måndag 1 november 2010

Ingen väg tillbaka

Ingen väg tillbaka
Skriven av Magda Eggens

I måndags läste jag en recension på Alice och Lyras bokblogg om en bok som lät riktigt spännande. Så nästa dag när jag var i skolbiblioteket passade jag på att se efter om den fanns, och det gjorde den! Trodde jag. Det visade sig att den här boken som jag har läst är en fortsättning på den boken om jag har förstått det rätt.


Andra världskrigen är precis över, och Magda och hennes syster Eva har fått hjälp av Röda Korset att få komma till Sverige. Där får de jobb i en fabrik och bor i en liten lägenhet tillsammans med fyra andra kvinnor som undkommit kriget. Men kriget lever fortfarande kvar i dem, trots att de försöker skapa ett nytt liv.
En bok om främlingsfientlighet, att hitta sig själv och hur människorna levde när kriget äntligen var över.


Den här boken var helt okej. Det var verkligen intressant att läsa om hur det såg ut i världen när kriget var slut. Annars brukar man bara få höra om hur det var under själva kriget. Men ändå var det något jag inte gillade - karaktärerna. De kändes för trevliga och känslokalla, förutom Magda som det handlade om. Trots att jag verkligen hoppas att alla människor var så trevliga och vänliga mot flyktingarna som kom till Sverige så är jag ändå inte helt säker på det. Men samtidigt så är det ju faktiskt en sorts självbiografi, och då tror jag inte att författaren skulle ljuga.

En annan lite trist sak med boken är att det aldrig riktigt händer något. Man får följa Magdas nya liv, men allt går för snabbt utan detaljer och någon riktig händelse.

Man kan jämföra den här boken med hur flyktingsamhället ser ut idag. Många har precis som i den här boken flytt från ett krig hit till Sverige. Då måste vi verkligen ställa upp för dem, något som jag tycker att många människor är väldigt dåliga på idag.

På det hela taget tycker jag att den här boken var intressant och tankeväckande men långtråkig.

2 kommentarer:

  1. Kul att du hittade fortsättningen! Själv har jag inte läst den, något jag verkligen måste göra!
    Kan hålla med om att karaktärerna kan vara lite känslokalla och opersonliga, man lär aldrig riktigt känna dem (med undantag av Magda) men i Vad Mina Ögon Har Sett är det handlingen och det den vill säga som är viktigt, inte språket så man måste faktiskt bortse från det.
    Ser att du läser The Maze Runner, den är amazing! Hope you like it!
    //A

    SvaraRadera
  2. Dom är jätte bra böckerna som hon har skrivit . Men hemska också på efter som det är verkligheten som hon berättar om. Jag grät jätte mycket när jag läste hennes böcke. Tycker att man ska läsa dom i skolan

    SvaraRadera