En helt fantastisk fest på Hogwarts

I fredag hände Det. Festen med stort D som vi planerat sedan augusti. Välkomstmiddagen för nya medlemmar i Södra Latins Harry Potter-förening Dumbledore's Army. Blev den så bra som jag hoppats på? mycket bättre


Halv sju hämtade vi upp alla fina människor utanför porten till Pias lägenhet, vars bostadsförenings lokal vi använde. Elin använde sina cirkusskills för att bli lika lång som Hagrid, sedan stod och och välkomnade dem vid ingången.

De leddes genom grusgången på innergården. kantad med värmeljus, för att gå ner i källarlokalen där vi dukat upp långborden.

Bild tagen av Alva (theperksoflovingbooks.blogspot.se)

Det var när de klev in i stora salen till musiken från filmerna och helt tappade hakorna och blev jätteglada som jag insåg hur himla värt allt det vi fixat var. De blev så GLADA att jag blev överlycklig och kramade närmsta människa.

Hogwarts-emblemet hängde längst bort i rummet, men var inte uppsatt när bilden uppe till höger togs. HP-figurerna på väggen var Rabén & Sjögren så snälla att ge till oss. Tack!

Vi som ordnat festen ställde oss längst fram och Johanna höll ett litet tal. Sedan satte vi oss på våra platser bland gästerna och åt av den goda maten. Vi hade Quidditch player's pieie, Dragon meatballs, A Forbidden forest special, Mandragoraköttbullar och sådant. Dessutom serverades varm honungsöl till maten som alla tyckte var jättegod (det var den).

Efter middagen var det dags för Triwizard tournament, grenarna var: labyrinten, trolldryckslektion och frågesport. Jag var tyvärr nere i lokalen och städade undan efter middagen under hela momentet så jag missade hur kul det var. Men jag kan berättaom grenarna:

• Labyrinten utspelade sig nere i de kolsvarta källargångarna bland förråden under huset. Med hjälp av en mycket svag ficklampa skulle elevhemmen, ett i taget, hitta pokalen på så kort tid som möjligt. I mörkret träffade de på en dementor, en sfinx och en jättespindel, och Ravenclaw lyckades på något sätt komma på ännu ett rätt svar till sfinxens gåta (typiskt Ravenclaw)

• Frågesporten var ett formulär med roliga och svåra frågor som jag ärligt talat hade skitsvårt att svara på. Det var Starkid-referenser, kluringar där filmen och boken har olika svar och frågor som faktiskt ställs i boken "Vad får jag om jag tillsätter smulad rot av afodill i en dekokt på malört?". 

• På trolldryckslektionen hade Elin bytt om, och var nu professor Snape istället. Hon instruerade elevhemmen att vänta till sidan 394, och Pia hade designat fantastiskt vackra trolldrycksböcker med egna recept i. Vi hade lånat ingredienser i kemin och lagt dem i likadana flaskor och skålar, trots att varje elevhem fick olika ingredienser. Det elevhem som fick Halvblodsprinsens bok (den hade vi klottrat i) var det som vann vår helt riggade deltävling.

Sedan dags för efterrätt, som vi hade passat på att duka fram nere i stora salen under tiden. 

Både Pia och Johanna höll jättefina tal, och även två utan gästerna ställde sig upp och tackade för hur fint det var. Sedan började folk droppa av, och några av oss gick ut för att andas ut en stund och bara mysa. Alltså jag har verkligen lärt känna de som varit med att planera festen så mycket bättre efter allt det här, så vi satt där en stund och vilade och pratade. Sedan gick vi ner och pratade med några av de kvarvarande gästerna och hade det allmänt trevlig och avslappnat.

När de sista gästerna hade gått var det bara städningen kvar. Då var alla allmänt trötta efter att äntligen kunna andas ut och sluta stressa. Men vi var i alla fall glada och jag var så himla lycklig över att vi klarat det. VI KLARADE DET. 

Random bilder:

Miriam lagar mat

Pia fixar Slughorn's party punch

Astrid diggar värmeljusen

Johanna och Pia är glada

Ni kan också läsa Alvas inlägg om festen HÄR
Johannas inlägg HÄR
Pias inlägg HÄR 

Den där tiden mellan recensionerna

Läsandet är lite sporadiskt just nu, och med sporadiskt menar jag ungefär att det inte riktigt händer. Jag läser Insurgent men halvsover efter en sida. Vill läsa A Feast for Crows jättejättemycket men vet att om jag är för trött för att kunna läsa lättlästa Insurgent så kommer jag definitivt inte kunna läsa den utan att somna. Försöker titta på tv-serien istället, men är för trött för att kunna titta på det också.

Så mycket händer nu i början av hösten, om en nu kan kalla det höst när en fortfarande går i sommarklänningar. Det mesta är superkul så jag tänkte berätta lite om det:

• I Harry Potter-föreningen på skolan välkomnade vi de nya ettorna som skrev upp sig på anmälningslistorna med Hogwarts-brev (fast med vår skola då istället) fasttejpade på skåpen. Det var Pia och Johanna som gjorde dem och det var helt fantastiskt. Nästa vecka ska vi ha en HP-fest för förstaårseleverna som kommer bli fantastisk, jag kommer göra ett inlägg om den sedan.

• Vi har haft föreningsfotograferingar och alla var helt underbara och jättekaosiga. I onsdags var jag utklädd till en tusken raider (från Star Wars, till föreningen Sandfolket), Gamling i Lord of the Rings (till Caradhras, den underbaraste Tolkienföreningen) och en kattnunna från Doctor Who. Igår var det fotografering med Dumbledore's Army och det kom typ 60 pers och alla var helt fantastiskt utklädda. Jag var Umbridge. 

• Förra veckan kom en som arbetar på Sveriges Radio till skolan och spelade in när jag och han diskuterade boken Fjärde riket av Maria Nygren (läs min recension HÄR). Något som jag inte alls visste skulle hända när jag gick till skolan den morgonen, allt gick väldigt snabbt där. Just nu vet jag inte riktigt när det kommer sändas så jag återkommer om det. Men spännande var det!

• Jag var och såg på Harry and the Potters när de spelade i Folkets hus i Huddinge. Det var nog den bästa konsert jag varit på (har nog varit på så många som typ fem faktiskt). Fina potterheads överallt, jätteliten lokal där bandmedlemmarna gick ut i publiken för att dansa och spela flera gånger.  Det var definitionen av totally awesome.
  

• Jag med en dags mellanrum såg jag Percy Jackson: Sea of Monsters och City of Bones med fina Amelie, Anna och Pia (jag har gett upp på att länka till deras bloggar nu eftersom jag gör det så himla ofta, länkar finns alltså i tidigare inlägg). Percy Jackson var jättemysig och härligt cheesy (NATHAN FILLIONS FIREFLY-REFERENS!). City of Bones var lite som boken ... som jag inte gillade. Så jag somnade på bion för första gången i mitt liv. 

Det dumma med alla dessa härligheter är att jag aldrig är hemma tillräckligt länge för att hinna göra annat än att äta och plugga och sova. Allt kaosar lite helt enkelt, men det är ganska skönt för det är ett trevligt kaos. Så vi får se när nästa sporadiska inlägg kommer, jag har ju jättemycket grejer jag vill skriva om så jag ska försöka hinna få ut det. 

Imorgon ska jag jobba, på söndag ska jag cykla för Arktis och förhoppningsvis lära småbarn att hoppa simhopp för jag håller på att lära mig bli simhoppstränare. Kanske kan jag till och med bli sugen att läsa lite också, jag hoppas på det.

Fjärde riket

Fjärde riket
Skriven av Maria Nygren

En bit in i höstterminen i nian börjar Blenda i en ny klass i en ny skola. Redan första lektionen märker hon att Hedvig i hennes klass är den som bestämmer på skolan. Inte ens rektorn verkar våga gå emot henne. Blenda själv hamnar nere i botten av hierarkin tillsammans med omtänksamma LSD, eller Lena-Stina som hon egentligen heter, och efter en incident knuffas även Hedvigs bästa kompis ner från toppen till botten. Efter att de tre hamnat i ett grupparbete om Hitlers väg till makten så blir Blenda inspirerad. De tre ska ta makten från Hedvig med hjälp av samma knep som Hitler använde sig av.

"Såklart var Hitler ett svin. Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike så borde vi åtminstone kunna ta över klassen."

Att applicera Hitlers sätt att få makt på en hierarkin i ett högstadium är smått genialiskt. När jag var på bloggträff hos Bonnier Carlsen och fick höra en intervju med Maria Nygren (läs om det här) om Fjärde riket kände jag direkt världens craving efter att få läsa läsa läsa. Konceptet lät ju bara så häftigt, precis som filmen Mean Girls minus satiren men plus en himla intressant historielektion.

Första 100 sidorna var jag lite besviken på. De berättade mest om hur skolans hierarki såg ut och lite bakgrundshistoria till de olika karaktärerna. "Suck, stereotypen om den svenska ungdomsboken med tonåringar från alla olika socioekonomiska bakgrunder och deras deprimerade tankar på livet bekräftas återigen" tänkte jag. Ja de där första 100 sidorna hade jag läst förut.

Sedan började det jag taggat till - Blenda, LSD och Penny börjar planera. Lägga upp planer, öva retoriska knep och kartlägga klassens olika personligheter för att veta var de har dem. Det är fascinerande, skrämmande och riktigt spännande. Boken är skriven ur alla tres perspektiv och även Hedvigs, som faktiskt blev en riktig favoritkaraktär.

Det blir aldrig förutsägbart utan vändningarna kommer snabbt och oväntat. De moraliska frågorna om huruvida det är okej att låna knep från någon som Hitler och moralen i att använda sin retoriska talang till att övertyga människor om sin åsikt gav mig riktiga funderare.

Sista halvan av boken sträckläste jag och slutet gjorde mig himla nöjd eftersom så mycket lämnas till läsaren att ta ställning till och fundera kring. En bok som är både bra, spännande, tankeväckande och smart. Om jag vore lärare skulle jag lätt tvinga på den med mina elever så de kan ha roliga diskussioner om den.

Titel: Fjärde riket
Författare: Maria Nygren
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2013
Sidor: 394
Språk: Svenska

Tack Bonnier Carlsen för läsex!

Kretsen

I min läsdagbok står det att jag läste ut Kretsen av Maggie Stiefvater den 15 juni i år. Alltså var det ungefär ett sommarlov sedan, och jag har glömt mycket av den. Men jag tycker att det kan vara lite spännande att recensera böcker en tid efter det att jag läste dem. Då har jag fått lite distans till dem, tid att tänka och också tid att glömma bort. Det är då alla småtankar sållats bort och det blir upp till bevis att se vad som var värt att minnas från boken. Så nu ska vi se vad jag minns och tyckte om Kretsen av Maggie Stiefvater.

Själva boken handlade om (fuskar lite och söker upp namnet trots att jag bara tänkt skriva det jag minns själv men jag suger på namn) Blue som lever med sin mamma och mammans spådamskollegor. De har sedan hon var liten sagt till henne att om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer hen att dö.

Den andra protagonisten är Gansey, en elev på den snobbiga internatskolan i staden. Han och hans kompisar söker efter en gammal kungagrav som sägs ligga någonstans i deras närhet.

Efter en incident på en kyrkogård träffas Blue och Gansey, och de upptäcker att de båda behöver hjälp av varandra för att få sina svar.


Mina enda anteckningar jag har från när jag precis läst ut boken lyder "Första halvan var seg, med mycket info att ta in. Andra halvan sträckläste jag pga skitbra". För första halvan av boken var ganska så jobbig. Många nya ord och människor att komma ihåg, särskilt Ganseys gäng hade jag svårt att memorera. Men Blue var en kul karaktär och ofta Gansey och hans gäng också, vilket höll humöret på en i alla fall okej nivå i första halvan.

"Andra halvan sträckläste jag pga skitbra". Seriöst; familjedraman, magiska platser, kompisdraman, rika internatskolekidz, kick-ass mostrar, magisk realism-ish, coolt kompisgäng konspirerar. JA TACK. jag vill läsa mer om dynamiken i gänget och den där spännande magin. Nu har äventyret börjat, trots att det var lite segt i starten, och jag känner mig så redo!

Den andra delen tror jag helt enkelt kan bli riktigt, riktigt bra. Då hoppas jag vi inte behöver den där stela presentationen från första halvan, utan kan återses som gamla vänner och börja med the fun part med en gång.

Titel: Kretsen
Originaltitel: Raven boys
Författare: Maggie Stiefvater
Översättare: Carina Jansson
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: Orginalversion 2012, svensk version 2013
Sidor: 318
Språk: Svenska

Tack B.Wahlströms för rec.ex!

The summer I turned trollkarlsmyndig

Nu är sommarlovet snart slut och jag längtar faktiskt till skolan lite samtidigt som jag vill att ledigheten ska hålla i sig en sommar till. Det här med att inte blogga på hela sommaren har varit jätteskönt, men nu börjar jag känna skrivabstinensen återvända. Därför tänkte jag att en liten sommarsum-up är på sin plats.

Läst i sommar:
Jag har haft en sådan underbar lässommar och passat på att göra riktiga djupdyk i två bokserier. Jag började med att läsa de tre sista böckerna i Staden-serien av Per Andes Fogelström och förundras över hur snyggt Fogelström skildrade Stockholms resa mot att vara "en stad i världen".

Sedan tog jag mig an andra tegelstenen i A Song of Ice and Fire, alltså A Clash of Kings. I början gick det en aning segt, men när jag väl kom ut till sommarstugan och alltså hade chans att läsa timmar i sträck så blev det plötsligt JÄTTEJÄTTESPÄNNANDE. A Storm of Swords slukade jag under min vecka i Spanien och fick total abstinens efter att komma hem till A Feast for Crows som jag läser just nu.

*litet tecken för att visa att vi nu lämnar ämnet böcker (typ, jag lämnar aldrig ämnet böcker helt och hållet)*

När jag var i Alicante råkade jag ut för en liten incident igen. Att ligga och läsa pocketböcker med ryggen mot solen går liksom inte riktigt där, för limmet smälter och sidorna ramlar ut. De femtio första sidorna i A Storm of Swords part 2 användes därför som bokmärke i resten av boken. Det såg himla sorgligt ut.

Bästa läsplatsen i Spanien var på balkongen under markisen med en kopp kaffe eller en Fanta lemon. Där överlevde böckerna i alla fall.

Jag var även i Berlin för andra gången i mitt liv. Första gången var på klassresan i nian, och då var vi så kulturella att vi valde shopping framför att se berlinmuren. Det återställdes nu. Dock är det synd att de kvarvarande bitarna av muren fylls av propaganda för andra hemskheter som Tengil och felstavningar.

Jag insåg också hur underbara bokbloggare är när jag lade upp den här bilden på twitter där jag skrev något random om solfjädrar och istället fick typ fem kommentarer om min bokhylla i bakgrunden. Bokbloggare är så fina!

 Jag, Amelie, Anna och Pia fick komma och hälsa på Frida på hennes fina landställe i skärgården också och vi hade the mys of our lives med morgon/dag/kvällsdopp och awesome Harry Potter-tittning (som jag halvsov till men min vakna del tyckte det var jättemysigt).

För några dagar sedan ordnade samma personer ett överraskningskalas för Frida som åker till USA i ett år. Det var JÄTTESPÄNNANDE att göra lömska planer för att lyckas få henne ända hem till mig utan att misstänka något. Frida jag kommer sakna dig!

Jag har också jobbat lite. Träffat kompisar. Sovit jättejättemycket (alltså what's up med att däcka vid tolv och ändå vakna vid tio????). Sett på fantastiska filmer som The Breakfast Club och Känn ingen sorg. 

I förrgår var jag på megamysig födelsedagspicknick för Alva (som har bokblogg numera!). Igår natt såg jag de fyra sista avsnitten av Buffy the Vampire Slayer och grät lite över hur mycket jag älskar den där serien. I början av sommaren såg jag klart bästa Community, den första humorserien jag älskat sedan Friends.

Hoppas alla har haft en totally awesome sommar, nuuuuuuuu köör vi!

Sommaren och Läsalot2013 och sommartagg

Jag har tänkt ta ett litet sommarlov från att skriva recensioner på alla böcker jag läser. Eftersom jag är inne i ett litet läsflow just nu och inte är så sugen på att skriva om böckerna jag läser så tänkte jag att det kan vara skönt att bara läsa utan att skriva ett tag. Så resten av sommaren kommer inläggen vara ganska så glesa, och kanske bara någon enstaka recension. Men äh det är ju sommar, det är roligare att vara ute i solen än att läsa bloggar.

Sedan är vi ju även mitt inne i Läs-a-lot 2013, ett kul initiativ av Anna och Emelie som går ut på att mellan söndagen den 30 juni och en vecka framåt läsa så mycket som en bara kan och vill. På deras bloggar kan du läsa mer och där finns även lite riktlinjer som du kan följa om du vill. Jag älskar hela idén, och även om jag inte är inne i det med kropp och själ så försöker jag allt läsa extra mycket nu den här veckan. På twitter kan du läsa taggen #läsalot2013 för att få inspiration och se hur det går för alla. Jättetrevlig är det!

Avslutningsvis så blev jag taggad av Anna på Sagan om Sagorna att göra en liten sommartagg, så det tänkte jag kunde vara lite kul nu inför en sommar utan recensionsskrivande.

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar? 
Stad i världen - Per Anders Fogelström (läser just nu)
Paper tows - John Green (påbörjad)
Alltings början - Karolina Ramqvist
En man som heter Ove - Fredrik Backman 

A Clash of Kings - George RR Martin 

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i? 
Hallå det är sommar vilket betyder att en inte är tvungen att läsa något som en inte vill. På sommaren läser jag bara det jag har lust med.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar? 
Utomhus i en solstol eller på en gräsmatta med en kopp kaffe eller saft. Detta är bara att applicera på alla ställen jag kommer att vistas på i sommar.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer läsa i sommar? 
Utomhus i en solstol eller på en gräsmatta med en kopp kaffe eller saft.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa? 
Räknas Stad i världen av Per Anders Fogelström trots att jag läser den just nu? Trots att just den boken inte kommer bli sommarens bästa så känns det som att de tre sista böckerna i serien som jag snart avslutat kommer bli en av de bästa läsupplevelserna.

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar? 
Läs om en gammal favoritbok som du längtat efter! Annars tycker jag du ska läsa Stadenserien av Per Anders Fogelström om du inte gjort det, jag är helt kär i den at the moment.

7. Strand eller hängmatta?
Jag har ingen hängmatta, ergo strand.

8. Deckare eller roman? 
Je n'aime pas des deckare så jag säger roman.

9. Favoritgenre? 
Jag har ingen favoritgenre utan måste ha variation i läsningen för att intre tröttna. Men jag har varit väldigt förtjust i klassiker på senaste tiden så om klassiker kan godkännas som en genre så säger jag det.

Att utmana någon annan känns lite hopplöst eftersom vi redan är i mitten av sommaren nästan så jag nöjer mig med detta så får alla ha en trevlig sommar!

En macBOOK

Som jag skrivit tidigare så har jag äntligen köpt mig en ny dator. Men jag insåg att jag behövde ett fodral också.

Jag kunde inte hitta ett mer passande.

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad butiken hette men den låg på Kungsgatan nära Löplabbet och inriktade sig på Apple-produkter.

Nea har faktiskt ett coolt jobb

Jag inser att det är lite konstigt att jag har en blogg som handlar om böcker men att jag bara i förbifarten nämnt att jag faktiskt jobbar i en bokhandel. För det gör jag faktiskt, helt ärligt. En eller några gånger i månaden så befinner jag mig inne på Bok-Skotten (i korsningen mellan Mäster Samuelsgatan och Regeringsgatan) och säljer och tipsar om böcker.

Det är ärligt talat ganska så perfekt att vara 17 år och inte bara ha ett jobb, utan ett jobb som en faktiskt tycker är kul och har med saker en älskar att göra (böcker, if you couldn't guess that). Att gå omkring och vara omgiven av böcker, få tipsa om mina favoritböcker och träffa läsande människor är riktigt lyxigt. Oftast brukar jag stå i kassan eller gå runt i butiken för att se till att böckerna ligger på rätt ställen och hjälpa kunder. Mest av allt gillar jag att hålla till på barn- och ungdomsavdelningen (som faktiskt är Stockholms största) och att tipsa om böcker där.

Kom gärna in och säg hej, jag kommer jobba lite nu framöver.

Saker som hänt sedan jag började jobba i bokhandel:

• Jag har börjat älska bilderböcker igen (med igen syftar jag tillbaka på den period i mitt liv då jag var i den åldern som bilderböcker riktas till)
• Jag har pengar
• Jag har fett med bra koll på bokutgivningen
• Jag har fått ovanan att köpa mycket böcker (jag samlar till mitt livs bibliotek i true Alaska-anda)

Rör mig inte och Rädda mig inte

Rör mig inte och Rädda mig inte
Skrivna av Tahereh Mafi
Den första och andra delen i vad jag trorkommer bli en trilogi

Lite om första boken:
När vi först träffar Juliette är hon isolerad i ett rum med endast sin dagbok och sin makt att döda människor genom sin beröring som sällskap. Hon vet inte vad som händer i världen utanför, bara att allt går åt helvete. Så kommer Adam och hon får en rumskompis som försöker lära känna henne, men hon är ju ett vapen. Ett dödligt vapen. Det verkar Årsetablissemanget också verkar ha insett, och de vill använda henne och hennes kraft. Men Juliette är stark och Juliette vill inte vara ett vapen.

Dystopier har varit hetaste bokgenren senaste tiden. Nästan för het ibland, jag har kommit på mig själv med att sucka lite åt alla korrupta regimer och tragiska kärlekshistorier applicerade i en knäpp framtid för att spica upp det lite. Så klart var jag rädd att även denna serie skulle vara sådan. När jag började på Rör mig inte fick jag därför ett stort leende på läpparna. Det var ett språk fullt av bilder och metaforer som på ett fantastiskt vis lyckades gestalta Juliettes fysiska och psykiska tillvaro. Jag blev helt mind-blown för jag har aldrig läst något liknande. Sedan kom Juliette ut från cellen och det jag befarat inträffade istället.

Resten av Rör mig inte och Rädda mig inte hade samma fantastiska bildspråk och knep med att stryka över delar av texten, men från att ha varit så fantastiskt och unikt i början blev de snarare den där dystopin med ett tragiskt kärlekspar och en rebellstyrka. Förutom att vissa har superkrafter à la X-Men då. Men jag saknade Juliettes nakna ensamhet.

Rädda mig inte höll dock ett helt okej mått. Bildspråket börjar tappa lite av sin magi när jag läst det ett tag och jag märker hur jag ögonen liksom hoppar över vissa metaforer istället för att suga in dem. Men storyn börjar ta en spännande vändning som jag inte anade. Karaktärerna börjar bli mer komplexa och jag välkomnade antydningen till ett triangeldrama för en gångs skull, det kan bli riktigt kul. Trots att många av twistarna som till exempel oväntade släktband är lite utspelade så ska det bli intressant att se hur det kommer fortsätta.

I början älskade jag den här serien, sedan blev den snarare helt okej underhållningsläsning. Men en spännande story har den, jag menar jag måste ju läsa nästa del nu liksom.

Titel: Rör mig inte och Rädda mig inte
Originaltitel: Shatter me och Unravel me
Författare: Tahereh Mafi
Översättare: Carina Jansson
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: Första boken -2011 (både svenska och engelska) och andra boken - 2012 (engelska) och 2013 (svenska)
Sidor: 302 och 398
Språk: Svenska

Tack B Wahlströms för rec.ex!

Böckerna som var magiska

Jag har blivit sådär jobbigt sentimental och vill bara läsa om gamla böcker hela tiden. Just nu med sommaren och allt är jag sugen på de där bokserierna jag läste precis innan jag blev med blogg, där när jag var runt 10-13 år.

Landet innanför av Maud Mangold läste jag om och om igen, och trots att jag tyckte de två första böckerna var absolut bäst så älskade jag dem alla något otroligt. Jag vill återuppleva den där magiska världen innanför vår egen som en bara kan ta sig till genom hemliga ingångar på soptippar. Jag vill läsa om lakritsälskande trollet Fille och den där läskiga ungdomssekten i Mahognyögat.

Den första boken var den absolut bästa

Trälprinsessan av Cajsa Winqvist läste jag också gång på gång och fascinerades av vikingatiden och det kraftfulla ansiktet på framsidan. Mest av allt vill jag bara återuppleva själva historien och få vara med om alla händelser igen som jag är säker på att jag kommer minnas så väl när jag väl läser dem igen. Kanske till och med känna samma känslor jag fick när jag läste den förut.

Hon har alltid varit min bild av Katniss i Hungerspelen.

De sju topparnas rike, De fem flodernas stad, De tre stjärnornas skog och De två vulkanernas dal är fyra böcker av Susanne MacFie som jag älskade så himla mycket. Den utspelade sig en en otroligt häftig värld, där allting egentligen är lite av ett spel. Jag tyckte det var så himla häftig uppbyggnad och underhållande karaktärer. Jag vill verkligen läsa om dem och få se om världen känns lika originell och spännande som förut.

Här är första boken, jag gillade mest den andra.

Nu är bara frågan om jag verkligen vågar läsa om de här böckerna. Jag är så himla rädd att det där gyllene skimret över dem kommer försvinna från dem när 17-årige Nea läser dem. Usch vad svårt det är.

Missa inte ...

Missa inte att jag gästbloggar om bästa Doctor Who på Tonårsboken idag! Klicka bara HÄR för att läsa.

Förutom det har jag ...

... överlevt första ring och inser att jag kommer sakna skolan över sommaren för den är så fin.

... skaffat en ny dator som är så tunn att jag är rädd att bryta av den. Vilket betyder att den är lätt att ta med sig överallt vilket betyder att jag kommer kunna blogga från överallt.

... läst ut Rör mig inte, Rädda mig inte och Saving Francesca (och Jellicoe Road ännu en gång).

... på allvar börjat fundera på att använda mantel istället för jacka #swag

... lyssnat på soundtracket till A Little Princess och Digimon: The Movie jättejättemycket.

... blivit så pensionär att jag inte kan titta på film på kvällarna utan att somna efter en halvtimme.

... ätit gammal kiwi.

Bok-till-film-taggen (och min första video)

Jag blev taggad av fina Anna att göra bok-till-film-taggen. Hon gjorde den i en video och viden var jätterolig så jag ba "äh vad fan let's make video!".

Jag taggar Lucy, Anna och Ebba!

Berättelser från Engelsfors

Berättelser från Engelsfors
Av Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam

Ni vet Cirkeln och Eld? De där braiga storsäljande svenska ungdomsböckerna vars avslutande del i trilogin alla ivrigt väntar på? Jo i väntan på sista delen av författarna tillsammans med tre serietecknare gjort ett seriealbum med åtta små berättelser från lilla Engelsfors. Både från tiden innan Cirkeln och efter Eld, allt berättat av mystiska Måna Månstråle.

Var jag tveksam till ett seriealbum som hör ihop med en skönlitterär bokserie och därför kan ge mig helt andra bilder av karaktärerna än vad jag själv föreställt mig? Ja.
Var karaktärerna helt annorlunda från vad jag föreställt mig? Ja.
Visade det sig vara något negativt på något sätt? Nej.

Berättelser från Engelsfors visade sig vara en positiv överraskning. Underbara Måna Månstråle berättar åtta historier om olika karaktärer i Engelsfors som är både vacka och en ger bra inblick i olika karaktärers liv och handlingar. Särskilt kul var det att få se mer av Elias, som jag varit himlas nyfiken på och bitter över att få ha sett så lite av i böckerna. Teckningarna är vackert ritade och det var kul att se hur de olika tecknarna hade olika stilar på sina illustrationer men ändå lyckades hålla karaktärerna lika varandra.

Berättelser från Engelsfors var inte något stort mästerverk i sig, men jag njöt av den halvtimmen det tog att läsa den och var glad att få vara tillbaka till Engelsfors. Suget efter att få läsa Nyckeln kom åter upp till ytan efter ha varit bortglömt ett tag och nu längtar jag något otroligt efter sista delen i trilogin. Så Berättelser från Engelsfors gav mig en trevlig lässtund, vackra illustrationer och ett stort begär efter Nyckeln.

Titel: Berättelser från Engelsfors
Författare: Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2013
Sidor: 112
Språk: Svenska

Tack Rabén & Sjögren för rec.ex!

Trevlig bloggträff hos Bonnier Carlsen

I tisdags besökte jag, Amelie och Pia Bonnier Carlsen för en trevlig liten bloggträff. Tidigare i år bjöd de in till en träff om Förr eller senare exploderar jag och författaren Lisa Bjärbo var också där. I tisdags var det istället författarna Magnus Nordin och Maria Nygren som var där för att berätta om sina nya böcker, och förlaget berättade även lite om annan aktuell utgivning.

Först berättade Maria Nygren om hennes bok Fjärde riket och den intressanta historien om hur hon kom på idén till. Hon berättade nämligen att hon från början försökte undersöka hur Hitler kunde få sådan stor makt och hur hon sedan bestämde sig för att skriva en ungdomsbok där samma knep för att få makt används. På framsidan av boken står ett utdrag ur boken:

"Såklart var Hitler ett svin. Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike så borde vi åtminstone kunna ta över klassen."

Så Hitlers uppgång och fall, fast om en högskoleelev i en högskoleklass. Ja, jag är taggad.

Sedan berättade Magnus Nordin om sin bok Avgrundens änglar, som tar ett litet avstånd från det övernaturliga kusliga han brukar skriva och istället handlar om grooming på nätet. Fortfarande sådär läskigt som Magnus Nordins böcker brukar vara, men på ett helt annat sätt i den här boken. 

Det ska bli väldigt spännande att läsa den här boken också, särskilt eftersom jag tidigare inte läst något av Magnus Nordin trots att han är en av Sveriges största ungdomsförfattare. Det känns som att jag missat något, så det ska jag åtgärda med Avgrundens änglar, som verkar jättespännande.

Det var en riktigt kul bokträff och jag kom hem några böcker rikare än tidigare. Det jobbiga med att få böcker i goodie-bags är att jag blir så himla lässugen på ca allt på samma gång. Även Nemesis av Josephine Angelini fick jag ett ex av (pga Lund-resan förra året) och är sjukt nyfiken på hur serien avslutas. 

Obs. Avgrundens änglar och Fjärde riket kommer att ha ett annat format vid utgivning, detta är läsexemplar.

Kafka på stranden

Kafka på stranden
Skriven av Haruki Murakami

Jag fick i uppgift att läsa den här boken i skolan så den här recensionen är typ en liten bearbetning av det stödmanus jag hade till min presentation. Det blev en ganska osammanhängande sådan eftersom min fascination av romanen liksom tog över när jag väl börjat prata om den. För det är en riktigt cool bok.

Femtonårige Kafka inleder boken med att rymma från sin pappa för att söka efter sin försvunne mamma och syster. Av sin pappa har Kafka fått höra att det vilar en förbannelse över honom, ett oidipuskomplex som säger att Kafka kommer mörda sin pappa och ha sex med sin mamma och syster. Sedan finns det även en till huvudperson, vars historia vi får följa parallellt med Kafkas. Det är Nakata, en förståndshandikappad gammal man som kan tala med katter och lever på socialbidrag. Nakata får nys om en kattfångare och ger sig ut på jakt efter honom. Kafka och Nakatas historier är till en början helt skilda, men inte långt in i boken börjar små samband synas och de vävs tidvis ihop till en och samma historia.

Jag vill ta upp de tre saker jag tycker är mest fascinerande i den här boken:

1. Ödet, och hur karaktärerna genom hela boken styrs av det. Kafka vet redan från början att det är hans öde att falla för oidipuskomplexet. Nakata har inga minnen och iakttar bara tillvaron utan att tolka den. Ändå vet han precis vad hans roll i historien är och vad han är menad att göra. Redan i första kapitlet talar Kafka om ödet och liknar det vid en sandstorm. Om det skriver han "Därför är det enda du kan göra att inte kämpa emot. Gå rakt fram i den medan du håller för ögon och öron så att du inte får sand i dem". Kafka har alltså redan från början accepterat sitt öde, och kanske är det denna handling som fastställer det. Han vet sitt öde och anpassar sig därför till det, på så sätt blir han låst i det trots att det kanske egentligen går att förändra.


2. Drömmar, och hur gränsen mellan dröm och verklighet var väldigt suddig. Vad var dröm och vad var verklighet. Var det kanske båda? I en intervju med Murakami liknar han sin skrivprocess vid att drömma, och säger även "It's also a way of descending deep into my own consciousness. So while I see it as dreamlike, it's not fantasy. For me the dreamlike is very real.". Detta märks tydligt i romanen, där jag tolkade det som att många av karaktärernas fysiska handlingar utfördes i deras drömmar. Kafkas nyfunne vän och vägledare förklarar även detta för Kafka, med orden "Ansvaret börjar i drömmarna", vilket bara stärker Murakamis ord och hjälper även läsaren i att välja hur hen ska tolka romanen. Vilket leder till nummer ...


3. Tolkningsfriheten, och hur det redan från början gäller att bestämma sig på vilket sätt du ska läsa den och tänka kring den. Antingen kan du välja att fokusera på bokens alla symboler och små gåtor och själv försöka förstå alla lösa trådar som lämnas obesvarade i slutet av boken. Risken är dock stor att du inte kommer på något. Författaren själv har till och med sagt att för att förstå allt i boken krävs ett flertal omläsningar. Jag valde istället att göra det lite lättare för mig och tolka boken på ett mer drömliknande sätt. Att snarare se boken som en metafor för en dröm, där saker och ting inte alltid är av relevans utan man bara går med på allt som händer utan att ifrågasätta. Jag valde att helt enkelt låta vissa händelser förbli gåtor för mig istället för att försöka grubbla för mycket på dem. Jag valde att endast fokusera på grundpelarna i romanen och förbise osammanhängande detaljer. Det sparar jag till en omläsning, då det hade varit svårt att få ett ordentligt grepp om grundhistorien om jag fokuserat för mycket på detaljerna.

Mycket av vad jag tror Murakami ville med den här romanen var att öppna ögonen för hur allting kan tolkas helt olika, att varje individ har en egen tolkning och att det är okej. Att istället gör romanen mer skräddarsydd för just dig, och kan ge helt olika läsupplevelser för olika läsare. Som exempel kan vi ta Kafkas oidipuskomplex. Slog profetian in eller inte? Det är upp till läsaren att avgöra och beror helt på hur hen tolkat  karaktärernas handlingar, begrepp som "mamma" och "syster" och drömsekvenserna. Hela boken är full av val om hur du ska tolka det du läst och jag vet inte om det finns någon facit. Kanske är det så Murakami menar med att läsa den flera gånger, att man då kan testa på olika tolkningar och likt ett pussel komma fram till en där allting passar in.

När jag läste Kafka på stranden var jag kluven. Jag gillade karaktärerna och den drömska stämningen, men bitvis tyckte jag den blev en aning seg. Som tur var gick det över ungefär i mitten av boken, och jag blev istället helt förälskad i hur annorlunda den var från allt jag tidigare läst. Murakami blandar vacker och mystisk magi med en ganska så ful och smutsig bild av verkligheten. Prostitution och sunkiga motell krockar med ingångar till drömvärldar och makten att få makrill att regna från skyn. Det blir en väldigt speciell och tankeväckande kombination som verkligen tilltalade mig, och jag ser fram emot att läsa både andra böcker av Murakami och kanske även den här ännu en gång.

Att jag dessutom satt uppe till sent på natten för att jag var så inne i att analysera boken och tänka kring alla häftiga teman och frågor i boken är nog också ett ganska så bra betyg. Vill du ha en bok att tänka kring så läs Kafka på stranden. Seriöst bara gör det och ...

Titel: Kafka på stranden

Originaltitel: Umibe no Kafuka

Författare: Haruki Murakami

Översättare: Eiko Duke, Yukiko Duke

Förlag: Norstedts

Utgivningsår: 2002 i Japan, denna svenska utgåva 2009

Sidor: 528

Språk: Svenska

Underbara helvete

Underbara helvete
Skriven av Jaime McGuire

Abby och hennes bästa kompis America har flyttat till Eastern University för att Abby ska kunna börja om på nytt och glömma sitt tuffa förflutna. Det går bra ett tag, sedan träffar hon Travis. Han tjänar pengar på att slåss i slagsmålsklubbar och det finns inte en tjej som kommer i hans närhet utan att flirta med honom. Travis själv bryr sig dock inte om någon alls ... tills han lär känna Abby. Han visar snabbt att han har starka känslor för Abby, men hon vill inte falla för honom. Istället blir de vänner ... bättre vänner ... bästa vänner ... BAM kärlekspar. Men kommer det att fungera när Abbys förflutna plötsligt verkar komma tillbaka och bli nutid igen?

Jag vet inte när jag senast varit så kluven till en bok som jag var när jag läste den här. Det var så mycket att tänka över och ta ställning till och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker om den. Det var könsrollerna som inte kändes helt okej och jag störde mig rejält på dem. Samtidigt tänker jag tillbaka till mitt blogginlägg om att vara politiskt korrekt i böcker och känner inte bara att jag överdriver, utan att jag också främst ser karaktärerna som ett kön. Något som blir lite paradoxalt eftersom det är just vikten av könet som jag vill ha bort. Därför tänker jag dela upp den här recensionen i två delar där jag ser på boken och dess karaktärer ur två vinklar: en där jag tittar på könsroller och normer och en där jag helt bortser från att kön ens existerar och bara ser på alla som individer. 

Könsroller och normer
I början av boken var könsrollerna så tydliga att jag trodde att författaren avsiktligt hade skildrat dem så gammaldags stereotypiska som det bara gick. Travis - killen som inte visar känslor, alltid vill ha sex och flirtar genom att börja kalla Abby för "Lilla Duvan". Herregud vad irriterande det var, som att han markerade sitt revir. "Jag får kalla dig vad jag vill för du vet att du snart är min" typ. Längre in i boken började jag dock inse att könsrollerna inte var avsiktligt hemska, de bara var där. Jag kom dock också på att den faktiskt skulle kunna tolkas tvärtom, nästan lite feministisk, eftersom den kvinnliga huvudpersonen faktiskt är någon som vågar säga ifrån och inte utgå från någon annan än sig själv först. Men nej jag tycker inte att det räcker med att bara titta på huvudrollen. Vi måste titta på händelserna och de andra karaktärerna i boken. Nedan är några exempel på gammaldags könsnormer som du kan hitta i boken:

• Överbeskyddande man som ser sin flickvän som en ägodel. Till exempel när Travis ska spela match (att slåss alltså) och måste ha henne med sig för att känna sig lugn, samtidigt får han panik när hans kusin inte kan gå på matchen och Abby därför inte har någon stark kille som kan beskydda henne från andra män när Travis är upptagen med att slå någon blodig. Det påminner mig väldigt mycket om i Twilight när Edward fixar "barnvakt" åt Bella när han inte kan vara med henne. Men då är "barnvakten" ändå en kvinna och hotet är inte ett helt kön utan ett blodtörstande monster. Och då har Twilight ändå rätt usla könsroller.
• Killar vill alltid ha sex. I den här boken och cirka all annan ungdomslitteratur är det (nu talar vi endast ur heterosexuellt perspektiv) alltid tjejen som inte riktigt vill ha sex. När hon sedan väl bestämmer sig för att hon visst vill ha sex då är det plötsligt ett faktum att de ska ha sex. Inte behöver killen tillfrågas inte, för "killar vill ju alltid ha sex". Precis så går det till mellan Abby och Travis också.
• Travis betalar allt. Hallå hörni, 2000-talet nu va?
• Travis bjuder hem Abby till sin pappa och sina bröder på thanksgiving. Såklart blir det Abby som har ansvar för maten.

Hej då könskonceptet här är vi alla individer

Här känner jag direkt att karaktärerna blir mycket mer intressanta. Travis som helt plötsligt är kär i någon för första gången i sitt liv och plötsligt verkar ångra det liv han levt tidigare. Han blir en helt annan person och satsar verkligen fullt ut. Det märks att han för första gången på länge (sedan hans mammas död kanske) verkligen känner en stark känsla och jag tycker det är väldigt bra skildrat hur en sådan känsla kan förändra en person. Abby är hon som rymt från sitt förflutna liv för att börja på nytt, men märker hur Travis är nästan likadan som det livet. Det är spännande att se hur hon kämpar emot sin kärlek för att slippa undan det förflutna hon lämnat bakom sig, men hur det samtidigt kan vara värt att acceptera Travis livsstil bara för att få vara med honom. 

Nu är det som vanligt igen och jag försöker sammanfatta

Jag vill tycka om den här boken, och ja när jag under läsningens gång blundade för könsrollerna så märkte jag en spännande historia. Men en ungdomsbok där könsrollerna ser ut som på 50-talet kan bara inte gå hem hos mig. Trots att jag inte tycker att alla böcker ska behöva vara politiskt korrekta så betyder det helt enkelt inte att jag måste gilla dem. Så jag dömer Underbara helvete enbart på dess könsroller och säger att jag inte tyckte om den.

Titel: Underbara helvete

Originaltitel: Beautiful disaster

Författare: Jaime McGuire

Översättare: Malin Strååth

Förlag: Kalla kulor förlag

Utgivningsår: 2013

Sidor: 358

Språk: Svenska

Tack Kalla Kulor förlag för rec.ex!

Veckans facebook #4

Bok: Blood sinister av Celia Rees

Safirblå

Safirblå
Skriven av Kerstin Gier
Andra boken i en Ädelstenstrilogin. Första boken heter Rubinröd (läs min recension här)

Obs. Har du inte läst första boken i den här serien och vill göra det så tycker jag inte du ska läsa min recension. För att citera River Song: "spoilers".
Så ungefär en vecka har gått sedan Gwendolyn gjorde sitt första tidssprång och blev invigt i den stora hemligheten kring tidsresande och ordern kring det. Hon och Gideon har precis kommit tillbaka till nutiden efter incidenten där de träffade på Lucy och Paul. Ordern är misstänksamma mot Gwen och tror att hon kommer förråda dem i framtiden. Eftersom Gwen själv inte har någon aning om vad hon kommer göra så försöker hon luska fram lite, samtidigt blir hela den där kärleksgrejen med Gideon mer komplicerad.


Eftersom det här är andra delen i en serie där jag läst första delen tänkte jag att jag ska titta vad jag skrivit i min recension av förra boken, sammanfatta det i fetstil och kommentera uppföljaren (den här alltså) utifrån det.

Fantastisk huvudperson som påminner om Mia Thermopolis i En prinsessas dagbok och har roliga tankar att följa. 
Jag står så fast vid den här punkten, Gwendolyn är en helt perfekt huvudperson. Storyn hade lätt kunnat bli lie torr med alla profetior och hemligheter, men hon tittar på dem med nyfikna och sarkastiska ögon vilket gör att jag som läsare skrattande håller med henne. Hon lyckas dessutom vara en stark kvinnlig huvudperson utan att vara någon supermänniska á la Katniss Everdeen vilket är så trevligt. Jag är trött på hur alla kvinnliga karaktärer som hyllas som "starka kvinnliga huvupersoner" måste vara badass tjejer som kan slåss och fälla sarkastiska kommentarer. Gwendolyn är istället bara genuin och cool, det räcker.

Spännande tidsresekoncept, men gärna att de är mer invecklade så jag måste tänka kring hur saker hänger ihop.
Det tycker jag faktiskt blev mycket bättre här i tvåan! Det var flera gånger jag fick tänka till om hur allting hänge ihop och vad som faktiskt hänt än och hur det hängde ihop med det som hänt i det förflutna. Jag gillar också hur det också läggs fokus på att passa in i tiden de åker till också. Att använda rätt ordförråd, bete sig på rätt sätt och ha rätt kläder på sig, allt för att smälta in i tidsåldern de befinner sig i. Det ger mig en spännande liten historielektion också.

Jag lade inte märket till någon kärlekshistoria och förstår inte varför de marknadsför boken som en sådan. Kanske att den utvecklas i tvåan och trean.
Safirblå marknadsfördes inte som en kärlekshistoria vilket jag tycker är bra, eftersom en kärlekshistorien inte är den största delen av handlingen. Men här börjar det faktiskt hända grejer, och jag gillar det. Trots att allt hände ganska så snabbt så finns ändå den där osäkerheten och jag gillar hur de inte gick från att hata varandra till hänge varandra sin själ. Fast i slutet såg jag nog ändå lite varningsklockor på att saker blev lite orealistiska.

Alla namn och tidigare händelser gjorde mig förvirrad ibland eftersom det var ett tag jag läste första boken. Jag hade gärna sett att Gier förklarade lite mer i början i stil med "previosly on ädelstenstrilogin" så jag fick fräscha upp minnet lite. Sedan insåg jag också när jag läst ut boken att det fanns en liten karaktärsförteckning längst bak i boken. Jag bara "åh snyggt jobbat Nea den ser du nu".

Precis som de flesta mellanböcker i en trilogi så händer det inte något särskilt storartat i Safirblå, men den håller uppe intresset på ett lysande sätt ändå och jag blev ärligt talat riktigt sur när boken helt plötsligt TOG SLUT. Så himla fräckt att bara sluta utan att jag känner mig klar. Tredje boken kommer i augusti, och jag önskar att jag hade en sån där tidsresemanick som Gwen har så att jag från framtiden kan åka tillbaka till mig idag och ge mig boken i förväg.
     (då skulle jag passa på att ta reda på om George R.R Martin hinner skriva klart A Song of Ice and Fire innan han dör också, för det tycker jag är väldigt spännande trots att jag bara läst första boken än så länge)

Titel: Safirblå
Originaltitel: Saphirblau
Författare: Kerstin Gier
Översättare: Christine Bredenkamp
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2013
Sidor: 392

Veckans facebook #3

Bok: Entice av Carrie Jones
(Handen tillhör Anna
Fotograferat av Pia
Mentalt stöd av Amelie)

Veckans facebook #2

Bok: David av Mary Hoffman (nej jag tänker inte läsa den för den verkar jättekonstig)

Veckans facebook #1

Jag har inte bloggat på två veckor (fick typ livskris när jag insåg det) och vet liksom inte varför. Tror jag behöver något lättsamt att blogga om för just nu får jag lite prestationsångest när jag ska skriva ett nytt inlägg. Därför inleder jag Veckans facebook. En typ fortsättning på det HÄR inlägget.

Att dedicera ett inlägg i veckan till enbart en bild på mig kommer garanterat att boosta mitt ego ännu mer sänka min prestationsnivå

Så, härmed inviger jag veckans facebook:

Bok: Janis den magnifika av Johanna Nilsson

Och om ni undrar var jag ska hitta så många böcker med ansikten på så behöver ni inte oroa er. Jag går i skola typ 50 meter från PUNKTmedis (ett ungdomsbibliotek) och där är det fullt med YA-böcker med tjejer med halvöppna munnar på framsidan.

Kvartalsrapport 1

Fyra kvartalsrapporter till efter den här, sen fyller jag 18. Med tanke på hur ofta det känns som att jag gör kvartalsrapporter så är det roligast att räkna tiden i såna.

Okej så vad har jag läst hittills i år?

Januari: 
The Old Man and the Sea - Ernest Hemingway
I en klass för sig - Curtis Sittenfeld
Harry Potter and the Goblet of Fire - JK Rowling (sjuttioelfte omläsningen)
Det är jag som är Caroline - Peter Barlach

Februari:
Junk - Melvin Burgess
Wallflower - Stephen Chbosky (omläsning, den här gången på svenska)

Mars:
Krigarhjärta - Henrik Larsson
Varma kroppar - Isaac Marion
Pride and Prejudice - Jane Austen (omläsning, den här gången på engelska)
Förr eller senare exploderar jag - John Green (omläsning, den här gången på svenska)
Doctor Who: The Story of Martha - Dan Abnett (CD-bok)
Farlig förmåga - Jessica Spotswood

12 lästa böcker. 4 omläsningar, 5 engelska. Många (det är ju inte så många böcker) flertalet lättlästa böcker och en tredjedel är omläsningar. Inte ett särskilt bra läskvartal, däremot ett bra kvartal i livet generellt. Har haft mycket kul för mig vilket har tagit på lästiden och så får det bli ibland. För en gångs skull har jag inte heller sett så mycket tv-serier som stjäl lästiden heller vilket är trevligt. Jag är helt enkelt nöjd med kvartalet trots det låga antalet lästa böcker.

Favoriter (inte omläsningar):

Jag tycker fortfarande den var fantastisk.

Böcker och drömmar

Jag fick förfrågan om jag ville ha ett recensionsexemplar av den nya tidningen Books & Dreams och eftersom jag inte bara gillar att läsa böcker, utan även gillar att läsa om böcker, så tackade jag ja.

• Först av allt funderade jag på målgruppen. Mysiga reportage med best-sellerförfattare som Michael Nyqvist, Michael Connelly och Lisa Jewell om hur det är att vara författare och de där klassiska frågorna om var hen gillar att skriva, hur det går ihop med familjelivet etc. Reklam för hudkrämer och miljövänliga kläder blandas med annonser om nyutkomna böcker. Jag konstaterade helt enkelt att målgruppen nog är icke-bokbloggare med cirka 40 års mer livserfarenhet än mig.

• Författarreportagen var mysiga, särskilt intervjun med Chimamanda Ngozi Adichie eftersom jag länge varit sugen på att läsa någon av henne (typ En halv gul sol).

• Därför blev jag jätteglad när jag absolut sist i tidningen hittar en novell av Chimamanda Ngozi Adichie från hennes novellsamling Det där som nästan kväver dig. Den var otroligt snyggt berättad och jobbig att läsa på ett sånt där bra sätt.

• Elsa Billgren är cool.

• Det där om att vandra i hälarna på Carlos Ruiz Zafón i Barcelona var jätteperfekt eftersom jag gillade Vindens skugga och vill till Barcelona.

Sammanfattning av punkterna: Mysig tidning men målgruppen är nog äldre människor som inte är lika intresserade av böcker som bokbloggare utan snarare som trevlig underhållning ibland. Ska jag fortsätta läsa den? Nej det skippar jag nog.