måndag 26 januari 2015

Barn som krigar

Jag har en förkärlek för böcker, filmer och serier där de vuxna har dött/försvunnit och barnen är kvar att överleva och försöka skapa ett nytt samhälle. Tv-serier som The Tribe och nu The 100 som jag just börjat titta på, och böcker som Gone (Michael Grant) och The Maze Runner (James Dashner). Nu senast tipsade min kollega om The Young World: Överlevarna (Chris Weitz, där ungdomarna är kvarlämnade efter att vuxna och spädbarn dött i ett virus. Min reaktion när jag fick höra om detta: JA TACK!
Plotten är alltså enkel. Berättarperspektivet varvas, mellan idealistiska Jeff som värdesätter moral och vill skapa ett fungerande samhälle för ungdomarna och jobba för framtiden, och sarkastiska Donna som utåt sett kan tyckas cynisk och hård men som läsaren lär känna djupare än så. De bor med ett gäng i Washington Square Park, men får en dag nys om en ledtråd till virusets ursprung. De ger sig ut för att få tag på ledtråden och äventyret blir större än de först kunde ana. (herregud jag har glömt bort hur klyschiga såna här handlingsbeskrivningar låter)


Först måste jag bara säga hur mycket jag stör mig på när vuxna försöker vara down-with-the-kids på ett oironiskt sätt. I Överlevarna namedroppas tv-serier och artister på nästan varje sida. I början var det ett kul grupp, men 200 sidor in i boken är jag trött på att höra om ungdomarnas Lady Gaga-shrines och att likna sättet någon pratar med hur Lord Tywin snackar i Game of Thrones. Det nappar inte alls för mig utan gör bara att jag distraheras från handlingen.

Jag har lite samma problem med karaktärerna Jeff och Donna. Det känns som att författaren verkligen kämpat för att få dem så sarkastiska och originella och kvicka, men det blir krystat. I böcker lär läsaren känna karaktärer genom deras handlingar och dialoger, men här är det som att Weitz har så mycket att säga om sina karaktärer att han inte kan låta dem vara utan måste peta in massor med små tankar och känslor i deras berättarröster som bara känns krystade.

Det är tur att själva plotten väger upp för allt det där. Egentligen är plotten lite löjligt lik The Tribe, som också utspelas i en stad där ett virus dödat alla vuxna och ungdomarna försöker lista ut var viruset kom ifrån och skapar olika gäng. Men det gör inget, för jag älskar The Tribe och läser gärna en lite annan version av det. Plus att det i såna här typer av handlingar är spännande att se vilket samhälle ungdomarna väljer att bygga. Ofta blir det ett ganska rått sådant, som i den här boken där huvudpersonerna stöter på prostitution, krig och våld och maktgalna entreprenörsungdomar som listat ut hur de ska kunna utnyttja sina medmänniskor.

Sist varnar jag för SPOILER, för jag vill kommentera på den konstiga lilla detaljen man får höra i boken om att det uppstod ett raskrig efter att de vuxna dog. Där människor av olika hudförg började kriga mot varandra. Här tog PK-Linnea över lite för jag känner mest hur ONÖDIGT det är i en ungdomsbok, när det dessutom inte ens är av någon som helst vikt för själva berättelsen? Weitz valde visserligen att framföra det som något dumt och absurt, men att ens lägga in det i boken tycker jag var himla onödigt. Liksom att peka på det som ett rimligt framtidsscenario.


Överlevarna är kul underhållning, men det var lite för mycket jag störde mig på under läsningens gång för att uppskatta den helt. Inte alls samma klass som Gone eller The Maze Runner, men i och med att det fortfarande är en bok inom min favvogenre barn-som-krigar-när-vuxna-är-borta så är jag nöjd att jag läste den. Jag försöker ju att vara lite av en expert på det litterära området liksom.

2 kommentarer:

  1. Svar: YAAAY! Vad roligt att du vill vara med! Jag hoppas verkligen att du kommer tycka att det är roligt :D

    SvaraRadera
  2. Svar: Du måste absolut börja ragga ålderdomshemskompisar redan nu! Fast du har ju redan en förstås: mig ;)

    Taack, vad kul att du gillade recensionen! :D Och kul att du gillade boken även om jag inte gjorde det! :D

    SvaraRadera