-yourself love it. Hank, when people call people nerds, mostly what they’re saying is ‘you like stuff.’ Which is just not a good insult at all. Like, ‘you are too enthusiastic about the miracle of human consciousness’.” 

Perfekt beskrivning. Eller hur? Nea är alltså positiv och nördig och talar ibland om sig själv i tredje-person. Ett exempel finns till höger i bloggbeskrivningen.

I höst ska jag börja på gymnasiet, och om det går som jag vill så kommer jag in på Södra Latin inne i Stockholm. Vilket är typ awesome eftersom alla där verkar vara Harry Potter-nördar. När jag sedan börjar jobba så vill jag jobba med böcker. Typ förläggare eller något annat coolt. Jag vill också bo på Nya Zeeland och ha en bokhandel och antikvariat i samma byggnad med ett café i mitten. 


Små saker som förgyller min vardag är solsken, gitarrspelande klasskompisar i korridorerna, musikal-låtar, heta diskussioner och smarta tankar. Smarta tankar är seriöst det bästa jag vet. Som när jag tittar på någon ny video hos Vlogbrothers och bara återfår tron till mänskligheten för att de är så kloka och awesome. 

Från Williams underbara video

Jag gillar att resa, drömmer om att vandra Inkaleden i Peru, saknar språkresan på Isle of Wight. Är beroende av Twitter och kan se på Williams video MVG-barn och dess lögner hur många gånger som helst och skratta så ögonen tåras varenda gång.


Frågar någon mig vad jag lyssnar på musik har jag svårt att svara på den frågan. Jag gillar nämligen "musik som har handling". Typ musik från musikaler, där jag vet att de sjunger låten för att något har hänt eller för att de känner något för någon annan. Eller typ Wizard Rock, Time Lord Rock och Rockingjay. Alltså låtar om Harry Potter (Ministry of Magic och Oliver Boyd and the Remembralls!), Doctor Who (Chamelion Circuit!) och The Hunger Games (Alex Carpenter gör grymma Rockingjay-låtar!). Alltså gillar jag låtar som berättar en historia. En historia jag kan handlingen till. 


Det här inlägget skulle kunna bli mycket längre, eftersom jag känner mig själv rätt så bra och har mycket att berätta om. Men Nea behöver sova, och sluta snacka så mycket om sig själv. 


Som ett litet PS kan jag också meddela att detta är ett sådant här inlägg som jag aldrig blir särskilt nöjd med eftersom det känns som att jag bara babblar på. Det är lite som Charlie snackar om i sin video. Därför tänkte jag testa att göra precis som Charlie - publicera det ändå.

De tre vinnarna av Eld + tygpåse är

Dom dom dom dom dom dom dom


















Angelica, Mari och BokParadiset! Grattis till er! Jag mejlar er och ber om adress, som jag sedan vidarebefordrar till Rabén & Sjögren så skickar de ett signerat ex av Eld med tillhörande tygpåse till var och en av er. Trevlig läsning!

Bokryggspoesi

Alldeles nyss läste jag ett inlägg hos Man där hon läst om något som kallas bokryggspoesi, och hon gjorde själv några superhäftiga dikter! Jag blev så himla sugen på att testa så jag drog iväg till pappa (där jag har mina böcker) och knåpade ihop några egna. Det går helt enkelt ut på att skapa dikter med hjälp av boktitlar. 

Odjurens stad

Varsel

Tusen gånger starkare

Jag är djävulen

Catch me if you can

Vild och vacker

I skymningens land

På kudde av gräs

Där drömmar blir till

En dag till skänks

För mycket lycka

Svindlande höjder

Ingen återvändo

Nu eller aldrig

På ödets vingar

Här ligger jag och blöder

Innan jag dör

Varma kroppar

Ett oemotståndligt begär

Ankomsten

Haha, jag är trött och kan verkligen inte sluta skratta åt den där sista. Förlåt för denna olämpliga dikt! 

Ni borde testa det här, det var riktigt kul! 

Vinn Eld och tygpåse!

I samarbete med Rabén & Sjögren lottar jag nu ut tre signerade(!) ex av Eld, skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Det är den andra delen i Engelsforstrilogin, där den första boken heter Cirkeln. Tillsammans med boken får de tre vinnarna också varsin tygpåse att bära boken i. Man får bära andra saker i den också.

Allt du behöver göra är att kommentera till det här inlägget och berätta att du är med samt skriva din mejladress så att jag kan kontakta dig om du vunnit. Vill du inte kommentera kan du kan mejla mig på nea_f[at]hotmail.com (där det står [at] ska det vara ett @). Har ni frågor kring tävlingen svarar jag gärna på dem, men tyvärr inte förrän måndagen den 21 på grund av klassresa. Utlottningen avslutas lördagen den 26 kl 12:42.

Lycka till!

Ingredienser som garanterar en bra bok

Det finns vissa teman i böcker som bara är så himla bra. Om jag får höra att en bok har något sådant i sig så bryr jag mig inte om att kolla upp vad den handlar om eller något. Jag vet redan att jag kommer älska den.

Twister med mindfuck - kunde inte komma på en bättre beskrivning, förlåt! Men jag älskar böcker som verkligen leker med hjärnan. Böcker där jag i slutet får veta att allt jag läst egentligen har varit något helt annat. Jag känner mig så himla lurad, men på ett bra sätt. Ett exempel är Shutter Island av Dennis Lehane. När twisten kom ville jag bara läsa om hela boken för att se allting ur det rätta perspektivet. Ett annat exempel är tv-serien American Horror Story. En riktigt bra serie vars twist gjorde att jag gick omkring och var sur på mig själv en hel dag för att jag gick på det.
      Jag känner på mig att ni som inte läst och sett dessa blir väldigt nyfikna på vad jag snackar om nu va? Läs och se!

Filosoferande huvudpersoner som tänker coolt - vem älskar inte böcker fulla av smarta tankar? Perfekta citat på varje sida som jag sitter och älskar. De böcker jag först kommer att tänka på är The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky och Extremely Loud & Incredibly Close av Jonathan Safran Foer. Böcker jag önskar att jag skrivit själv för att jag beundrar språket så otroligt mycket.

"I would die for you. But I won't live for you." - The Perks of Being a Wallflower

Populärkulturreferenser som jag förstår - det är inte alls kul med de jag inte förstår. Men är det inte härligt att läsa en bok och märka att personen lyssnar på samma band som dig? Eller kanske läser samma bok eller tittar på din favoritfilm? Den ultimata boken när det gäller dessa referenser är definitivt En Prinsessas Dagbok av Meg Cabot. Det var tack vare denna bokserie som jag läste Jane Eyre, och jag har sett otaliga filmer på grund av att huvudpersonen Mia råkar nämna dem. Man måste dock ha växt upp under den period som böckerna skrevs för att få ut något av det, annars blir det som jag skrev överst - inte alls kul med referenser jag inte förstår.

När vackra kläder beskrivs  - jag är alltid på gränsen till att dregla. I Meg Cabots Babbeldrottningen hittar huvudpersonen en gömma på vinden full med gamla vintagekläder som beskrivs in i minsta detalj. Jag råkar älska gamla saker, och jag kan verkligen se dem framför mig. Samma sak i Vickys Vintagebutik. Jag får alltid så otroligt stor lust att skaffa en gigantisk garderob full av gamla färgglada plagg när jag läser böcker som dessa. 

     Det är lite samma sak i Nattens Cirkus av Erin Morgenstern, bara att det i den boken är själva miljöerna som beskrivs så detaljrikt. 

Ungdomar lämnade att klara sig själva utan att ta kål på varandra, alternativt ta kål på varandra - varför dras jag till dessa morbida böcker?! Tv-serien The Tribe, Gone (rec. på bok 2 och 3) av Michael Grant, The Maze Runner (rec på bok 1, 2 och 3) av James Dashner, The Hunger Games (rec. på bok 3) av Suzanne Collins, Imorgon när kriget kom av John Marsen och filmen Battle Royal. Alla handlar de ungdomar som antingen är utan vuxna och är tvungna att samarbeta eller ungdomar som på grund av vuxna måste döda varandra.

      Det finns en spänning i det här med att låta ungdomar klara sig själva. Det är en period i livet då man är lättpåverkad och övar sig på att tänka kritiskt. Detta dras till nytta i dessa verk och skapar berättelser som är både spännande och intressanta sett ur psykologiska vis. Hur människor reagerar på olika situationer och när känslor tar över. Att låta ungdomarna vara själva gör helt enkelt allting så mycket mer spännande och intressant.

Har ni tips på böcker som innehåller något av dessa tar jag mer än gärna emot dem!

Mitt klimatkatastrofala liv

Mitt klimatkatastrofala liv
Skriven av Saci Lloyd

Den här boken tar upp det heta ämnet miljöförstöring. Här presenteras ett dystopiskt Storbritannien år 2015, där miljökrisen har ställts på sin spets och regeringen tvingas ta till strikta koldioxidrestriktioner för att skapa någon sorts kontroll. Huvudkaraktären Laura skriver i sin dagbok om de nya restriktionerna och hur miljöförstöringen påverkar hennes liv på alla tänkbara sätt.


Jag har aldrig varit en person som tänker väldigt mycket på miljön. Visst köper jag ekologiskt om det finns och cyklar till stationen istället för bussen, men mer än så är det inte. Nu förväntas jag nog skriva hur den här boken fick mig att öppna ögonen inför miljöförstöring, men det gjorde den inte. Det kändes så otroligt uppenbart att den här boken är skriven för att göra ungdomar mer medvetna om miljökrisen. För att sedan "gömma" budskapet lite så skrivs den i dagboksform med ett lite coolt och sarkastiskt språk så att det ska bli kul att läsa. Jag känner bara att jag vill gå emot det som sägs i boken och bli värsta miljöboven bara för att vara lite rebellisk. Eller, i alla fall fortsätta med att inte stänga av datorn och släcka lampan, vilket jag egentligen borde göra.


Nu säger jag inte att jag inte gillar den här boken. För miljöproblemet utgjorde inte alls hela boken. Jag gillar huvudpersonen Laura, och särskilt hur hon tar tag i sina problem istället för att grubbla på dem, vilket var jätteskönt att läsa om. Ni vet hur frustrerande det är i böcker när huvudpersonen går och grubblar över något jättelänge, och vi som läsare vet att allt löser sig om hen bara pratar med rätt person. Jag gillar verkligen att Laura inte grubblar helt enkelt.
Jag gillar också hur hon och hennes omgivning inte är helt positiva till hur dessa nya miljölagar har påverkar deras livsstil. För det är rätt mycket att offra. Intressant också hur Lloyd har valt att ta upp det här med hur olika människor väljer att hantera krissituationer. Hela Lauras familj reagerar helt olika på de nya lagarna, och förändras rejält för att klara deras nya sätt att leva. Jag tycker dock inte att karaktärernas utveckling kändes helt trovärdig. Eller snarare tycker jag att utvecklingen fattades. De förändrades bara med en gång, från att ha varit en person till att bli en annan. Det kändes inte heller som att jag fick grepp om alla karaktärer, de kunde vara helt olika vid olika tillfällen.


Det jag verkligen gillade i boken var det som jag alltid brukar älska i dystopier - regeringen. Det är skrämmande att läsa om hur regeringen hanterar det nya samhällssystemet och alla naturkatastrofer. Hur de från att vara på folkets sida lyckas bli deras fiender och hur de i samma veva som de skapar nya lagar för att rädda miljön också fråntar folket mycket av deras frihet. Vad som gör det så skrämmande i den här boken är att den utspelar sig i en snar framtid i ett land inte så olikt Sverige. Skulle Sveriges regering kunna ta makten på det sättet? Detta är alltid intressant att tänka kring i dystopier.


Jag tycker det här är en bra bok. Ibland lite för uppenbar, och inte helt bra på alla plan. Men spännande, underhållande och tänkvärd. Har dock sett att det finns en uppföljare på engelska, och jag vet inte om jag kommer läsa den. Det känns som att historien är färdig redan.



Titel: Mitt klimatkatastrofala liv
Originaltitel: The Carbon Diaries 2015
Författare: Saci Lloyd
Översättare: Lottie Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2008
Sidor: 333

Jellicoe-kväll hos X-Publishing

För en liten stund sedan kom jag hem från en jättetrevlig kväll hos förlaget X-Publishing. Det var en träff om boken Jellicoe Road av Melina Marchetta, i samband med att de släpper den svenska översättningen nu i dagarna.

På stationen mötte jag Frida och Amelie som också skulle dit. Vi gick tillsammans till förlagets mysiga lokal, och var lite tidiga. Att vara tidig är något av det värsta jag vet. Jag brukar alltid vara någon minut sen till saker för säkerhetsskull. Så detta var en liten övning för mig antar jag. Det bjöds i alla fall på fika, och Johanna Lindbäck var där och pratade om boken. För er som kanske funderar över varför Johanna Lindbäck var där så är det så att det är henne hela Sverige har att tacka för att över huvud taget ha fått nys om Jellicoe Road. Efter hennes tokhyllande inlägg på Bokhora så har Jellicoe Road alltså blivit värsta snackisen som säljs i bokhandlar och har köpts in till bibliotek. Nu även getts ut på svenska!

Det var alltså ganska så många personer där. Många bloggare, som t.ex. Hanna från Tonårsboken. Vi har en trevlig tendens att träffas på olika bokrelaterade evenemang. Så det blev alltså mycket snack om Jellicoe Road och Melina Marchetta. En kul bokquiz också.

På väg hem fick jag med mig ett ex av svenska Jellicoe Road som jag nu har börjat läsa trots alla andra böcker jag läser just nu. Men jag blev bara så himla sugen på att läsa om boken efter allt prat om den. Jag köpte även David Levithans fina Liten parlör för älskande eftersom den stod så fint i deras übersnygga bokhylla och bara kostade 100 kronor. Jag känner på mig att jag kommer älska den boken!

Det var en jättetrevlig kväll, och troligtvis skriver jag ett inlägg om vad jag tyckte om svenska Jellicoe Road och andra omläsningen.

Jag har blivit utmanad!

Man och Pia har utmanat mig att svara på några frågor. 11 stycken, men eftersom jag har blivit utmanad två gånger så blir det 22 frågor. Challenge accepted!

Regler:
- Har du blivit utmanad så ska du svara på de 11 frågor din utmanare gett dig och posta på din blogg!
- Välj sedan 11 nya att utmana och länka i ditt inlägg.
- Hitta på 11 nya frågor till dem! 


Mans frågor:


1. Vad brinner du mest för?
Kultur! Jag klarar mig inte en dag utan kultur. Böcker, tv-serier, musik - you name it!

2. Vad får dig att tycka om en person?
Jag kan faktiskt inte komma på en enda person i min närhet som jag inte tycker om. Jag tycker om alla. Men de jag tycker om sådär lite extra är de som är sig själva. Klyschigt, jag vet. Men det är lättare att umgås med människor som jag vet var jag har och vem de är.

3. På ett nöjesfält - är du den som åker allt eller den som står bredvid?
Jag åker allt! Aldrig att jag skippar något, tänk om det är hur kul som helst? Jag älskar att göra saker jag tycker är läskiga, det blir liksom en utmaning. Så jag åker allt.

4. Anta att du får en egen tv-serie - hur skulle din signaturlåt låta?

Awesome serie!

Jag älskar verkligen introt till American Horror Story, men den har ju inte riktigt någon melodi. Kanske någon mix mellan den och Defying Gravity från Wicked (bästa låten som någonsin gjorts). Känner på mig att det skulle bli något riktigt coolt och speciellt.

5. Den underligaste dröm du någonsin drömt?
Jag kommer inte ihåg mina drömmar så ofta, men jag minns någon dröm som var så detaljerad att jag satte mig och skrev ner hela. Om du inte gillar att höra om andras konstiga drömmar så kan du hoppa över den här frågan.Kort och gott var jag i ett vattenland, hittade en nyckel och låste upp dörren till ett hus som plötsligt var där. Inne i huset var det ett krig och Sarah Jessica Parker var skadad. Jag flydde till tvättstugan och träffade min mammas särbos pappa. Då var vi på en gata och hela min familj var med. Jag var sur för någon hade snott min ena grythandske och mamma snodde en sko från en HM-modell som blev galen.

6. Finaste namnet?
Jag gillar Molly och Peter. Mest för att mina två favoritgosedjur heter det, men de är faktiskt fina.

7. Aldrig mer kunna skratta eller att aldrig mer kunna få andra skratta?
Att aldrig mer få någon annan att skratta. Jag skulle aldrig överleva utan att skratta. Den andra personen jag ju skratta av andras personers skämt istället. Jag är en liten egoist innerst inne.

8. Rätt du lagar när du vill imponera?
Äggröra? Jag kan inte ens göra stekt ägg, så maträtter har aldrig varit helt aktuellt. Pannkakor kan jag i och för sig steka ...

9. Har du någon sorts tvångstanke?
Ingen som jag kan komma på. Men jag minns när jag var liten och räckte upp händerna varenda gång vi åkte med bilen under en bro. Ifall att min bilstol var en katapult så skulle jag kunna vara beredd att hugga tag i bron om katapulten utlöstes. Som tur är så fick jag veta att min bilstol inte var en katapult och tvångstanken försvann.

10. Saker i matväg som du inte klarar av att äta?
Oliver. Annars så kan jag äta det mesta, även om jag inte tycker om det. Fast jag klarar inte av nötter i matlagning heller.

11. Fiktiv karaktär du helst skulle vilja vara? (Det får vara tv, film eller bok.)
Jag skulle vilja vara the Doctors  kompanjon i Doctor Who. Att få åka runt i rymden med väldens coolaste time lord vill jag mer än något annat!




Pias frågor:

1. Snyggaste respektive fulaste bokomslaget du äger?

Min bokhylla är hos pappa nu, och jag är hos mamma. Men jag vet att jag älskar omslaget på The Resistance av Gemma Malley. Något fult omslag kan jag inte riktigt komma ihåg, men omslaget till Oksa Pollock tycker jag är tråkigt. Inte fult, bara trist.

2. Hur ser din morgonrutin ut på en vanlig vardag?

Väcks av mamma eller pappa runt sju, lite innan om jag ska duscha. Käkar frukost och dricker sedan kaffe framför datorn. Då brukar jag titta på en del ur någon musikal av Starkid samtidigt som jag sminkar mig. Det är svårt att titta, dricka och sminka sig på samma gång. Sedan inser jag alltid att klockan är för mycket, kastar på mig kläder, packar väskan, borstar tänderna och går till skolan.

3. Finns det något du brukade göra när du var yngre som du ser tillbaka på idag och tänker "vad i hela helvete tänkte jag med!?"

Jag har säkert förträngt det för jag kommer inte ihåg något just nu. Förutom att kanske sitta och nörda djur.nu hela eftermiddagarna i fyran. 

4. Vad åt du senast? And was it delicious?

Jag smygåt lite godis som jag köpt inför nationella provet i engelska imorgon. Sedan gick jag och bad mamma gömma det eftersom jag inte kan behärska mig själv. Det skulle garanterat vara slut imorgon om hon inte gömt det. Och ja. It was delicious.

5. Vad är dina planer för sommaren 2012?

Förhoppningsvis ska jag sommarjobba lite i en bokhandel jag har extrajobbat lite i ibland. Annars ska jag mest njuta av sommaren, umgås med kompisar och bada så mycket som möjligt.

6. Vad skulle du göra med en miljon kronor?

Åka till Peru och vandra längs Inkaleden upp till Machu Picchu med pappa (it will happen sometime!). Resa till lite andra platser också. Säkert spara lite fast det är så tråkigt. Såklart även köpa massor med böcker och tv-serier. *drool*

7. Finns det någon bok som du känner att allllla har läst förutom du? Tänker du läsa den boken någon gång?

Det känns som att alla har läst Vampire Academy av Richelle Mead förutom jag. Den verkar jättebra, men jag orkar verkligen inte. Dessutom är jag så fundersam på författarens namn. Vill hela tiden säga Michelle Read. 

8. När gjorde du senast något fruktansvärt pinsamt, och vad var det?

Jag brukar aldrig göra pinsamma grejor. Eller, det tycker inte jag i alla fall. Min kompis brukar tycka att jag är pinsam, haha. Det gör det ännu roligare!

9. Om du träffade någon som aldrig sett en film i hela sitt liv, vilken film skulle du då vilja visa den personen?

Stackars människa! Jag skulle nog visa The Lion King, som Frida och Amelie var så snälla att inviga mig i på påsklovet. Förstår inte hur jag missat en sådan underbar film. Det känns som en bra mjukstart i filmvärlden också.

10. Vad ser du fram emot mest just nu?

Att få bli klar med min uppsats om Inkafolket. Jag kommer bli friii!

11. Om du fick spela en roll i en filmatisering av valfri bok, vilken bok skulle det då vara och vilken karaktär skulle du spela?

Det skulle vara fett awesome med en filmatisering av Gone-serien (Övergivna, Hunger och Lögner). Då skulle jag vilja spela en bad-guy, typ Diana. 

Nu känns det som att de flesta i min bloggosfär har blivit utmanade här redan, och klockan är halv 11 så jag måste lägga mig snart (nationellt prov). Därför utmanar jag inte någon, utan skriver bara frågor som någon gärna får svara på i sin blogg eller här i kommentarerna. Vill man bara svara på några frågor eller bara en så är det hur ok som helst.

1.Stänger du av datorn så fort du inte använder den, eller bara varje natt eller aldrig?

2. Vilket land i världen skulle du helt vilja besöka och varför?

3. Vilken sorts huvudbonad skulle du otroligt gärna ha på huvudet just nu?

4. Vilken låt beskriver bäst det humöret du är på just nu?

5. Ska bubbelvattnet ha smak eller bara naturell? Eller ska det vara stilla vatten?

6. Smakar Pepsi och Coca-Cola likadant?

7. Resa framåt eller  bakåt i tiden?

8. Var ser du dig själv om 50 år?

9. Om du själv fick välja hur världen skapades. Hur skulle den då skapats?

10. Ett yrke du önskar fanns? Typ någon som lägger pussel innan de säljs för att se att de fungerar eller liknande.

11. Om du gjorde reklam för böcker i allmänhet på tv, hur skulle du göra den reklamen?

Nattens Cirkus

Nattens Cirkus
Skriven av Erin Morgenstern

Tänk dig att du vaknar upp en morgon. Tar en liten promenad, och ser en cirkus på ett fält som annars brukar stå tomt. En cirkus bestående av massor av tält, och allting är svart och vitt. Eftersom det är dag så är det helt öde bland tälten, och på en skylt står det "Öppnar vid mörkrets inbrott. Stänger i gryningen". Då är det Le Cirque des Rêves som har kommit. Drömmarnas cirkus.
     När cirkusen öppnar på kvällen är den full med folk, och i varje svartvitt tält finns det nya fantastiska saker att se. Alla tält hinns omöjligt med att besöka på en natt, då de är så hänförande att du i många av dem kan fasta längre stunder. Du får komma tillbaka nästa kväll, och kvällen efter det. Cirkusen stannar flera nätter, sedan försvinner den lika plötsligt som den kom, och enda tecknet på att den varit där är allt folk runt omkring som pratar om vilket mästerverk det var.

Men cirkusen är mer än vad det skulle kunna tyckas, för inne på cirkusen pågår ett spel. Ett spel mellan Celia och Marco, som de tränats inför i många år. Ingen av dem vet egentligen vad spelet går ut på, men de kan inte dra sig ur.


Bara genom att skriva handlingen till boken kände jag ett stort begär av att läsa om den. Jag inser hur mycket som gömmer sig mellan raderna som jag ännu inte upptäckt, kanske dyker nya cirkustält upp som jag inte besökt under tiden jag läste den? Så fort jag satte mig ner för att läsa befann jag mig på cirkusen. Inte så att jag befann mig i karaktärens tankar som man kan göra i en del böcker, här var jag ett vittne.
     Den är skriven i tredje-person (förutom början av några kapitel, då är det du-form), och jag får inte heller ta del av så många tankar av någon av karaktärerna jag följer. Detta gör att jag känner mig som en åskådare som står bredvid och ser allting. Det är tack vare de rika miljöbeskrivningarna, som innefattar många olika sinnesuttryck och är otroligt väl beskrivna. Jag kunde känna känna dofter och smaker och höra ljud som att jag var på cirkusen. Det var magiskt! Jag var på cirkusen!

Jag funderar dock lite på magin i boken. Inte så att jag inte tyckte om den, för jag tycker det är en av de bästa elementen i boken. Jag är snarare fundersam på om det är magi eller inte. För trots att de gör fantastiska saker som är helt övernaturliga, så känns det ändå väldigt subtilt och verkligt. I boken förklarar de ju det till och med som en sorts tankemanipulering eller liknande. Något som kan tränas upp av vem som helst.
    Jag vet inte om det ska vara "riktig" magi eller inte. Kanske något mitt emellan, eller så är det meningen att linjen ska vara lite suddig. Att magi kanske bara är en annan del av verkligheten. Hur som helst så är det en häftig känsla att läsa det, och det bidrar till den där känslan av att vara inne i boken. Dessutom känns vanliga världen lite mer magisk nu. Egentligen kanske magin redan finns här, utan att vi utforskat den? Nu blir jag flummig här ...

Überbra bok kan jag i alla fall meddela. Vemodig, glad och vacker på samma gång. Jag tycker att just du borde läsa den och njuta så mycket som det bara går när du stiger in i Le Cirque des Rêves. Det gjorde jag, och jag kan nog till och med kalla den en ny favorit.


Titel: Nattens Cirkus
Originaltitel: The Night Circus
Författare: Erin Morgenstern
Översättare: Jan Risheden
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2012
Sidor: 421

Tack Norstedts för rec.ex!