måndag 30 juli 2012

Vilken invigning!

Jag har aldrig varit sportintresserad. Visst, jag tränar simhopp och tycker det är rätt kul att sparka fotboll lite då och då. Men bara när det är jag själv som utövar sporten. Att titta på sport har jag aldrig förstått mig på. Men på grund av ett avsnitt i Doctor Who om OS i London 2012 kände jag att jag verkligen ville se invigningen för en gångs skull. Varför har ingen berättat för mig att OS-invigningen inte handlar det minsta om sport utan istället var en awesome kulturfestival eller något i den stilen?
De hade en gräskulle på arenan!

Först illustrerade de Englands historia, med den industriella revolutionen som ståndpunkt. Massor med människor stod utklädda och dansade samtidigt som de visade hur England gick från bondsamhälle till industriland.




Det visades en film från Buckingham Palace med drottningen och James Bond. Drottningen och James Bond! Sedan hoppade de fallskärm från en helikopter ovanför arenan (typ drottningen). England har humor!
Bond. James Bond.

Jag diggar henne!

Sedan kom det bästa. De ville hylla vården och barnlitteraturen! JK Rowling läste ur Peter Pan, sköterskor dansade vid sjukhussängar med barn i. Fiender från barnböcker kom fram, som Cruella de Vil, Kapten Krok och Voldemort. Sedan kom massor av Mary Poppins flygande med sitt paraply.





GIF: Källa

En resa genom Englands pop-musik med dansare i tidstypiska kläder. Ett TARDIS-ljud!

Daleks?

Massor med idrottare från länder jag inte visste fanns gick in på arenan. 
Cool dans. Jag älskar cool dans!

När facklan skulle tändas var det så himla mäktigt. Jag hade ju hoppats på att David Tennant skulle tända den, men att välja sju idrottande ungdomar var nog så bra som det kunde bli utan Tennant. Plus att musiken som spelades när de sprang var helt underbar. Jag kan inte sluta lyssna på den. Elden var också otroligt fin.




Sammanfattningsvis gillar jag från och med nu sportevenemang. I alla fall när de kan förväxlas med en hyllning till kulturen.

Bilderna är tagna från OS officiella hemsida.

lördag 28 juli 2012

Wicked - The Life and Times of the Wicked Witch of the West

Wicked - The Life and Times of the Wicked Witch of the West
Skriven av Gregory Maguire

Musikalen Wicked har jag velat se väldigt länge. Enda sedan jag hörde den fantastiska låten Defying Gravity faktiskt. När jag sedan upptäckte att musikalen är baserad på en bok tänkte jag att jag nog borde ta att läsa den i väntan på en chans att se musikalen, så att jag ska kunna förstå vad låtarna till musikalens soundtrack egentligen handlar om.

Det här är alltså en bok som handlar om The Wicked Witch of the West från boken Trollkarlen från Oz av Frank L. Baum. Nästan en sorts fan-fiction kan man säga. Här får vi följa den gröna häxan Elphaba under hela hennes liv. Hur hon börjar kämpa för Djurens (djur med själ) rättigheter, förtryckta under the Wizards styre. Hon går mot strömmen, och går emot Oz hårda regim. Intelligent, missförstådd och med stora ambitioner blir Elphaba The Wicked Witch of the West, känd över hela Oz.

Först av allt: lyssna på Defying Gravity. Jag kommer inte förlåta dig om du inte lyssnar på den. Så lyssna på den nu, sen kan du läsa recensionen.

Eller hur var den underbar? "I'M DEFYING GRAAVITY". Okej, till boken. De första 100 sidorna var hemska. There's no point denying it, de var sjukt sega och handlade bara om Elphabas föräldrar, Nanny och en annan kille som också var en del av familjen. Jag fortsatte såklart läsa, för jag misstänkte att det skulle bli roligare när handlingen fokuserade på Elphaba, vilket jag hade rätt i. Det kom dock fler sega partier i boken, men ingen av dem var så långa som 100 sidor så de klarade jag mig rätt bra igenom.

Språkmässigt är nog det mest avancerade språk jag läst, särskilt på engelska. Eftersom den dessutom är på drygt 500 sidor är jag glad att jag passade på att läsa den nu på sommaren när jag inte blir så distraherad av skolan. Den hade kunnat bli ett evighetsprojekt. Men vilken känsla när jag läste ut den och visste att jag klarat att läsa en vuxenbok och tegelsten på rätt avancerad engelska. Det kändes riktigt bra, jag är stolt.

Jag har hört många som säger att musikalen skiljer sig rätt mycket från boken, vilket jag lade märket till när Glinda bara var med i en ganska så liten del av boken. I musikalen har jag fått för mig att hon är en huvudperson, vilket jag tycker verkar bra. Glinda och Elphaba var ju så härliga tillsammans, deras två så olika personligheter kompletterade varandra så fint och visade dem nya sidor av sig själva. Jag hade verkligen velat se mer Glinda!

Jag gillar ändå verkligen huvudpersonen Elphaba, och hur hon utvecklas genom boken. Hennes gröna hudfärg gjorde redan som liten att hon inte blev social och utåtriktad, då folk ofta undvek henne. Hennes intellekt gjorde att hon ofta blev högfärdig, och hon var aldrig trevlig mot någon annan. Hon påminde mig faktiskt lite om Hermione i Harry Potter i början av första boken när hon inte har blivit kompis med Ron och Harry än.

Jag tyckte väldigt mycket om hur stor och komplex handlingen är. Nu när jag tänker på Trollkarlen från Oz så är Dorothys äventyr bara en liten del av ett stort politikskt spel. Utifrån den lilla historien om en tjej som kommer till en annan värld har Maguire skapat själva samhället i världen, och själv skapat något helt eget med Trollkarlen från Oz som bas. Innan jag läste den här hade jag bara sett den gamla filmatiseringen av Trollkarlen från Oz, nu blir jag nog tvungen att läsa den också. Eller tvungen och tvungen - jag vill läsa den.

Det känns himla bra att ha läst den här boken, som bitvis var seg och bitvis otroligt bra. Sammanfattningsvis en bra bok som är värd att läsas. Men jag tror att musikalen är till och med bättre.


Titel: Wicked - The Life and Times of the Wicked Witch of the West
Författare: Gregory Maguire
Förlag: Harper
Utgivningsår: 1995
Sidor: 538
Språk: English

onsdag 11 juli 2012

Lite småsaker som tillsammans blir ett lagom långt inlägg

Just nu läser jag Wicked: The Life and Times of the Wicked Witch of the West av Gregory Maguire. Det är helt klart det svåraste engelska språk jag läst, men nu efter 100 sidor börjar handlingen komma igång (äntligen!) så det ska nog gå. Jag läser om Harry Potter and the Pholosophers Stone igen också. Bara för att känna att det är sommar.

Tova på Bokugglan har intervjuat mig om bokbloggandet. Ni kan läsa intervjun här.

Jag har sett The Amazing Spider-Man, och tycker att den var helt fantastisk. Jag gick mest dit för att Andrew Garfield och Emma Stone (huvudrollsinnehavarna) är två helt awesome skådisar. Glädjen när filmen visar sig vara helt amazing också! Gå och se den! Även om den visar sig vara tråkig så kan du lätt roa dig med att titta på Andrew Garfield i två timmar.

Alex Carpenter gjorde en snabb video om Tumblr och personliga attacker på nätet som svar på en Tumblr-post av John Green. Titta och läs! Jag håller verkligen med Alex Carpenter om hur man måste vara så politiskt korrekt på Tumblr. Bara för någon timme sedan satt jag och tvekade om jag skulle reblogga en bild eller inte. Det känns som att man lätt blir dömd på Tumblr för att folk överanalyserar posts.  

Pia på Bookrelated skrev ett läsvärt inlägg om att vara introvert - en person som trivs att vara för sig själv. Jag är en sådan person, som behöver tid för mig själv för att kunna uppskatta sällskap. I kommentarerna skrev jag också om hur jag tror Internet gjort att man lättare kan förstå varför man är en sådan person. På Internet finns det många introverta personer, så man vet att man inte är ensam om att känna så.

Kan också meddela att inläggen troligtvis kommer i vågor nu under sommaren när jag är bortrest lite då och då.

lördag 7 juli 2012

På sommaren vill jag ha utmaningar

Sommarlov innebär lata dagar, att gå upp klockan elva och att chilla så mycket som det bara går. Ingen skola som tröttar ut mig eller läxor att koncentrera mig på. På sommaren känns det som att min IQ sjunker med 30 procent, dock på ett skönt sätt. Att få vila hjärnan lite. Men jag blir lite rastlös också, jag behöver utmaningar. Därför tycker jag det är otroligt frustrerande att läsa några av de sorters böcker jag brukar läsa under terminerna nu på sommaren. Typ ungdomsböcker skrivna på svenska.

Hittills det här sommarlovet har jag läst Bossypants, The fault in our stars, Mina drömmars stad och Bilbo: En hobbits äventyr. Visst är det inte någon Anna Kerenina inte, men tillräckligt avancerade för att behöva tänka lite när jag läser dem. Jag försökte läsa Ibland bara måste man, en ungdomsbok av David Levithan. Den verkar helt grym, men jag blev bara otålig när jag försökte läsa. Jag behöver något att bita i.

Den här sommaren kommer därför troligtvis bli en sommar full av klassiker och lite mer "tunga böcker", eftersom det är vad jag är sugen på. Vi får se hur länge det håller sig, det kanske slutar med en Meg Cabot-maraton. Okej, nu blir jag väldigt sugen på en sådan maraton.

Hur är ni på sommaren? Jag vet att många brukar passa på att läsa lättsmälta och mysiga böcker på sommaren. Vad föredrar ni?

someecards.com - Reading old classics to understand all the references in newer books that doesn't make any sense.
Okej, jag erkänner att jag själv precis gjorde den här, men vi kan väl låtsas att det är ett universellt problem och det inte bara är jag som lider av det? Eller tycker inte ni också att det är irriterande?

torsdag 5 juli 2012

Bilbo: En hobbits äventyr

Bilbo: En hobbits äventyr
Skriven av JRR Tolkien
Den här boken skrev Tolkien efter att han avslutat Härskarringen-trilogin, uppdatering: tack vare Jonna fick jag veta att den faktiskt är skriven innan. Den handlar om hoben Bilbo Bagger, som en dag får besök av tretton dvärgar och en trollkarl. De ska ut på äventyr och vill att Bilbo ska vara med. De ämnar att vandra till Ensamma berget för att döda draken Smaug och återta den skatt som draken tagit från dvärgarna för länge sedan. Trots att hober inte är ett äventyrligt folk beslutar sig Bilbo för att följa med. På den långa resan råkar de ut för många faror som troll och vättar, och Bilbo hittar även en viss magisk ring, dom dom.

Jag läste den här boken för att ha läst den innan filmen kommer ut i vinter. Alla boknördar kan ju den oskrivna lagen om att först läsa boken. Tyvärr blev det inte så för mig när det gäller Sagan om Ringen, jag såg filmerna (helt grymma), och sedan försökte jag läsa boken. Men jag gav upp efter 200 sidor eftersom språket var så otroligt detaljerat och fokuserade på oväsentligheter. Men jag hade hört att språket skulle vara lättare här, vilket det var.
     I den här boken berättas historien mer som en saga. Författaren ger små hintar till läsaren om vad som kommer hända, och talar ibland direkt till läsaren. Trots att språket var lättläst dök det upp små ord ibland som kändes väldigt gamla. Till exempel "runkade dvärgarna skägget". Hehe, min humor ligger nog på en mellanstadienivå tror jag för jag satt och fnissade när det dök upp.

Alla delar där Gandalf eller Gollum var med älskade jag. De två karaktärerna är så underhållande! Gandalf påminner mig väldigt mycket om Dumbledore i det att han vet så mycket och är sådär barnsligt lekfull. Han höjder stämningen! Gollum älskar jag eftersom han är lite halvt mänsklig hobig. Han styrs av ringen och beter sig lite som ett barn, men han kommer ihåg sitt gamla liv och ibland märker han hur ringen inte helt har greppet om honom. Han är en riktigt genomtänkt och intressant karaktär. På sätt och vis lite som Snape på det viset.

Lite långtråkigt kunde det bli ibland, när Bilbo och dvärgarna var i knipa och inte visste hur de skulle lösa det. Men det var bara några sidor ibland, och inget stort problem. Ofta blev det riktigt spännande, särskilt när jag fick träffa olika väsen. Det var jättekul att se alla magiska väsens olika karaktärsdrag. Dvärgarnas längtan efter guld, drakens förtjusning till gåtor, hobernas matglädje, örnarnas storsinthet.

Den här filmatiseringen kommer bli helt perfekt! Martin Freeman (han som spelar Dr. Watson i Sherlock) passar perfekt som Bilbo. Dessutom kommer Benedict Cumberbatch vara rösten till Smaug, och det är bara helt klockrent. Hans röst är något alldeles extra. 

Jag gillar den! Rolig, fantasifull, spännande och härlig. Gillar du äventyr, klassiker och fantasy så bör du definitivt läsa denna! Läs den annars också förresten, bara för kul liksom?


Titel: Bilbo: En hobbits äventyr
Originaltitel: The Hobbit or There and Back again
Författare: JRR Tolkien
Översättare: Britt G. Hallqvist
Förlag: Pan
Utgivningsår: 1937
Sidor: 305

måndag 2 juli 2012

Kvartalsrapport 2

Kvartalsrapport för månaderna april, maj och juni.

April:
Starcrossed: Helena - Josephine Angelini
Allt jag säger är sant - Lisa Bjärbo
Starcrossed: Hades - Josephine Angelini
Nattens cirkus - Erin Morgenstern

Maj:
Mitt klimatkatastrofala liv - Saci Lloyd
Jellicoe Road - Melina Marchetta (på svenska)
Eld - Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg

Juni:
Mio min Mio - Astrid Lindgren
Syndaflodens år - Margaret Atwood
Bossypants - Tina Fey
The fault in our stars  -John Green
Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström

12 lästa böcker. omläsningar blev det, Jellicoe Road och Mio min Mio. engelska böcker läste jag. Sista terminen i nian har inneburit otroligt mycket plugg (i samband med en uppsats har jag faktiskt läst en fackbok om Inkafolket också). Sedan har jag även läst ett råmanus till uppföljaren av Röd Skyming, skriven av Fredrik Lindblom, för att ge åsikter om boken.  


Det känns som att jag inte läser särskilt ofta heller. Jag läser inte på några dagar, sedan sätter jag mig ner och sträckläser hela boken på en eftermiddag. 


Mina favoriter (ej omläsningar):