fredag 31 december 2010

Vickis vintage butik

Vickis vintage butik (Känns som en särskrivning där. Den borde heta "Vickys vintagebutik" tycker jag)
Skriven av Isabel Wolff


Ända sedan Emmas död har Vicki levt ett halvt liv. Sorgen har levt i henne och saknaden efter sin bästa vän är enorm. Men så bestämmer hon sig att fullfölja den dröm hon haft så länge- att starta en egen vintagebutik.
    Att arbeta i butiken, gå på auktioner och ge gamla vackra klänningar nytt liv blir som en terapi. Hon får nya vänner och börjar leva igen. Men sorgen är fortfarande stor, så när en gammal kvinna ringer till henne för att skänka lite kläder till butiken så börjar de prata, och inser att de har något gemensamt- de har båda gjort ett stort svek, som lett till något fruktansvärt. Tillsammans bearbetar de sorgen, och för första gången sedan Emmas död känner Vicki livsglädje.

Jag tycker mycket om den här boken. En riktig feelgood-roman som jag ofta satt och log till samtidigt som jag läste. Att få följa arbetet i butiken och kunderna som kommer och går var så mysigt och trevligt. Alla vackra klänningar och andra plagg i berättelsen var omsorgsfullt beskrivna, så jag kunde alltid se dem framför mig, så nu är jag väldigt sugen på att starta mig en liten egen vintagebutik.
   Precis som det brukar vara med chic-lit, så säger den här boken inte så mycket och är kanske inte förtjänad nobelpriset. Men det är en riktigt fin liten "humörhöjare" med flytande språk och intressanta karaktärer.

torsdag 30 december 2010

Årets läsning

Nu börjar 2010 lida mot sitt slut. Vad snabbt det går! I alla fall så tänkte jag fylla i en liten "Årets-enkät" som jag hittade hos Massor av ord:


Årets…



..läsplats
I läsfåtöljen! (När den inte är belamrad med kläder)

…bok att ha med på resa
Hmm, jag tror Jane Eyre skulle passa bra på en resa. Den tar ganska lång tid att läsa, men finns i pocket så att den är lätt att få ner i väskan. Otroligt bra också!

…bok på annat språk
Förutom svenska så är engelska det enda språket jag läser på. Men den bästa boken på engelska som jag läst i år måste bli The Maze Runner. En rysligt bra bok som jag klamrade mig fast i till sista sidan.

…omlästa bok
Övergivna av Michael Grant har jag läst två gånger i år, så bra är den!

…filmatisering av en bok
Precis efter att jag läst Stolthet och Fördom så såg jag den underbara filmen/tv-serien med Jennifer Ehle och Colin Firth. Den var verkligen precis som boken, på ett bra sätt.

…besvikelse
Då måste jag tyvärr säga Revolt, som inte alls var vad jag förväntat mig.

…överraskning
Att jag har läst så varierat, med många olika genrer och både vuxenböcker och ungdomsböcker. En trevlig överraskning.

…nyhet
Att hemsidan till min favorittv-serie The Tribe har uppdaterats och lovar både böcker och musik till 2011. Det ska bli så otroligt kul och spännande eftersom det inte har hänt något stort på flera år.


På nyårsdagen kommer jag med min sista kvartalsrapport för i år. Den tänker jag inte glömma :)

onsdag 29 december 2010

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Skriven av Jonas Jonasson






Det känns som att nästan alla i hela Sverige har läst den här boken. Till slut kände jag mig nästan tvungen att läsa den, bara för att se vad alla pratar om. Nu när jag har läst den förstår jag vad alla ser i den, men jag är ändå lite kluven...



Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar, precis som titeln säger, om en hundraåring. Hundraåringen Allan Karlsson för att vara exakt. På sin hundrade födelsedag sitter han på sitt rum i ålderdomshemmet och väntar på alla gäster som ska fira honom. Men istället för att vänta på alla gäster (varav noll faktiskt känner honom) så bestämmer han sig för att rymma. Han kliver ut genom fönstret och vandrar bort från sitt tråkiga hem. Men vandringen visar sig bli något mer, och slutar med att både polis och tjuvar är efter honom. Men ingen är lika bra på att ta sig ur knepiga situationer som Allan. Hur skulle han annars ha klarat sig igenom en middag med Stalin, en fotvandring över Himalaya, ett antal atombomber och ändå vara frisk nog att dricka brännvin?


Precis som otroligt många andra här i Sverige så satt jag och skrattade så att tårarna rann när jag läste den här boken. Allan är verkligen en sån där person som är jätterolig utan att ens veta om det. Att få läsa en blandning mellan nutid och dåtid var väldigt roligt och annorlunda. Dock hände det att det blev lite långtråkigt med allt snack om politik i ”dåtids-kapitlen”.

Jag tror att jag hade uppskattat den här boken lite mer om jag var lite äldre och kände till mer om de saker som hände i boken. En del av händelserna kände jag bara till lite vagt och andra hade jag aldrig ens hört talas om. Den här boken skulle nog verkligen uppskattas hos någons mormor eller farfar. De skulle känna igen många av händelserna och minnas vad de själva hade för sig då.

Men jag tycker ändå att den här boken var riktigt rolig och vrickad. Det enda var allt snack om politik, som jag precis som Allan tycker är väldigt tråkigt att lyssna på.

måndag 27 december 2010

En jul utan böcker...

... Existerar inte i Neas värld. Egentligen gör det inte så mycket om jag inte får några böcker, men jag måste läsa några under julen. Jag kom hem från fjällen tidigare idag och under den vistelsen hann jag läsa tre böcker: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Att vara Nikki och Holes (som jag redan läst på svenska, recension här). Recensioner på Hundraåringen och Att vara Nikki kommer inom kort.

Sedan har det ju faktiskt varit julafton också. På själva julaftonen så fick jag inte så mycket klappar eftersom det inte fick plats i bilen på vägen upp. Men desto mer fick jag idag, och jag blev superglad! Fem böcker fick jag och ett par jättefina bokstöd:














The scorch trials - James Dashner  (Fortsättningen på underbara The Maze Runner)
Enhet - Ninni Holmqvist
Bläckhjärta - Cornelia Funke
Tidsresenärens Hustru - Audrey Niffenegger
Udda Verklighet - Nene Ormes

Alla böckerna hade jag önskat mig så jag är riktigt nöjd. En annan sak som jag fick men som inte har med böcker att göra var de tre sista säsongerna i min absoluta favorittv-serie The Tribe. Ett litet tips på en underbar serie!

Har ni fått eller läst något intressant under julen?

onsdag 22 december 2010

Jullovsläsning och nya böcker

Det här tror jag blir mitt sista inlägg innan julhelgen. Vi ska nämligen upp till fjällen och fira jul och jag är inte så säker på att det finns internet där. Men det för med sig en bra sak - mer tid till läsning!

Eftersom bilen kommer bli väldigt fullproppad så fick jag inte ta med mig så mycket böcker. Därför packade jag ner några pockets som tar lång tid att läsa. Dessutom så har jag rätt mycket kvar i Hundraåringen.

Detta var då de böcker jag tänkt packa ner. Men som ni vet så blir saker aldrig som man tänkt sig, och vi tog en liten tripp till en bokhandel nu på kvällen så att brorsan skulle ha något att läsa under julen. Därför så fick jag också välja en bok (hejja rättvisa!) och jag valde City of bones som jag har varit nyfiken på ett tag. Sedan visade det sig också att det var fyra pockets för tre, så jag och brorsan kom överens om en bok som båda ville ha. Alltså Holes, som ni ser nedan.


Jag hittade också några väldigt konstiga omslag av Twilight-böckerna på engelska:
Jag glömde ta ett kort på sidorna, men som ni kanske skymtar lite på första boken så är sidorna röda! Coolt va?! Lite mer juligt. Men jag tycker dock att omslagen passar bättre med svart. Det gav lite mer vampyrkänsla.

Det var mitt sista inlägg innan julen. Så...

(Den röda saken är en tomte för den som undrar)
*<():•{o▒}

tisdag 21 december 2010

Resan till River Sea

Resan till River Sea
Skriven av Eva Ibbotson












För många år sedan gick en väldigt liten Linnea (alltså jag) till skolans bibliotek och hittade en bok hon tyckte verkade bra. Kazans Stjärna hette den. När hon väl läst ut den insåg hon att den faktiskt var riktigt bra. Sedan gick hon till biblioteket och lämnade tillbaka den för att börja på något nytt. Några år senare läser hon en bok kallad Flykten från Berganien som hon också tyckte väldigt mycket om. Så när hon är i skolans bibliotek så passar hon på att titta om författaren skrivit något annat bra också, och då ser hon den gamla boken hon läste för flera år sedan. Båda böckerna var skriva av den underbara författaren Eva Ibbotson. Hon blir genast sugen på att läsa något mer av författaren och plockar fram en bok som verkar bra. Hon läser, läser och läser. Och älskar den! Resan till River Sea heter den...


Resan till River Sea handlar om föräldralösa lilla Maia som bor på en liten internatskola i England. Hon har fått veta att hon har några avlägsna släktingar nere i Amazonas djungel som hon kan få bo hos. Hon ser genast fram emot resan och längtar tills hon får träffa de trevliga tvillingarna och deras snälla föräldrar. Tillsammans med guvernanten Miss Minton så reser de ner till Sydamerika och fortsätter sedan nerför den stora Amazonfloden, för att sedan komma fram till den lilla byn Manaus.
    Men när hon anlänt till sitt nya hem visar det sig att familjen inte alls är vad hon tänkt sig. De går aldrig utanför huset, de äter bara ditskickad engelsk mat och verkar egentligen inte bry sig om Maia. Tillsammans med de vidriga tvillingsystrarna blir Maia undervisad av snälla Miss Minton, som blir som en vän för Maia, i brist på andra kompisar. Men efter ett tag i sitt nya hem börjar Maia undra över en del saker. Vem är den mystiske pojken i kanoten? Vilka är de två svartklädda männen, och vad vill de? Vilka hemligheter ruvar egentligen den lilla byn på?

Som jag redan skrivit så älskar jag den här boken! Hela berättelsen kändes som en enda lång saga som jag aldrig ville skulle ta slut. Spänningen var alltid på topp och jag hittade aldrig ett ställe att lägga ifrån mig boken. Själva handlingen var rätt typisk. En föräldralös liten flicka blir tagen till en elak fosterfamilj, men är så trevlig och glad att hon klarar sig ur det ändå. Det blir lite Askungen över det. Men det gör inget. Eftersom den är lite som en saga så passade det in ändå.
    Miljön i boken var helt underbar! Den utspelade sig år 1910 i ett grönskande Amazonas, fullt av vilda djur och lianer. Jag längtade hela tiden bort dit och slippa den här bitande vinterkylan. Amazonas verkar helt underbart!

I de tre böcker jag har läst av Ibbotson så har huvudpersonerna påmint väldigt mycket om varandra. Alla tre är de föräldralösa, små, kloka, trevliga, modiga, ärliga och så vidare. Det kan nästan bli lite för mycket. Ingen är så perfekt. Men den här boken är så otroligt bra så det gör inget. Den passar också för lite yngre barn, både killar och tjejer. En bok som de flesta skulle gilla helt enkelt.

söndag 19 december 2010

En komikers uppväxt

Under den här terminen i skolan har vi läst en bok högt på svenskalektionerna - En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Sedan fick vi några frågor som vi skulle utgå från när vi skrev en slags recension på boken. Jag tänkte att jag kunde lägga upp den här, men den är ganska lång och handlar inte bara om själva boken. Men läs om du vill.


En komikers uppväxt


Jonas Gardell är en svensk författare, komiker, artist, dramatiker och sångare som mottagit många priser och utmärkelser. Han föddes 1963 och växte upp i Enebyberg norr om Stockholm. När han var väldigt ung skilde föräldrarna sig och pappan lämnade honom, hans två syskon och mamma för karriären. Han har haft en hård uppväxt, vilket han inte är rädd att prata om. Jonas Gardell är gift med finlandssvenske Mark Levengood.
Gardell har skrivit många böcker, filmer och pjäser, släppt en skiva samt spelat i många svenska tv-program och shower.


En komikers uppväxt är ett av Gardells mest lästa verk och är utgiven 1992 av Norstedts.
Den utspelar sig i en Stockholmsförort under 70-talet. En riktig ”idyll” med perfekt klippta gräsmattor, solur och glada barnfamiljer på den tiden då färgteve var häftigt och alla som ”var något” trippade omkring i träskor.

I den här boken får vi följa Juha och hans liv som 12-åring under 70-talet. Hur han blev mobbad, hur han själv började mobba och hur orättvist livet kunde vara. Hans irriterande lillasyster, arga pappa och oroliga mamma. Han enda och bästa kompis Jenny som han sviker om och om igen. Lennart, Stefan, Pia och de andra snygga och tuffa ”ledarna” i klassen. Stackars Thomas som alltid blir hackkycklingen. Mitt i detta lever Juha, med alla hans funderingar och känslor.


Juha är en väldigt osäker person med en begär att alltid få bekräftelse. Han vill så gärna vara rolig och underhållande, men under det gömmer sig sorg och förvirring. Han lever på uppmärksamhet och kan gå långt för att få den. Han bär på många kloka tankar och frågor, men blir ibland missförstådd av andra. Under bokens gång utvecklas han väldigt mycket, får mer självförtroende och tar mer ansvar. Juha är en sådan person som så gärna vill väl men aldrig riktigt vågar ta det första steget.

Jenny är Juhas kompis – en liten alldaglig tjej med omoderna kläder och stripigt hår. Hon är väldigt tystlåten och yttrar sig nästan endast i Juhas närhet. Trots Juhas många svek förlåter hon honom alltid och väntar alltid på honom när han övergivit henne. Jag tror att eftersom hon aldrig upplevt någon annan vänskap än den de har vet hon inte hur det borde vara och att hon inte ska acceptera den behandling hon får.

Thomas är den konstiga killen med den tyska mamman som ingen gillar. Han gör så gott han kan för att smälta in, men stämpeln ”tönt” är permanent och för länge sedan accepterade han alla slag och gliringar folk givit honom. Folks motvilja mot honom gör att han själv tappar självförtroendet och trots att han egentligen är väldigt snäll och trevlig blir han ett lätt offer för mobbarna.


Flickorna och pojkarna i den här boken beter sig relativt lika och behandlas på ungefär samma sätt. Men de vuxna verkar ha lite mer överseende om flickorna gjort något än om pojkarna gjort något. Killarna var mer för att slåss och bråka än tjejerna, något som alltid varit ganska typiskt killar och deras ”image”. Tjejerna märkte jag gillade att skvallra väldigt mycket, om någon gjorde något dumt var de alltid och hämtade en fröken. Precis som det är typiskt för killar att slåss så är det också typiskt för tjejer att skvallra, både med varandra och till någon vuxen för att sätta någon i klistret. De här beteendena är båda väldigt idiotiska, men eftersom pojkar och flickor uppfostrats olika i så många år tror jag att det har blivit så. Men annars var skillnaderna mellan killar och tjejer väldigt små i den här boken.


Jag tror att Gardells syfte med den här boken är att visa hur det ser ut i barns huvuden. Hur grym världen kan vara och hur vuxna många gånger inte förstår. Han har nog tänkt mycket på sin egna barndom när han skrev den här. Jag tror att han uppmanar vuxna att försöka prata mer med sina barn och ta reda på hur de känner. Som stackars Thomas mamma som ordnade ett väldigt fint litet kalas för Thomas när han egentligen inte ville ha ett för att alla skulle vara elaka mot honom. Hade de två kommunicerat mer så hade det inte hänt.

Jag tycker om den här boken, men känner att den var lite för sorglig. Hela vägen var ett enda långt mörker, med små ljusglimtar som släcktes så fort man började närma sig dem. Jag är en sådan där person som behöver lite lycka i böcker för att de ska bli riktigt bra. Nu kände jag mig bara deppig och sorgsen när vi läste den här.
    Men jag gillade verkligen alla små roliga händelser Juha berättar om i boken, som när de köpte färgteve men fjärrkontrollen inte fungerade och långt efter visade det sig att de glömt batteriet. De små berättelserna var roliga och lite mer lättsamma. För det var vad boken var – tung. Tung för hjärtat.
    Jag gillar verkligen karaktärernas beskrivningar i boken, de känns äkta och väldigt verkliga. Jag kände ibland igen mig i dem och tänker mig dem som levande personer.


Den här boken tar upp ett mycket viktigt ämne – mobbing. Många blev mobbade i den här boken, och många var det som mobbade:

Thomas var klassens självklara mobboffer. Han fick stryk efter skolan, blev utfryst och tog emot glåpord och andra hemskheter dagligen. Jag tror att anledningen till att han blev mobbad var att han var lite annorlunda. Hans mamma kom från ett annat land och han gick omkring i en hemmasydd kavaj. Det gjorde nog att mobbarna såg en chans att visa deras makt genom att göra honom illa.

Jenny blir egentligen inte mobbad av klassen, snarare utfryst och ignorerad, vilket i och för sig också är en sorts mobbing. Men jag tycker att det som Juha gjorde mot henne kallas mobbing. Att så fort någon av de populära kommer inom synhåll dumpa henne och vara med dem. Ibland gav han henne någon elak kommentar också. Eftersom han gjorde det gång på gång blir det mobbing, även fast det bara är av en person.

De självklara mobbarna är Lennart och Stefan, som hela tiden spöar upp Thomas. Juha föll för grupptrycket och spöade också upp Thomas en gång, men annars var han rätt trevlig mot honom. Juha var den som mest mobbade Jenny, men också resten av klassen var elaka mot henne. Men alla som ser på när någon mobbas tycker jag kan kallas mobbare. Att bara blunda och låtsas som att ingenting har hänt är inte lika dåligt som att slå själva slaget, men nästan lika.


Jag tror och hoppas att det inte förekommer någon mobbing i min närhet. Jag kan ju sitta här och skriva att jag är säker på att jag skulle göra något och jag ser någon bli mobbad. Jag är faktiskt säker på det. Problemet är bara att det är svårt att känna igen mobbing. De flesta mobbare vet inte ens att de har mobbat någon. Hur vet man skillnaden mellan kompisar som retas på skoj och när någon är dum och taskig mot någon? Ibland kanske någon tror att man är lite dum mot någon på skämt, men den andra blir ledsen. Ibland önskar jag att man kunde läsa varandras tankar. Då skulle det bli så lätt att förstå vad människor menar och det skulle inte kunna bli missförstånd.

Något som Juha hittar en del av i boken är sin identitet. Genom att vara ärlig mot sig själv och andra lärde han sig mer om sig själv och vem han var.

På Wikipedia står det ”Människans identitet är det som definierar den unika människan” och det tycker jag var en bra förklaring på vad identitet är. För identitet är vem just du är. Varje enskild person har en identitet. Det officiella står i passet eller id-brickan, men identitet är också att lära känna sig själv. Sina känslor, svagheter, styrkor, tankar och beteende. Varje människa har en unik identitet.
    Jag tycker att det är viktigt att veta vem man är, för det är inte förrän man vet vem man är som man får ett bra självförtroende. Man måste kunna känna sig själv för att kunna acceptera sig själv.


I En komikers uppväxt fanns det tydliga roller i klassen som de höll stenhårt på. I min klass märker jag aldrig av något sådant alls. Visst finns det några som är roliga och några som pluggar mer än andra, men det är ändå inga roller. Ingen kallas tönt eller plugghäst och ingen är extra ”populär”. Jag tror att det handlar om det jag skrev ovan om självförtroende – de i min klass har för bra självförtroende för att låta sig påverkas av olika roller. Inga skulle kunna bli de ”populära”, för alla skulle se sig själva som populära. Jag tror att roller i klassen är något som förekommer mer bland yngre barn. De ser upp till de personer som är lite mer ”ledartyper” och pratar mycket. De går aldrig på utseendet, utan på den som kommer på roligast lekar eller är snabbast på springtävling. Men det försvinner när man blir lite äldre och för min klass tror jag att det har försvunnit helt.

Jag som person tycker inte att jag är särskilt lik Juha. Jag minns att när jag var 12 år, som honom så vågade ingen säga något taskigt till mig eftersom jag hela tiden var så snäll mot alla. Som person tror jag att jag är ganska tystlåten, förutom med de jag känner väl, glad och ganska snäll. Jag hoppas verkligen att jag inte är lika feg som Juha i alla fall.


Medalj till den som läste allt!

tisdag 14 december 2010

På bokfronten

Det går lite trögt med läsningen just nu. Jag började läsa på en bok som hette Vild och Vacker, men blev så irriterad på språket att jag inte kunde läsa mer. Jag vet inte om författaren försöker skriva ungdomligt eller något, men människor stavas inte mänskor och ledsen stavas inte lessen. Mej och sej stod det också istället för mig och sig. Tro mig, jag är ingen direkt språksnobb, men den där blev bara för mycket.

Just nu läser jag Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den är verkligen underbart rolig. Idag på lektionen satt jag och gapskrattade åt den och alla andra undrade vad jag höll på med. Den är verkligen kul!

En annan rolig grej var att jag fick mitt paket från Barnens Bokklubb som jag har börjat prenumerera på. Den verkar riktigt bra, och som välkomspaket fick jag välja två böcker och en annan pryl. Jag valde Den gröna cirkeln av Stefan Casta och Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman. Eclipse (filmen) fick jag också. Nu är det bara och hoppas att själva tidningen är bra också. Men det är jag rätt säker på att den är.

Jag lånade två böcker på skolbiblioteket när jag var där idag med biblioteksgruppen. Vi hade det jättemysigt med bullar och saft eftersom det är sista gången. Därför tog jag med två böcker att läsa över julen och skriva recension på.

Jag hade tänkt att lägga upp en bild på mina fina böcker men tyvärr så glömde jag min usb-sladd hos mamma. Så då tänkte jag ta en bild med min (dåliga) webbkamera, men nu går den inte att ladda upp här. Hoppas ni överlever.

Oops, nu börjar internet krångla lite här. Bäst att jag skyndar mig med att publicera.

söndag 12 december 2010

Söndagsenkät nr4

Jag älskar verkligen Bokbabbels söndagsenkäter.



1. Din kvinnliga favoritkaraktär?
Suze från Hemsökt-serien och Jess från Saknad-serien (båda skrivna av Meg Cabot) är två riktigt coola tjejer.

2. Favoritnovell eller novellsamling?
Har inte läst så många novellsamlingar, men Prom Nights From Hell, skriven av några amerikanska ungdomsförfattare var riktigt undehållande.
3. En bok som gjorde dig besviken?
Mockingjay håll inte riktigt mina förväntningar, tyvärr.
4. Favoritfilmatisering?
En av mina favoritfilmer - Dagboken, är otroligt bra! Inte alls lika bra som bok.
5. Favorit romance-bok?
Jag har aldrig riktigt förstått vad romance är för genre.
6. Vilken var din älsklingsbok som barn?
Lilla hönan Pia och Två björnar hos Jesper.
7. Favoritcitat? (Ur vilken bok?)
Oj, jag brukar aldrig skriva ner citat. Har länge tänkt göra det men det blir aldrig av.
8. En bok du länge velat läsa men fortfarande inte har läst?
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann verkar vara riktigt rolig och har dessutom stått i min bokhylla ett tag. Bara att börja...
9. En bok du önskar fler människor hade läst?
Momo eller kampen om tiden är en fantastisk bok som passar alla åldrar och verkligen får en att tänka till.
10. En karaktär du bäst kan relatera till?
Jag brukar aldrig relatera särskilt mycket till någon karaktär, utan mer hitta små egenskaper hos olika karaktärer som jag känner igen mig i.

11. Bästa öppningsscenen i en bok, vilken?
En bok som jag aldrig läste ut men ändå tyckte var ganska bra var Blonde av Joyce Carol Oates, som hade en riktigt annorlunda öppningsscen.
12. Mest överraskande twisten eller slutet?
Shutter Island/Patient 67 (har aldrig förstått vad den heter) hade en otrolig twist på slutet som fick mig att vilja läsa om hela boken.
13. Favorittitel?
Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg är en väldigt lång och väldigt vacker titel.
14. En bok alla hatade men du gillade?
Kan inte komma på någon.
15. Din absoluta favoritbok ever?
Oj vad svårt! Men om jag ska välja en just nu så blir det Harry Potter ándthe deathly hallows för jag är på det humöret just nu.

fredag 10 december 2010

Att tro på mister Pip

Att tro på mister Pip
Skriven av Lloyd Jones


På en tropisk ö mitt ute i havet lever trettonåriga Mathilda med sin mamma. De lever i utkanten av kriget och är hela tiden rädda för att det ska komma till dem. På ön lever också mr Watts, den enda vithyade mannen på ön. Han bestämmer sig för att bli lärare åt barnen och börjar läsa Lysande Utsikter av Charles Dickens för dem.
    Mathilda och de andra barnen fascineras av berättelsen, som utspelar sig i främmande England och ett samhälle de aldrig tidigare hört om. Förtrollade av ordets makt kommer de och lyssnar på mr Watts varenda dag.
Men kriget kommer allt närmare och deras oskyldiga läsning visar sig ge konsekvenser som ingen anat.

En bok om krig, mod, moral, jämlikhet, våld och ordets förtrollande makt.


Den här boken var väldigt fin. Jag vet inte vad jag mer ska säga, för fin var nog allt den var. Den var väldigt fint berättad med fantastiskt språk och en fin handling. Problemet var bara att det aldrig hände något. Jag bara läste och läste i väntan på att det skulle hända något som bröt mönstret. Min önskan slog in precis innan boken tog slut. Men under tiden jag läste längtade jag mest efter att jag skulle bli klar så att jag kunde börja på något lite roligare.

En bok som kan vara kul att läsa om man är ute efter en språkupplevelse, men inte något för dig som bara söker lite underhållning.

onsdag 8 december 2010

Snälla, fina, goa, glada tomten

Min önskelista. Har fått gallra ut ett (stort) antal böcker så att de som jag verkligen, verkligen vill ha blir kvar.

Att vara Nikki - Meg Cabot


Udda Verklighet - Nene Ormes


Allt för min syster - Jodi Picoult


Altered Carbon - Richard Morgan


Bläckhjärta - Cornelia Funke


Tidsresenärens Hustru - Audrey Niffenegger


Enhet - Ninni Holmqvist


Boktjuven - Markus Zusak


Hungerspelen - Suzanne Collins


Det händer nu - Sofia Nordin


Skräckens cirkus - Daren Shan


Fienden - Charlie Higson


Reckless - Cornelia Funke


De andra sagornas bok - Emma Lundqvist



Nu håller jag tummarna för hårda, platta paket. Boktjuven och Hungerspelen har jag redan läst en gång, men planerar att läsa dem många till. Vad önskar ni er? Har ni läst någon av de här?

tisdag 7 december 2010

Lydia och tigerns gåta

Lydia och tigerns gåta
Skriven av Finn Zetterholm
Den andra delen i en serie på två delar (hittils, hoppas jag). Den första heter Lydias Hemlighet - ett agiskt konstäventyr

Efter Lydias underliga tidsresa har allt börjat återgå till det normala igen. Men så plötsligt får Lydia ett sms från någon som undrar om hon är sugen på ett nytt äventyr. Lydia svarar argt nej, men blir lite nyfiken på vem som skickat det.
    När hon några dagar senare går med sin morfar på den omtalade trolleriföreställningen där trollkarlen Hoffman ska trolla bort och fram två tigrar så börjar flera saker hända. Först försvinner en av tigrarna spårlöst och en kort stund senare försvinner även Lydias älskade morfar.
     Hon blir riktigt orolig, så när hon får ett nytt mystiskt sms beslutar hon sig för att träffa den som skickat det. Det visar sig vara pojken som spionerat på henne i hennes tidsresa. Nu säger han att hon måste resa tillbaka i tiden igen. Den här gången för att köpa några tavlor av Vincent von Gogh. Annars får hon aldrig träffa sin morfar igen...

Jag gillar verkligen Lydia. Hon är så cool och står på sig även när hon träffar kändiar som Albert Einstein. Hon har verkligen girl-power och hon lyckas också sprida vidare det till de personer hon träffar på sitt äventyr. När alla kommenterar att hon har byxor trots att hon är tjej ger hon något bitskt svar tillbaka och visar att det är obefintligt. Lydia är en riktigt bra förebild!


Jag tyckte om den här boken, men blev ändå väldigt besviken då den förra boken var så otroligt bra. Det märktes verkligen att den här är skriven några år efter den förra, för nu hade Lydia både mobiltelefon och ett konstigt armband att använda när hon reste i tiden. Det blev inte alls samma känsla som i förra boken då hon reste i tiden genom att nudda ett konstverk. Men när jag väl accepterat de nya teknologiska prylarna blev det lite bättre.



En sak som jag störde mig på var att man ibland fick läsa ur någon annans perspektiv. I andra böcker brukar jag tycka att det är kul, men här är det inte så kul att få veta vad som hände i nutiden när Lydia är borta i artonhundratalet. Den mystiska känslan av att inte veta vad som händer hos Lydia försvinner.

Men trots att det var mycket jag blev besviken på med den här boken så tycker jag att den var riktigt bra. Men rekommenderar att läsa den första boken innan den här.

söndag 5 december 2010

Söndagsenkät nr 3

Bokbabbel fortsätter med sina söndagsenkäter och jag som älskar enkäter är inte sen på att fylla i den.


1. Den bästa boken du läste förra året?

Oj *tittar igenom min läsdagbok*. Förra året hitade jag många underbara böcker och författare som jag aldrig läst, men den absolut bästa boken måste jag säga var Hungerspelen av Suzanne Collins. Rysligt bra bok, bokstavligt talat.

2. En bok du läst fler än tre gånger?
Alla Harry Potter-böcker har jag läst mer än tre gånger. Den femte tror jag att jag har läst sju gånger men är inte säker.
3. Din favoritbokserie?
Som ni kanske förstår av svaret ovan så är det Harry Potter!
4. Din favoritbok ur favoritbokserien?
Harry Potter och fenixordern och Harry Potter and the deathly hallows.
5. En bok som gör dig glad?
Alla böcker ur En prinsessas dagbok-serien av Meg Cabot.

6. En bok som gör dig ledsen?
Jag brukar oftast undvika sorgliga böcker, men Innan jag dör av Jenny Downham skildrar en cancersjuk flickas sista dagar på ett otroligt sorgligt sätt.
7. Mest underskattade bok?
Zip av Elvira Birgitta Holm borde få mycket mer uppmärksamhet än den har fått då den tar upp både homosexualitet och otrohet på ett väldigt bra sätt som får en att verkligen tänka till.
8. Mest överskattade bok?
Liza Marklund har jag läst något av men aldrig förstått vad vitsen är.
9. En bok du inte trodde du skulle gilla men kom att älska?
Jag läser inte böcker jag inte tror jag kommer gilla.
10. Favoritklassiker?
Jane Eyre är en helt underbar klassiker!
11. En bok du hatade?
Jag kan inte komma på någon bok som jag direkt hatat. Majas Morsas Kompis Sambo var dock helt intetsägande.
12. En bok du älskade men som du inte längre älskar?
Jag älskade Twilight innan det blev så populärt att man blev helt trött på det. Gillar inte heller Bellas oförmåga att klara sig utan antingen Jacob eller Edward. Hört något som kallas feminism?
13. Din favoritförfattare?
J.K Rowling och Meg Cabot är två helt olika författare vars böcker alltid får mig på gott humör.
14. Din favoritbok av favoritförfattaren?
Harry Potter-boken har jag redan nämnt och av Meg Cabot så måste jag nog säga Saknad- Fritagningen.
15. Din manliga favoritkaraktär?
Jag gillar verkligen Jesper i Natthimmel och hans glada humör.

fredag 3 december 2010

Harry Potter-filmen

Nu har jag sett den. Lite sent, jag vet. Men ändå. Och vad tyckte jag?

Jag älskade den!

Den är verkligen mycket bättre än de förra filmerna med mycket humor och roliga scener. Men det som gjorde det tror jag var att den var precis som i boken. Varje händelse i boken hade de fått med i filmen och det gjorde att jag kunde sitta helt lugnt i biostolen och njuta istället för att sitta och kommentera att saker de missat från boken.
    Den där ormen, Nagini, skrämde nästan vettet ur mig. Jag är en sådan där person som inte gillar ormar och andra slingrande djur och den här var verkligen hemskt läskig! Faktist mycket läskigare än en del skräckisar jag har sett.
    
Jag tycker verkligen om den nya Harry Potter-filmen. Gissa om jag blev sur när den tog slut sedan. Vill se resten av filmen! Någon som vet när den kommer ut?