Mitt 2013 - instagram edition

mitt 2013 sett genom Earlybird, Rise, Sierra och alla de andra

Jag började det nya året på Key West och äskade ön ganska mycket

▲

På #Fetastebokträffen intervjuade jag och Amelie Cirkeln-författarna

 ▲

▲

Extremt mysig valborg med Caradhras

▲

En av mina bästa resor någonsin var med Frida till London. Alltså friheten <3 font="">

▲

Jag överlevde ettan, Anna överlevde gymnasiet

▲

Jag gjorde ett stå av smultron för första gången i mitt liv

▲

Mina fina vänner på Fridas landställe, med morgondopp, kvällsdopp och Harry Potter

▲

Sen överraskade vi Frida med tårta och girlander innan hon for till USA 

 ▲

Jag var med och anordnade en Welcome Feast för de nya hogwartssödra latineleverna

 ▲

Precis innan hösten var Caradhras ute och skedade under ett vindskyddmed den här utsikten

 ▲

Vi åkte till the event of the year - bokmässan

 ▲

Redan dagen efter såg jag och Johanna MGMT

 ▲

Sedan andas ut lite hos farmor och farfar ute på landet

 ▲

Vi såg 50-åsavsnittet av Doctor Who, jag och Johanna vad SF-Bokhandelns cosplaytävling

 ▲

Jag var med Anna, Amelie, Pia och Stina på midnattspremiären av Catching Fire

▲

Och nu till ju fick jag det här vackra handmålade julkortet från bästa Pia


Gott nytt år alla människor!

pyjamasparty

I julas fick jag en så himla fantastisk pyjamas. Jag avskyr att sova i mer kläder än t-shirt och trosor, men en pyjamas behöver ju faktiskt inte begränsas till natt och sömn, jag vill bara ha den när jag vill ha det gosigt. Min kusin hade också önskat sig en pyjamas, så på julaftonskvällen åkte jag med min faster, farbror och två kusiner från farmor och farfar och hem till kusinerna och tittade på Harry Potter och de vises sten och Mean Girls i våra pyjamaser.

Och jag gosade med katten trots att jag är allergisk.

Jag fick en kamera också, till min släkts förtvivlan. Jag tyckte nämligen det var så kul att fotografera med den att jag liksom gjorde det hela tiden. De är jätteglada för alla bilder jag tagit på dem.

På julaftonen gjorde jag min egna vegetariska mat. Spenatpiroger, ostfyllda tomater i ugn och brunkål. Brunkålen var så god att jag håller på att laga 16 portioner just nu. Imagine a fridge full of brunkål.

På juldagsnatten läste jag Dash och Lilys utmaningsbok och älskade den lika mycket som vanligt. När jag läst ut den kände jag mest att jag också vill spendera nyårsafton i en städskrubb med en Dash, omgivna av ord och rice krispies.

Keep the dream alive

Jag skulle somna framför The Tribe, men jag somnade inte för det är så himla bra. Det spelar ingen roll hur mycket jag gråter över Merlin, skrattar åt Comunity, hyperventilerar åt Doctor Who och förundras över Game of Thrones. Inget, verkligen inget, slår The Tribe.

"The spirit of the tribe is yours and mine"

Och eh för att hitta den där bilden gick jag in i min datormapp "The Tribe". Den ligger mittemellan mapparna "Mobilbilder" och mappen med alla bilder jag sparar från nätet. 

Jag förvånade mig själv lite

På jobbet fick vi böcker för 400 kronor i julklapp, och jag förvånade nog mig själv lite när jag valde en jättestor bok om Andrées polarexpedition. Den där som vann Augustpriset i år och är sådär härligt tjock med illustrerade sidor. Jag kände liksom bara hur jag verkligen behövde ha den där boken. Jag vill ha den i min bokhylla, stryka över bilderna och läsa vad Andrée åt till frukost.

Jag och min vän Emelie hade julmys ikväll och hon gav mig en tekopp med tillhörande fat. Det var hon som lärde mig att dricka te så jag är henne evigt tacksam (för det och mycket annat). Min vän Pia skickade ett handmålat julkort till mig. TARDISen går att öppna och inuti gör texten den så himla mycket större på insidan.

Just nu debatterar jag med mig själv om huruvida det är okej att påbörja julens omläsning av Dash och Lilys utmaningsbok redan imorgon eller om jag måste vänta till julafton. Det är ett svårt beslut. 

Kram och gos och jul.

Dagen och dess insikter

Den 18 december

Jag har köpt alla julklapparna! Problemet är att jag är inne i en sån där DIY-fas, så att jag har köpt alla julklappar innebär typ att jag köpt materialet. Resten skall bara skapas.


Julmysmöte med The Medusa Cascade och vi tittade på julavsnitt. Först såg vi Voyage of the damned, som jag älskar pga ULTIMATE CHEESYNESS. Sen såg vi A Christmas Carol och då sov jag så skönt så skönt.



Människor i skolan är så najs, så coola och så självsäkra. Så vill jag också bli någon gång.

Jag var så trött att jag i en gruppchatt på facebook var på väg att fråga de andra om de också ville ha kaffe "när jag ändå ska göra".

Jag är orolig för det faktum att jag inte är orolig för mina betyg. Mvh sitter-och-gör-julklappar-istället-för-att-plugga-till-ett-prov-imorgon-som-jag-inte-börjat-plugga-till

Jag vill så gärna ha lite tid för mig själv, för mycket sällskap gör mig grinig och jag bävar inför en helg av tre julfiranden och två jobbdagar. SNÄLLA LÅT MIG SLÖSCROLLA TUMBLR OCKSÅ. Men OBS OBS OBS är svintaggad på helgen. 

Klapp under granen, skådis under golvet

Tidigt på morgonen idag snubblade jag över den lösa golvplattan vid mitt skåp. Jag tittade misstänksamt på den, den brukar aldrig sticka upp så mycket att en snubblar på den. Så jag lyfte upp den. Ibland brukar det ligga små meddelanden där så jag hoppades på ett nytt sådant. Men nej, där låg Nicholas Cage. Jag funderar på att bryta upp en till platta och se om Nicolas Cage gömmer sig under varje golvplatta.

Senare på dagen gick jag från matsalen med Elin och vid entrén såg hon något under den stora granen i entrén. Det var ett paket, till mig! "Nea Sp2d" stod det. Jag blev ganska så extremt glad för det ligger aldrig saker under granen annars.

Det var underbara Alva som lagt det där och det visade sig vara boken Kroppspanik av Julia Skott som vi pratade om på twitter att vi ville läsa. Jag har redan börjat på den och hittills är den så himla himla bra.

Efter skolan vandrade jag omkring på min favoritdel av Söder (den runt Nytorget som jag knappt ens varit på egentligen) för att titta in i alla fina färgglada butiker i hopp om att komma ut med julklappar till folk. Jag hittade en i alla fall, och ganska många jag-är-inte-helt-såld-men-om-jag-inte-hittar-något-bättre-kommer-jag-tillbaka. Jag älskar de där butikerna.

vissa veckor känns större än andra veckor

Inom loppet av en vecka hann jag bli heltidsvegetarian-ish, ishet är för att jag fortfarande äter fisk om det serveras. Jag slutade också träna simhopp efter fem år av hoppande, och jag lade ner min bokblogg.

Har jag en identitetskris, ett behov av förändring eller är jag bara allmänt skev just nu?

Det är nog alla tre,

men det känns skönt i alla fall.

Ikväll hann jag till exempel titta ifatt på julkalendern och lyssna på To Win My Love från Livet enligt Rosa. 

de vackra omslagen

Jag brukar hänga på barnavdelningen när jag är på jobbet. För det mesta hjälper jag kunder, men om det blir lite tomt letar jag efter böckerna med de mest vackra omslagen och knäppfina titlarna och klappar lite på dem. Jag älskar dem så.

förändringar

jag tänker sluta bokblogga, det är inte något som gör mig lycklig längre. det gör mig mest stressad över alla böcker jag borde läsa och recensioner jag borde skriva. det är inte kul längre. men med mig från bokbloggandet tar jag med mig kärleken till alla bokbloggare där ute - ni är fantastiska människor och jag kommer fortsätta läsa era bloggar så gott det går.

men jag tänker inte sluta blogga. jag tänker fortsätta blogga, men utan nisch. jag kommer blogga för att jag måste skriva. jag kommer blogga om livet, vänner, händelser, tankar, önskningar, tv-serier, böcker, människor. jag kommer blogga om precis vad jag vill och precis hur långt eller kort jag vill.

för jag älskar att blogga och jag älskar att skriva.

och jag skulle aldrig klara av att sluta med det.

Neas bokblogg 

maj 2009 - december 2013

Neas blogg

maj 2009 - ∞

Jodå, pojkar i böcker är himla fina

Fire is catching - contain it

Klockan 00:00 satt jag, Amelie, Anna, Pia och Stina i biosalongen för att äntligen få se Catching Fire. Vi var redan emotionellt nedbrutna efter att ha sett The Hunger Games i salongen lite tidigare och bara det var en upplevelse nog. Jag hade sparat på den sedan jag såg den på bio för tredje gången så att äntligen få se den igen - WOW.

Jag cosplayade huvudstadsbo

***För er som inte har läst Catching Fire eller ni som inte har sett filmen och är känsliga för spoilers så kan det vara bra att sluta läsa här och istället åtgärda detta.***


Catching Fire började, jag grät lite, utbytte blickar med Amelie när båda visste att något extremt jobbigt skulle hända, vi gjorde rebelltecknet varje gång de gjorde det i filmen trots att ingen annan i salongen gjorde det och jag fick rysningar över hela kroppen varje gång Ceasar Flickerman intervjuade någon i sin show.

Källa: http://weheartit.com/Un_calvaire

Catching Fire var inte bara bra, den var bättre än The Hunger Games, jag menar det. Nu i uppföljaren har karaktärerna utvecklats och både Effie och Cinna stod ut extra mycket med sina mer sorgsna jag. Gale får vara med lite mer och jag början äntligen fatta tycke för honom. Vi har mycket tid i början innan själva arenan, som jag tycker är den bästa delen av boken och jag tycker även filmen var som starkast då. Upproret i Distrikt 11, Katniss och Peetas komplicerade situation gentemot varandra och hur alla andra gamla tributs presenteras blir hemskt mäktigt tack vare att skådespelarna så skickligt förmedlar så mycket mer än bara det som uttalas verbalt. Finnick och Mags blickar till varandra som verkligen förklarade hur de kände för varandra trots att det aldrig nämns. Katniss och Peetas tomma ord och kärleksbetygelser, men hur en samtidigt förstår hur beroende de är av varandra när de delar säng för att fly mardrömmar från arenan. Hur Stanley Tucci så fantastiskt spelar Ceasar Flickermans falska men ändå hemskt övertygande charm och oskyldiga glädje inför detta spännande spel.


Ja det bästa med Catching Fire är skådespelarna, det är de som verkligen står ut från filmen och gör den perfekt. Att den är så sann till boken uppskattar jag också, att de tagit sig tid att verkligen se till att bokens händelser verkligen ska fungera på film.

Scenen i hissen där Johanna naket står och blir uttittad av förtjusta Peeta och Haymitch är det enda i filmen jag gärna tar bort. Katniss står där och ser väldigt dissapproval ut och jag känner mest hur scenen helt tappade funktionen den hade i boken, där den skulle visa på hur "oskyldig" Katniss är. Här ska tittaren bara skratta åt hur "kul det är med män som tittar på nakna kvinnor medan andra kvinnor tittar uppfordrande på männen eftersom kvinnorna alltid måste vara förståndiga och ha koll på männen". Nej, jag skrattade faktiskt inte för det var inte kul.

Mitt råd (eller okej det är en order) är att genast slänga ifrån er alla matteböcker och kaffekoppar ni har i händerna och springa till biografen och se Catching Fire. Köp gärna en biljett till mig också för jag vill se den igen ... and again and again and again!

ett litet hej

Ibland kommer livet i vägen för läsning och bloggning och de senaste två veckorna har livet
stått som ett cementblock framför läsning och bloggning. Det har varit jobbigt och jag har inte haft tankarna på böcker och internet.

Tvåan i gymnasiet har också visat sig vara tidskrävande och jag har nog tagit på mig mer saker än jag hinner med. Jag har börjar prioritera bort saker nu i alla fall.

Nu ska jag iväg till Tanzania i två veckor så det blir två veckor till av tystnad. Jag ska titta på djur, ha kul med släkten och läsa A Feast for Crows.

Jag och Alva håller på med ett event som heter RANDOM FANDOM, som precis som namnet antyder är en träff för fandoms. Häng gärna på!

Det positiva med att jag inte skriver på bloggen är att jag inser hur mycket jag saknar det. När jag lyckats få ihop det med tid och liv och allt ska jag börja skriva lite mer än ett inlägg i månaden igen. Men inte just nu.

Jag är lite för stolt över min halloweenoutfit för att kunna låta bli
att visa upp den här på min åh så strikt bokrelaterade bokblogg

Ett tredje kvartal av läsning

Juli, augusti och september - härlig sommar är det då. Var i Sverige är den låten skriven egentligen? September är ju ganska så höst kan jag tycka.

Min kvartalsrapport känns ganska fattig men jag summerar det lilla som ska summeras.

Juli:
I en förvandlad stad - Per Anders Fogelström
Stad i världen - Per Anders Foelström
Paper towns - John Green
Forever princess - Meg Cabot (omläsning nummer ca 745,5)
A Clash of Kings - George RR Martin

Augusti:
A Storm of Swords - George RR Martin
Fjärde riket - Maria Nygren

September:
Min vän Pias egna manus(!!!!!!)
Ja, se Lotta - Merri Vik (kände för en omläsning)

Så totalt har jag läst 9 böcker, vanligtvis brukar jag läsa ungefär 15. Det sorgliga är att en verkligen kan se hur jag faktiskt hade ett otroligt läsflow i början av kvartalet. Jag slukade både A Clash of Kings och A Storm of Swords och grät över att Stadenserien tagit slut så snabbt.

Så när var det läsflowet liksom stannade upp helt? Jo ungefär precis samtidigt som skolan började, vilket är så himla tråkigt. Jag vill inte att läsning ska bli något av en ledighetssyssla - att jag liksom kommer se fram emot semestern för att "då kommer jag läsa". Jag vill att läsning ska vara en del av min vardag och jag måste komma på en lösning på hur jag ska få det att fungera.

Favoriter det här kvartalet (ej omläsningar eller kompismanus):

För mycket lycka

Alice Munro vann Nobelpriset i litteratur och jag blev lycklig, lyckligare. Lyckligast hade jag blivit om det blev Margaret Atwood eftersom hon är kvinna och jag har läst något av henne. Men Alice Munro var nästan så bra som det kunnat bli. Numera kanske till och med bäst, eftersom jag läst hennes För mycket lycka och faktiskt gillat mer än det jag läst av Margaret Atwood.
novellsamling

Bild från förlaget

I tio noveller lär vi känna tio personer av olika könstillhörigheter och ålder, oftast boende i Kanada. Personerna är oftast inte särskilt speciella på något vis, men vi får träffa dem när något utöver deras vanliga vardag inträffar. Vissa utspelar sig under bara några dagar och vissa sträcker sig över många år. I ganska så nedstämda berättelser får vi träffa Doree vars liv kastats om efter något hennes make gjort, Sally vars familj valt oväntade vägar i livet och Roy som hugger ner träd. Relationer, familj och livsöden.

Vet ni vad som gjorde mig så himla glad när jag öppnade För mycket lycka? Hon skriver så jag förstår, hon är verkligen så folklig som många säger. Den där glädjen över att förstå var dock den enda glädjen i själva novellerna som var väldigt nedstämda. Det var inte så att de hade någon hjärtesorg i sig eller så, de var bara av det mer melankoliska slaget. Lite som att de hade ett sorts molnig söndagseftermiddagsfilter över sig.

Det fantastiska med novellerna är hur de så snabbt griper tag i mig och lyckas få in så mycket personlighet och känslor på så kort tid. Jag antar att det är hela konsten med noveller - att få in mycket historia på lite ord och gömma mycket mellan raderna. Alice Munro är en fena på det, däremot blir jag lite osäker på precis hur mycket hon faktiskt gömmer under utan. Jag är alltid rädd att jag missar viktiga metaforer och liknelser eftersom jag inte läser "eftertänksamt nog" eller något. Men screw that, även om jag missat viktiga underliggande meningar så tycker jag att novellerna är himla fantastiska ändå.

De bästa novellerna tycker jag var Skönlitterärt och Barnlek. Barnlek var hemskt obehaglig på ett fängslande sätt, där kände jag dock att det verkligen fanns något jag missat att förstå - men jag vet såklart inte vad.

Sedan har vi den sista novellen, den med namnet För mycket lycka, som genast skilde sig från de tidigare. Fler karaktärer, drygt åttio sidor lång och med mycket tidshopp. Väldigt otypisk för en novell måste jag säga, väldigt komplicerad. I början hängde jag inte med alls, men längre in i den fastnade jag för den på ett djupare plan än någon av de andra. Huvudpersonen Sofie kändes verklig på ett helt annat plan än de andra karaktärerna och stämningen i novellen var kusligt närvarande.

Alice Munro förtjänar definitivt sitt pris och samtidigt som jag hugger in på nästa bok av henne (tror det blir Kärlek, vänskap, hat) hoppas jag att de som inte läst något av henne än så länge får upptäcka Munros noveller.

Titel: För mycket lycka
Originaltitel:Too much happiness 
Författare: Alice Munro
Översättare: Rose-Marie Nielsen 
Förlag: Atlas
Utgivningsår: 2009
Sidor: 343
Språk: Svenska

Det mystiska mysteriet om den mystiska boken

Det är löst! I måndagens bokiga bekännelser var min bekännelse nummer två att en bok i min bokhylla stående mellan författarna Cassandra Clare och Suzanne Collins är mystiskt försvunnen och jag kunde verkligen inte komma på vilken bok det var som var försvunnen. I tisdags, alltså igår, fortsatte jag beklaga mig under veckans Caradhrasmöte (vår tolkienförening) när vi hade en namnrunda med temat "favoritmysterier", men ingen av mina fellow caradhrasare kunde heller hjälpa mig lösa det.

Men denna eftermiddag snapchattade jag henne bekymrat en bild på min bokhylla:

Tro det eller ej, men klockan 15:34 kom Annas eminenta detektivförmågor till användning och hon LÖSTE MYSTERIET! Genom att gå in på Pias blogg och leta reda på hennes inlägg om överkonsumtion av böcker där Pia använde min bokhylla som exempel på denna överkonsumtion (tack Pia) så hittade Anna en bild på min bokhylla - med den försvunna boken!

SER NI DEN? JAG SER DEN! Där mellan City of Bones och Hungerspelen står den - Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan. Den mystiska boken är inte längre mystisk! Jag måste helt enkelt ha plockat ut boken i samband med att David Levithan kom till PUNKT medis. Övervägt lite vilken av hans böcker jag skulle ta med och bestämt mig för Will Grayson, Will Grayson istället - men inte lagt tillbaka boken. 

Ett lyckligt slut på två ganska så ångestfyllda och sömnlösa dygn av ovetande. Anna du är en hjälte!

Neas bokiga bekännelser

Awesomeiga Anna taggade mig att göra sju bokiga bekännelser, vilket jag självklart är på! Det är nu alla mina boksynder kommer upp till ytan, jag hoppas ni kan förlåta mig.

Här är instruktionerna för utmaningen:
Själva meningen med "bokiga bekännelser" är att varje person som gör den ska tänka efter vad som har hänt i sitt liv och sedan berättade om de 7 största sakerna som är relaterade till böcker och läsning. Det kan vara allt mellan himmel och jord, man sätter gränserna själv för vad man vill dela med sig av - glöm bara inte att namnge inlägget som "'ditt namn' bokiga bekännerlse". När man väl har "bekänt" så ska man tagga vidare 5 stycken andra bloggare, och sedan meddela dessa personer att de har blivit utvalda! Svårare än så är det inte. 

I. Jag äger alla Meg Cabots böcker som utkommit på svenska fram till Jinx - tur i oturen, förutom Allie Finkles-serien. Så jag var alltså hard-core Meg Cabot-fan fram tills jag var ungefär 14 år, där gick hard-coreigheten ner lite. Fast bara lite, för jag läser fortfarande om alla tio böcker i En prinsessas dagbok varje år. 

II. Jag har min bokhylla sorterad i "läst" och "oläst", och den lästa delen är där sorterad i bokstavsordning. För några minuter sedan märkte jag ett hål i böckernas trängsel och jag har just nu lite panik eftersom jag inte kommer på vilken bok som ska stå där och var denna okända bok kan vara.

SOMETHING HORRIBLE IS GOING ON

III. Jag läste bara två böcker i september ... och en av dem var det min kompis som skrivit och den andra var en omläsning av en gammal Lottabok som alltså är på drygt 100 sidor.

IV. I förrgår vek jag ett hundöra i min vackra 70-talsdesignade pocketversion av Madame Bovary.

V. ... Och mina böcker i A Song of Ice and Fire får inte längre plats i boxen jag köpte dem i eftersom alla vattenskador jag gett dem har fått dem att svälla upp. Oops.

VI. Jag har läst sista boken i En prinsessas dagbok jättemånga gånger bara för att få återuppleva scenen med hästdroskan i Central Park. Och Jellicoe Road för att bota min Jonah-och-Taylor-abstinens.

VII. Jag tyckte A Game of Thrones var svårläst, Heathcliff och Catherine i Svindlande höjder är jobbiga och jag har aldrig förstått Joyce Carol Oates storhet. There, I said it!

Jag taggar Alva som är lite ny här i bokbloggosfären, Andréa som äntligen börjat blogga igen och Frida eftersom jag saknar hennes bloggande, och henne såklart.

Sagan om besöket på bokmässan

Morgonfrosten pyntade husfasaden när Linnea skyndade sig mot pendeltåget den tidiga lördagsmorgonen. Med ett avsnitt av Welcome to Night Vale i öronen gäspade hon sig allt närmre Centralen.

Utanför Coop stod de, Anna, Pia och Amelie, hennes underbara resekompisar. Med kaffe och frukostmacka i handen steg de på tåget och klev ut igen i Göteborg. Med mysiga konversationer och en jättejättejättegod tidig lunchmacka däremellan.

- Känn ingen sorg för mig Göteborg! Undrar hur många gånger de som jobbar här på stationen har fått höra den låten från avstigande passagerare, funderade de.

Så klev de på spårvagnen, och inte långt därefter ut på mässgolvet - de var äntligen där! En glad gruppkram och massor med "IHHHHH". Linnea kände hur bra hon trivdes där på mässgolvet. Omgiven av fina vänner och andra bokälskande människor, alla där för sin gemensamma kärlek för böcker som de så gärna vill dela. Hon tyckte det var något extremt vackert över det hela, över allas passion för det skrivna ordet.

De tryckte sig fram genom gångarna för att hinna se sina favoritmontrar. Rabén & Sjögren, Bonnier Carlsen, X-Publishing och flera andra. Vid Djurens rätt köpte Linnea Äta djur av Jonathan Safran Foer och blev medlem. Strax därefter stötte de på Pia från Bookrelated, och hon visade dem till The English Shops monter. På vägen dit stannade de så att Anna och Linnea kunde utnyttja "4 för 3"-erbjudantet hos Bonnier pocket. Anna köpte två och Linnea två - Bonjour Tristesse och Under det rosa täcket.

Klockan tickade snabbt, och runt tvåtiden sågs de fem flickorna tränga sig genom gångarna från The English Bookshop för att ta sig till Bonnier Carlsens färgsprakande monter. Där var det fullt av andra bokbloggare, alla lika trevliga och roliga och glada. De pratade och skrattade och skrev meddelanden till varandra, Linnea var som på moln. Rosa fluffiga muminmoln.

Tyvärr var muminmolnen bara metaforer och inte bokstavliga, så de kunde inte flyga upp till andra våningen på molnen. De kämpade och pustade och knuffade sig genom trängseln för att ta sig till rulltrappan och upp till rummet där bokbloggsambassadörerna Tova och Ingerun hade sin ungdomsbokbloggsträff.

Så fort Linnea såg att det fanns chips placerade hon sig strategiskt bredvid dem och minglade en stund. Hon önskade bara att hon hade varit lite piggare så hon orkat prata med fler människor, bokmässan tar hårt på en. Plötsligt kom författarna Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandborg in i rummet och alla bokbloggare slog sig ner på stolsraderna och lyssnade till den roliga intervjun. Linnea hade av en slump hört dem bli intervjuade många gånger tidigare, och till och med intervjuat dem själv tillsammans med sina resekompisar, men här hörde hon många nya och roliga grejer tack vare Ingeruns finurliga frågor.

Sedan hade klockan tickat för långt, och Anna, Pia, Amelie och Linnea sa sorgset farväl till de andra, fick trevliga goodie-bags fyllda med ungdomsböcker och en trevlig novell som Linnea tyckte mycket om, och begav sig hemåt igen. De tyckte bokträffen hade varit fantastiskt trevlig och att Tova och Ingerun hade gjort den riktigt rolig.

Tågresan spenderades på det bästa sätt Linnea visste - att prata, skratta och twittra. När Anna föreslog att nästa års bokmässeresa skulle bli en roadtrip med övernattning blev alla väldigt exalterade. Tågresan blev så rolig att Linnea nästan tyckte den var lika kul som bokmässan, men bara nästan.

För bokmässan var fantastisk, och Linnea saknade den redan när hon satt på pendeln hem. Hon saknade stämningen, gläjden, bokbloggarna och böckerna - hon älskar det alldeles för mycket för att bara få uppleva det en gång om året.

Bild snodd från Anna