fredag 24 februari 2012

En boktorsdag

Gårdagen gick helt i bokens tecken. Typ, sjukt mycket boksaker. Låt mig berätta.

Uploaded from the Photobucket iPhone App
Det var en gång en biblioteksgrupp till skolbiblioteket på min skola. Denna biblioteksgrupp åker varje år och handlar böcker på bokrean till biblioteket. Så gjorde vi i år också. Först Bokskotten, där vi köpte typ alla ungdomsböcker vi såg känns det som. Sedan Akademibokhandeln på andra sidan gatan. Där köpte vi också lite böcker. Jag älskar verkligen att shoppa till biblioteket. Det är bara att plocka på sig massor av böcker, och sedan slipper jag betala. Underbar känsla!
     Jag köpte även två böcker själv inne på Akademibokhandeln. Båten av Nam Le, som visst ska vara något alldeles extra. Dessutom har jag inte läst så många novellsamlingar. Köpte också En dag till skänks av Anna Gavalda. Mest på grund av det gulliga formatet, men även för att jag har hört mycket gott om henne.



Uploaded from the Photobucket iPhone AppSedan resten av biblioteksgruppen hem igen, men jag stannade kvar inne i stan och tittade på lite fler bokreor. Var inne på Bok och Bild, SF-bokhandlen och The English Bookshop (de hade dock inte rea). På SF-bokhandeln hade de en finfin rea och jag gick ut ur butiken med tre böcker till, och även lite dregel kvar i munnen efter att ha kramat en encyklopedi om Doctor Who. Så fin! Böckerna som jag köpte var dock inte den fina encykolpedin, utan Så jävla normal, ett seriealbum av Nina Hemmingsson, Ögat över månskäran av Libba Bray, och Natthimmel av Sofia Nordin. Natthimmel har jag i och för sig redan läst en gång, men jag tycker den var så fantastiskt så jag vill läsa den. 




Uploaded from the Photobucket iPhone AppMen det är inte slut där. Efter att ha vandrat runt lite i Gamla Stan så gick jag till Palatset, som tyvärr har stängt ner. I Palatset finns det ju ett så kallat Bokeri, typ ett bibliotek med ungdomsböcker. De böckerna behövde ett nytt hem, och vi i BOKarna (läs mer här) fick bli de nya hemmen. Helt okej faktiskt. Så jag gick till Palatset och träffade min kompis från språkresan som var hon som fixade in mig i BOKarna. Vi hängde lite där. Hjälpte till att städa lite, och så plockade vi med oss lite böcker. Vilken dröm va?! Att gå omkring i ett bibliotek och plocka det man vill ha. Det var dock svårt att njuta av det eftersom jag hela tiden kände att det var slutet på Palatset. Men jag måste erkänna att jag ändå njöt lite av att få plocka hem massor av fina böcker. 




Uploaded from the Photobucket iPhone App

Uploaded from the Photobucket iPhone App



En Gång - Margaret Wild Jag har hört så fantastiska saker om den här boken så den måste bara läsas!
Brev från ljusårs avstånd - Jostein Gaarder Tidsresor och Gaarder. Det räcker.
Kazans Stjärna - Eva Ibbotson Jag minns att jag läste den för många år sedan och älskade. Omläsning!
Amuletten från Samarkand - Jonathan Stroud Vet inte riktigt vad det är, men min kompis lovprisade den och sa att den var full med underbar humor. Me like!
En studie i rött - Sir Arthur Conan Doyle Jag är Sherlocked. Den underbara tv-serien Sherlock. Nu kan jag läsa en av böckerna den baserats på!
Odjurens Stad - Isabel Allende Författaren är från Chile och min kompis rekommenderade den. Jag gillar både Chile och min kompis, och har även velat läsa något av Allende ett tag nu.
Där drömmar blir till - Emma Andersson Har hört mycket bra om den här, och det var även Emma Andersson som uppmuntrade mig att titta på Sherlock på Twitter. Den måste alltså vara fett awesome!
Spyflugan Astrid flyger högt - Maria Jönsson Den här boken är bara så fin och underbar. Läste den i skolbibblan en gång och blev helt kär. Nu äger jag boken och är hur lycklig som helst. Funderar faktiskt på att skriva en recension på den här. Det finns för lite recensioner på bilderböcker.

Men dagen är faktiskt inte slut här. För på Palatset träffade jag Amelie, och hon kom på att prisutdelningen för Årets Boktipsare (läs mer här) skulle vara klockan halv 6 i Kulturhuset. Det passade oss perfekt, så vi strosade in, blev lite osäkra på om det var ett offentligt evenemang, frågade någon, satte oss i publiken och tittade. Det var riktigt kul! Många olika författare pratade lite innan prisutdelningen, bland annat Nina Hemmingsson som jag precis köpt ett seriealbum av. Sedan kom prisutdelningen, och de nominerade var:

Kerstin Rydén - som startat ett stort bibliotek på sin arbetsplats och inspirerat många till läsning.
Karin Cellton - en barnboksbibliotekarie som är expert på att tipsa om precis rätt böcker. Bloggar även här.
Matildas Läshörna - en ungdomsbokbloggare (yeey) som bloggar här.
Tonårsboken - två ungdomsbloggare som bloggar på Sveriges största ungdomsbokblogg. Hitta den här.
Tova Larsson - en ungdomsbokbloggare som bloggar här.

Vinnare blev Kerstin Rydén, och det var verkligen välförtjänt! Vilken grej hon har lyckats skapa! Även kul att tre ungdomsbloggare var nominerade. Me like! Karin Celltons blogg ska jag också börja följa. Älska bokbloggar!

Efteråt så gick jag och Amelie till stationen och hoppade på två olika tåg. Sedan var det pluggkväll. 

Vänta lite, jag har glömt en sak till. J.K Rowling ska släppa en vuxenbok! Gissa om jag blev glad. Jag stod just med Amelie i ett rum i Palatset när jag såg det på Twitter, och hon pratade i telefon så jag fick rusa ut och in till alla andra och ropa ut det! It's gonna be totally awesome!

Snacka om mycket böcker på en dag. Helt okej, typ.

måndag 20 februari 2012

The Bell Jar

Ni har säkert hört det där folk säger om att de som är sinnessjuka aldrig tror att de är sinnessjuka. Att de som tror att de håller på att bli galna oftast inte är det, eftersom de tänker på det. Just det här tänkte jag väldigt mycket på när jag läste den här boken.

Vi får träffa Esther. Hon är 19 år, och i början av boken bor hon på ett hotell i New York tillsammans med en grupp andra tjejer i samma ålder. De är mest intresserade av mode och fester, men inte Esther. Hon vill skriva. Skriva böcker.
     När hon kommer hem från New York vet hon inte riktigt vad hon ska göra. Det slutar med att hon inte gör någonting. Ingenting alls. Efter ett tag märks det att hon inte mår riktigt bra, och hon hamnar på ett mentalsjukhus.
     Jag kan börja att berätta att den här boken är lite självbiografisk. Sylvia Plath, författaren, hade innan den här boken mest sysslat med noveller och poesi. Det här är hennes första roman, och en väldigt utelämnade. sådan. Hon berättar aldrig riktigt precis vad som har hänt henne själv och vad som är påhittat, men mycket ska vara baserat på egna erfarenheter.

När jag läste den här boken så satt jag hela tiden och försökte hitta någon att jämföra med. Det brukar jag ofta göra när jag läser en bok. Det är jättekul att hitta likheter. Men här hittade jag inte något att jämföra med alls. Den är helt unik. Jag har aldrig läst någon som ens påminner om den här. Att få läsa om en från början helt normal tjej, och sedan märka hur hon långsamt börjar hamna i helt fel tankebanor. Det är läskigt. Övergången är så suddig, och jag kan inte förstå hur det gick till. Jag märkte det liksom inte. Det var så små förändringar, som tillslut blev större och större.
     Att få läsa ur ett så annorlunda perspektiv - en tjej i depression/sinnessjuk (jag förstod aldrig riktigt vad det var), var både läskigt och intressant. För plötsligt känns det som att jag förstår hennes tankebanor. De kändes inte alls galna eller ologiska. De kändes helt realistiska, och jag blev själv lite orolig att jag är precis som Esther. Jag kände igen mig i många av hennes tankar. Att få läsa ur hennes perspektiv var både något otroligt läskigt, intressant och oförglömligt.

Nu måste jag också nämna språket. Språket. Så underbart att det förtjänar att bli skrivet i fetstil. Plath lyckas förvandla de mest ordinära saker till något vackert, hemskt eller roligt. Hon vänder och vrider på meningarna för att uppbringa rätt känslor. Samtidigt är de otroligt enkla, utan något ordbajsande och långa beskrivningar.
The silence depressed me. It wasn't the silence of silence. It was my own silence.
Så enkelt, men träffande. Jag känner igen mig så väl, och hon lyckas skriva det med ord. Så få ord dessutom. Ett annat:
I told him I believed in hell, and that certain people, like me, had to live in hell before they died, to make up for missing out on it after death, and what each person believed happened to him when he died. 
Fantastiskt!

 Tyvärr var jag dum nog att läsa den här boken i en period i mitt liv då jag har väldigt mycket att göra. Därför blev det mest några sidor lästa här, några där. Det var inte ofta jag hann sätta mig in i den ordentligt. Det sög. Jag ville hinna komma in i språket, in i Esthers huvud. In i berättelsen. Det hände inte så ofta, vilket gjorde att jag ibland kände att jag bara ville bli färdig med boken så fort som möjligt. Det blev lite trögt när jag tog så många pauser i den. De sista 100 sidorna läste jag dock 50 i taget, och då var det riktigt bra.

Vissa böcker älskar man för att de är så otroligt spännande. För att man omöjligt kan sluta läsa. Man måste få veta hur det får. Den här boken var inte en sån. Istället tycker jag att den är häftig. Häftig, intressant och lärorik. En bok jag kommer återkomma till många gånger till, och inte glömmer i första taget. Den är riktigt tänkvärd.
     Jag tycker att du som läser det här ska läsa den här boken. Jag bryr mig inte om vem du är. Vilken ålder, vilket kön eller vilka böcker du brukar gilla. Jag är säker på att du kommer vara mig tacksam när du är klar. Det känns nämligen som att det finns något för alla i den, och att alla kan få med sig något av att läsa den.


Titel: The Bell Jar
Författare: Sylvia Plath
Förlag: Faber and Faber
Utgivningsår: 1963
Sidor: 258
Språk: Engelska

måndag 13 februari 2012

Oksa Pollock: Det sista hoppet

Oksa Pollock: Det sista hoppet
Skriven av Anne Plichota och Cendrine Wolf

Allt konstigt började när Oksa flyttade med sin familj från Paris till London, och fick börja på en helt ny skola. Hon upptäckte ett underligt format märke på magen, och när hon visade det för sin farmor så blir hon invigt i en stor familjehemlighet. Hennes farmor kommer från det magiska landet Edelfia, som hon tvingades fly från när hon var mycket liten. Edelfia hade blivit invaderat av onda krafter, och märket på Oksas mage visar att hon är den rättmätiga härskaren över Edlefia. Hon är också den enda som kan lyckas finna landet och besegra de onda krafterna i det. Hon är deras enda hopp.

Den här boken är visst en storsäljare i Frankrike. Det var det enda jag visste när jag öppnade boken. Och visst kan jag förstå varför den uppskattas, men jag själv är inte överförtjust. Den känns lite barnsligt skriven, och väldigt lite utelämnas till läsaren att lista ut. Flera gånger satt jag och suckade åt hur de gjorde långa redogörelser om saker jag listat ut långt tidigare.

Handlingen är rolig. Jag gillar själva konceptet med ett gömt land som de tvingats fly från. Alla magiska varelser och prylar var också roliga. Särskilt lilltossarna och de talande blommorna. Alla hade dem små roliga personligheter, och jag älskade varenda minut med dem. Hade gärna läst mycket mer sådant.
     Trots det så tycker jag att det blev lite för mycket magi ibland. Det kändes som att de plockade fram nya magiska prylar som kunde lösa deras problem helt perfekt så fort ett problem uppkom.

Oksa förstår jag mig inte riktigt på. Hon är riktigt cool, men hennes personlighet förändras hela tiden. Ibland känns hon mycket yngre än vad hon är, och andra gånger förvånas jag över hur mogen hon helt plötsligt verkar vara.

Den här boken var inte riktigt min grej. Jag finner den helt enkelt inte trovärdig, och jag hittade aldrig någon läslust i den. Tror faktiskt att det tog en hel månad för mig att läsa ut den. Visst hade den sina ställen, men de var allt för få.

Titel: Oksa Pollock: Det sista hoppet
Originaltitel: Oksa Pollock - L'Inespérée
Författare: Anne Plichota och Cendrine Wolf
Översättare: Lena Fries-Gedin
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012
Sidor: 542

Tack Rabén & Sjögren för rec.ex!

Resten får du ta reda på själv

Resten får du ta reda på själv
Skriven av Lauren Oliver

Samantha är en av de där populära tjejerna på skolan. Alla vill vara som henne. Hon lever ett drömliv av fester, kompisar och snyggaste killen på skolan.
     Fredagen den tolfte februari dör Samantha i en bilolycka. När hon vaknar igen så är det morgon igen. Morgonen den tolfte februari. Morgonen den dagen hon dog.

Samantha dog i en bilolycka den tolfte februari, och nu lever hon den dagen om och om igen.

Den här boken var riktigt intressant. En perfekt bok att läsa nu när jag försöker komma ut ur min lässvacka. Jag kan börja med konceptet. Vem tycker inte det låter spännande med en bok dör huvudpersonen lever sin dödsdag om och om igen? Det låter ju hur spännande som helst. Det är det också. Det är spännande, irriterande, frustrerande, hjärtskärande och riktigt, riktigt bra. Varje "nygammal" dag så händer det något nytt. Det tar helt olika vändningar, vilket är ett perfekt bevis på hur små detaljer kan göra så stora förändringar. Ofta händer det i tv-serien Doctor Who ( världens bästa), och jag tycker det var jättekul att få läsa om det här också!

Huvudpersonen Samantha, eller Sam, irriterade jag mig otroligt mycket på i början. Som läsare har jag ju en överblick över vad som händer i boken, och jag blev så frustrerad på henne och hennes dumma val. Men det var en bra irritation. Det var meningen att jag skulle bli irriterad. Författaren ville att jag skulle bli irriterad, så att jag sedan kunde lägga märket till personutvecklingen. Hur Sam lärde sig av sina misstag. Det var verkligen en av bokens stora styrkor - hur Samantha utvecklas efter varje dag.

En annan person jag gillar väldigt mycket är Kent. Hur kan författare göra alla killar så gulliga och fina? Eller ja, nästan alla. Ungefär en per bok. Sedan finns det oftast en dum också. I den här boken var det Rob. Jag känner igen det där "är ihop med en kille som inte uppskattar henne, men en kille som hon tidigare uppfattat som en nolla visar sig vara världens snyggaste och snällaste OCH uppsakattar henne". Jag har läst det förut, men det gör inget.
     En annan karaktär jag tycker om är Lindsay. Hon känns verkligen som någon jag skulle kunna träffa i verkligheten. Någon som verkar så cool och perfekt hela tiden, men som döljer mer än vad man tror.

Det enda jag inte gillar med boken är Juliet Sykes. Hon kändes inte helt genomtänkt, och jag vet inte riktigt vad som var grejen med henne. Det kändes som att hon bara var där för att knyta ihop saker och ting. Jag hade velat att den tråden hade utvecklats mer.

Men en riktigt bra bok som fick in mig på lässpåret igen. Jag har även hört att författaren har skrivit en framtidsdystopi. Den ska jag läsa!

Titel: Resten får du ta reda på själv
Originaltitel: Before I fall
Författare: Lauren Oliver
Översättare: Jessica Hallén
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012
Sidor: 480

tisdag 7 februari 2012

En väldigt kul grej

Jag läste hos Bokugglan om en grej som heter Jag är boken. Det går ut på att man fyller i ett formulär med 20 saker som man är, ex. "Jag är godisgalen". Det kan vara vad som helst. Sedan skickar man in det, och lite senare så får man ett mejl med ett fint "lyckobrev" och tre boktips.

Jag testade det här och tycker det var superkul! Här nedan har ni mitt formulär, och brevet jag fick tillbaka:


Nea
Jag är galen i böcker
Jag är beroende av tv‐serier
Jag är glad
Jag är nördig
Jag är ett galet stort fan av Doctor Who
Jag är även ett stort fan av Glee
Jag är Harry Potter‐älskare
Jag är även en sån där person som älskar böcker som utspelar sig i
framtiden
Jag är galen i godis
Jag är verkligen inte ett fan av Sverigedemokraterna
Jag är feminist
Jag är beroende av min telefon
Jag är en sån där person som älskar bra musik
Jag är glad
Jag är trött
Jag är nyfiken på vad jag kommer få för boktips
Jag är sjukt sugen på att börja gymnasiet
Jag är sen till träningen
Jag är oftast sen till träningen
Jag är ateist
Ålder: 15




Blir du också sugen på att testa det här (vilket jag tror du är) så är det bara att klicka in på HÄR, sedan klicka på rubriken "Läsa" i bilden, och sedan välja "Jag är boken" i sidmenyn och efter det klicka på "Jag är boken - formulär". Sedan är det bara att köra!

onsdag 1 februari 2012

Tiden ...

På senaste tiden har jag blivit otroligt fascinerad av tid. Det började med Doctor Who, där huvudpersonen reser i tiden. Sedan har jag gått omkring och funderat på den väldigt mycket. Jag såg filmen In Time, där människorna använde tiden som pengar. Vi fick temat Dåtid, Nutid, Framtid på nationella proven i svenska. Jag började tänka tillbaka till boken Momo eller kampen om tiden av Michael Ende och jag funderade kring tidvändaren i Harry Potter.

Tiden är så otroligt fascinerande. Egentligen är den ju ingenting, för om inte människan börjat tänka kring den och namnsatt dem så kanske vi aldrig skulle tänkt på den. Hade klockan aldrig uppfunnits hade vi nog aldrig reflekterat kring den lika mycket. Men nu är tiden en stor del av samhället. Vi skulle inte fungera utan den. Därför tycker jag det är så intressant när de i filmer, böcker och tv-serier börjar rucka på tiden. Trots att det i verkligheten är helt omöjligt och otänkbart.

Ni som läst min blogg ett tag har säkert märkt att min favoritgenre inom böcker är "dystopiska framtidsskildringar" (eller vad man nu ska kalla dem). Det är så fascinerande att se hur författarna spekulerar i hur framtiden kommer se ut. Eller när jag läser en sådan bok, och de pratar om tiden vi lever i, 2000-talet. Jag tycker det är så häftigt.

Jag älskar även tidsresor. När någon kan ha känd en person i hela sitt liv, men reser tillbaka i tiden inser att personen inte känner en än. Jag älskar hur jag måste tänka och vara uppmärksam hela tiden för att hänga med.

Så nu har jag börjat fundera på olika böcker där tiden har stor betydelse. Momo eller kampen om tiden är en av mina gamla favoriter. Tidsresenärens Hustru är också en helt fantastisk bok. Jag har för mig att det finns lite intressanta saker som handlar om tid i Jellicoe Road. Hur dåtid knyts ihop så fint med nutid. Eller så inbillar jag mig om det kanske, bara för att den är så bra.


       Sedan kommer jag inte på några fler. Men jag skulle verkligen vilja läsa några, så om någon har något tips så får ni jättegärna kommentera här under!