fredag 30 september 2011

Spökriddaren och hans väpnare

Spökriddaren och hans väpnare
Skriven av Cornelia Funke

Jag fick den här boken när jag var på releasefesten på Palatset. Författaren själv var där och jag fick se några ungdomar utföra en jättespännande liten teater från ett utdrag ur boken. Efter den så kände jag verkligen att jag bara måste läsa boken. Nu har jag läst den. Men vi tar handlingen först.

Allt hände på grund av Skägget. Det är helt och hållet hans fel. Om han inte hade blivit kär i Jons mamma hade de aldrig flyttat ihop. Hade de aldrig flyttat ihop så hade Skägget inte nästlat sig in i familjen och knuffat ut Jon och tagit hans plats. Då hade Jons mamma aldrig skickat iväg honom till den där internatskolan i Salisbury. Om det inte var för Skägget så skulle de där spökena aldrig börjat lura på Jon. De där gastkramande spökena som viskar efter Jon. Viskar att han ska dö.

Som sagt, jag var och såg en teater, där de använt ett kapitel ur boken som grund. Jag älskade verkligen teatern, och måste säga att jag tyckte mer om den än själva boken. Visst, boken var bra. Riktigt spännande. Men jag kände inte den där kusliga stämningen som jag kände under uppträdandet. Det var riktigt läskigt faktiskt. Där fokuserade de på de läskiga partierna, och gjorde dem till något helt enastående. Här i boken gick det lite för snabbt för att jag skulle bli rädd. Är dock lite osäker på om jag borde bli rädd, det kanske inte ska vara en sån bok. Sedan är den ju skriven till en lite yngre målgrupp också.

Men om jag slutar att jämföra den med teaterframträdandet så tycker jag att den var bra. Jag älskade den lite dystra miljön, men stora tomma katedraler och ekande korridorer. Perfekt för spöken! Jag tycker också om att inte alla spöken var elaka monster som bara vill döda. Det finns snälla spöken också, för det är ju inte bara elaka personer som dör.
    Ett annat stort plus är bilderna. Inte ofta läser man en bok med bilder, aldrig med bilder i färg. Det verkar vara kopplat till såna där barnbilderböcker, men jag uppskattade det otroligt mycket. Särskilt eftersom bilderna var så fina, och att den gamla tanten Zelda såg så underbar ut. Hon var nog min favoritkaraktär. Coolare gammal tant får man leta efter.

Ändå tycker jag inte att boken var så mycket mer än bra. Den hade inte det där lilla extra, utan var bara lite lätt och spännande läsning. Jag tror dock att min tolvåriga brorsa skulle tycka väldigt mycket om den. Problemet är bara att han är så trött på att jag försöker få honom att läsa massor av böcker. Vi får se hur det går.


Titel: Spökriddaren och hans väpnare
Originaltitel: Geisterritter
Författare: Cornelia Funke
Översättare: Gunilla Borén
Illustratör: Friedrich Hechelmann
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2011
Sidor: 199

måndag 26 september 2011

En awesome konsert. På bio!

Igår var jag på Glee the 3D Movie. Den enda visningen i hela Stockholm. Det var helt otroligt!

Det första jag och min kompis Jojjo hörde när vi närmade oss biosalongen Park var ett skrik som vi direkt insåg tillhörde vår gamla klasskompis. Så vi gick dit, och det visade sig att hon skrek för att hon hade en tiara på huvudet. Men inte vilken tiara som helst. En tiara som Chris Colfer (Kurt) har haft på sig i ett framträdande! Jag fick prova den, och herregud var coolt det var! Jag ville inte tvätta håret sedan!

I alla fall så gick vi in och köpte popcorn, och sedan vidare in i salongen med våra snygga 3D-glasögon. Bioreklam. Mer bioreklam. Så plötsligt sprang det in två personer på varje sida om salongen och alla började skrika. Jag kunde inte låta bli att hoppas att det var någon av skådespelarna (önskedrömmar), men det visade sig vara två konferencierer. De lottade ut lite biobiljetter (inte till mig) och mutade en kille att sjunga Born This Way. Så började det äntligen! I början var det underbart. De sjöng många bra låtar, som t ex Sing, och mellan låtarna var det lite intervjuer med fans och liknade. Det var helt enkelt riktigt kul! Men så kom The Warblers (Darren Criss!) och sjöng Raise Your Glass, och publiken bara ställde sig upp och hoppade och klappade och skrek och sjöng. Så kul! Efter det fortsatte det stämningen och varenda gång man såg Blaine eller Kurt skrek alla som galna (jag också, i alla fall med Blaine). Born This Way och Loser Like Me var också helt underbara! Allt var helt perfekt! Mycket bättre än vad jag väntat mig.                                                                                                                
    När bion var slut och jag höll på att kissa på mig insåg jag plötsligt att jag inte rört mina popcorn sedan reklamen slutat. Jag blev tvungen att slänga dem. Hur tänkte jag när jag köpte popcorn egentligen? Jag sjöng ju under hela filmen.

Helt otroligt var det i alla fall! En underbar stämning och riktigt kul att det var i 3D också! Nu älskar jag Glee till och med ännu mer än innan, om det nu är möjligt.



Darren Criss är nog det sötaste som finns!

Johanna var också där igår, läs vad hon skrev -->här<--


Jag vet att det har blivit många liknande inlägg på rad nu, men jag har faktiskt inte läst ut en bok på en vecka nu. Det går lite långsamt för boken jag läser är rätt svårläst och jag har så mycket andra roliga och tråkiga grejer att göra så att jag inte hinner läsa så mycket. Men snart är det igång igen. Jag måste bara avGleeifiera mig lite.

fredag 23 september 2011

Jag var på releasefesten för...

...Cornelia Funkes nya bok Spökriddaren och hans väpnare i tisdags. Har dock inte haft tid att skriva om den förrän nu, men bättre sent än aldrig antar jag.

Innan jag börjar måste jag bara berätta hur det kom sig att jag fick gå på festen. Det var nämligen tack vare en kompis till mig, Ebba, som jag träffade under min språkresa på Isle of Wight. Vi är båda läsgalna och älskar A Very Potter Musical/Sequel. Gissa om vi har saker att prata om. I alla fall så visade det sig att hon är med i BOKarna, en sorts grupp med läsglada ungdomar som träffas i Palatset, ett nytt kulturhus för barn som öppnar den 1 oktober. Där kan ni läsa mer om BOKarna och vad de gör. I alla fall så började vi snacka om om det, och hon berättade att hon skulle uppträda på en releasefest för Cornelia Funkes nya bok. Jag tyckte det var jättecoolt, och Ebba undrade om jag ville vara med och uppträda. Tyvärr så är jag världens värsta skådespelare, helt ärligt, så jag tackade motvilligt nej. Jag skulle förstöra hela föreställningen. Men då fixade Ebba en inbjudan till festen istället, så att jag fick gå dit ändå. Gissa om jag blev glad.

Så klockan 6 i tisdags stod jag utanför Palatset, ivrig och förväntansfull. Vi släpptes in i huset, som var otroligt fint, trots alla byggställningar. Jag tror Palatset kommer bli riktigt bra! Först kom jag in i ett rum där det bjöds på jättegoda kycklingwraps och annat gott. Jag lyckades hitta Amelie och Gudon, som också var där. Väldigt skönt eftersom jag stått där helt ensam innan, vilket kändes lite fail. Vi stod och pratade där en stund och fick Cornelia Funkes autograf. Hon var jättetrevlig. Jag har bara läst Bläckhjärta av henne, men nu ska jag definitivt läsa fler. Efter en liten stund fördes vi in i ett annat rum där föreställningen skulle vara. Vi ställde oss längst bak för att vara helt säkra på att få se allting (de som var framför satt ner). Så började föreställningen. Och vilken föreställning! Jag var helt mållös! Så otroligt bra var den! Och läskig. Jag har aldrig blivit rädd för en skräckfilm i hela mitt liv, men här fick jag rysningar. Stämningen var så perfekt och skådespeleriet så bra så det kändes verkligen som att jag var inne i handlingen. När den var slut ville jag bara få igång ett sånt där bifall där alla skriker "en gång till!", men det kändes inte som rätt ögonblick.

Efter pjäsen intervjuade två ungdomar Cornelia Funke, vilket var väldigt intressant. Jag blev riktigt sugen på att läsa Reckless när jag lyssnade. Hon berättade så mycket intressant om den. När intervjun var klar vet jag inte riktigt om det var slut eller inte. Jag gick i alla fall och pratade med Ebba, som jag inte träffat sedan språkresan. Det var så trevligt att få träffas igen. Jag saknar verkligen vårt lilla Isle of Wight-gäng! När Ebba var och sminkade av sig så fick jag, Amelie och Gudon några riktigt coola goodie-bags, med bland annat själva boken för festen. Så vi ställde oss i kö för att få den signerad.  Nu har jag två autografer av Cornelia Funke! Så sade  
jag hejdå till Amelie och Gudon som skulle gå, och sedan pratade jag lite till med Ebba innan jag gick (dock med planer om bio). När jag gick där på bron hem från Riddarholmen såg jag dock Amelie och Gudon gå där långt framför mig. Ni kan såklart gissa hur kul jag hade när jag sprang fram och skrämde dem. Sådan är jag. Skrämma folk är min hobbie. Vi snackade i alla fall lite till innan vi sa hejdå vid min perrong. Supertrevlig kväll var det! Och tack ännu en gång Ebba för att jag kunde komma!


Läs vad Amelie skrev om träffen -->här<--   
Ledsen för den tråkiga bilden.Min kamera har någon
sorts depression tror jag för ljuset blir alltid trist på den.

onsdag 21 september 2011

Ett inlägg om min Harry Potter-resa

... Är något som verkligen behövs! Harry Potter, böckerna som fått så otroligt många små barn att fatta ett intresse för läsning, inklusive mig. JK Rowling borde få ett pris för att ha skapat ett läsintresse hos många av världens barn. Så nu tänkte jag berätta om hur mitt Harry Potter-dyrkande skapades, och hur det sedan forsatt ända fram till nu (men det kommer garanterat fortsätta!) Jag varnar er dock, det är långt. Jag har otroligt mycket att säga till om i det här ämnet.

Det började när jag gick i ettan och gick till skolbiblioteket för att låna en bok. Läraren tog alltid med mig till de hyllorna med lättlästa böcker som passade bra för de som gick i ettan. Tvåorna (förklaring: på min skola var sexårs, ettan och tvåan ihopsatta till en enda klass) gick oftast också till den hyllan. Men några tvåor som var riktigt duktiga på att läsa, de gick till nästa hylla. Det var en väldigt stor grej, och otroligt ärofyllt. Jag tror att det var kanske en eller två, och båda lånade Harry Potter. Vid den tiden trodde jag att man blev galen av att läsa så tjocka böcker, och jag höll mig till små lättlästa böcker. Jag minns en bok jag läste som hette De mystiska granarna, och det var inte förrän år senare som jag insåg att den egentligen hette De mystiska grannarna. Titeln förklarade plötsligt mycket mer då.
     Men i alla fall så fortsatte jag läsa mina små lättlästa böcker, men kunde inte låta bli att titta lite avundsjukt på de stora tvåorna som kunde läsa så tjocka böcker utan att blir det minsta galna. Sedan när jag själv gick i tvåan så hittade jag Harry Potter och De Vises Sten ovanför städskåpet i tvättstugan där hemma. Jag vet inte varför den låg där, mamma kanske skulle ge bort den till någon fast glömt bort det eller något. I alla fall bestämde jag mig för att läsa den, fast mamma och pappa frågade om den inte var lite svår. Det var den inte, och jag älskade den. Sedan minns jag inte så mycket mer än att mamma köpte resten av böckerna som fanns ute, alltså alla fram till Harry Potter och Fenixordern. Jag läste och älskade! Sedan började jag läsa andra böcker. Jag slukade dem, och fick många favoriter. Men Harry Potter stod alltid högst upp på listan.

När sexan kom ut minns jag inte så mycket mer än att jag hade längtat mycket till den och när jag läste den älskade jag den precis lika mycket som alla andra, och för första gången i en bok hade jag tyckt att det var lite läskigt. Men det gjorde inte mig något, och när den sista boken kom ut på engelska försökte jag för första gången läsa en engelsk bok. Redan samma kväll som den kom ut satte jag mig och försökte njuta så mycket som möjligt av den sista boken i en underbar serie. Men det var för svårt. Jag gav upp efter några sidor som jag inte förstått någonting av. Så jag tvingades vänta. Ända tills den svenska kom ut. Det tog fyra dagar att läsa den. Jag var elva år, och 1 minut över tolv på natten den 25 november läste jag ut en av de bästa böckerna i mitt liv (den tillsammans med Fenixordern). Att säga att det var sorgligt var en underdrift.

Sedan hände inte så mycket. Jag läste om böckerna ungefär en gång varannan månad, och varje semester släpade jag med mig hela serien för att inte riskera att inte ha något att läsa. Jag tittade på filmerna, men var aldrig riktigt exalterad över dem. De var helt okej. Mitt Potter-beroende gick aldrig ner, men när jag skaffade bokbloggen började jag läsa om dem mindre ofta. Jag hittade så mycket annat att läsa, och det blev att jag läste om dem ungefär en gång om året.

Den 13 maj 2010 gjorde jag ett nytt försök på att läsa den sjunde boken på engelska, och det gick otroligt mycket bättre. Jag häpnade över Rowlings fantastiska språk, och blev kär om igen. Jag var också fast besluten om att läsa hela serien på engelska. Det hände dock inte på ett tag. Så lade sig beroendet lite igen, även om jag fortsatte älska serien lika mycket. Men så hittade jag tack vare en kompis A Very Potter Musical. Eller om jag ska vara ärlig så hittade jag fortsättningen, A Very Potter Sequel först. Men jag tittade i alla fall på båda, och mitt beroende var större än någonsin. Jag älskade och älskar Harry Potter. Efter det tittade jag på de musikalerna om och om igen och köpte en Hufflepuff-halsduk (den jag har på mig i headern). Att jag valde Hufflepuff var för att det känns som att det är där jag hör hemma, så det blev den halsduken.

Sedan fick jag resten av böckerna på engelska i födelsedagspresent, och nu håller jag på med sexan. De är till och med bättre på originalspråk. Jag tycker dock att översättaren Lena Fries-Gedin har gjort ett otroligt bra översättningsjobb! Översättningarna är verkligen superbra!


I somras kom ju också sista filmen ut, och även om jag inte längtade så jättemycket till den, så gjorde resten av Harry Potter-fandomen det. Otroligt mycket Harry Potter-snack och roliga bilder överallt. Just nu håller jag också på att fixa i ordning min egna Hogwarts-outfit. Lite av den ser ni i headern, men nu har jag dessutom hittat en slips, så det enda som fattas är egentligen en vit skjorta. Sedan kan jag sitta och spela Pottermore i mina häxkläder och drömma om Hogwarts.
   Just det! Pottermore har jag ju glömt. När jag hörde om det blev jag så otroligt glad och höll på att längta ihjäl mig. På natten den dagen Rowling skulle avslöja vad det var satt jag uppe och väntade hur länge som helst, precis som otroligt många andra. Sidan kraschade hela tiden och på morgonen när jag fick reda på vad man skulle göra för att få komma in tidigt på Pottermore var det redan avslutat för dagen. Nästa morgon reste jag till Spanien, och gav upp mina drömmar om att få komma in tidigt på Pottermore. Men så när jag kom hem visade det sig att min kompis (samma kompis som visade mig A Very Potter Musical) hade lyckats få två konton och jag fick alltså ett av henne. Gissa om jag blev glad. Så kom jag in på Pottermore, och älskade det. Det gör jag fortfarande, och jag älskar att vara i Slytherin där, trots att jag i hjärtat är en Hufflepuffare.

Detta är alltså min Harry Potter-resa. Jag njöt otroligt mycket av att skriva det här. Skulle dock bli väldigt imponerad om någon orkade läsa hela. Men i alla fall. Jag älskar Harry Potter!

lördag 17 september 2011

Min lilla blåa bok

Min läsdagbok är en blå liten bok jag köpte för flera år sedan på Akademibokhandeln. Jag tror inte att jag tänkte på hur viktig den skulle bli då, när jag stod där och betalade. Egentligen är den rätt ful och tråkig, men jag minns en gång när jag trodde att jag hade tappat bort det. Jag fick helt seriöst panik och började gråta. Som tur var hittade jag den. Men här är den:

Här har jag skrivit ner alla böcker jag läst sedan februari 2009, tillsammans med författaren och datumet jag läste ut boken. 
Så här ser det ut inuti boken. Bok, författare och datum. Inget mer. Men jag älskar att bläddra tillbaka i boken och titta vad jag läste på samma dag för ett år sedan eller hur länge sedan det var jag läste om Harry Potter. 
Som ni ser så skriver jag ett nummer över varje sida, och det är antalet böcker. När en sida är full skriver jag hur många böcker jag läst sedan början av boken. Just nu är det 249, och än har jag bara skrivit i lite mer än en tredjedel av den.

Har du en läsdagbok? Gör du som jag då, eller har du något annat knep? 
Om du inte har en så råder jag dig att skaffa en. Det är verkligen värt det!


En annan lite rolig grej är att Clara håller på med ett litet projekt om bokbloggare, och jag är först ut med att svara på några frågor. Vill du läsa det inlägget kan ni klicka -->HÄR<-- 

torsdag 15 september 2011

Facebook VS Twitter

Edit: Detta inlägg var tänkt att publiceras på min nya blogg där jag bara skriver om lite vad jag vill, men jag råkade publicera det här istället. Nu känns det lite dumt att ta bort det så att alla bara ser att jag gjort ett inlägg med sedan tagit bort det. Ledsen för det!

Varför denna maktkamp? Jag är medlem på båda och älskar båda.

Utan Facebook hade jag aldrig kunnat hålla kontakten med alla mina kompisar från språkresan i somras, som är utspridda över hela Sverige. Vi har till och med en egen liten grupp där vi pratar med varandra. Visst bytte vi mobilnummer också innan vi tog farväl, men att sitta och messa med varandra blir aldrig riktigt av. Facebook är helt enkelt det bästa som finns när det gäller att hålla kontakten.

Twitter tycker jag däremot är ett ställe där man möter andra med samma intressen som en själv. Där träffar man nya kompisar, diskuterar nördiga saker och får veta vad ens idoler äter till frukost. På Twitter följer jag alla medlemmar i Team Starkid och kan skratta åt deras galna diskussioner. Jag följer bokbloggare som jag också följer via deras bloggar, och där har vi nördiga diskussioner om allt från böcker till ... Inte böcker.

Fin summering:
Facebook = hålla kontakten
Twitter = dela intressen

Facebook + Twitter = Otroligt trevlig blandning

Get it?

Sofie har en tävling!

Sofie ger bort tre ex av Åsa Anderberg Strollos nya bok Hoppas, som jag är väldigt sugen på att läsa. Allt du behöver gör är att mejla henne och dela med dig av ett boktips. Det tänker jag göra. Måste bara komma på vilken bok att tipsa om, det finns ju så många bra! Tävlingsinlägget hittar du -->HÄR<--

onsdag 14 september 2011

Välkommen Hem

Välkommen Hem
Skriven av Johanna Lindbäck

Sara kommer hem efter att ha gått sitt första år på gymnasiet i London. Trots att det känns skönt att vara tillbaka i lilla välbekanta Luleå så kan hon inte låta bli att längta tillbaka till storstadslivet och alla trevliga kompisar hon träffade i London.  Ännu mer längtar hon när det visar sig att Mattias, hennes gamla pojkvän som hon gjorde slut med innan avresan, inte verkar vilja veta av henne. Kompisarna känns inte heller lika spännande längre, inte alls som de var innan hon åkte. Sedan är det den där irriterande killen som tog hennes tvättid och alltid är ute och joggar samtidigt som henne. Han som alltid ler det där retsamma leendet som hon inte vet hur hon ska svara på. Han som börjar ta mer och mer plats i Saras tankar.


Jag vet att jag har använt det här ordet alldeles för mycket på sista tiden, men jag måste bara säga att den här boken var otroligt mysig! En sådan där bok man sitter och ler åt när man läser och inte vill lägga ifrån sig, för då vet man att den där känslan försvinner.

När jag började läser den var det lite sådär. Jag läste några kapitel, tröttnade och bytte till Harry Potter. Men sedan hände något, och helt plötsligt hade jag suttit i tre timmar och sträckläst resten av boken av bara farten. När jag insåg att den var slut ville jag bara ha mer. Särskilt mer av Adrian, I can't get enough of him. Hur lyckas författare alltid skapa de där underbara killarna man inte kan låta bli att älska?

Något jag dock inte var helt förtjust i var språket. Det var mycket engelska ord inblandade i dialogerna, något som jag själv ofta gör när jag pratar. Men bara när jag pratar. När det blir för mycket sådant i böcker känns det bara konstlat och hackigt. Även om ungdomar pratar så i verkligheten så känns det som att det räcker där. Det blev dock bättre lite längre in i boken, jag antar att Sara börjat vänja sig mer vi svenskan då.

Särskilt kul var det att läsa den här boken eftersom jag var på skrivarkurs hos Johanna Lindbäck innan sommaren, och ibland märkte jag hur hon använde saker hon tipsat om. Det var jättekul att få se hur bra det faktiskt kan bli. Att hon tackade Melina Marchetta, författaren till Jellicoe Road (min recension här) var också jättekul! Det fick mig att le lite, trots att boken var slut.

En riktigt mysig (hehe) bok som kan muntra upp vem som helst.

Edit: Jag har tidigare läst Tänk om det där är jag av samma författare, men jag måste säga att jag tycker mycket mer om den här!


Titel: Välkommen Hem
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2011
Sidor: 344


Recensionsex från förlaget.

söndag 11 september 2011

Just nu regnar det

Japp. Det gör det. Riktigt mycket. Sådär så man kan sitta och lyssna på smattret mot taket. Så mysigt!

Den här helgen var jag ute i skärgården men min kompis och två andra familjer. Det var också mysigt, även fast det inte regnade. Det var riktigt fint väder faktiskt. Soligt och varmt, och på kvällen när det blev kallt var det bara att tända en brasa så blev det mysigt igen.

Utan att låta för pyrmanaktig vill jag bara tillägga att jag tycker eld är något av det vackraste som finns.


Jag var också på statslagsuttagningen i innebandy. Det var jättekul, dock inte så mysigt. Jag är dock rätt säker på att jag inte gick vidare, för jag var den sämsta på träningen, men det var jättekul i alla fall och alla var så otroligt duktiga och säkra med bollen!

Jag läste ut Johanna Lindbäcks Välkommen Hem i trosdags, och en recension hoppas jag kunna skriva imorgon. Bra var det i alla fall. Och mysig. Mysig mysig mysig.

Just nu läser jag Oryx & Crake av Margaret Atwood, precis som Johanna. När vi insåg att båda hade den oläst i sin bokhylla så bestämde vi att vi skulle läsa den samtidigt, och det gör vi nu. Jag har dock bara kommit några kapitel. Hittills verkar den bra, men ganska svår. Riktigt speciell också (på ett bra sätt).

Jag kan bara meddela att det regnar ännu mer nu. 


Just nu spelas också samma låt om och om igen i mina hörlurar, den underbara Defying Gravity från musikalen Wicked. Idina Menzel och Kristin Chenoweth är det som sjunger. Den låten är helt otrolig!


Något mer har jag nog inte att berätta. Varken mysigt eller inte mysigt. Men så ser mitt liv ut just nu i alla fall.

Det regnar fortfarande.


En extra guldstjärna till den som noterat hur många gånger jag skrivit "mysigt" i det här inlägget. För den late kan jag dock berätta att svaret är 11. Just so you know.

torsdag 8 september 2011

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Sara Ohlsson

Varför måste man hela tiden vilja en massa saker hela tiden? Varför kan man inte bara få vara och se vad som händer? Skratta när man är glad, skriva när man är arg, ligga när man är kåt?


Olivias pojkvän John har gjort slut. Gjort slut efter tre underbara år tillsammans. Olivia är förkrossad, och försöker desperat få tillbaka honom. Hon blir den där klängiga flickvännen som inte kan släppa taget. Hennes kompisar försöker få henne att hänga med på fester och träffa nya killar, men hon vill bara ha tillbaka John. Men så börjar hon långsamt inse att det är över, och i samma takt börjar de där festerna bli lite roligare och de där killarna lite mer lockande.

Jag vet inte riktigt varför, men jag har fått för mig att alla böcker från förlaget Gilla Böcker är otroligt bra. Jag läste Här ligger jag och blöder för ett tag sedan, men har sedan dess har jag inte läst något mer därifrån. Ändå var jag helt säker när jag öppnade Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag att jag öppnade något jag skulle gilla. Så rätt hade jag! Den var helt enkelt riktigt bra, och hade något extra som fick den att stå ut från mängden. Jag tror det var språket. Det var så träffande, så enkelt. Inga långa miljöbeskrivningar eller krångliga ord. Det var rakt och tydligt, men ändå otroligt beskrivande på sitt sätt.

Ämnet tycker jag var otroligt bra och viktigt. Den gick lite emot det där man säger om att "killar som har många tjejer kallas players, tjejer med många killar kallas slampor". Här gjorde Olivia precis samma sak som en del killar, och ingen började hata henne. När hon gått och deppat över John så länge så blev det som att hennes hjärna plötsligt tog lite ledigt och hon följde sin kropp istället. Det var så skönt att få läsa om, för jag brukar inte stöta på sådana böcker.

Trots det så saknar jag något i boken, och det är lite mer handling. Det handlar om Olivias övergång, punk. Det blir väldigt effektfullt att bra fokusera på det, men efter ett tag blev det nästan lite tjatigt. Jag är dock inte så säker på att jag hade tyckt om boken lika mycket om den hade mer handling.

Men i vilket fall som helst, en riktigt bra bok med en underbar titel och lika underbart innehåll.


Titel: Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Författare: Sara Ohlsson
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2011
Sidor: 297

söndag 4 september 2011

Percy Jackson och Monsterhavet

Percy Jackson och Monsterhavet
Rick Riordan
Andra boken i en serie av fem. Jag recenserade första boken på min förra blogg, där jag tyvärr var väldigt dålig på att recensera böcker.

Det var bara ett år sedan Percy fick reda på att han var son till den store havsguden Poseidon, och att han själv då var någonting som kallades halvblod. Nu är det slutet på vårterminen, och Percy längtar till sommarlovet, då han får åka tillbaka till Halvblodslägret. Men saker och ting blir inte riktigt som han tänkt sig, och under en gymnastiklektion attackerar några monster skolan, och Percy tvingas fly tillsammans med hans kompis Tyson och Annabeth, som lägligt nog dök upp ungefär samtidigt som monstren. De flyr till Halvblodslägret, men där visar det sig att saker inte är som det ska. Trädet som skyddar hela lägret från inkräktare är förgiftat, och det enda som rädda det från att dö är det gyllene skinnet. Problemet är bara att det inte setts till på tusen år. Samtidigt får Percy ett meddelande från hans gamle vän Grover, som är i stor fara.

Jag älskar verkligen hela konceptet med den här boken. Den är helt baserad på gamla grekiska legender och varelser, men utspelar sig i modern tid. Mixen är helt underbar! Grekiska gudar med mobiltelefoner och joggingklädsel, trehövdade tanter som bråkar om vem som ska ha deras öga när de kör bil och regnbågar som skickar videomeddelande. Det är så genialiskt! Jag ska inte gå så långt som att säga att den är lika coolt som Harry Potter-världen, men det är lite samma stil, och jag vill så gärna vara en del av båda.

Språket är väldigt enkelt, handlingen ganska simpel, och jag tror att boken egentligen är riktad till en litet yngre målgrupp, men det är inget att bry sig om. Den är ändå jättebra! Är du nyfiken på den grekiska mytologin är den här perfekt för dig också! Jag lär mig otroligt mycket mer här än i skolan. Jag antar att det är för att det blir så mycket roligare när man läser det som en berättelse. Så om någon lärare läser det här så tipsar jag verkligen om den här serien!

Jag märkte dock att bara de tre första delarna finns på svenska, så om du ska börja med serien så är det nog bättre med engelska. Film finns också på den första boken, riktigt bra är den också, för en gångs skull. Söt kille som spelar Percy också.


Titel: Percy Jackson och Monsterhavet
Originaltitel: Percy Jackson and the Olympians: The Sea of Monsters
Författare: Rick Riordan
Översättare: Torun Lidfeldt Bager
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2006
Sidor: 307

torsdag 1 september 2011

En av de tusen anledningar till varför jag älskar bokbloggare

Det är något speciellt med bokbloggare. Hur kan alla vara så fantastiska? Det måste vara ett av världens trevligaste släkte.

Dagens anledning till mitt bokbloggarälskande är awards. I förrgår fick jag en Liebster Award av Janine, som jag sedan skickade vidare till fem underbara bloggare, som sedan skickat vidare till fem till underbara bloggare, och så fortsätter det så. Snacka om bra gemenskap här!

I alla fall, nu har jag fått några till awards, förutom den av Janine. Jag har också fått från Anna, Andréa, Lucy och  Amelie. Tack så otroligt mycket underbara ni! Jag blev så otroligt glad!


PS. Bar ett litet tråkigt meddelande. Just nu håller jag på att drunkna i läxor och träningar, så det kan bli lite glapp mellan inläggen här tills lärarna (förhoppningsvis) lugnat ner sig lite.DS