söndag 28 november 2010

Flogornas Herre

Här är en skolrecension. Det är konstigt hur mycket roligare allt blir om man gör det frivilligt.

Flugornas Herre
Skriven av William Golding
Utgiven i pocket på svenska av Albert Bonniers Förlag
Gavs ut första gången 1954 av förlaget Faber & Faber
Översatt till svenska av Sonja Bergvall
196 sidor



Flugornas Herre handlar om om en grupp engelska pojkar mellan sex och tolv år som kastas iland på en öde ö i Söderhavet efter en flygkrasch. De väljer en ledare och plockar frukt för att överleva. De stiftar lagar och eldar så att ett skepp ska se röken om det åker förbi. Men den stämningen håller inte länge. Några vill ut och jaga – de har sett spår av grisar. Och elden kräver mycket jobb, vem orkar hålla igång den? Snart uppstår en rivalitet mellan pojkarna och det viktigaste är inte längre att hålla elden igång eller hitta mat, utan att undanfly människans grymhet.

Huvudpersonen i den här boken heter Ralph. Han är en av de äldsta på ön och den som blev vald som ledare. Han är en riktig ledartyp och försöker alltid att göra det som han tycker är rätt. En envis kille som står för sina åsikter, och är inte rädd att kämpa för dem. Under bokens gång utvecklas han mycket och från att ha varit en barnslig liten kille blev han en modig ledare som försvarar de svaga. Han är den på ön som tänker mest praktiskt och förnuftigt och som inte bara tänker på nuet.
      Boken utspelar sig troligen under 40-talet på en liten lummig grön ö i Söderhavet. Den är full med exotiska frukter och en bäck med rinnande sötvatten slingrar sig genom ön. I mitten ståtar ett litet berg med utsikt över hela ön. Solen är stekande het och vattnet så varmt att det knappt går att svalka sig i det. Grisarna på ön har bildat ett spindelnät av små stigar i den annars knappt genomträngliga djungeln.


Med den här boken tror jag att Golding vill visa hur svag och grym människan egentligen är. Utan ett tryggt civiliserat samhälle blir människor blodtörstiga och hänsynslösa. Golding hade själv varit med i kriget när han skrev den här och jag tror att han skrev mycket av egna erfarenheter och saker han sett.

Jag funderar mycket på varför han valde just unga killar som skulle hamna på ön. Varför inte både killar och tjejer, bara tjejer eller vuxna män eller kvinnor? Svaret tror jag är att barn inte riktigt har utvecklats helt och därför inte har samma moraliska gränser för vad som är rätt och fel och är inte lika världsvana. Barn har en egen sorts tankegång och faller lättare för grupptryck.

Att han valde killar tror jag är för att på 50-talet, när den här skrevs, var det fortfarande inte så jämställt i världen och killar ansågs vara mer bråkiga och ”gilla” att slåss. Skulle någon skriva en bok om tjejer som hamnade på en öde ö skulle man inte skriva om samma råhet som i den här boken. Själv tycker jag att det skulle bli väldigt intressant och roligt om det var både tjejer och killar på ön.

När jag läste ut den här boken insåg jag att många andra böcker jag läst måste ha inspirerats av den här. I boken Övergivna av Michael Grant försvinner alla vuxna och barnen börjar kriga inbördes. Precis som i den här boken finns det en ond och en god sida där den onda sidan är grym och hänsynslös medan den goda försöker behålla det gamla lagsystemet och skapa ett fungerande samhälle.
     I Hungerspelen av Suzanne Collins väljs 24 ungdomar ut som får tävla mot varandra i en arena och allt direktsänds till resten av landet. Den som överlever vinner. Samma grymhet och ondska även här, men både från vuxna och barn.
Jag kan komma på massor av böcker med liknande tema, och blir lite nyfiken på om alla är inspirerade av Flugornas Herre.

Jag själv är lite besviken på den här boken. Mina förväntningar var skyhöga och jag hade hoppats på en väldigt spännande och fartfylld bok full med blodiga mord och krig. Istället gick den väldigt långsamt fram och inte förrän i slutet kom spänningen jag väntat på.

Jag kan tänka mig att på 50-talet när den här kom ut var den en riktigt läskig och skrämmande bok, men nu är den knappt läskig alls.

Men en sak jag tycker att Golding lyckats väldigt bra med är att beskriva pojkarnas känslor. Han behövde inte ens skriva vad de kände, utan det tolkade jag genom deras handlingar och dialoger. Han var också skicklig på att skriva om barn. En sak jag tänkte på är hur små killar alltid utser den äldsta till ledare. Ålder spelar en sådan viktig roll, den som är äldst har makten. Varför måste man över huvud taget ha en ledare? Varför ligger det i människans natur att alltid göra vad någon annan säger åt en? Jag tror att det handlar om trygghet. Att veta att man inte behöver fatta något beslut själv och att ha någon att se upp till.

Så på det hela taget så tycker jag att det var en väldigt intressant, om än lite långtråkig bok men ett intressant tema. Gillar man dystopiska berättelser som går långsamt fram så ska man läsa den här.


William Golding var en brittisk författare som vann nobelpriset i litteratur år 1983. Flugornas Herre var hans genombrott.
Hans verk är:
Poems
Flugornas Herre
Fritt fall
Spiran
Det nya folket
Pyramiden
Pincher Martin
Det synliga mörkret
Sjöfarares riter
Pappersmännen
Slagvatten
Elden inombords

6 kommentarer:

  1. Har varit intresserad av att läsa den här i ett antal år, men det har aldrig blivit av ... Hm, får se om jag lyckas plocka upp den vid biblioteket under den närmsta framtiden eller om det tar ytterligare några år?

    SvaraRadera
  2. det första jag kom att tänka på när jag läste det första som stog var LOST, att dom hamnar på en ö helt ensamma. Men dom är ju vvxa iför sig. Men författrna till LOST kanske tog lite ideer från den här?
    Men den värkar ju ganska bra, men kommer nog aldrig läsa den soligt nog;)

    SvaraRadera
  3. Jag tänkte också på Gone av Michael Grant, det var så många likheter. Som monstret som fanns i båda Gone och Flugornas Herre och att det inte fanns några vuxna alls. Det som var klurigt var att ta reda på vem som var flugornas herre.
    Men jag har glöm bort det nu, jag läste ju boken i 8an :)

    SvaraRadera
  4. Linnea, temat i boken är inspirerat av Robinson Cruse. Temat kallas för Robinsonad och det finns, som du skriver, en hel uppsjö av liknande böcker. Visst är den otäck?!

    kram Helene

    SvaraRadera
  5. sv: jag tycker LOST är bra men den kan vara ganska konstig ibland och jag har bara sett upp till 3 säsongen. Men ja jag tycker den e bra=D

    SvaraRadera
  6. Vi fick se filmen på min skola. Den var obehaglig på det sätt som du beskriver, när människans instinkter och grymma sidor tar över.

    SvaraRadera