måndag 27 maj 2013

Kafka på stranden

Kafka på stranden
Skriven av Haruki Murakami

Jag fick i uppgift att läsa den här boken i skolan så den här recensionen är typ en liten bearbetning av det stödmanus jag hade till min presentation. Det blev en ganska osammanhängande sådan eftersom min fascination av romanen liksom tog över när jag väl börjat prata om den. För det är en riktigt cool bok.

Femtonårige Kafka inleder boken med att rymma från sin pappa för att söka efter sin försvunne mamma och syster. Av sin pappa har Kafka fått höra att det vilar en förbannelse över honom, ett oidipuskomplex som säger att Kafka kommer mörda sin pappa och ha sex med sin mamma och syster. Sedan finns det även en till huvudperson, vars historia vi får följa parallellt med Kafkas. Det är Nakata, en förståndshandikappad gammal man som kan tala med katter och lever på socialbidrag. Nakata får nys om en kattfångare och ger sig ut på jakt efter honom. Kafka och Nakatas historier är till en början helt skilda, men inte långt in i boken börjar små samband synas och de vävs tidvis ihop till en och samma historia.

Jag vill ta upp de tre saker jag tycker är mest fascinerande i den här boken:
  1. Ödetoch hur karaktärerna genom hela boken styrs av det. Kafka vet redan från början att det är hans öde att falla för oidipuskomplexet. Nakata har inga minnen och iakttar bara tillvaron utan att tolka den. Ändå vet han precis vad hans roll i historien är och vad han är menad att göra. Redan i första kapitlet talar Kafka om ödet och liknar det vid en sandstorm. Om det skriver han "Därför är det enda du kan göra att inte kämpa emot. Gå rakt fram i den medan du håller för ögon och öron så att du inte får sand i dem". Kafka har alltså redan från början accepterat sitt öde, och kanske är det denna handling som fastställer det. Han vet sitt öde och anpassar sig därför till det, på så sätt blir han låst i det trots att det kanske egentligen går att förändra.

  2. Drömmar, och hur gränsen mellan dröm och verklighet var väldigt suddig. Vad var dröm och vad var verklighet. Var det kanske båda? I en intervju med Murakami liknar han sin skrivprocess vid att drömma, och säger även "It's also a way of descending deep into my own consciousness. So while I see it as dreamlike, it's not fantasy. For me the dreamlike is very real.". Detta märks tydligt i romanen, där jag tolkade det som att många av karaktärernas fysiska handlingar utfördes i deras drömmar. Kafkas nyfunne vän och vägledare förklarar även detta för Kafka, med orden "Ansvaret börjar i drömmarna", vilket bara stärker Murakamis ord och hjälper även läsaren i att välja hur hen ska tolka romanen. Vilket leder till nummer ...

  3. Tolkningsfriheten, och hur det redan från början gäller att bestämma sig på vilket sätt du ska läsa den och tänka kring den. Antingen kan du välja att fokusera på bokens alla symboler och små gåtor och själv försöka förstå alla lösa trådar som lämnas obesvarade i slutet av boken. Risken är dock stor att du inte kommer på något. Författaren själv har till och med sagt att för att förstå allt i boken krävs ett flertal omläsningar. Jag valde istället att göra det lite lättare för mig och tolka boken på ett mer drömliknande sätt. Att snarare se boken som en metafor för en dröm, där saker och ting inte alltid är av relevans utan man bara går med på allt som händer utan att ifrågasätta. Jag valde att helt enkelt låta vissa händelser förbli gåtor för mig istället för att försöka grubbla för mycket på dem. Jag valde att endast fokusera på grundpelarna i romanen och förbise osammanhängande detaljer. Det sparar jag till en omläsning, då det hade varit svårt att få ett ordentligt grepp om grundhistorien om jag fokuserat för mycket på detaljerna.

Mycket av vad jag tror Murakami ville med den här romanen var att öppna ögonen för hur allting kan tolkas helt olika, att varje individ har en egen tolkning och att det är okej. Att istället gör romanen mer skräddarsydd för just dig, och kan ge helt olika läsupplevelser för olika läsare. Som exempel kan vi ta Kafkas oidipuskomplex. Slog profetian in eller inte? Det är upp till läsaren att avgöra och beror helt på hur hen tolkat  karaktärernas handlingar, begrepp som "mamma" och "syster" och drömsekvenserna. Hela boken är full av val om hur du ska tolka det du läst och jag vet inte om det finns någon facit. Kanske är det så Murakami menar med att läsa den flera gånger, att man då kan testa på olika tolkningar och likt ett pussel komma fram till en där allting passar in.

När jag läste Kafka på stranden var jag kluven. Jag gillade karaktärerna och den drömska stämningen, men bitvis tyckte jag den blev en aning seg. Som tur var gick det över ungefär i mitten av boken, och jag blev istället helt förälskad i hur annorlunda den var från allt jag tidigare läst. Murakami blandar vacker och mystisk magi med en ganska så ful och smutsig bild av verkligheten. Prostitution och sunkiga motell krockar med ingångar till drömvärldar och makten att få makrill att regna från skyn. Det blir en väldigt speciell och tankeväckande kombination som verkligen tilltalade mig, och jag ser fram emot att läsa både andra böcker av Murakami och kanske även den här ännu en gång.


Att jag dessutom satt uppe till sent på natten för att jag var så inne i att analysera boken och tänka kring alla häftiga teman och frågor i boken är nog också ett ganska så bra betyg. Vill du ha en bok att tänka kring så läs Kafka på stranden. Seriöst bara gör det och ...



Titel: Kafka på stranden
Originaltitel: Umibe no Kafuka
Författare: Haruki Murakami
Översättare: Eiko Duke, Yukiko Duke
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2002 i Japan, denna svenska utgåva 2009
Sidor: 528
Språk: Svenska

2 kommentarer:

  1. Jag har varit sugen på den här boken ett tag, har läst andra böcker av Murakami och han är en av mina favoriter. Kul att du verkar gilla honom också!

    SvaraRadera
  2. Vad glad jag är att du tyckte om boken! Fler fina Murkami-berättelser väntar på dig: Fågeln som vrider upp världen och 1Q84, till exempel. Men ta bara en om året, annars blir det overload. Och du, är inte det här något för dig? http://www.slutases.blogspot.se/2013/05/vill-du-vara-med-pa-vart-bokomslag.html

    SvaraRadera