torsdag 27 september 2012

Min lördag i paradiset

På lördag ska jag till bokmässan! Awesome, jag vet. Jag och Frida kommer ta tåget ner till Sveriges framsida tidigt på lördagsmorgonen och åka tillbaka igen på kvällen. Där emellan planerar vi att träffa andra awesomeiga bokbloggare, vandra runt bland montrar och bara suga in den bokälskande atmosfären. Eftersom det här är första gången jag åker till bokmässan vet jag inte riktigt hur det är där, så därför läser jag tacksamt alla listor som bokmässevana bokbloggare skrivit med bra råd om mässan. Så jag skippar klackarna för gåvänliga converse och tar ut kontanter i förväg. Tack alla snälla listskrivande bloggare - utan er skulle jag vara körd!

Skulle ni se mig i vimlet så hojta till, om inte jag sett er först och börjat hoppa som en galning för att få er uppmärksamhet alltså. Efter mycket velande har jag nu också bestämt vad jag ska ha på mig, så ser ni någon i den här utstyrseln är det troligtvis Boknea:
Jag insåg nu att jag nog är alldeles för peppad på det här fotot för att ni ska kunna urskilja något. Min hemska webbkamera kan också vara inblandad. 

Här syns jag nog lite tydligare, fast det känns lite pinsamt med en egobild på bloggen. Äh, kör vardagsbloggstyle: "jag bjuder på det, hihi".

Jag har skrivit upp lite taktiker inför mässan på en lapp, så jag tänkte dela dem med er:

- Köp inte så mycket böcker nu Nea, det kan du köpa när som helst. Satsa på alla coola tygpåsar och annan merch istället.
- Tänk inte på matteprovet på måndag, det får gå som det går. Bokmässan är viktigare!
- Hojta på alla du känner igen eller som ser skojiga ut.
- Låt inte Frida filma dig när du gör något alltför konstigt.
- Trötthet, hunger och kissnödighet är inte längre högsta prioritet.
- Så fort du ser en kamera - le! Bilderna kan ju hamna på andras bloggar.

Nu ska jag återgå till att oroa mig över om jag kommer bli helt socialt inkompetent av att möta alla dessa människor jag bara känner via Internet. Hoppas vi ses på lördag!

måndag 24 september 2012

Smitta, fjärde boken i Gone-serien


Gone 4: Smitta
Skriven av Michael Grant

Kolla in baksidan. Har ni skådat något finare?! Mitt namn liksom. MITT NAMN! Är lite cool och lagom  glad sådär (ASDFGAHGSA MITT FREAKING NAMN). Slut på utfreak.

Fjärde boken i Gone och livet i Zonen fortsätter som vanligt. Det är stor brist på mat, men vattenbristen är ännu värre. Drake sitter fängslad, vaktad av en djupt alkoholberoende Orc. Albert har ensam klättrat på karriärstegen, och betalar nu lön till de flesta i Zonen för att de ska arbeta. En utveckling som många är missnöjda med. Men när en dödlig influensa börjar spridas i Zonen skjuts alla dessa problem åt sidan. Dessutom lurar Mörkret fortfarande i gruvan, och nu vill det åt en någon …

Jag älskar verkligen den här serien. Som jag kanske sagt tidigare tycker jag den är en perfekt blandning mellan The Tribe och X-Men, med en ryslig råhet som av någon psykopatisk anledning verkligen tilltalar mig. Spänningen i den här serien är också helt otrolig. När jag läste ut del tre, Lögner, var jag till och med andfådd. Men för att komma till saken så känner jag att den här boken inte lever upp till resten av serien.

Jag tror det är karaktärerna som skapar problemet. Jag har hört många som tycker att karaktärerna här är för platta, och att man inte lär känna dem ordentligt. Jag har delvis hållit med dem, men det har inte gjort något. Karaktärerna är inte det viktigaste i dessa böcker. Men nu känner jag att jag börjar tröttna på handlingen. Att det uppstår problem i Zonen som de måste lösa och människorna är grymt elaka mot varandra håller inte längre. Nu behöver jag känna lite för karaktärerna. Det behövs något nytt som får mig att innerligt hoppas att de ska klara sig. Kanske lite hjärta/smärta i något gulligt förhållande jag kan shippa, eller någon karaktär som överraskar mig med intressanta tankar som jag inte hade kunnat tro om denne. Något som får mig att gilla någon mer karaktär än fina Edilio.

Boken levde inte upp till de förväntningar jag fått efter att ha läst de tidigare böckerna. Jag kan dock ana några story-lines som kan bli riktigt intressanta i nästa bok. Den är såklart värd att läsa, men mest för att komma vidare i serien.  

Titel: Gone 4: Smitta
Originaltitel: Plague: A Gone Novel
Författare: Michael Grant
Översättare: John-Henri Holmberg
Förlag: B.Wahlströms
Utgivningsår: 2012
Sidor: 351

söndag 23 september 2012

Whohelg med Whosnack!



Nu är det min tur att bidra med ett inlägg i Fiktiviteters Doctor Who-helg! Gå gärna in på hennes blogg och läs vad hon och andra skriver om denna awesomeiga serie! Själv tänkte jag använda mitt inlägg i Doctor Who-stafetten till att snacka om sättet Doctor Who alltid kopplar sin handling till små saker i verkligheten som plötsligt blir så mycket mer spännande. Alltså utlyser jag en liten spoilervarning för er som inte har sett hela nya serien och är lite kinkiga med spoilers. Då börjar vi!

En av tv-seriens främsta styrkor tycker jag är just det att Doctor Who tar vardagliga saker och ger dem en helt annan betydelse. Till skillnad från mycket annan sci-fi låter Doctor Who alltid tittaren relatera till verkligheten och sitt eget liv på en helt annan nivå. Doctor Who lyckas ge spännande förklaringar till historiska händelser och förvandla det mest tråkiga och ordinära till något stort och betydelsefullt. Ta till exempel avsnittet där de åker till Pompeji, och the Doctor visar sig vara den som orsakar hela utbrottet. Eller  i avsnittet Amy's Choice där de leker med skillnaden mellan dröm och verklighet. Något som i alla fall jag tänkt mycket på innan, och ännu mer efter. Stonehedge i England får ju också en helt ny betydelse i The Pandorica Opens.
 Stonehenge in 2007

Det finns otroligt många andra exempel. Här tar jag upp några av dem.

Statyer. Weeping Angels är nog det mest kända monstret i Doctor Who, vilket är fullt förståelig med tanke på dess skrämseleffekt. Helt vanliga statyer som finns i varenda park i hela stan kan jag nu inte längre gå förbi utan att titta lite extra på dem. Känns så otroligt Steven Moffat att förvandla något i allas vardag till något läskigt och skräckinjagande. And remember, "Don't blink!"
Yesterday when I got home I was to turn on the lights, but the lamp flickered and then the light went out. I can’t get it to work. Then this morning one of my paintings fell off the wall by itself.
GIF-källa

Skuggor. Jag måste alltid kolla så att antalet skuggor stämmer med antalet ljuskällor sedan avsnittet Silence in the Library. Ännu ett avsnitt av Moffat, och ännu något vanligt som efter Doctor Who skrämmer livet ur mig. "Count the shadows!"









Bananer. Kom ihåg: "Always bring a banana to a party."








GIF-källa


Flugor, eller bow-ties. Ser jag någon på stan som bär fluga antar jag numera att denne person är en whovian. Tycker det är himla kul att flugor har blivit moderna igen. Jag själv hävdar bestämt att det är på grund av the Doctor, medan mina kompisar tror det beror på James Bond. Som om inte James Bond klarade sig ur alla dessa knipor med hjälp av the Doctor liksom. "Bow-ties are cool."



Doctor Who lyckas verkligen göra både vardagen och historien lite mer spännande än den var innan. Mina historielektioner har i alla fall blivit mycket roligare sedan jag började leta efter tecken för att the Doctor kan ha varit inblandad i något.

fredag 21 september 2012

Bered er på Whohelg!


Fiktiviteter har fått den underbara idén att anordna en Doctor Who-helg! Det innebär att imorgon och på söndag kommer olika bloggare och whovians på schemalagda tider publicera inlägg om Doctor Who. Här nedan har ni schemat, så kika in på bloggarna under helgen och läs om denna underbara serie! Här hos mig dyker ett inlägg upp klockan 11 på söndag morgon.

10:00 Fiktiviteter
12:00 Fiktiviteter
14:00 Fiktiviteter
Han är fett badass alltså
15:30 Fiktiviteter
17:00 Fiktiviteter

Söndag 23/9

10:00 Fiktiviteter
11:00 BokNea
12:00 Fiktiviteter
14:00 Fiktiviteter
15:00 I Elinas hylla 
17:00 Fiktiviteter



söndag 16 september 2012

Turk & Timotej: En natt

Turk & Timotej: En natt
Skriven av Lina Forss och Niklas Krog

För ungefär ett år sedan var jag på mitt lokala bibliotek och lyssnade på när Niklas Krog pratade om läsning för unga i kommunen. Då berättade han om ett projekt han skrev med Lina Forss. Där deras två huvudpersoner Turk från Turk och Ayla (Niklas Krog) och Timotej af Lilja från Kär i kärleken (Lina Forss) möts i en bok de skriver tillsammans. Han berättade att de skrev vartannat kapitel, och hela tiden försökte göra det så svårt som möjligt för den andre att fortsätta på berättelsen. Jag blev såklart supersugen på att läsa den då, och tackade genast ja till förfrågan om ett rec.ex.

Till handlingen då; de träffas på NK under julruset dagen innan julafton. Båda rycker tag i samma halsduk, och ingen av dem vill låta den andre få den. men någon sorts kemi blir det ändå, för den där halsduken visar sig bli vad som drog dem samman. De har en natt på sig innan de båda ska åt helt olika håll. Den natten blir både händelserik och speciell.

Atmosfären i den här boken var verkligen speciell. Författarna lyckas smälta ihop mysiga Stockholm under julen med den där spännande stämningen i att möta någon helt ny person. Varje gång jag tog upp boken vällde den där atmosfären över mig och jag älskade att befinna mig i den. I Lina Forss Kär i kärleken minns jag hur hon lyckades med att beskriva den där London-känslan väldigt bra. Här ser jag samma talang, men hon och Niklas Krog har tillsammans lyckats ännu bättre här. Det faktum att allting utspelade sig under en natt gjorde mig också lite extra sentimental, och stämningen blev ännu mer speciell. Det var så fint!

Turk och Timotej var väldigt kul att läsa om. Kemin var där, och det kändes så himla äkta alltihop. Personligheterna matchade rätt, så den där lilla gnistan kändes inte krystad eller påtvingad. De var liksom två riktiga individer med verkliga känslor. Jag hade dock önskat att sex-scenerna hade kortats ner, eftersom jag aldrig känner mig särskilt bekväm när jag läser sådana. Det blir en lite awkward stämning i mitt huvud. Samtidigt tycker jag det är bra att det faktiskt skrivs riktiga sex-scener i ungdomsböcker, eftersom det annars kan vara något tabubelagt. Det är bara det att jag inte vill läsa dem.

Slutet tycker jag nog är det allra bästa. Det lämnas öppet, och sådär lite lagom sorgligt och fint. Även om jag gärna skulle läsa mer om Turk och Timotej så tycker jag att det är fint att avsluta såhär. Att låta läsaren fantisera vidare. Så jag vet inte om det här ska bli en serie, men jag hoppas nästan inte det. Den här boken står så himla bra för sig själv. Det ska vara den där natten. En speciell natt.

EDIT: Jag har endast läst Lina Forss Kär i kärleken innan den här, och det gick jättebra att läsa den ändå. Så som svar på fråga i kommentarerna så kan man läsa den utan att ha läst författarnas tidigare verk.

Titel: Turk & Timotej: En natt
Författare: Lina Forss, Niklas Krog
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012
Sidor: 174

Tack Bonnier Carlsen för rec.ex!

måndag 10 september 2012

Ett litet ord liksom

Hela den här grejen om att DN nu inte ska använda ordet hen distraherade mig från läxorna, så nu skriver jag mitt inlägg i debatten här. Hela det här med att DN inte ska använda hen förstår jag inte riktigt, men jag har inte heller hittat något uttalande från DN själv om det, så vem vet vad som försiggår?

Jag vill istället bara prata om ordet hen. HEN. Tre bokstäver. Ett samlingsord för han och hon. Kan användas när man inte vet om den hen man pratar om är kvinna eller man. Eller om någon helt enkelt faktiskt inte vill identifieras med något av könen. Jag tror dock att det är på andra punkten som folk blir lite irriterade.

"Man är ju fysiskt fortfarande en man eller en kvinna, oavsett hur man känner psykiskt". Visst är det så, men varför måste vi vara så fast vid detta? Kan man inte få vara man eller kvinna, men ändå få vara könsneutral? Tycker du det är töntigt att inte vilja identifiera sig med något kön, visst. Men varför inte fortsätta respektera den människa som faktiskt kanske mår bättre av att få vara könsneutral. Att byta ut en ynka bokstav i ett ord för att en människa ska känna sig respekterad och kanske må bättre. Det är väldigt lätt gjort, och jag förstår inte varför det ska ta emot så mycket.

Ordet hen innebär inte att vi ska lägga könen bakom oss börja ett nytt könsneutralt samhälle. Det är bara ett litet ord som fyller en lycka i grammatiken och kan göra att några människor faktiskt känner sig tryggare i sin identitet. Hur kan detta lilla ord vara så farligt och hemskt?

onsdag 5 september 2012

Hitta Violet Park

Hitta Violet Park
Skriven av Jenny Valentine

På ett taxikontor mitt i natten hittar Lucas Violet Park. Eller askan från henne, där hon låg i sin urna på en hylla. Lucas känner genast en koppling till Violet, som om hon vill säga honom något. Efter det blir inget sig likt, och Violet verkar ha en större koppling till honom än han först trott.

Den här boken påminner mig om The Catcher in the Rye. Det är samma lite filosoferande och kloka tonårskille, ett sökande efter något diffust och att människorna runt omkring inte känns helt rätt. Men det finns stora skillnader också. Den här har en lite mer distinkt handling, och Lucas går inte igenom den där depressionen som Holden gör i The Catcher in the Rye. Den här boken känns också mer hoppfull, med fina karaktärer som har varma relationer till Lucas.

Jag gillar verkligen Lucas. Han är en finurlig karaktär, som är lite lagom annorlunda för att jag som läsare ska tycka det är lite spännande att läsa om honom utan att bli irriterad för att han känns oäkta. Han är väldigt klok, men genom bokens gång utvecklas han ändå något otroligt och mognar till sig ordentligt. Det tycker jag är en av bokens starkaste sidor - hur fint och verkligt detta skede skildras i boken.

Kanske hade jag velat ha det lite tydligare om det här med "urnans kraft" var något övernaturligt, eller bara något av en lite cool slump. Det var lite frustrerande att läsa och inte riktigt förstå. Samtidigt gillar jag det ändå, och misstänker att Jenny Valentine ville referera lite till de människor som tror på de där små övernaturliga sakerna som kan inträffa i vardagen. Precis som Lucas farmor gjorde i boken.

Om handlingen kan jag bara säga att jag tycker den var väldigt härlig. Inte särskilt spännande eller sådär coolt komplicerad, men trevlig och lite smårolig. Det gäller nog hela boken förresten - en trevlig läsning.


Titel: Hitta Violet Park
Originaltitel: Finding Violet Park
Författare: Jenny Valentine
Översättare: Helena Ridelberg
Förlag: Atrium Förlag
Utgivningsår: 2007
Sidor: 203

Tack Atrium Förlag för rec.ex!


Kan tillägga att Jenny Valentine kommer att besöka bokmässan i Göteborg i år. Om jag skulle få chansen att träffa henne ska jag definitivt fråga om hennes tillägning av boken i början. Är så otroligt nyfiken över Doctor Who-referensen.

måndag 3 september 2012

Jag är böcker tacksam för mycket

Tack vare Charlotte's Web är jag inte längre rädd för spindlar, utan tycker istället om dem.

Tack vare Guldkompassen har jag alltid velat se ett norrsken, parallell värld liksom.

Tack vare Boktjuven är döden inte så skrämmande.

Tack vare Den hemliga historien vill jag gå på internat och plugga grekiska.

Tack vare Nästa sak på min lista har jag ångest över att inte ha en egen bucket-list att fullfölja i livet.

Tack vare Spelkortsmysteriet känns vårt kalenderår väldigt trist och vanliga spelkort väldigt spännande.

Tack vare The fault in our stars gör ordet "okay" mig otroligt emotional.

Tack vare Dash och Lilys utmaningsbok står jag ofta och dreglar över röda Moleskin-böcker i affärer.

Tack vare The Maze Runner försöker jag använda ordet "shuck" så ofta som möjligt.

Tack vare Enclave är det mycket mer spännande att åka tunnelbana.

Tack vare Carrie förstod jag äntligen vad allt snack om grisblod och hämnd handlade om.

Tack vare En prinsessas dagbok förstod jag att det finns fler socially awkward människor än jag själv.

Tack vare Harry Potter fick jag intresset till att läsa alla de här böckerna.


Tack vare min förkylning gjorde jag idag denna någonstans i mitten av min uttråkning, och tack vare brist på relevanta bilder får den nu klistras in här. Jellicoe Road är allt fin.