söndag 16 februari 2014

ALLA hjärtans dag

Jag har aldrig haft något speciellt intresse för Alla hjärtans dag. Jag har aldrig haft någon pojkvän att fira med under dagen och det har väl på sin höjd varit att jag kramar kompisar och får godishjärtan av mina föräldrar. Men i fredags var Alla hjärtans dag mer än så.

En timme in på alla hjärtans dag natt såg jag klart sista avsnittet i Gossip Girl vilket var gaaaanska känslosamt och ännu mer gaaaaanska fint. Pia tweetade det här fina till mig.

I skolan hade vi Alla hjärtans dag-mys i Caffiz, ett samarbete mellan föreningarna HBTQ-hörnan och Dumbledore's Army. Vi åt bakelser, folk hånglade framför det legendariska prideflaggehogwartscrestet och jag åt en pridefärgad klubba. Sen var jag med Caradhras på kvällen vilket inte var en Alla hjärtans dag-grej men så mycket kärlek på det ändå.

Jag fick en kommentar från Anna, som bestämt sig för att sprida kärlek i bloggosfären. Jag blev inte bara jätteglad över att få en sån fantastisk hälsning, utan jag blev också så himla glad över att Anna finns. För jag har bara träffat Anna typ tre gånger och det var jättekortisar, men alltså finns det någon so sprider så mycket glädje och kärlek omkring sig som Anna? Som är så genuint trevlig mot alla och verkligen tar sig tid att uttrycka det? Alltså seriöst det var inte bara Annas kommentar som gjorde mig glad, utan bara själva grejen med ANNA. För jag skiter i hur cheesy det här blev - Anna ÄR fantastisk. Massor med kärlek till dig Anna!

Sedan höll Ellen Page ett tal på HRC Foundations konferens i Las Vegas, en konferens som arbetar för säkerhet och välmående för HBTQ-ungdomar. Jag såg det inte förrän nu pga skevt internet men ehh ja det var fantastisk, jag började gråta och hon berättade att hon är homosexuell, vilket jag insåg var en big deal när jag försökte komma på fler Hollywoodstjärnor som är det. Jag kom inte på en enda, kan någon annan snälla hjälpa mig?


I alla fall vill jag bara säga ett sent "glad alla hjärtans dag" och hoppas alla har det gosigt, inte pluggar för mycket och försöker vara snälla mot sig själva. KRAM *kramar datorn i hopp om att det når er*

lördag 8 februari 2014

En tyst favoritjävel

På väg in till stan för att ta en kvällsfika med Amelie igår så läste jag ut Tell the Wolves I'm Home. Jag hade skitsvårt för att sätta fingret på vad det var för speciellt med boken. Jag fastnade i den så fort jag började läsa, och jag satt verkligen hela pendlingen till och från skolan och bara läste, inte twitter eller smsade eller något annat. Jag var liksom helt fast i den. Men den var inte spännande. Den var inte svår att lägga ifrån sig. Den var inte mind-blowing. 

När jag sa det här till Amelie sa hon "Aah det är en sån där tyst favorit. En sån där som kryper in under skinnet på en och kramar om hjärtat utan att man liksom märkt att den smygit in." JA, sa jag. Det är precis en sån det är. En tyst favorit. Ingen OMGfavorit, för att citera Amelie. 

För nu när jag är klar med boken saknar jag den. Sådär som när en inte har smsat på länge med en kompis en annars ofta smsar med. Det känns liksom lite tommare än vad det gjorde när jag hade boken i väskan och fick spendera mitt pendlande med June och Toby och Finn och Greta. 

Det var en sån där bok som får mig att känna mig mindre ensam om min plats i världen. Typ som The Perks of Being a Wallflower eller texter i Rookie Magazine. När jag plötsligt läser mina tankar tryckta på papper, samlade i en perfekt stjärnbild för mig att få överblick över och plötsligt förstå, så som jag aldrig förstått dem när de virvlat omkring på himlavalvet i mitt huvud. Då känner jag mig aldrig ensam. 

Nu ska jag skaffa mig en helt jävla fantastisk tekanna också, en sån speciell som Finn hade. Och om ni undrar över min oväntade svordom (för who am I kidding jag svär alldeles för lite) så läser jag Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer just nu och den gör mig så svärsugen.

Den är också helt jävla fantastisk.