söndag 3 juni 2012

Eld

Eld
Skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Har du inte läst Cirkeln, den första boken i Engelsforstrilogin, råder jag dig att inte läsa den här recensionen då spoilers kan förekomma. Jag råder dig också att läsa Cirkeln för den är awesome.

Något är riktigt fel i Engelsfors. Det olidligt varma sommarlovet är precis slut, och De Utvalda börjar andra året på gymnasiet. Men värmeböljan känns inte naturlig, och det som händer i skogen bådar inte heller gott. Dessutom har den nya organisationen Positiva Engelsfors tagit invånarna i Engelsfors med storm. Alla älskar den bekymmerslösa synen på livet och litar blint på organisationens frontfigur Helena, mamma till bortgångne häxan Elias. De Utvalda är tveksamma till detta, och de känner hot från många okända håll, och tvingas samarbeta för att klara sig.

Jag gillar verkligen Positiva Engelsfors. Det är en intressant fiende som skrämde mig rejält. Hur lätt det är att påverka en grupp är skrämmande. Det påminner mig om The Third Wave, ett experiment jag fick nys om i ett inlägg hos Frida. Utan att medlemmarna i Positiva Engelsfors ens tänkte på det så blev de en sorts sekt, och de gjorde saker de aldrig skulle göra själva. Men att vara en del av gruppen påverkade dem alla. Jag älskade att läsa och rysa åt Positiva Engelsfors. Inte en fiende som brukar finnas i ungdomsböcker, men Nea likes!

Att få läsa ur alla De Utvaldas perspektiv var kul, men samtidigt känner jag att det mystiska försvann lite. I Cirkeln tyckte jag att Linnea och Ida var väldigt spännande karaktärer eftersom jag inte visste hur de tänkte kring allting. Nu fick jag det serverat, och de var inte längre ett mysterium. Visst var det kul att få följe berättelsen ur deras huvuden också, men jag hade nog föredragit att fortsätta gissa mig till deras tankar.
    Jag saknade även all igenkänningsfaktor från förra boken. När jag läste den minns jag att jag kunde läsa en mening som någon i boken tänkte, och känna att det var precis som mitt eget liv. Så var det aldrig här, jag hade inte riktigt samma "connection" till karaktärerna. De känns inte längre som några typiska tonåringar, utan nu har de blivit mer speciella.
    Jag tyckte dock väldigt mycket om hur de börjar bli mer och mer fästa vid varandra, och att få läsa om hur deras vänskap växer. Ibland kunde jag sitta och fånle för jag var så glad över att de äntligen kunde komma överens.

Spänningen som fanns i Cirkeln saknar jag väldigt mycket här. Det blev liksom aldrig spännande. Till och med i slutklämmen kunde jag gå iväg till skolan utan att känna att jag verkligen behövde veta hur det skulle gå. Jag fick inte riktigt grepp om vad som stod på spel, vad som skulle hända om deras planer inte skulle fungera.

Jag önskar verkligen att jag inte behöver säga det här, men jag är besviken. Den här boken är inte alls lika bra som Cirkeln. Jag saknar spänningen, de klockrena funderingarna och igenkänningsfaktorn i karaktärerna. Mina förväntningar var alldeles för höga, och jag gillade Cirkeln för mycket för att inte bli besviken när jag jämför de båda. Om jag hinner ska jag försöka läsa om Eld precis innan Nyckeln, sista delen kommer ut. Förhoppningsvis kanske jag tycker mer om den då. Nu tycker jag att den var okej.


Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012
Sidor: 633

Tack Rabén & Sjögren för rec.ex!

5 kommentarer:

  1. Positiva Engelsfors är genialiskt!

    Ha det fint! :)

    SvaraRadera
  2. Okej. Läser då inte din recension..

    Svar: Så himla kul att läsa att jag inte är den enda som älskar Holes! :D Känns som nästan alla har läst den redan, haha. Och jag ska definitivt lägga till filmen i min att se-lista! :D

    Varsågod - hoppas födelsedagen var extra fin. Även om alla dagar såklart borde vara det. ;-)

    SvaraRadera
  3. Har oxå läst den boken, jag tycker den är jättebra!! :)

    SvaraRadera
  4. Jag har gett dig en favvo-blogg-stämpel!! :D

    SvaraRadera
  5. Svar: Då är det alltså ännu mer säkert att jag går dit! Tack!

    SvaraRadera