torsdag 26 april 2012

Jag har blivit utmanad!

Man och Pia har utmanat mig att svara på några frågor. 11 stycken, men eftersom jag har blivit utmanad två gånger så blir det 22 frågor. Challenge accepted!

Regler:
- Har du blivit utmanad så ska du svara på de 11 frågor din utmanare gett dig och posta på din blogg!
- Välj sedan 11 nya att utmana och länka i ditt inlägg.
- Hitta på 11 nya frågor till dem! 


Mans frågor:


1. Vad brinner du mest för?
Kultur! Jag klarar mig inte en dag utan kultur. Böcker, tv-serier, musik - you name it!

2. Vad får dig att tycka om en person?
Jag kan faktiskt inte komma på en enda person i min närhet som jag inte tycker om. Jag tycker om alla. Men de jag tycker om sådär lite extra är de som är sig själva. Klyschigt, jag vet. Men det är lättare att umgås med människor som jag vet var jag har och vem de är.

3. På ett nöjesfält - är du den som åker allt eller den som står bredvid?
Jag åker allt! Aldrig att jag skippar något, tänk om det är hur kul som helst? Jag älskar att göra saker jag tycker är läskiga, det blir liksom en utmaning. Så jag åker allt.

4. Anta att du får en egen tv-serie - hur skulle din signaturlåt låta?
Awesome serie!
Jag älskar verkligen introt till American Horror Story, men den har ju inte riktigt någon melodi. Kanske någon mix mellan den och Defying Gravity från Wicked (bästa låten som någonsin gjorts). Känner på mig att det skulle bli något riktigt coolt och speciellt.

5. Den underligaste dröm du någonsin drömt?
Jag kommer inte ihåg mina drömmar så ofta, men jag minns någon dröm som var så detaljerad att jag satte mig och skrev ner hela. Om du inte gillar att höra om andras konstiga drömmar så kan du hoppa över den här frågan.Kort och gott var jag i ett vattenland, hittade en nyckel och låste upp dörren till ett hus som plötsligt var där. Inne i huset var det ett krig och Sarah Jessica Parker var skadad. Jag flydde till tvättstugan och träffade min mammas särbos pappa. Då var vi på en gata och hela min familj var med. Jag var sur för någon hade snott min ena grythandske och mamma snodde en sko från en HM-modell som blev galen.

6. Finaste namnet?
Jag gillar Molly och Peter. Mest för att mina två favoritgosedjur heter det, men de är faktiskt fina.

7. Aldrig mer kunna skratta eller att aldrig mer kunna få andra skratta?
Att aldrig mer få någon annan att skratta. Jag skulle aldrig överleva utan att skratta. Den andra personen jag ju skratta av andras personers skämt istället. Jag är en liten egoist innerst inne.

8. Rätt du lagar när du vill imponera?
Äggröra? Jag kan inte ens göra stekt ägg, så maträtter har aldrig varit helt aktuellt. Pannkakor kan jag i och för sig steka ...

9. Har du någon sorts tvångstanke?
Ingen som jag kan komma på. Men jag minns när jag var liten och räckte upp händerna varenda gång vi åkte med bilen under en bro. Ifall att min bilstol var en katapult så skulle jag kunna vara beredd att hugga tag i bron om katapulten utlöstes. Som tur är så fick jag veta att min bilstol inte var en katapult och tvångstanken försvann.

10. Saker i matväg som du inte klarar av att äta?
Oliver. Annars så kan jag äta det mesta, även om jag inte tycker om det. Fast jag klarar inte av nötter i matlagning heller.

11. Fiktiv karaktär du helst skulle vilja vara? (Det får vara tv, film eller bok.)
Jag skulle vilja vara the Doctors  kompanjon i Doctor Who. Att få åka runt i rymden med väldens coolaste time lord vill jag mer än något annat!




Pias frågor:




1. Snyggaste respektive fulaste bokomslaget du äger?
Min bokhylla är hos pappa nu, och jag är hos mamma. Men jag vet att jag älskar omslaget på The Resistance av Gemma Malley. Något fult omslag kan jag inte riktigt komma ihåg, men omslaget till Oksa Pollock tycker jag är tråkigt. Inte fult, bara trist.

2. Hur ser din morgonrutin ut på en vanlig vardag?
Väcks av mamma eller pappa runt sju, lite innan om jag ska duscha. Käkar frukost och dricker sedan kaffe framför datorn. Då brukar jag titta på en del ur någon musikal av Starkid samtidigt som jag sminkar mig. Det är svårt att titta, dricka och sminka sig på samma gång. Sedan inser jag alltid att klockan är för mycket, kastar på mig kläder, packar väskan, borstar tänderna och går till skolan.

3. Finns det något du brukade göra när du var yngre som du ser tillbaka på idag och tänker "vad i hela helvete tänkte jag med!?"
Jag har säkert förträngt det för jag kommer inte ihåg något just nu. Förutom att kanske sitta och nörda djur.nu hela eftermiddagarna i fyran. 

4. Vad åt du senast? And was it delicious?
Jag smygåt lite godis som jag köpt inför nationella provet i engelska imorgon. Sedan gick jag och bad mamma gömma det eftersom jag inte kan behärska mig själv. Det skulle garanterat vara slut imorgon om hon inte gömt det. Och ja. It was delicious.

5. Vad är dina planer för sommaren 2012?
Förhoppningsvis ska jag sommarjobba lite i en bokhandel jag har extrajobbat lite i ibland. Annars ska jag mest njuta av sommaren, umgås med kompisar och bada så mycket som möjligt.

6. Vad skulle du göra med en miljon kronor?
Åka till Peru och vandra längs Inkaleden upp till Machu Picchu med pappa (it will happen sometime!). Resa till lite andra platser också. Säkert spara lite fast det är så tråkigt. Såklart även köpa massor med böcker och tv-serier. *drool*

7. Finns det någon bok som du känner att allllla har läst förutom du? Tänker du läsa den boken någon gång?
Det känns som att alla har läst Vampire Academy av Richelle Mead förutom jag. Den verkar jättebra, men jag orkar verkligen inte. Dessutom är jag så fundersam på författarens namn. Vill hela tiden säga Michelle Read. 

8. När gjorde du senast något fruktansvärt pinsamt, och vad var det?
Jag brukar aldrig göra pinsamma grejor. Eller, det tycker inte jag i alla fall. Min kompis brukar tycka att jag är pinsam, haha. Det gör det ännu roligare!

9. Om du träffade någon som aldrig sett en film i hela sitt liv, vilken film skulle du då vilja visa den personen?
Stackars människa! Jag skulle nog visa The Lion King, som Frida och Amelie var så snälla att inviga mig i på påsklovet. Förstår inte hur jag missat en sådan underbar film. Det känns som en bra mjukstart i filmvärlden också.


10. Vad ser du fram emot mest just nu?
Att få bli klar med min uppsats om Inkafolket. Jag kommer bli friii!

11. Om du fick spela en roll i en filmatisering av valfri bok, vilken bok skulle det då vara och vilken karaktär skulle du spela?
Det skulle vara fett awesome med en filmatisering av Gone-serien (Övergivna, Hunger och Lögner). Då skulle jag vilja spela en bad-guy, typ Diana. 


Nu känns det som att de flesta i min bloggosfär har blivit utmanade här redan, och klockan är halv 11 så jag måste lägga mig snart (nationellt prov). Därför utmanar jag inte någon, utan skriver bara frågor som någon gärna får svara på i sin blogg eller här i kommentarerna. Vill man bara svara på några frågor eller bara en så är det hur ok som helst.

1.Stänger du av datorn så fort du inte använder den, eller bara varje natt eller aldrig?
2. Vilket land i världen skulle du helt vilja besöka och varför?
3. Vilken sorts huvudbonad skulle du otroligt gärna ha på huvudet just nu?
4. Vilken låt beskriver bäst det humöret du är på just nu?
5. Ska bubbelvattnet ha smak eller bara naturell? Eller ska det vara stilla vatten?
6. Smakar Pepsi och Coca-Cola likadant?
7. Resa framåt eller  bakåt i tiden?
8. Var ser du dig själv om 50 år?
9. Om du själv fick välja hur världen skapades. Hur skulle den då skapats?
10. Ett yrke du önskar fanns? Typ någon som lägger pussel innan de säljs för att se att de fungerar eller liknande.
11. Om du gjorde reklam för böcker i allmänhet på tv, hur skulle du göra den reklamen?

måndag 23 april 2012

Nattens Cirkus

Nattens Cirkus
Skriven av Erin Morgenstern

Tänk dig att du vaknar upp en morgon. Tar en liten promenad, och ser en cirkus på ett fält som annars brukar stå tomt. En cirkus bestående av massor av tält, och allting är svart och vitt. Eftersom det är dag så är det helt öde bland tälten, och på en skylt står det "Öppnar vid mörkrets inbrott. Stänger i gryningen". Då är det Le Cirque des Rêves som har kommit. Drömmarnas cirkus.
     När cirkusen öppnar på kvällen är den full med folk, och i varje svartvitt tält finns det nya fantastiska saker att se. Alla tält hinns omöjligt med att besöka på en natt, då de är så hänförande att du i många av dem kan fasta längre stunder. Du får komma tillbaka nästa kväll, och kvällen efter det. Cirkusen stannar flera nätter, sedan försvinner den lika plötsligt som den kom, och enda tecknet på att den varit där är allt folk runt omkring som pratar om vilket mästerverk det var.

Men cirkusen är mer än vad det skulle kunna tyckas, för inne på cirkusen pågår ett spel. Ett spel mellan Celia och Marco, som de tränats inför i många år. Ingen av dem vet egentligen vad spelet går ut på, men de kan inte dra sig ur.


Bara genom att skriva handlingen till boken kände jag ett stort begär av att läsa om den. Jag inser hur mycket som gömmer sig mellan raderna som jag ännu inte upptäckt, kanske dyker nya cirkustält upp som jag inte besökt under tiden jag läste den? Så fort jag satte mig ner för att läsa befann jag mig på cirkusen. Inte så att jag befann mig i karaktärens tankar som man kan göra i en del böcker, här var jag ett vittne.
     Den är skriven i tredje-person (förutom början av några kapitel, då är det du-form), och jag får inte heller ta del av så många tankar av någon av karaktärerna jag följer. Detta gör att jag känner mig som en åskådare som står bredvid och ser allting. Det är tack vare de rika miljöbeskrivningarna, som innefattar många olika sinnesuttryck och är otroligt väl beskrivna. Jag kunde känna känna dofter och smaker och höra ljud som att jag var på cirkusen. Det var magiskt! Jag var på cirkusen!

Jag funderar dock lite på magin i boken. Inte så att jag inte tyckte om den, för jag tycker det är en av de bästa elementen i boken. Jag är snarare fundersam på om det är magi eller inte. För trots att de gör fantastiska saker som är helt övernaturliga, så känns det ändå väldigt subtilt och verkligt. I boken förklarar de ju det till och med som en sorts tankemanipulering eller liknande. Något som kan tränas upp av vem som helst.
    Jag vet inte om det ska vara "riktig" magi eller inte. Kanske något mitt emellan, eller så är det meningen att linjen ska vara lite suddig. Att magi kanske bara är en annan del av verkligheten. Hur som helst så är det en häftig känsla att läsa det, och det bidrar till den där känslan av att vara inne i boken. Dessutom känns vanliga världen lite mer magisk nu. Egentligen kanske magin redan finns här, utan att vi utforskat den? Nu blir jag flummig här ...

Überbra bok kan jag i alla fall meddela. Vemodig, glad och vacker på samma gång. Jag tycker att just du borde läsa den och njuta så mycket som det bara går när du stiger in i Le Cirque des Rêves. Det gjorde jag, och jag kan nog till och med kalla den en ny favorit.


Titel: Nattens Cirkus
Originaltitel: The Night Circus
Författare: Erin Morgenstern
Översättare: Jan Risheden
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2012
Sidor: 421

Tack Norstedts för rec.ex!

torsdag 19 april 2012

LitteraLund - varför det var så kul!

Igår kom jag hem från två dagar med Amelie i LitteraLund. Vi åkte dit med Bonnier Carlsen för att vara "skuggor" till författaren Josephine Angelini (recension på Helena här). Jag har bloggat om det här och här på den här bloggen, men vi har även gästbloggat på Bonnier Carlsens egna blogg. Bland annat har vi publicerat en intervju vi hade med henne där.

Så vad tyckte jag? Dum fråga förresten, jag avslöjar ju redan i rubriken att det var jättekul. Helt awesome faktiskt! Vi har fått hänga efter Josephine Angelini på framträdanden, luncher, en pressintervju (läs den genom att gå in här, klicka på dagens tidning 19/4 och bläddra till sida 24) och annat kul. Sedan har vi inte bara dokumenterat på Bonnier Carlsens blogg, utan också på deras Facebooksida.




Det roligaste av allt tycker jag har varit att prata med Josephine, och lyssna på när hon pratar om sin bok och grekisk mytologi (jag måste läsa Iliaden nu!). I hennes föredrag som hon höll för Lunds åttondeklassare så pratade hon om hur det genom hela vår historia berättas ungefär samma berättelser, med tre återkommande teman - kärlek, familj och krig. Det var riktigt intressant, och hon beskrev en grekisk myt där ungdomar stängdes in i en stor labyrint med ett människoätande monster i mitten. Hungerspelen och The Maze Runner verkar ju inte alls vara inspirerade av Flugornas Herre, som jag trodde. Eller så är de det, men Flugornas Herre är inspirerad av den myten. Eller av något annat som är inspirerat av den myten. Ni fattar, historier återkommer.
Espresso House har WiFi - we like!
     Jag måste verkligen läsa Iliaden nu känner jag också! Den är ju så himla gammal, och den måste vara inspiration till tusentals böcker. Tänk att läsa den och inse att "aha, den boken som jag läste för ett tag sedan fick säkert inspiration därifrån". Det skulle kännas riktigt coolt! Jag är helt insnöad på grekisk mytologi nu.
     Jag gillade också när Josephine snackade om hur grekisk mytologi är ungefär som genren fantasy. Det finns ju alla ingredienser - monster, magi, kärlek och onda och goda. Jag har aldrig tänkt på det på det viset, och hela den här resan har verkligen fått mig att börja tänka på saker som det.

Jag kunde inte heller låta bli att fråga henne om vilka tv-serier hon gillade. Det är typ den bästa frågan jag vet. Vi hade ganska så olika smak för hon gillar Mad Men, Game of Thrones (den vill jag i och för sig se, men måste läsa först!), The Borgias och Battlestar Galactica (den vill jag se).

Jag hade två underbara dagar i Lund, som också är en sjukt mysig stad (Domkyrkan!). När vi åkte hem kändes det så sorgligt och tråkigt, för det var verkligen en otroligt häftig upplevelse som jag vill tacka Bonnier Carlsen för!
Domkyrkan. Behöver inte säga mer än att den är stor och cool.

onsdag 18 april 2012

En snabb hälsning från LitteraLund

Hejsan svejsan! Igår var det en dag på LitteraLund, idag är det en annan. Vi har det riktigt kul här, jag och Amelie (ameliesboktips.blogg.se). Intervjuat Joesphine Angelini (författaren till Helena), käkat lunch med henne, hennes man Albert och Hanna och Karin från Bonnier Carlsen. Även varit på jakt efter WiFi, något som inte verkar fungera här i Lund. 3G in my heart!

Nu ska vi lyssna på när Josephine håller ett föredrag för några (ganska så många) av Lunds åttor. Ska bli spännande!

Kolla gärna in Bonnier Carlsens blogg (http://www.boktipset.se/blogg/bonniercarlsensblogg/), där vi skrev ett inlägg om gårdagen. Jag berättar med ingående i ett annat inlägg!



söndag 15 april 2012

Att betygsätta böcker

Jag har märkt att de flesta bokbloggare sätter betyg på böckerna de läser. Oftast 1-5 eller 1-10. Ibland står det också en skala på hur bra boken är vid varje siffra. Typ "1=Verkligen inte bra".  Jag har aldrig tyckt om att göra det, men nu när jag har skaffat Goodreads så har jag blivit tvungen att börja betygsätta böckerna jag har läst. Men jag blir ju aldrig nöjd. Oftast får jag lite ångest när jag har satt ett betyg, och det händer att jag går tillbaka och ändrar för att jag inte blir nöjd. 

Jag tycker helt enkelt inte om att betygsätta böcker. För vad är det jag ska betygsätta egentligen? Spänning, suget att läsa vidare eller helt enkelt hur bra den är? Det blir ju jättesvårt! På Goodreads har jag till exempel gett samma betyg till The Bell Jar och Helena. Två helt olika böcker, som förtjänar två helt olika betygskalor. Hade jag satt betyg på spänning hade Helena fått ett väldigt bra betyg, medan The Bell Jar hade hamnat dåligt till. Hade jag däremot betygsatt på hur tankeväckande boken var. Hur den fastnade och fick mig att fundera, då hade det istället blivit tvärt om. Båda är ju bra böcker, men av helt olika anledningar.

Just det här ger mig ångest när jag har läst en ny bok som jag ska betygsätta. Vad är det jag betygsätter? Om jag jämför med andra böcker som jag gett samma betyg så har jag ändå helt olika känslor till dessa böcker. Ändå tycker jag om dem. 
     När jag läser andras recensioner så uppskattar jag ofta om man satt ett betyg på boken. Det ger en enkel sammanfattning. Men jag måste läsa vad hen hade för tankar och åsikter kring olika saker i boken för att få en idé om vad hen faktiskt tyckte. Och även om någon först skriver en fin utläggning om vad hen gillade och inte gillade med boken och sedan ger boken ett betyg så känns det ändå fel. Då sammanfattar betyget liksom hela den här utläggningen. Betyget är den slutgiltiga stämpeln på boken. Dessutom kan betygsskalor variera väldigt mycket från person till person. En etta för mig kanske inte alls är en etta för någon annan. 

Att betygsätta böcker känns lite som att sätta den på en skala av svart och vitt. Typ som de onda och de goda i små barnsagor. Antingen är man bara väldigt elak, lite elak, neutral, ganska snäll eller jättesnäll. Men det finns ju så många olika färgskalor, så många olika personligheter och lager av minnen och tankar. Så mycket saker att ta hänsyn till och diskutera kring. Ett betyg känns inte tillräckligt. 

Det här är alltså anledningen till varför jag inte har betyg på böcker jag recenserar - jag får ångest. Det känns som att jag sätter en stämpel på boken när jag ger den ett betyg. Jag känner mig inte rättvis utan att ha berättat varför jag tyckte som jag tyckte.

Vad tycker ni om betyg? Jag är väldigt nyfiken!

fredag 13 april 2012

LitteraLund - here I come

Förra veckan satt jag i klassrummet mellan två lektioner och lekte lite med mobilen, när jag plötsligt fick ett mejl. Jag läste, blev lite överexalterad, smsade Amelie och sa att hon skulle kolla sin mejl. Hon och jag ska nämligen ner till en ungdomsbokmässa i Lund kallad LitteraLund. Det är Bonnier Carlsen som vill att vi ska med dit för att följa deras utländska gäst Josephine Angelini (författaren till Starcrossed: Helena) och rapportera lite. Efter att ha läst mejlet så ringde jag några många samtal till mamma, letade efter skolans rektor för att få ledigt och mejlade tillbaka till Bonnier Carlsen. Det blev mycket samtal, mejl och febrilt letande efter en försvunnen rektor innan jag tillslut fick ledigt och bekräftat att jag kunde åka. Woho!

Det ska bli otroligt spännande. Både jag och Amelie ska läsa Helena och fortsättningen Hades (utkommer i Juni), snacka med författaren och göra massor av roliga grejor. Jag vet inte så mycket mer om vad vi ska göra just nu för allt är inte bestämt än, men vad det än är så kommer det bli awesome. Jag längtar hur mycket som helst!

Det kommer att bli mer bloggning om det här den 17 och 18 april, då vi är där. Tills dess så ska jag läsa. Mycket.

Läs mer om LitteraLund här.

torsdag 12 april 2012

Allt jag säger är sant

Allt jag säger är sant
Skriven av Lisa Bjärbo

Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Kanske inte riktigt självlysande, men det är fan på gränsen.


Älskar omslaget så otroligt mycket!
Så beskriver huvudpersonen Alicia sig själv, och jag tycker att det är en perfekt beskrivning. Inte bara på henne, utan på stilen i hela boken.
     Själva handlingen är ganska så enkel, Alicia är trött på gymnasiet och bestämmer sig för att hoppa av för att uträtta stordåd. Hon skaffar sig jobb på ett kafé, och flyttar in hos sin mormor efter ett bråk med sina föräldrar. Hon verkar klara det mesta egentligen Hon är "Sexton år och i det närmaste elektrisk".


Efter att ha läst Lisa Bjärbos tidigare bok Det är så logiskt alla fattar utom du, så visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta i den här boken. Den förra var ju okej, men inte så mycket mer. Sedan läste jag massor av hyllningar till den här boken, och efter att ha läst beskrivningen av Alicia som jag lade in där uppe så bestämde jag mig för att den här boken måste vara bättre. Jag hade rätt, och var fast redan efter första sidan.

Det är något med språket. Lisa Bjärbo har verkligen ett eget sätt att skriva - sakligt, enkelt och sådär härligt sarkastiskt. Bara Alicias beskrivning av sig själv är ju helt underbar, och dessutom så säger beskrivningen otroligt mycket! Jag ser verkligen hur Alicia är som person när jag läser det.

Juste ja! Alicia måste jag också ta upp - hon är fett cool! Bryr sig inte om vad andra säger och tycker, utan kör sitt eget race och antar att de andra viker sig och gör som hon vill. Sån trevlig omväxling från alla blyga och omänskligt sympatiska huvudpersoner jag annars läser om. Hade jag träffat henne i verkligheten hade jag nog blivit rätt irriterad på henne, men nu läser jag istället ur hennes perspektiv och det blir hur kul som helst! Allting är liksom självklart för henne, och hennes förvåning över att andra människor kan ha andra åsikter fick mig att tvingas hålla tillbaka värsta gapskrattet på tåget. Men jag satt och småskrattade hela tiden, så de som satt i närheten undrade nog ändå.

Handlingen lade jag inte så mycket vikt på, utan det handlade mer om Alicia, hennes relationer till de i hennes närhet, och språket såklart. Det var de sakerna jag fastnade för. Handlingen var bara något som behövdes för att kunna skapa alla dessa saker, vilket är skönt. Hade handlingen tagit en större del av boken så hade det blivit för mycket, och jag hade inte kunnat uppskatta Alicia och alla små underbara detaljer lika mycket.

Sedan måste jag bara säga att jag älskar de korta beskrivningarna av Alicias kläder och hur det såg ut i kafét. Jag blev kär, och ville både handla nya kläder och hitta ett lika mysigt kafé.

Sammanfattning: Härlig, rolig och fin bok (både inuti och omslag) som bör läsas. Inte bara av dig, utan alla dina kompisar!

PS. Kan också berätta att jag idag var på en sorts bokfika med Lisa Bjärbo och fem andra tjejer som läst boken idag. Det blev lite frågor, lite snack och diskussioner. Jättekul var det, och av någon anledning så tycker jag alltid ännu mer om boken när jag har träffat författaren. Kul att få höra lite bakgrund till boken och liknande också!


Titel: Allt jag säger är sant
Författare: Lisa Bjärbo
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012
Sidor: 233

söndag 8 april 2012

Helena

Starcrossed: Helena
Skriven av Josephine Angelini

Helena Hamilton är väldigt blyg. Inte lite "när-hon-träffar-någon-så-undviker-hon-att-prata-blyg", utan hon är så blyg att hon får hemska magverkar när hon får för mycket uppmärksamhet. Därför blir alla i skolan, inklusive hon själv, väldigt förvånade när den nyinflyttade (och grymt snygga) killen Lucas blir påhoppad av henne när hon ser honom för första gången. Så fort hon såg honom kände hon bara en instinkt att hon måste döda honom. Som tur är så finns det en anledning till hennes begär att se honom död (annars hade hon nog varit galen). Men när Helena fått veta varifrån hennes instinkter att döda honom kommer ifrån så får hon också veta vem hon egentligen är, och vem Lucas är. Sanningen visar sig vara allt annat är okomplicerad.

Nu ska jag börja med att skriva något som egentligen känns lite dumt, men jag kan inte låta bli att jämföra den här boken med Twilight. Hur tråkigt och fantasilöst det än är så går det inte att komma ifrån hur lika de båda böckerna är. Tjej träffar kille som är lite "speciell", han har en stor, snäll och "speciell" familj. Spoiler (markera för att läsa): De blir kära, en person av samma "sort" vill åt henne. De i familjen turas om att vakta henne och de har både en överbeskyddande pappa. Det som jag gillar mer här är könsrollerna. Den kvinnliga huvudpersonen är inte lika svag och viljelös, och dessutom är hon jämlik med killen. Hon klarar sig på egen hand också. Helena Hamilton ger inte heller upp hela sitt liv, kompisar och skola när hon får reda på sanningen. Hon vill fortsätta sitt liv.
     Som tur var så satt jag inte och jämförde med Twilight i hela boken, utan det gick bra att inte tänka på det. Nu vill jag inte dissa Twilight helt här heller, det är en bra bokserie. Men könsrollerna kan allt diskuteras.

Nu till själva Helena. Jag gillar den. Jag gillar den väldigt mycket, vilken fick mig att andas ut. Innan jag började på den så var jag lite orolig att den inte alls skulle vara min grej. Det hade varit lite jobbigt eftersom jag ska få träffa författaren. Men jag behövde inte vara orolig. Det är en sådan där bok där sidorna bara flyger förbi, och man tänker "äh, klockan är inte  mycket. Ett kapitel till klarar jag utan att vara en zombie imorgon". Det är lättläst, underhållande och mysigt.

Det här med grekiska mytologi (det är okej att avslöja något om det va? Annars är jag ledsen att jag inte spoilervarnade) tycker jag var riktig roligt. Innan har jag läst Percy Jackson, och det är riktigt kul när jag läser något som jag känner igen från den boken. Jag hade gärna haft ännu mer om mytologin, det finns ju inget bättre sätt att lära sig saker än att läsa det i skönlitterära böcker. Det är som att författaren smyger in kunskaperna i texten. Jag känner att jag skulle vilja läsa mer om grekisk mytologi nu också, för det jag läste i den här boken var riktigt spännande! Intressant med kopplingarna till nutiden också.

Karaktärerna gillar jag också - till och med Lucas. Mot min vilja, för det var så uppenbart att det var mening att man skulle gilla honom. Han var en sådan där perfekt "bok-kille". Jag föll för tricket, och erkänner att Lucas är hur fin som helst! En Jonah Griggs- (Jellicoe Road) och Peeta-typ. Han kan dock inte slå Jonah Griggs. Nobody can.

Jag tycker att det här är en riktigt bra bok. Lättläst, spännande och fartfylld. Mysig kärlek och roliga karaktärer som jag fäster mig vid. Ska bli kul att läsa tvåan!


lördag 7 april 2012

Kvartalsrapport 1

Första kvartalsrapporten - snart sommar (typ)!

Det här kvartalet började lite halvdåligt. Jag satt mest och tittade på tv-serier istället för att läsa. Men när solen började dyka upp och det blev varmare så började jag läsa lite mer. Jag är en sån person som mår mycket bättre på sommaren, och av någon anledning så läser jag även mer när jag mår bättre tror jag. Kanske något jag borde skriva ett inlägg om?

Här har vi alltså var jag läst i januari, februari och mars:

Januari:
The Death Cure - James Dashner
Systrar i jeans - Ann Brashares (omläsning)
Önskeprickar  - Elin Fahlstedt

Februari:
Oksa Pollock: Det sista hoppet - Anne Plichota, Cendrine Wolf
Resten får du ta reda på själv - Lauren Oliver
The Bell Jar - Sylvia Plath
Kär i kärleken - Lina Forss
The perks of being a wallflower - Stephen Chbosky

Mars:
Umbra - Elin Fahlstedt
En dag till skänks - Anna Gavalda
En studie i rött - Sir Arthur Conan Doyle
Så jävla normal - Nina Hemmingsson
Extremely Loud & Incredibly Close - Jonathan Safran Foer
Catching Fire  - Suzanne Collins (omläsning, nu på engelska)
Alcatraz versus the Evil Librarians - Brandon Sanderson

Ni ser att läsintresset höjdes i takt med våren. Konstigt men kul. Januari var ingen höjdarmånad. Jag hade ingen läslust alls. 15 böcker läste jag, varav 2 var omläsningar och 6 var engelska. 3 stycken var också grafiska romaner eller vad man ska kalla det (Umbra, Önskeprickar, Så jävla normal), vilket var kul att testa på lite mer. Jag tänker inte gå in så mycket på hurvida antalet böcker jag läste och om det är bra eller inte. Istället hänvisar jag till Liberlibris inlägg om kvalitet och kvantitet. Verkligen läsvärt och sant!

Mina favoriter:

måndag 2 april 2012

Alcatraz versus the evil librarians

Alcatraz versus the evil librarians
Skriven av Brandon Sanderson

Alcatraz har hoppat från fosterfamilj till fosterfamilj ända sedan han var liten. Anledningen är helt enkelt att han alltid har sönder saker. Bilar, kök, dörrhandtag, datorer. Det räcker med att han rör vid något så går det sönder. Nu har han vant sig vid att inte längre bry sig. Varken om sina fosterfamiljer eller att han förstör allt. Men på sin 13 födelsedag kommer det en burk med sand på posten, och den blir genast stulen. Dagen efter dyker en gammal man som påstår sig vara Alcatraz morfar upp utanför dörren. Trots att de aldrig tidigare träffats så verkar han veta allt om Alcatraz redan, och han hävdar också att burken med sand var oerhört viktig. De måste ta tillbaka den från de som tagit den - de onda bibliotekarierna. De som styr världen med järnhand bakom ett par hornbågade glasögon och en biblioteksdisk.

Den här boken var verkligen helt skruvad. En bok som passar in under genren "random but hilarious". Om det nu finns en sån genre alltså. Sanderson vrider på självklara saker och hävdar motsatsen. T.ex så är svärdet ett mycket mer effektivt vapen än en en pistol, för "ju fler saker som kan gå fel går fel". Svärdet är simpelt, pistolen däremot har många fler möjligheter att gå sönder.

I början är det hur kul som helst. De första 50 sidorna var ett enda stort LOL. Sedan blev det lite små skrattanfall då och då, men efter ungefär 100 sidor blev det för mycket. Alla nya idéer blev bara löjliga. Som tur var så började författaren trappa ner på random skämt där, annars hade det blivit riktigt irriterande.

Idéen till boken är helt genialisk. Hur bäst som helst! Bibliotekarier är kanske inte den yrkesgrupp man först tänker på som "onda". Snarare tvärt om, men här känns det helt naturligt när jag väl kommit in i boken. Det förklaras så bra, och författaren lyckas verkligen skapa en historia kring hur bibliotekarierna tagit över världen och skapat samhället. Det är både underhållande och en aning skrämmande måste jag erkänna.

En annan sak jag tycker var väldigt rolig är hur författaren hela tiden kommenterade om hur han skrev. Ett exempel är "Are you annoyed with me yet? Good. I've worked very hard - perhaps I will explain why later - to frustrate you. One of the ways I do this is by leaving cliff-hangers at the ends of chapters. These sort of things force you, the reader, to keep on plunging through my story". Så börjar ett kapitel i boken. Det är riktigt roligt. Särskilt när han hittade på ett eget ord, bara för att irritera läsaren som behöver slå upp det i en ordbok för att sedan inte hitta det. Så sadistiskt men roligt!

Handlingen tycker jag var lite tråkig. Det kändes som att den kom lite i skymundan bakom allt det roliga och knäppa, och trots att det var action typ hela tiden så blev det aldrig spännande. Hade handlingen varit bättre så tror jag att även att allt det roliga inte hade blivit för mycket, som det blev nu. Men det var ändå en kul och annorlunda bok.

Nu vill jag bara visa lite awesome citat också.

"Everybody has a grandfather - two of them, actually. Just because you haven't seen them doesn't mean they don't exist. In that way, grandfathers are kind of like kangaroos."

"Obviously, you are a person of poor judgement. I would ask you to kindly refrain from drawing conclusions that I don't explicitly tell you to make. That's a very bad habit, and it makes authors grumpy. "

"But ... just because I haven't been there doesn't mean anything. The ocean is like kangaroos and grandfathers - I believe that other people have seen it."
  
 "What about the chaos?" I demanded. 
"Done!" Charles said. 
"We each moved six books out of their proper places," called George the Stegosaurius. "It will take them days to find them all and put them back." 
"Though we did put them into place backward," Charles said. "You know, so they could be seen more easily. We wouldn't want it to be too hard."


Titel: Alcatraz versus the evil librarians
Författare: Brandon Sanderson
Förlag: Scholastic
Utgivningsår: 2007
Sidor: 308
Språk: Engelska