söndag 24 juni 2012

The Fault in our Stars

The Fault in our Stars
Skriven av John Green (typ coolaste människan)
Hazel Grace har cancer, och trots att medicinen har gett henne en tid så vet hon att hon aldrig kommer få leva ett lika långt liv som så många andra. Hon mår inte tillräckligt bra för att gå i skolan, och spenderar därför dagarna hemma med att läsa eller titta på tv. Men efter att hon mot sin vilja behöver gå på ett av de trista möten med andra cancerdrabbade ungdomar så träffar hon Augustus Waters. Han besegrade cancern, men förlorade ett ben. De två börjar umgås, och här skulle man kunna tro att det utvecklas till den vanliga trista "girl meets boy"-historien. Det kanske det gör, men den är verkligen inte trist.

Så mycket fina ord som jag hört om den här boken så var jag väldigt nervös för att börja läsa den. Jag sköt fram den hela tiden i väntan på det perfekta tillfället. Men tillslut insåg jag att om jag fortsatte skjuta upp läsningen så skulle jag tillslut aldrig våga läsa den för mina höga förväntningar. Så jag började läsa, och på något konstigt sätt varken nådde den upp till mina förväntningar eller gjorde mig besviken. Den var liksom helt egen.
     Alla hyllningar gjorde att jag väntade mig någon gudomligt bra bok som skulle bli typ boknördarnas bibel. Ändå blev jag inte besviken när den inte var så storslagen, för den var bra på ett mer intimt och fint sätt. Det som gör den bra ligger i förhållandet mellan Hazel och Augustus. I hur de lyckas göra det till en glad historia, trots att den hemska cancern alltid lurar i närheten. I alla små detaljer i deras förhållande som gör deras förhållande så unikt. I sättet sorg och glädje blandas och blir beroende av varandra.

Förutom alla fina detaljer som "Okay ... okay" och Augustus härliga metaforer så finns det ett element till som gör den här boken så älskvärd - karaktärerna. Här är alla karaktärer riktiga personer. Mamman är inte en sån där typisk bokmamma som inte har någon personlighet, utan hon har liksom en riktig personlighet som inte är tagen från en mall om hur en bra mamma ska vara. Varje karaktär kändes som en huvudperson. Historien hade kunnat hoppat från Hazel och börjat handla om hennes pappa istället. Han var tillräckligt komplex för att kunna vara en huvudperson. Alla karaktärer var det.

En sak jag gillad med Augustus var att trots att jag tyckte han var helt fantastisk så blev jag inte kär i honom på samma sätt som jag ibland blir med killar i böcker *host*JonahGriggs*host*. Han var tillsammans med Hazel. De var ett superfint par och var som gjorda för varandra. Han var perfekt för Hazel helt enkelt.

Den här boken var inte lika storslaget bra som jag trodde, utan var mer en riktigt fantastisk bok som jag gärna läser om eftersom jag tycker den var underbart bra. Ingen life-changer, utan en bok att dras med i och leva i under läsningens gång.

Ett citat Nea gillar: "I take quite a lot of pride in not knowing what's cool"


Titel: The fault in our Stars
Författare: John Green
Förlag: Dutton Books
Utgivningsår: 2012
Sidor: 313
Språk: English

10 kommentarer:

  1. Jag storgrät till den här boken. Den berörde mig verkligen. Håller med om att alla personer kändes riktiga och inte var någon stereotyp. Har inte läst så många böcker från John Green men den här är min favorit av honom.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker mycket om din recension. Det var ingen life-changer, för mig, men det är en riktigt bra bok. Fantastiska karaktärer och välskriven och rolig och vacker.

    SvaraRadera
  3. Efter att ha läst din recension så känner jag mig lite mer avslappnad och neutral till att läsa boken, vilket är skönt.
    Jättebra recension! :)

    SvaraRadera
  4. Om karaktärerna säger jag bara: Wordz.

    SvaraRadera
  5. Vill verkligen läsa The Fault in Our Stars!

    SvaraRadera
  6. SV: Tack! Jag vet inte riktigt, men jag var alltså riktigt ordentligt magsjuk med yrsel, frossa och feber i två veckor, kunde inte äta någonting och var så svag att jag knappt orkade sitta upp. Inte roligt, men nu börjar jag åtminstone känna mig bättre (:

    SvaraRadera
  7. The Fault in Our Stars var verkligen bra, men jag håller med dig, den var inte life-changing. Gillar dock karaktärerna väldigt mycket då de kändes så verkliga (precis som du skrev) :)

    Sv: Det är väldigt mycket awesomness även fast själva området som det låg på var mindre än jag trodde. Och helt underbart var det! Du har så mycket kul framför dig!:D

    SvaraRadera
  8. Jag håller helt med dig, jag trodde att det skulle vara en bok i stil med Perks, men det var det ju verkligen inte. men samtidigt är den ju inte dålig... Älskar karaktärerna, idén, relationerna. Hatar handlingen/mittenpartiet. hela amsterdam saken känns påtvingat och skulle kunna vara material till en uppföljare.
    Var tvungen att kolla vad du skrev för jag ska ha bokseminarium med viktoria imorgon hehe aja tack för att jag fick smygläsa här lite
    /ebba från franskan :))

    ps måste säga att nejnejnej han som spelar elementar-sherlock håller inte måttet >:(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vaa gillar du inte Amsterdam? Jag älskade det, men sedan brukar jag älska cheesy saker också haha. Lycka till på seminariet i alla fall, jag vill också läsa den här på engelskan ju!

      Neej var han inge bra? Inte för att jag hade höga förväntningar direkt, men synd ändå :(

      Radera