måndag 25 oktober 2010

Ja må han le...Va?

Ja må han le...Va?
Skriven av Per Nilsson

Tyvärr får jag inte lägga in en bild på framsidan för min krångliga dator


Roberto är trött på sitt liv och har en Plan. Han ska försvinna, folk ska komma och tro att han drunknat, men egentligen har han bara rymt. Han har planerat in i minsta detalj, men när han väl ska göra det blir allting fel. Mitt i natten när han har lämnat huset för sista gången och beger sig bort ser han en raggartjej sitta och gråta vid strandkanten. Hon snäser av honom och han vandrar vidare, men träffar en gammal hjälplös tant som ramlat och skadat benet. Han springer tillbaka till tjejen och de bestämmer sig att ta tanten till sjukhuset. På vägen börjar de prata, Roberto, raggartjejen och en gammal tant.
En händelsefylld natt som förändrar alla tres liv.



En riktigt udda bok som jag verkligen gillar! Trots att den utspelar sig i verkligheten så känns den inte helt realistisk. Jag vet inte om författaren menat att göra det så, men jag gillar det i alla fall. Att de tre människorna träffas samma natt och lär känna varandra och hjälper varandra. Det blir så mysigt overkligt och originellt.

Språket var väldigt fint och annorlunda, förutom en sak som jag störde mig väldigt mycket på: istället för att skriva sig och dig skrev Per Nilsson sej och dej. Jag antar att han försökte få det att låta mer som talspråk, men varenda gång det stod det i texten ryckte jag till och stannade upp. Irriterande!

Konstigt nog tyckte jag inte allt om huvudpersonen. Han var en gnällig kille som just fyllt tretton år och var så... bara irriterande! Istället började jag tycka väldigt mycket om raggartjejen Veronica och den gamla tanten Clara. Veronica hade verkligen girlpower och var så cool. Clara verkade så snäll och oskyldigt trevlig. De två karaktärerna tyckte jag mycket om.

Jag tycker att den här boken var väldigt bra och har en grym titel. Rekommenderar den till de som inte vill ha helt verklighetstrogna och eländiga böcker.

6 kommentarer:

  1. Åh, jag förstår exakt vad du menar med att det är störande när författare använder sig av "sej" och "dej". De små orden kan möjligtvis vara okej på internet såsom i chatten, men i böcker? Nej! Jag har också läst någon bok där man använder "dom", det är väldigt irriterande! Istället för att underlätta läsningen förvärrar det lilla ordet den bara eftersom man, precis som du sade, stannar upp. Förövirgt verkar det ju trevligt med en bra bok!

    SvaraRadera
  2. sv: Håller fortfarande med! Kom just att tänka på att det här kanske är en början till en total förändring av det svenska språket. Min svenskalärare är redan petnoga med att ingen skriver "skall", det ska vara "ska" nuförtiden, så vem vet innan "sig" och "dom" snart godkänns som korrekt! Jag för min del kan inte låta bli att tycka att det skulle vara fel. Alla "normala", fina böcker skulle snabbt som vinden bli gammalmodiga och nästan ingen skulle läsa dem vilket med ganska stor säkerhet skulle betyda att biblioteken inte skulle tjäna på att ha kvar dem i sitt utbud och våra kära vänner skulle försvinna. Det vore ju outhärdligt!

    SvaraRadera
  3. Jag håller med om det där med sej och dej. Jag är en väldig skrivpedant, och varje gång det står till exempel sej, dej och mej får jag rysningar (ungefär;)). Värst av allt är ordet "funkar", det är typ det fulaste "svenska" ordet. ;)

    SvaraRadera
  4. kan du berätta om slutet? om när raggarna kom, och hur slutade det? kom han hem till slut? hur reagerade föräldrarna? kan du berätta om slutet? snälla svara, har ett prov om boken imorgon och har inte hunnit läsa pga att jag har varit sjuk. boken tog läraren för att hon behövde den... snälla vill du hjälpa mig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahah hej jag kommer tyvärr inte ihåg något alls av den här boken så jag kan tyvärr inte hjälpa dig. men ett tips är att bläddra lite i mitten av boken och lite i slutet av boken precis innan provet och sen typ fokusera på bara de grejerna riktigt mkt, då kommer det verka som du läst hela. Lycka till!

      Radera