måndag 25 februari 2013

Wallflower, nu har jag läst den på svenska också!

Förra året läste jag The Perks of Being a Wallflower, och precis som typ alla andra i bokbloggosfären så älskade jag den. Nu har jag läst den på svenska också, i en nyutgivning av Gilla Böcker, men med översättningen av Göran Fagerström från 2000.



Överlag tycker jag att läsupplevelsen är ungefär detsamma. Jag känner samma känslor när jag läser och jag fastnar i boken på samma sätt. Efter att jag läste en intressant recension av Andréa där hon tog upp vissa ordval i den svenska översättningen som hon inte tyckte passade in, så var jag lite orolig att jag också skulle störa mig på det. Som tur var gjorde jag inte det, kanske för att jag inte är van att själv skriva skönlitteratur och därför inte har som vana att reflektera mycket kring ordval.

Däremot var det vissa småsaker i språket som jag tyckte kändes fel. Redan innan jag började visste jag att språket inte skulle vara lika fantastiskt och träffande i den svenska översättningen som i originalet, för det är det sällan. Men även det faktum att jag själv läst den på engelska innan tror jag också förstörde mycket. Vissa väldigt kända citat ur boken som t.ex. kända "And in that moment I swear we were infinite", kändes bara väldigt krystade. Likaså översättningarna av alla citat jag sparat ur boken.

Jag tror dock tyvärr att det är oundvikligt att lyckas översätta sådana väldigt välciterade kända fraser. Det blir som när jag såg på Dirty Dancing på Chinateatern och genom hela pjäsen bävade inför när Johnny skulle säga "nobody puts baby in a corner" på svenska, för hur de än skulle göra det så blir det ju bara SÅ fel och krystat (det visade sig att de inte ens översatte den repliken utan bara körde på den klassiska engelska).

Min slutsats och mina råd:
För dig som inte läst boken på engelska kommer det fungera jättebra att läsa den på svenska! Jag misstänker att du får samma wow-upplevelse (men kanske inte riktigt språkligt).
För dig som läst den på engelska är det bättre att hålla dig till den engelska för att undvika de där krystade ögonblicken där dina favoritcitat plötsligt låter jättekonstigt.

Tack Gilla Böcker för rec.ex!

söndag 17 februari 2013

#fetastebokträffen

Igår ägde den rum. Ungdomsboksträffen på PUNKTmedis som jag och Frida och Amelie och Anna och Pia taggat till ganska så länge. Och hur gick den då? JO DEN BLEV HELT UNDERBAR. Jag var så sjukt nervös innan men när den väl börjat så försvann allt sånt direkt. Boknördar är ju så trevliga och allmänt awesome.
Frida, Ebba och Anna fixar det sista innan starten

TAGGA

Vi hade ett bokbytarbord, och böckerna som blev kvar ska vi lämna till Södersjukhusets barnavdelning. Jag blev faktiskt jätteglad över bokbytet för det är helt klart det bokbyte jag varit på med bäst utbud. Bara bra böcker liksom, vilket aldrig brukar hända.

Böcker i massor.

BÄSTA BOKNÖRDARNA.

 Frida intervjuar Peter Barlach, författaren till t.ex. Det är jag som är Caroline m.fl. Han avslöjar bland annat att Det är jag som är Caroline egentligen var tänkt att bli en serie på två böcker, och att han älskar Thåström (woho!).


Frida intervjuar Henrik Larsson, författaren till Krigarhjärta och fortsättningarna i serien (den sista kommer 15 mars!). Han berättar  bland annat om hur det är att vara författare och att han om han fick gå på middag med några valfira personer, levande som döda, så skulle han bland annat vilja träffa Tolkien.

Bild snodd från Frida
Jag och Amelie intervjuar Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, författarna till Engelsforstrilogin. De berättar att en given person på bådas önskemiddag är Joss Whedon, och att de tror att Eld inte är i bestämd form (Cirkeloch Nyckeln) eftersom den titeln inte syftar på något lika konkret och bestämt. 


Förutom intervjuer och bokbyte körde vi lite bok-pictionary, quiz à la På Spåret, fika och lite annat. Allting blev grymt lyckat (förutom quizen kanske, haha) och det var jättekul att få träffa alla! Jag är så ofantligt glad att Frida drog igång det här, för det var EN FANTASTISK DAG.

PS. Mats och Sara släpper snart seriealbumet Berättelser från Engelsfors tillsammans med serietecknarna Karl Johnsson, Lina Neidestam, Kim W Andersson, och om någon vill lyssna på dem alla fem och få sina böcker signerade så finns det chans! Bara att kolla in evenemangen på deras facebooksida (länk HÄR).

torsdag 14 februari 2013

Junk

Junk
Melvin Burgess

Fjortonårige Tar har det inte bra hemma med en pappa som slår honom och en alkoholiserad mamma. Så han rymmer till en annan stad och bosätter sig med några anarkister i "deras" hus. Men hans flickvän Gemma trivs inte heller hemma. Hennes föräldrar gör massor av regler åt henne så hon inte får vara ute hela nätterna eller göra precis som hon vill. De är bara totalt oförstående och elaka mot stackars fjortonårige Gemma. Så hon rymmer också till samma ställe där Tar är. Men till skillnad från Tar så vill Gemma börja leva ett helt annat sorts liv också. Hon tar droger och lever farligt. Problemet är bara att drogerna övergår i knark och Tar verkar vara på gränsen att ramla ner i knarkträsket med henne.
~*~
Det här är en skolbok som jag läste i engelskan. Hade jag läst den själv hade jag inte orkat läsa ut hela, utan troligtvis slutat vid min gräns på 50 sidor. Mina förhoppningar från början var inte så höga i och med att jag försökt läsa Vild & vacker av Melvin Burgess tidigare, men gav upp direkt eftersom jag inte klarade av det tråkiga språket. Här kände jag för att göra samma sak, men det fick jag inte. Tyvärr, för språket i Junk saknar både synonymer och beskrivningar. Kanske ville Burgess skriva lite "avskalat och stämningsfullt", men det blev bara tråkigt. Jag fick intrycket av att jag läste samma sida om och om igen för det var så lite variation. 

Dessutom är karaktärerna så himla jobbiga. Visst förstår jag att man nog blir lite jobbig när man går på heroin, men här var karaktärerna bara jobbiga i och med att de var så orealistiska och naiva. Som om två fjortonåringar kan rymma till en annan stad och sedan få hjälp av en gammal gubbe så att de kan bo hos några anarkister och en "closet communist" (haha okej det uttrycket förgyllde boken lite) i ett lånat hus. Vonny (garderobskommunisten) var den enda vettiga karaktären, och den enda som också hade en intressant utveckling. Eller nej det är inte sant, Gemma var faktiskt också en bra karaktär. Hon var naiv och irriterande, men hon kändes ändå äkta. Det är Gemma och Vonny jag över huvud taget kommer ihåg nu när jag läst ut boken.

Jag tycker det är väldigt fascinerande hur droger och knark förändrar ens personlighet, och det tycker jag ändå att den här boken ändå lite halvt lyckas visa. Jag kan i alla fall se att det var vad Burgess ville illustrera. problemet är bara att jag inte kommer tillräckligt nära karaktärerna för att se en ordentlig förändring hos dem. Jag kan bara föreställa mig hur de var innan och hur de blir efter. Kanske skulle han låta boken vara skriver ur bara Tars och Gemmas perspektiv istället för att hoppa mellan så många olika och ibland oviktiga personer.

Så nej läst helst inte den här boken. Trots att den behandlar ett intressant ämne så är det inte särskilt intressant i själva boken. Jag behövde bättre skildrade karaktärer och ett mer varierat språk för att den skulle bli något för mig.



Titel: Junk
Författare: Melvin Burgess
Förlag: Puffin Books
Utgivningsår: 1996
Sidor: 389
Språk: English

torsdag 7 februari 2013

Det är jag som är Caroline

Det är jag som är Caroline
Peter Barlach

Caroline är en sån där figur som gör som hon vill, hur hon vill, när hon vill. Så när hon bråkar med sin mamma vill hon flytta hemifrån, så hon gör det. Nu måste hon bara lösa det här med boende och jobb och pengar och sådant. Men Caroline gör ju som hon vill, när hon vill och hur hon vill, så det löser sig nog på något sätt ska ni se.

Karaktärerna är den här bokens stora styrka. Det är inte bara Caroline som är så extrem, utan alla karaktärer är liksom överdrivna. På ett bra sätt alltså. Det är som att Peter Barlach har tagit olika sorters människor (inget placerande i fack här inte) och sedan liksom höjt deras volym till max. Alla karaktärer är så speciella och minnesvärda. Varenda en av dem kommer jag ihåg, vilket inte händer ofta när jag har läst en bok. Mycket av det beror nog på hur han belyser något lite udda med varje karaktär, som Stephanies plantor, pappans matlagning och pappans wallenbergargranne.

Barlach har även lyckas undvika att skapa för ytliga och platta karaktärer, något som jag tycker kan hända väldigt ofta om karaktärer är lite mer extrema. Han har en bra balans mellan det överdrivna och äktheten. Alla karaktärer känns fortfarande komplexa och mänskliga, vilket jag tycker är skickligt gjort.

Visst tycker jag att boken saknade något för att jag ska gilla den riktigt mycket. Kanske låta Carolines relation till sin mamma få ta lite större plats, eller att ha en handling med ett tydligare mål. Något så jag vet var läsningen är på väg. Men trots detta så gillar jag den här boken. Den var oväntad både i handlingen och i mina förväntningar, vilket alltid är trevligt.


Titel: Det är jag som är Caroline
Författare: Peter Barlach
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012
Sidor: 315
Språk: Svenska