torsdag 22 mars 2012

May the odds be ever in your favor

Jag har sett den. Den. Filmen med stort D som man inte ens behöver nämna namnet på för att alla ska förstå vad man snackar om. Jag har sett Hungerspelen! Mina tankar virvlar fortfarande omkring i huvudet, men grym var den i alla fall. Jag är inte det minsta besviken. Typ tvärtom mot filmatiseringen av Harry Potter, där jag inte alls är nöjd. Här är det perfekt.

Om du inte har set filmen och inte vill läsa några spoilers så är det nog bäst att sluta läsa nu.
Redan från första början så känner jag att den här filmen kommer att bli bra. Miljöerna är bra. Karaktärerna är bra. Till och med Gale, som jag varit tveksam till. Men Effie slog allt. Hon var grymt awesome. Helt perfekt med sina "fina" kläder och lite dumma men positiva repliker. Hon ägde. Peeta var också perfekt. Men det visste jag redan att han skulle vara. Josh Hutcherson liksom. En av mina första kändiscrusher. Han behöver inte ens spela. Han är Peeta.
     Allting som hände i Huvudstaden var bäst. Det var nog min favoritdel i filmen. Så mycket känslor bakom karaktärerna, och ingen av dem visste vad som skulle hända. Det var bara massor med om.
     Arenan var också bra. Skog liksom. Den kan inte bli dålig. Alla tributes var läskiga och lika råa som i boken. Slutet var superfint, och "the cave scene" likaså.

När filmen var slut hade jag lite svårt att tänka. Kände mig lite som en hjärndöd zombie. För mycket intryck. Träffade Frida som skulle se den senare bion, och hängde inte riktigt med (förlåt Frida om jag var otrevlig. Post-Hunger Games-braindeath). Det gick över efter ett tag. Nu känns det lättare när jag har fått skriva av mig lite.

Nu till sakerna jag störde mig på. Ingen av dem har med själva filmen att göra, utan människorna i biografen, och min frisyr. Här behöver ni alltså inte läsa längre om ni inte vill höra mig klaga lite. Jag känner för det just nu. Har sovit för lite för länge tror jag. I alla fall,
     Jag fick lite panik igår kväll när jag insåg att jag inte hade något att klä ut mig till. Fick ta en nödlösning och  bli en invånare i The Capitol. Riktigt nöjd blev jag också. Men jag fixade bara håret. Ville inte titta på bion i obekväma kläder.

Den frisyren tog tid! Gissa då hur irriterande det var när jag skulle gå in i själva bion, och precis när jag lämnade biljetten så ramlade rosetten av. Just my luck liksom. Men jag gick in i bion ändå och tänkte att jag kunde sätta fast den när bion var slut igen. Men så sätter jag mig ner, och en tjej som sitter ovanför mig frågar om jag inte skulle kunna ta ut den där bollen på huvudet. Det är klart att jag gör. Skulle själv irritera mig otroligt mycket på en liten hårboll som sticker upp när jag njuter av en underbar film. Nä, det irriterande var hur hon sedan började skrika "Team Peeta!" när bion började. Varför ska man skrika på bio?! Helt onödigt.

När filmen väl skulle börja så fick jag lite smått panik. Det gick liksom inte att förstå att jag äntligen skulle få se den. Så om ni hörde någon som hyperventilerade i början så var det jag. Men jag lugnade ner mig och älskade filmen istället. Men så började folk skratta. Det är klart att man ska skratta, men inte på de allra sorgligaste ställena! Jag sitter i upplösningstillstånd medan folk sitter och fnissar.

Jag är dock ingen surkärring. Hade bara lust att klaga lite.

Men filmen var awesome. Jag ska snart se den igen. Och en gång till efter det. Och läsa om boken. På svenska och engelska. Men nu ska jag sova. Har varit för exalterad för att sova ordentligt de två senaste nätterna.

8 kommentarer:

  1. Skrattande människor i en biosalong måste vara bland det värsta som finns. Om det inte är under någon scen som ska vara rolig då, haha ;) Men vad roligt att du gillade den! Kan knappt vänta tills jag får se den ikväll!!

    SvaraRadera
  2. Den bästa delen av filmen tycker jag var innan spelen. De var så mycket bra då. Och jag gillade typ allt. Speciellt Jennifer Lawrence. Det enda jag saknade var när Katniss i slutet säger att allt var för spelen. Nu blev deras romans något sånär verklig.
    Jag tyckte inte om hur de använde Gale i filmen - att de visade honom varje gång Peeta och Katniss kysste varandra. Som om det var det enda han brydde sig om. Det var så awkward när de gjorde det för alla i publiken skrattade någt slags pity-skratt.

    Folket i min salong var rätt okej. Första gången Peeta och gale syntes var det lite skrik. Och de applåderade alltid när det hände något stort. Som när Thresh dödade Clove. Men det var rätt kul.
    Jag är jättenyfiken - när skrattade folk på fel ställe?

    SvaraRadera
  3. Hehe, jag är nog en av de människor som skrattar vid fel tillfällen... typ när Peeta syntes första gången. Förlåt, men nejnejnej, jag kan inte var nöjd med Hutcherson som Peeta! Han är säkert bra annars, men jag tyckte inte han passade. Och, förlåt igen, men grottscenen, bra?! Nej. Bara nej.

    SvaraRadera
  4. Din frisyr var episk dock!!!! Jag körde på guldig ögonskugga. För det märkte säkert många...

    SvaraRadera
  5. Har varken läst boken eller sett filmen, men ska se till att jag gör både och!

    SvaraRadera
  6. Jag håller med dig. Det var svårt att smälta allting på en gång. Men när man väl gjorde det och bara Jisses vad jag vill se den igen! Blir nog imorgon redan haha. Tyckte att Lenny Kravitz var grym som Cinna!

    SvaraRadera
  7. Så det var dig jag såg när jag såg Frida och någon som kramade henne :P
    Jag erkänner att jag skrattade vid fel tillfällen: när Rue dog,det var så sorgligt och jag hade tårar i ögonen men så hörde jag tanten bredvit som snyftade väldigt ljudligt så jag och min kompis fick en miniskrattattack en liten stund,och sedan innan muttarna kom så sa tanten "bu" till sin man och vi började skratta(tyst) i den tysta biosalongen,och sedan tappade min kompis sin läsk så skrattade vi lite högre,sen kom muttanterna och alla i biosalongen förutom vi skrek superhögt,så då började vi skratta ashögt!

    SvaraRadera
  8. Åh, håret, så fint!
    Tycker att folk som låter för mycket när man kollar på bio är oerhört överskattade. Man får reagera på händelser ja, men bakom oss satt ett gäng som fnissade åt ALLT. Dem ville man helst bara döda.
    Filmen i sig, den var riktigt ba.

    SvaraRadera