onsdag 27 mars 2013

Doctor Who: The Story of Martha

Doctor Who: The Story of Martha
Skriven av Dan Abnett
Uppläst på ljudbok av Freema Agyeman (hon som spelar Martha i tv-serien)

Jag varnar för spoilers för er som inte sett avsnitten i slutet av säsong 3 av Doctor Who

Den här boken utspelar sig mellan avsnitten The Sound of Drums och Last of the Time Lords. The Master har tillfångatagit the Doctor och regerar nu över hela jorden. Martha lyckades fly tack vare the Doctors vortex-manipulator och nu ska hon utföra det uppdrag som the Doctor viskade i hennes öra. Under ett år ska hon resa runt jorden och berätta sin historia för jordens invånare samtidigt som the Master bestämt vill ta fast henne.

Den här boken blev lite av en besvikelse. Jag tycker Marthas resa är så häftig när hon berättar om den i tv-serien. Hur det helt plötsligt har gått ett år och hur hon har kämpat helt själv för mänsklighetens frihet - och lyckats. Jag fick sådan respekt för henne och gåshud kröp fram på armarna för jag tyckte det var så mäktigt. I den här berättelsen tycker jag att det där mäktiga och storslagna försvinner lite. Ungefär halvägs in i boken tänkte jag att det kanske hade varit bättre att låta den här historien vara osagd. Spänningen i Marthas historia ligger i att ingen vet något om den, hon är den enda som vet alla detaljer i en del av jordens historia som mänskligheten glömt bort. Nu vet jag om hur det gick till och det episka har till viss del försvunnit.

Jag önskar att fokusen hade legat mer på karaktärerna istället för handlingen. Under hennes resa träffar Martha många människor och ibland kunde det bli riktigt känslosamt. Den enda jag dock kommer ihåg nu när jag lyssnat klart är kommissarie Griffin, som hade en ganska så klyschig men mysig karaktärsutveckling. Saken är den att jag känner inte heller att Martha blev någon intressant karaktär, trots att hon är huvudperson. Jag fick inte reda på något nytt om henne eller se något spännande personlighetsdrag som jag inte visste om. Handlingen, som det var mycket mer fokus på, intresserade mig inte alls så mycket som jag hoppats. Många konstiga sci-fi-ord som nu i bokform var viktiga att förstå eftersom en inte ser bilden framför sig. Jag tror över huvud taget att historier som den här passar bättre på tvn.

Sammafattningsvis var den här boken alltså en besvikelse vilket också är en besvikelse. Trots att Freema Agyeman visade sig vara en grymt bra uppläsare med alla underliga tonlägen. Nej jag tror inte riktigt jag klarar av historier om den bästa tv-serien jag vet i ett annat format än vad jag är van vid. Det var så mycket som jag saknade eller som kändes fel. Plus att The Story of Martha borde vara en untold story för episkhetens skull.


Titel: Doctor Who: The Story of Martha
Författare:  Dan Abnett
Uppläsare: Freema Agyeman
Förlag: BBC Books
Utgivningsår: 2008
Språk: English

söndag 17 mars 2013

Vinnaren av biljetter till förhandsvisningen av The Host!

Nu har slumpgeneratorn talat, och du som får ta med en kompis till förhandsvisningen av The Host är den andra personen som kommenterat inlägget, alltså Elin! Grattis Elin! Jag mejlar dig detaljena!

lördag 16 mars 2013

A Very Potter Senior Year

Hela förmiddagen ägnade jag åt att titta på A Very Potter Senior Year, den sista delen i trilogin av musikaler om Harry Potter, skrivna och framförda av Team Starkid. Just den här sista delen var lite annorlunda än de tidigare två eftersom Darren Criss (han som spelar Harry Potter) gått och blivit stjärna i Glee. Därför framförde Starkid bara musikalen en gång, under LeakyCon 2012, och de hade endast två dagar på sig att öva. Men trots att de läser sina repliker direkt ur manuset inte är så rutinerade så är jag ändå överlycklig att de lyckades göra en tredje musikal!

Förutom glädjen att få se alla Starkid-ansikten igen så var det bästa med musikalen själva känslan. De har lyckats behålla det där töntiga och lite barnsliga i den. Det som gör att den känns så genuin - de är bara kompisar som gör fåniga grejer tillsammans. Tittaren blir en del av det där gänget och känslan att träffa dem igen var obeskrivligt härlig.
Han till höger är Eric Kahn Gale, författaren till The Bully Book
Första akten höll inte riktigt samma mått som den andra då den blev lite seg under långa scener. Jag irriterade mig också lite på kvinnosynen, hur de pratade om Hermione och Ginny som ägodelar störde mig ganska så mycket. Vissa skämt var inte heller så kul (hallå hela scenen när Tom Riddle besökte sin pappa och farföräldrar?). Men det är det enda negativa jag har att säga i mitt annars lyriska tillstånd.
Sedan när är Tom Riddle så SÖT?
Det var väldigt fint hur de fick in vissa låtar från de tidigare två musikalerna. När de sjöng Back to Hogwarts i slutet var det omöjligt att inte gråta av alla känslor. Men även när Dumbledore och Tom Riddle började sjunga på To Dance Again gav det mig en väldigt speciell känsla.
     Låtarna i musikalen tyckte jag om, men har lite svårt att uttala mig om dem just nu. Det tar alltid ett tag innan jag fastnar för musikallåtar. Jag måste lyssna på dem några gånger. Men jag vet i alla fall att de passade väldigt bra in i handlingen!

Jag behövde pausa i den här scenen pga skrattade för mycket.
Sedan måste vi bara prata om Tyler Brunsman, han som spelar Professor McGonagall, Cedric Diggory och Lucius Malfoy. Han är FANTASTISK! Jag älskade honom både som Diggory i AVPM och som Lucius i AVPS, men när han spelar BÅDE och dessutom McGonagall insåg jag hans briljans.
Tyler Brunsman som Professor McGonagall

Slutet var nog det absolut bästa också (eller ja hela andra akten). Först det känslosamma bråket mellan Ron och Harry, sedan "I open at the close", Back to Hogwarts efter det. När man sedan tror att det är slut så kommer "19 years later" och jag gråter lite till för det blir liksom back to the place where the story began. Efter det kom det absolut bästa - QUIRRELL. Voldemort och Quirrell är min otp och den scenen gjorde mig så överlycklig. Dessutom drog Voldemort den perfekta slutklämmen på hela trilogin.
"Harry Potter gave me a new family, he taught me how to love. And I guess that's kind of what Harry Potter is all about." 
- The Dark Lord/Lord Vorldemort/Tom Marvolo Riddle/He Who Shall Not Be Named/You Know Who
Det citatet gjorde mig så lycklig, precis som resten av A Very Potter Senior Year gjorde.

onsdag 13 mars 2013

Förhandsvisning av The Host? Klart du vill!

Vad? I samarbete med Forma Books lottar jag ut två biljetter (till dig och en vän) till förhandsvisningen av The Host, filmen baserad på boken av Stephenie Meyer (Genom dina ögon på svenska).

När? Filmvisningen är tisdagen den 26 mars Filmstaden Söder. Filmen börjar 18:00 med insläpp från 17:30.
Hur? Skriv en kommentar till det här inlägget om att du är med. På söndag (17/3) klockan 13:37 (eliiiit) stänger tävlingen så lottar jag och publicerar biobesökaren senare under dagen. Jag kommer att kontakta vinnaren via mejl och be om ditt namn som jag sedan vidarebefodrar till Forma Books så de skriver rätt namn på sin lista.

*Om vinnaren inte svarat på mejlet efter två dagar drar jag en ny vinnare because of obvious reasons (fatta vad sugen jag var att skriva raisins).

torsdag 7 mars 2013

Varma kroppar

Varma kroppar
Skriven av Isaac Marion

På en flygplats i ett post-apokalyptiskt USA lever R. R är egentligen död men trots det kan han både gå, grymta och äta - helst människohjärnor. Det finns fler zombies på flygplatsen med R och ibland ger de sig ut och jagar efter levande människokött. Den här gången träffar han dock Julie, och plötsligt inser han att det finns mer i livet döden än att gå, äta och grymta.

Tack vare tv-serien The Walking Dead älskar jag zombies. Därför var jag ganska så skeptisk till en bok där en zombie plötsligt börjar tänka och känna saker. Det blir lite som att förstöra hela idéen med zombies, hela deras koncept är just det att de bara är ett mänskligt skal. Som tur är så fungerar det faktiskt, just eftersom Isaac Marion inte tar det på så stort allvar. Humor kan liksom rädda det mesta. Så Nea diggar R - den failade zombien.

Segt blir det under läsningens gång, främst när det inte handlar om R utan om Julies gamla pojkvän. Trots att de partierna var nödvändiga för boken tycker jag att de kunde berättats på ett mer underhållande sätt. Det kändes som att författaren, precis som jag, bara ville ha de där för att kunna berätta historien ordentligt. De partierna i boken hade kunnat bli mycket bättre.

Nea gillar hur Isaac Marion vågar stoppa in lite deep shit i boken om begreppet mänsklighet. Hur stor skillnad är det på orden "mänsklig" och "människa"? För trots att jag uppskattar humorn i boken väldigt mycket så uppskattar jag detta ännu mer. Tack vare detta blir boken en salig röra av olika element som kompletterar varandra bra. Spänning, kärlek, djupa funderingar, humor och fantastiska dialoger mellan R och hans vän M. Att mixa ihop allt detta skulle antingen kunna bli väldigt bra eller väldigt dåligt, men jag kan glatt meddela att i det här fallet blev det väldigt bra och jag gillar boken väldigt mycket.

PS. Jag såg filmen i veckan också. Den var jättefin, Nicolas Hoult också. DS


Titel: Varma kroppar
Originaltitel: Warm bodies
Författare: Isaac Marion
Översättare: Kristoffer Leandoer
Förlag: Mix förlag
Utgivningsår: 2010
Sidor: 286
Språk: Svenska

måndag 4 mars 2013

Hon med lakritspiporna

Om jag var en bokkaraktär skulle min grej vara lakritspipor. Bara för att de är det roligaste godiset och för att då skulle alla komma ihåg mig.

"Min favoritkaraktär i boken var nog Nea."
"Vem var hon nu igen?"
"Hon med lakritspiporna."
"Jaha HON. Jag älskade henne!"

Så skulle det låta.