onsdag 23 oktober 2013

Ett tredje kvartal av läsning

Juli, augusti och september - härlig sommar är det då. Var i Sverige är den låten skriven egentligen? September är ju ganska så höst kan jag tycka.

Min kvartalsrapport känns ganska fattig men jag summerar det lilla som ska summeras.

Juli:
I en förvandlad stad - Per Anders Fogelström
Stad i världen - Per Anders Foelström
Paper towns - John Green
Forever princess - Meg Cabot (omläsning nummer ca 745,5)
A Clash of Kings - George RR Martin

Augusti:
A Storm of Swords - George RR Martin
Fjärde riket - Maria Nygren

September:
Min vän Pias egna manus(!!!!!!)
Ja, se Lotta - Merri Vik (kände för en omläsning)

Så totalt har jag läst 9 böcker, vanligtvis brukar jag läsa ungefär 15. Det sorgliga är att en verkligen kan se hur jag faktiskt hade ett otroligt läsflow i början av kvartalet. Jag slukade både A Clash of Kings och A Storm of Swords och grät över att Stadenserien tagit slut så snabbt.

Så när var det läsflowet liksom stannade upp helt? Jo ungefär precis samtidigt som skolan började, vilket är så himla tråkigt. Jag vill inte att läsning ska bli något av en ledighetssyssla - att jag liksom kommer se fram emot semestern för att "då kommer jag läsa". Jag vill att läsning ska vara en del av min vardag och jag måste komma på en lösning på hur jag ska få det att fungera.

Favoriter det här kvartalet (ej omläsningar eller kompismanus):

söndag 20 oktober 2013

För mycket lycka

Alice Munro vann Nobelpriset i litteratur och jag blev lycklig, lyckligare. Lyckligast hade jag blivit om det blev Margaret Atwood eftersom hon är kvinna och jag har läst något av henne. Men Alice Munro var nästan så bra som det kunnat bli. Numera kanske till och med bäst, eftersom jag läst hennes För mycket lycka och faktiskt gillat mer än det jag läst av Margaret Atwood.
novellsamling

Bild från förlaget
I tio noveller lär vi känna tio personer av olika könstillhörigheter och ålder, oftast boende i Kanada. Personerna är oftast inte särskilt speciella på något vis, men vi får träffa dem när något utöver deras vanliga vardag inträffar. Vissa utspelar sig under bara några dagar och vissa sträcker sig över många år. I ganska så nedstämda berättelser får vi träffa Doree vars liv kastats om efter något hennes make gjort, Sally vars familj valt oväntade vägar i livet och Roy som hugger ner träd. Relationer, familj och livsöden.

Vet ni vad som gjorde mig så himla glad när jag öppnade För mycket lycka? Hon skriver så jag förstår, hon är verkligen så folklig som många säger. Den där glädjen över att förstå var dock den enda glädjen i själva novellerna som var väldigt nedstämda. Det var inte så att de hade någon hjärtesorg i sig eller så, de var bara av det mer melankoliska slaget. Lite som att de hade ett sorts molnig söndagseftermiddagsfilter över sig.

Det fantastiska med novellerna är hur de så snabbt griper tag i mig och lyckas få in så mycket personlighet och känslor på så kort tid. Jag antar att det är hela konsten med noveller - att få in mycket historia på lite ord och gömma mycket mellan raderna. Alice Munro är en fena på det, däremot blir jag lite osäker på precis hur mycket hon faktiskt gömmer under utan. Jag är alltid rädd att jag missar viktiga metaforer och liknelser eftersom jag inte läser "eftertänksamt nog" eller något. Men screw that, även om jag missat viktiga underliggande meningar så tycker jag att novellerna är himla fantastiska ändå.

De bästa novellerna tycker jag var Skönlitterärt och Barnlek. Barnlek var hemskt obehaglig på ett fängslande sätt, där kände jag dock att det verkligen fanns något jag missat att förstå - men jag vet såklart inte vad.

Sedan har vi den sista novellen, den med namnet För mycket lycka, som genast skilde sig från de tidigare. Fler karaktärer, drygt åttio sidor lång och med mycket tidshopp. Väldigt otypisk för en novell måste jag säga, väldigt komplicerad. I början hängde jag inte med alls, men längre in i den fastnade jag för den på ett djupare plan än någon av de andra. Huvudpersonen Sofie kändes verklig på ett helt annat plan än de andra karaktärerna och stämningen i novellen var kusligt närvarande.

Alice Munro förtjänar definitivt sitt pris och samtidigt som jag hugger in på nästa bok av henne (tror det blir Kärlek, vänskap, hat) hoppas jag att de som inte läst något av henne än så länge får upptäcka Munros noveller.

Titel: För mycket lycka
Originaltitel:Too much happiness 
Författare: Alice Munro
Översättare: Rose-Marie Nielsen 
Förlag: Atlas
Utgivningsår: 2009
Sidor: 343
Språk: Svenska

onsdag 16 oktober 2013

Det mystiska mysteriet om den mystiska boken

Det är löst! I måndagens bokiga bekännelser var min bekännelse nummer två att en bok i min bokhylla stående mellan författarna Cassandra Clare och Suzanne Collins är mystiskt försvunnen och jag kunde verkligen inte komma på vilken bok det var som var försvunnen. I tisdags, alltså igår, fortsatte jag beklaga mig under veckans Caradhrasmöte (vår tolkienförening) när vi hade en namnrunda med temat "favoritmysterier", men ingen av mina fellow caradhrasare kunde heller hjälpa mig lösa det.

Men denna eftermiddag snapchattade jag henne bekymrat en bild på min bokhylla:

Tro det eller ej, men klockan 15:34 kom Annas eminenta detektivförmågor till användning och hon LÖSTE MYSTERIET! Genom att gå in på Pias blogg och leta reda på hennes inlägg om överkonsumtion av böcker där Pia använde min bokhylla som exempel på denna överkonsumtion (tack Pia) så hittade Anna en bild på min bokhylla - med den försvunna boken!

SER NI DEN? JAG SER DEN! Där mellan City of Bones och Hungerspelen står den - Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan. Den mystiska boken är inte längre mystisk! Jag måste helt enkelt ha plockat ut boken i samband med att David Levithan kom till PUNKT medis. Övervägt lite vilken av hans böcker jag skulle ta med och bestämt mig för Will Grayson, Will Grayson istället - men inte lagt tillbaka boken

Ett lyckligt slut på två ganska så ångestfyllda och sömnlösa dygn av ovetande. Anna du är en hjälte!

måndag 14 oktober 2013

Neas bokiga bekännelser

Awesomeiga Anna taggade mig att göra sju bokiga bekännelser, vilket jag självklart är på! Det är nu alla mina boksynder kommer upp till ytan, jag hoppas ni kan förlåta mig.

Här är instruktionerna för utmaningen:
Själva meningen med "bokiga bekännelser" är att varje person som gör den ska tänka efter vad som har hänt i sitt liv och sedan berättade om de 7 största sakerna som är relaterade till böcker och läsning. Det kan vara allt mellan himmel och jord, man sätter gränserna själv för vad man vill dela med sig av - glöm bara inte att namnge inlägget som "'ditt namn' bokiga bekännerlse". När man väl har "bekänt" så ska man tagga vidare 5 stycken andra bloggare, och sedan meddela dessa personer att de har blivit utvalda! Svårare än så är det inte. 


I. Jag äger alla Meg Cabots böcker som utkommit på svenska fram till Jinx - tur i oturen, förutom Allie Finkles-serien. Så jag var alltså hard-core Meg Cabot-fan fram tills jag var ungefär 14 år, där gick hard-coreigheten ner lite. Fast bara lite, för jag läser fortfarande om alla tio böcker i En prinsessas dagbok varje år. 

II. Jag har min bokhylla sorterad i "läst" och "oläst", och den lästa delen är där sorterad i bokstavsordning. För några minuter sedan märkte jag ett hål i böckernas trängsel och jag har just nu lite panik eftersom jag inte kommer på vilken bok som ska stå där och var denna okända bok kan vara.
SOMETHING HORRIBLE IS GOING ON

III. Jag läste bara två böcker i september ... och en av dem var det min kompis som skrivit och den andra var en omläsning av en gammal Lottabok som alltså är på drygt 100 sidor.

IV. I förrgår vek jag ett hundöra i min vackra 70-talsdesignade pocketversion av Madame Bovary.

V. ... Och mina böcker i A Song of Ice and Fire får inte längre plats i boxen jag köpte dem i eftersom alla vattenskador jag gett dem har fått dem att svälla upp. Oops.

VI. Jag har läst sista boken i En prinsessas dagbok jättemånga gånger bara för att få återuppleva scenen med hästdroskan i Central Park. Och Jellicoe Road för att bota min Jonah-och-Taylor-abstinens.

VII. Jag tyckte A Game of Thrones var svårläst, Heathcliff och Catherine i Svindlande höjder är jobbiga och jag har aldrig förstått Joyce Carol Oates storhet. There, I said it!

Jag taggar Alva som är lite ny här i bokbloggosfären, Andréa som äntligen börjat blogga igen och Frida eftersom jag saknar hennes bloggande, och henne såklart.

onsdag 2 oktober 2013

Sagan om besöket på bokmässan

Morgonfrosten pyntade husfasaden när Linnea skyndade sig mot pendeltåget den tidiga lördagsmorgonen. Med ett avsnitt av Welcome to Night Vale i öronen gäspade hon sig allt närmre Centralen.

Utanför Coop stod de, Anna, Pia och Amelie, hennes underbara resekompisar. Med kaffe och frukostmacka i handen steg de på tåget och klev ut igen i Göteborg. Med mysiga konversationer och en jättejättejättegod tidig lunchmacka däremellan.


- Känn ingen sorg för mig Göteborg! Undrar hur många gånger de som jobbar här på stationen har fått höra den låten från avstigande passagerare, funderade de.

Så klev de på spårvagnen, och inte långt därefter ut på mässgolvet - de var äntligen där! En glad gruppkram och massor med "IHHHHH". Linnea kände hur bra hon trivdes där på mässgolvet. Omgiven av fina vänner och andra bokälskande människor, alla där för sin gemensamma kärlek för böcker som de så gärna vill dela. Hon tyckte det var något extremt vackert över det hela, över allas passion för det skrivna ordet.

De tryckte sig fram genom gångarna för att hinna se sina favoritmontrar. Rabén & Sjögren, Bonnier Carlsen, X-Publishing och flera andra. Vid Djurens rätt köpte Linnea Äta djur av Jonathan Safran Foer och blev medlem. Strax därefter stötte de på Pia från Bookrelated, och hon visade dem till The English Shops monter. På vägen dit stannade de så att Anna och Linnea kunde utnyttja "4 för 3"-erbjudantet hos Bonnier pocket. Anna köpte två och Linnea två - Bonjour Tristesse och Under det rosa täcket.

Klockan tickade snabbt, och runt tvåtiden sågs de fem flickorna tränga sig genom gångarna från The English Bookshop för att ta sig till Bonnier Carlsens färgsprakande monter. Där var det fullt av andra bokbloggare, alla lika trevliga och roliga och glada. De pratade och skrattade och skrev meddelanden till varandra, Linnea var som på moln. Rosa fluffiga muminmoln.

Tyvärr var muminmolnen bara metaforer och inte bokstavliga, så de kunde inte flyga upp till andra våningen på molnen. De kämpade och pustade och knuffade sig genom trängseln för att ta sig till rulltrappan och upp till rummet där bokbloggsambassadörerna Tova och Ingerun hade sin ungdomsbokbloggsträff.

Så fort Linnea såg att det fanns chips placerade hon sig strategiskt bredvid dem och minglade en stund. Hon önskade bara att hon hade varit lite piggare så hon orkat prata med fler människor, bokmässan tar hårt på en. Plötsligt kom författarna Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandborg in i rummet och alla bokbloggare slog sig ner på stolsraderna och lyssnade till den roliga intervjun. Linnea hade av en slump hört dem bli intervjuade många gånger tidigare, och till och med intervjuat dem själv tillsammans med sina resekompisar, men här hörde hon många nya och roliga grejer tack vare Ingeruns finurliga frågor.

Sedan hade klockan tickat för långt, och Anna, Pia, Amelie och Linnea sa sorgset farväl till de andra, fick trevliga goodie-bags fyllda med ungdomsböcker och en trevlig novell som Linnea tyckte mycket om, och begav sig hemåt igen. De tyckte bokträffen hade varit fantastiskt trevlig och att Tova och Ingerun hade gjort den riktigt rolig.

Tågresan spenderades på det bästa sätt Linnea visste - att prata, skratta och twittra. När Anna föreslog att nästa års bokmässeresa skulle bli en roadtrip med övernattning blev alla väldigt exalterade. Tågresan blev så rolig att Linnea nästan tyckte den var lika kul som bokmässan, men bara nästan.

För bokmässan var fantastisk, och Linnea saknade den redan när hon satt på pendeln hem. Hon saknade stämningen, gläjden, bokbloggarna och böckerna - hon älskar det alldeles för mycket för att bara få uppleva det en gång om året.

Bild snodd från Anna